Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘tacksamhet’ Category

Gott folk.. det här är en livräddare. Den må se enkel ut i sin utformning. Den är behändigt liten men innehåller stora mängder livräddning och glädje. Ja.. till och med njutning faktiskt. Dess livräddande egenskaper består i just den behändiga storleken och den enkla tillgängligheten. Den följer mig vart jag än går. Nästan. Speciellt nödvändig är den då jag befinner mig bland mer eller mindre folksamlingar. Oftast på spårvagnen till eller från jobbet men också annars. I väntrum, i köer, på gymmet, på promenader.. Ibland även på jobbet då tillfälle ges eller nöden så kräver.

Den har hittills förhindrat många härdsmältor och psykbryt. När en förskoleklass kliver på spårvagnen en morgon och ingen av barnen lyckas lyda någon vuxen eller ens försöka vara tyst. När människor utan hyfs tuggar tuggummi eller annat med öppen mun. När somliga talar väldigt högt i telefon. När skitungar skriker och gnäller och testar sina föräldrars tålamod offentligt på diverse obehagliga och ljudliga sätt. När snorungar försöker överträffa varandra i att framstå som coola och beter sig som de fjortisar de är. Eller bara när jag vill och behöver stänga världen ute en stund och vara i min bubbla. När det är för mycket distraktion runt omkring. Så mycket att det triggar ångest och obehag till en gräns som blir svår att hantera. Då räddar den både mitt och möjligen även andras liv. Att plugga in dessa små mintgröna pluppar i öronen och skärma mig från det som hotar mig att agera som jag aldrig annars skulle.

Denna lilla tingest innehåller många, många favoritlåtar. Musik har alltid framkallat starka känslor hos mig. Känslor i hela spektrat från djupaste melankoli, vemod och sorg till ljusaste glädje och lycka. Musik framkallar också minnen från stunder och tider då livet sett annorlunda ut. På ett bra sätt alltså. Även om en del stunder varit mörka och tunga så finns där tacksamhet för de lärdomar jag fått och för att den tiden är förbi. Den innehåller allt från klassisk och instrumental musik, via pop och visor, disco och ballader till hårdrockens riviga tunga gung. Tack i himlen för att du finns min kära lilla iPod.

Annonser

Read Full Post »

Jag har hittat min arbetsglädje igen! Eller åtminstone har jag återfunnit stigen som leder fram till den. Jag hade gått mer vilse än jag varit medveten om. Men när det vänder så blir kontrasten uppenbar.

Jag har låtit andra människor diktera mitt värde, trots att jag mycket väl vet att ingen annan egentligen kan göra det. Jag har tagit åt mig och lyssnat på dem som dömer mig utan att veta någonting alls. Oavsett om de människorna har gjort det grundat på egen osäkerhet, okunskap eller helt enkelt elakhet så har jag låtit det krypa innanför mitt skinn och påverka mitt mående. Känslan av att inte ha ett värde, att inte duga har fått ta orimligt stor plats. Samtidigt pågår min egen process som tar mycket energi och då min kropp bestämt sig för att utmana mig lite extra mycket just nu.

Lärdomen blir lika tydlig som om den stod skriven i neon och blinkade. Jobba på att hitta den egna tryggheten i vem jag är och vad jag gör. Bara för att det jag gör eller hur jag gör det inte passar någon annan så tänker jag inte längre låta det bli mitt problem. Alldeles speciellt om det det kommer till mig i form av skitsnack bakom ryggen. Det är bara ovärdigt. Tar man sig inte ens tid att tala direkt till mig så förtjänar det ingen energi från min sida. Punkt.

En mycket klok kvinna i min arbetsvardag lärde mig något viktigt. Hon berättade om en händelse i sina barns uppväxt som hjälpte mig att få perspektiv på den kränkning jag kände att jag utsatts för. Hennes ena dotter kom gråtande och talade om för sin mamma att brodern hade sagt att hon var dum i huvudet. Mamman frågade dottern lugnt: ”Är du det då?”.. varmed dottern genast svarar.. ”Näe, det är jag inte”.. och mamman kontrar då med ”Men dåså..”

Svårare än så behöver det inte vara.

 

Read Full Post »

Ja.. jag älskar.

Djupt, innerligt, genuint, äkta, gränslöst, på riktigt.

Du då..?

Read Full Post »

Väder: Kallt. Kallare än hittills i vinter. Och snö. En hel del faktiskt. Men solen har också tittat fram några gånger till de flestas stora glädje. Dagsljus är en bristvara denna vinter då det mesta varit grått. Grått är underbart.. men kanske inte precis hela tiden.

Energitjuv: Det är arbetsrelaterat och jag låter det inte dränera mig längre. Att komma till insikter kostar på och är jobbigt.. men i slutändan också välkommet och välgörande.

Musikupplevelse: Den där mellon har inte imponerat något vidare hittills i år. Med tanke på att en sisådär 2500 låtar sållats bort så känns urvalet hittills ännu mer märkligt. Några fina texter och någon fin musikslinga har dock levererats.. Några veckor återstår innan Sverige tagit fram sin kandidat som ska slåss om äran bland resten av Europa i vår.

Sporthändelse: OS såklart. I en annan del av världen hålls detta enorma spektakel, vilket ger udda sändningstider på tv. Charlotte Kalla angav tonen redan första tävlingsdagen genom att nypa till sig ett OS-guld i Skiathlon. Snyggt jobbat..! Själv ser jag mest fram emot hockeyn så småningom.

Firande: Älskad dotter och lillebror delar födelsedag och dessa båda firades med hela familjen samlad hemma hos mamma/mormor/farmor/svärmor. Vi var 12 pers och två hundar som åt tårta och hade trevligt i det stora och hemtrevliga köket.

 

 

Read Full Post »

Det är nytt år och det innebär nya möjligheter. Det ska skrivas ett nytt livskapitel med hjälp av drömmar, vilja, handlingar och åtaganden, aktiviteter, tankar, relationer.. och så vidare. Nya möjligheter presenteras varje morgon förstås. Men ett nytt år är ändå ett nytt år och bjuder in till en lite bredare vy över vad som väntar. Ni som ogillar enkla sanningar och givna klokheter kan sluta läsa nu. Här sitter en som med en dåres envishet hävdar att vi alla har ett eget ansvar i att forma våra liv. Nej, vi rår inte alltid för vad som ramlar ner på vår tröskel.. men vi bär definitivt ansvar för hur vi väljer att hantera det och hur vi förhåller oss till de utmaningar som funnits, finns och alltid kommer att finnas. Offerkoftan sitter mycket sällan bra på någon. Men den sitter tyvärr väldigt bekvämt på en del.

Det är dags nu. Dags att prioritera mig själv mer. Tänk att det känns läskigt att till och med skriva ner det. Jag håller på att lära känna mig själv. Den jag verkligen är alltså. Den som finns där inne någonstans då man skalat bort måsten, krav och annat som jag låtit styra mig större delen av livet. Min sanning har varit den att om jag inte presterar så duger jag inte. Allra minst inför mig själv. Driven att vara ”duktig” och fixa allt, alltid. Jag har mestadels haft minst två jobb, ibland tre. Samtidigt. Nu råkar jag vara av den sorten som tycker om att jobba. Men lagom är bäst. Det har såväl min fysiska som psykiska hälsa tydligt fått mig att förstå.

Att till slut komma till den insikten där alla sinnen håller med om att det är helt okej att börja prioritera sig själv.. det är mäktigt. Och skrämmande. Sätta gränser är betydligt enklare då det gäller någon annan än mig själv. Men jag övar. Och övar. Och övar. Att säga nej utan att få dåligt samvete och utan att känna att jag måste försvara och förklara. Att på riktigt välja mig själv och mitt välbefinnande. Självklar tanke. Snudd på omöjligt att omsätta i praktiken.

Min ryggsäck är fylld med diverse saker. En del är otympliga och mycket tunga att släpa på. Andra skaver så illa att de nästan gör hål i skinnet och andra saker ligger precis där de ska.. som vissheter och insikter som välkomnats och bearbetats tidigare.

Jag lämnar inga offentliga löften men jag har tydliga mål som jag strävar mot. Jag befinner mig på en plats i livet då det känns absolut omöjligt att fortsätta som förut. Det är helt enkelt inget alternativ längre. Små förändringar. Stora förändringar. Jag får värdefull och riktigt bra hjälp att hitta mina verktyg som ska ta mig framåt. Det kommer att bli jättejobbigt emellanåt.. men det kommer absolut att vara värt det.

Varje dag ska jag göra något som är bra för mig själv. Varje dag ska jag sträva mot att vara ett bra föredöme för mina medmänniskor. Varje dag vill jag välja glädje.. och de dagar jag inte orkar eller förmår att göra det ska jag tillåta mig själv att må dåligt utan dåligt samvete. Orkeslösa och dåliga dagar är en del av livet och det är helt okej.. så länge man inte fastnar där.

God fortsättning på ett 2018 som kommer att bli det bästa året någonsin. För att jag vill det och tänker göra allt jag kan för att det ska bli så. Det är dags nu. Jag har ett liv att leva och ett ansvar i att göra det så bra jag någonsin kan.

 

Read Full Post »

.. en flicka. Eller vi kan väl nästan påstå att hon just här faktiskt var en ung kvinna. Kring tjugo. På bilden ler hon så fint hon förmår trots att hon avskydde sitt svinto-hår. Håret hade fått utstå mycket då flickan varit i USA en tid och där.. i Floridas brännande hetta (och långt ifrån inpackningar och annat bra-att-ha-för-håret) tog kalufsen rätt bra med stryk. Såg ut som vitt svinto den sommaren. Vi ser att det är 80-tal på den karakteristiska luggen och på den pastellfärgade blusen. Blusen hade hon förresten sytt själv. Det fanns en tid då hon tyckte sådant var roligt. Det kanske hon tycker fortfarande förresten. Det vet ingen.. allra minst hon själv. Men hon kanske tar reda på det en dag. Solbrännan vårdades ömt med insmörjningar och där emellan ett antal timmar i solstol på altanen hemma. Ibland med en blomspruta fylld med saltvatten som skulle duschas på för att brännan skulle ta bättre. Ja himmel så korkat..

En kort tid härefter flyttade hon från hemstaden till storstaden. Blev sambo, började jobba på det där stora mejeriet med den röda kossan. Gifte sig, köpte hus, fick barn. Flickan blev vuxen på riktigt. Ansvar och allvar. Under den perioden i livet var det ansvar och allvar som dominerade. Förutom det där med att bli mamma. Det var ju bara häftigare än något annat någonsin. Och är så fortfarande. Djup tacksamhet för att hon blev min. Maken, villan, jobbet och allvaret är borta. Barnet är kvar såklart. Alltid. I all tid. Ensamliv med barnet som också blev en ung kvinna till slut. En modig, stark, klok och underbar sådan. Solen i mitt liv.

Ibland skymtar hon bakom kulisserna.. den där 20-åringen med svinto till hår. Hon bar på så många drömmar då, helt ovetande om vad livet skulle bjuda på. En del drömmar slog in.. andra inte. Andra drömmar har skapats och närs fortfarande av den där flickan som nu.. ett 30-tal år senare faktiskt kommit fram till att nu är det äntligen dags..! Det är dags att våga fråga sig själv vad hon vill och därefter också göra det. Att leva som den hon egentligen är. Allt är möjligt. Allt ordnar sig. Livet blir vad hon gör det till.. så nu minsann.. nu ska hon leva..!

Read Full Post »

Som brukligt är så är det åter dags för någon typ av summering av året som gick och någon typ av plan (eller struktur.. eller vilja..) som ska hjälpa mig att forma detta nya år. Känslan är ungefär densamma vid varje årsskifte. Jag ser bakåt och tar till mig erfarenheter, insikter och lärdomar.. och jag gläds åt att ha ett helt nytt, härligt år framför mig att planera och väva drömmar kring.

2017. Vad hände..? Det var på sätt och vis ett år i förändring. Både arbetsmässigt och personligt. Ändå känns det som om förändringarna bara tagit sin början och att det mesta som ska leda mig framåt ännu återstår, vilket bara känns bra.

Arbetslivet var som sådant att jag jobbade halvtid januari och halva februari och gick upp till 75% fram till i maj då jag började arbeta heltid igen. Då hade ett helt år gått med sjukskrivning. Först helt i ett par, tre månader och så upptrappning i sakta mak. En del kompetenshöjande utbildningar har jag glädjande nog fått ta del av. April gav mig en tvådagars utbildning inom området Arbetsmiljö, då jag valts till Arbetsmiljöombud på mitt jobb. Otroligt bra utbildning som lämnade kvar ett starkt citat i mitt sinne: Vi är varandras arbetsmiljö! Med allt vad det innebär. I maj reste jag på ytterligare en tvådagars utbildning men denna gång i egenskap av lärare i Migrationsverkets introduktionsprogram. Utbildningen hölls i Solna och heter Train-the-trainer och riktar sig till alla verkets lärare som, precis som jag, utbildar kollegor. Något av det roligaste jag vet..! Mitt andra jobb, som gränskontrollant, har fått stå tillbaka under min långa sjukskrivning.. men jag fick in en jobbhelg på flygplatsen i somras ändå. Som alltid, hade jag semester ganska sent. Från halva augusti till i mitten av september njöt jag av sensommaren och av höstens början. Det kan omöjligt ha undgått någon hur mycket jag älskar hösten. Under septembers andra halva började jag att få läraruppdrag. Det kändes genast att jag hittat min grej. Himmel så roligt att undervisa! Tacksamma och vetgiriga kollegor är drömelever. Läraruppdraget har också tagit mig till Flen och Jönköping där jag fått den stora förmånen att utöva mitt värv och träffa ännu fler kollegor. November bjöd sedan på ytterligare två dagars utbildning i vår vackra huvudstad. Denna gången i Framförandeteknik för lärare. December bestod i lite mer jobb än vanligt men också en trevlig julfest för medarbetarna i Region Öst. Relaterat till arbetslivet har det under året funnits en del föreläsningar och seminarier av givande karaktär inom mina intresseområden.. och även ett gäng mycket trevliga After Work-tillfällen runt om i min vackra stad.

Hälsolivet har varit lite upp och ner. Då jag inte alls tycker om att dela med mig av det eller delge detaljer som är personliga och privata.. så kan det bara få sammanfattas med att denna envisa kärring aldrig ger sig. Jag är på väg. Jag får den hjälp jag behöver. Den har jag sökt och fått. Det pågår och kommer att pågå länge än. Jag har mycket kvar att lära men är inne i en process som heter duga och som kommer att hjälpa mig att bli den människa jag egentligen är och inte minst den människa jag verkligen vill vara. Det finns hinder ännu av både kroppslig och mental karaktär.. men som sagt, det kommer att bli bra!

Övriga livet har bjudit på många viktiga lärdomar såväl som flera guldkorn. Det har varit smärtsamt att se hur långt människor kan gå när de styrs av osäkerhet, okunnighet och illvilja. Falskhet och skitprat bakom ryggen visar till slut vilka man kan lita på. Nyttiga men tunga och ledsamma lärdomar. Guldkornen består i fantastiska människor och möten. Genuina, äkta människor som ger stillsam glädje och trygghet och en värme som stannar kvar. Tyvärr fick jag också vara med och säga farväl till en fin människa som somnade in i evigheten alldeles för tidigt. Plötsligt, oväntat, chockartat och oändligt sorgligt. Hon lämnade kvar en värme som jag alltid kommer att bära med mig. Min egen lilla skyddsängel. Den bästa fluffkramaren i universum.

Fanns tydligen mycket att dela med sig av. För att inte tråka ihjäl eventuella läsare så kommer framtidsutsikterna och tankarna kring 2018 i ett eget blogginlägg vilken dag som helst!

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: