Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘syskon’ Category

Den där superhjälten jag nämnt tidigare.. Iron Man.. han firades idag. Fyllde ju hela åtta år i veckan. Idag samlades vi hemma hos honom och gjorde ett par tårtor tillsammans (bild 1). Så blev det gofika och ”Ja må han leva” för födelsedagsbarnet. Innan allt var framdukat så kändes väntan evighetslång för somliga (bild 2). Så blåstes ljusen ut (bild 3) och fikat var i full gång. Båda tårtorna gick åt i ett nafs. Pälsklingarna var givetvis också med och firade.. Lukas (bild 4), Alwa och Bertil (bild 5). Bröderna ledsnade på fikapratet och gick in i köket för att spela monopol i stället (bild 6).

En annan anledning att fira kom som en enorm överraskning för de flesta. Lillebror och svägerskan valde att gifta sig efter 22 år tillsammans. Jag blev lycklig ända ut i tårna och önskar dem gränslöst med lycka och glädje för resten av livet. Genast åkte de på bröllopsresa och befinner sig just nu i Budapest. Underbart..! Dessutom fyller lillebrodern modiga 46 år just idag. Dubbelgrattis till honom!

Vilken dag!

(53/100)


Read Full Post »

Denna dag på året, den artonde april.. är Douglas födelsedag. Douglas är ett fasterhjärta och idag fyller han åtta år. Han har många alias den där killen. Ett av dem nämndes för en liten tid sedan och det är nog det senaste.. Iron Man. Han som bjöd på middag och som jag sedan följde med till röntgen om ni minns. Han kan få heta vad han vill och som de flesta småkillar har han diverse superhjältar att se upp till och försöka efterlikna. Min egen unge ville vara Batman när hon var liten. Ja, det kanske hon vill fortfarande förresten.. det skulle inte förvåna mig.

Men Douglas.. han är min superhjälte. En riktig superhjälte. Ingen tecknad eller påhittad. Han piper och gnäller när han inte får som han vill.. men det vet jag många, många som gör.. i alla åldrar. Men i grund och botten är han en otroligt positiv och snäll kille. Han vill alla så väl och han är mån om att tala om och visa att han tycker om sin faster. Jag får såna goa kramar så de känns ända ner i tårna. Så säger han att han älskar mig och saknat mig och fasters hjärta totalsmälter förstås.

Trots sina funktionshinder så håller han full fart i de flesta lägen. Utom när han kollar på film. Då är han okontaktbar. Han lever sig in i filmen och blir nästan en del av den i sin fantasifulla värld. Blixten McQueen i Disney’s film om Bilar är en favorit.. för att inte tala om Bärgaren från samma film. Och den liknelsen följer med in i verkligheten på så många sätt. Blixten är ju den coola, snabba som alltid vinner till slut Hjälten. Han är orädd och gör saker han egentligen inte vågar. Bärgaren är lite kantstött och sliten.. men fixar det mesta och är supersnäll och vill alla väl. Han fixar det som inte är bra. Han är inte alls lika cool och skinande blank.. men har vunnit Douglas och andras hjärtan på grund av sin fina personlighet. Douglas bryr sig om såväl den häftiga som den lite rufsiga och slitna. Han ser igenom alla skal och värderar det som finns innanför. Den egenskapen hoppas jag att han behåller livet ut.

Jag har alltid sagt att han kommer att bli antingen Professor eller Politiker den där killen. Han kan snacka. Oj, oj, oj.. till och med mer än faster. Då vet ni.. det vill inte säga lite..! Han är underfundig och klok som få. Det känns nästan som att det han är förhindrad att göra rent fysiskt har storligen kompenserats med annat.. såsom intellekt och förmåga att fånga omgivningens intresse genom att vara sitt underbara själv.

Så Grattis mitt älskade fasterhjärta. Fortsätt vara fantastisk..!

(49/100)

Read Full Post »

En återhämtningsdag..? Bah…!! Inte riktigt.

Tidigt på morgonen hade jag det ärofyllda uppdraget att ta Iron Man till sjukhuset för röntgen. Gossen är van med kontroller och uppföljningar av allehanda slag då han är född med ett funktionshinder. Detta kompenseras dock storligen genom hans knivskarpa intelligens och hans gränslösa mundiarré. Den här killen snackar mer än sin faster, vilket inte säger lite. Så gott som varje gång vi talas vid förvånar han mig med sina kluriga tankar och sammanfattningar av allehanda ting han snappat upp. Han är ljuvlig och han skötte sig exemplariskt på sjukhuset. Faster fick vara med inne på röntgen och bära en mörkt röd blyväst för att inte bli strålande. He he he..

Lämnade Iron Man tillbaka på frita och for hem för att duscha och äta frukost. Sen en tur till staden för att vara med på viktigt möte tillsammans med dottern. Mötet avlöpte lysande och i positiv anda.
Vi promenerade runt hörnet från stället vi nyss suttit på möte i och tog del av absolut bästa kinamaten i vår vackra stad. Lunchbuffé av den riktigt goda sorten. Fräscht och gott. Riktigt gott. Fullständigt omöjligt att inte bli riktigt mätt på ett sådant ställe. Vi gick som övermätta pingviner därifrån, vaggandes.

Nästa anhalt var stället där man plattar ut sina tuttar vartannat år. Ja, om man fyllt 40 alltså. Jag uppskattar verkligen att de lyckats anställa så varlig och medkännande och lugn personal på det där stället. Det är inte som cellprovstagning… oh nej, långt därifrån. Men något utlämnande är det ändå att klä av sig inpå bara skinnet och stå där framför en främmande människa som ska ta på ens mer privata kroppsdelar. Med varma händer letade hon avvikelser och placerade mina attribut i rätt läge för utplattning och avläsning via någon typ av scanner eller röntgen eller något liknande. Helt otroligt hur tillplattade de kan bli..! Idag serveras pannkakor… liksom…!

Så var det lite fika på det.. och handla.. och det är möjligen något av det tråkigaste jag vet. Men det behöver göras och i sällskap får det ändå anses vara helt okej. Dottern var ju med. Väl hemma kände jag mig helt manglad.. trött.. dränerad. Hela kroppen värker fortfarande, många timmar senare. Av vilan blev det inte mycket. Telefonen har ringt och jag har fått känna mig behövd och nyttig. Men nu.. nu minsann.. är jag inte längre tillgänglig för någon annan än den där Kejsare Karamellpuddingen som jag hoppas ligger och värmer upp delar av min säng. Bästa stunden på dygnet är den då han lägger sig på mitt bröst när jag krupit ner i sängen.. spinner och borrar ner sin nos i min hand. Det kallas livskvalitet.

(41/100)

Read Full Post »

Jo, så är det. Se bilderna om ni inte tror mig. Nu tror jag inte att Iron Man var den som tillagade maten, utan han lät nog sin personal göra det. Hur som helst var det jättegott.. och himla trevligt att äta tillsammans med honom och hans familj. Grillat är gott.. och det är pastasallad också. Även efterrätt bjöds det på.. färsk frukt med chokladsås. Speciellt Iron Man älskade det.. han åt så det goda spred sig över stora delar av ansiktet i bara farten. Vinet, vattnet och kaffet smakade också utmärkt.

Iron Mans storebror har tillbringat kvällen hos sin faster.. och vi har skrattat högt åt roliga klipp på YouTube. Den där Kejsaren som bor här och som jag beskrev för någon dag sedan.. han har just precis startat sitt träningspass inför Östgötarallyt 2017. Runt, runt i huset så att mattorna glider upp längs med väggarna. Tror han slog personbästa ikväll… för sådär långt upp mot väggarna har mattan aldrig hamnat tidigare.

(39/100)

Read Full Post »

Det finns flera människor som besitter en särställning i mitt liv. Inte jättemånga.. men några stycken. En del människor finns där bara. I periferin kan man säga. Några finns där i något eller några år innan man glider isär, helt utan egentlig anledning. Inget konstigt. Vi kan få skilda intressen, annan livsrytm, flytta, få en annan familjekonstellation.. orsakerna är lika många som människorna. Alla de människor man i barndomen trodde skulle finnas i ens liv för evigt.. Hur många finns kvar? Säkert en del. Men hur nära? Jag själv har via sociala media hittat tillbaka till många av barndomens människor, vilket gläder mig gränslöst. Men jag har också flyttat ifrån barndomens stad för 30 år sedan.. så de människorna finns inte närvarande i den omedelbara vardagen längre. Vi följer varandra på lite avstånd. Det är minst lika betydelsefullt som något annat. Arbetsplatser jag haft har också tillfört människor av högt värde i mitt liv. Några saknar jag mycket.. andra är jag rent av lycklig åt att inte ha kvar i mitt liv. Så finns även det jag kallar för Guldkorn. De där människorna som under livets gång kliver rakt in i mitt hjärta, i min själ. De tillför så mycket glädje och så mycket kraft och kärlek att det känns som om det funnits en plats i hjärtat som väntat på att de ska kliva in. Dessa värdesätter jag enormt. Några få finns sedan ungdomen och har en alldeles särskild plats i mitt inre.. andra har tillkommit på senare år.

20170225_160206.jpgOch så finns hon. Min människa. Hon och jag har följts åt i livet i dryga 40 år nu, vilket känns helt absurt då vi inte är SÅ gamla än. Men jag hoppas och önskar att vi kan och får bli gamla tillsammans. En människa som är en del av den jag är. Hon är en del av mig och hela min familj. Min syster. Vår syster, moster, dotter. En älskad vän. Innerligt, gränslöst älskad är hon. Och hennes barn. Jag är moster till hennes barn.. så som hon är moster till mitt. Hon har mitt fulla förtroende och hon är min trygghet. Även om det går en tid mellan våra möten eller samtal.. så känns det inte konstigt. Vår vänskap tål det. Ibland skulle jag vilja ha henne hos mig hela tiden.. även om vi båda vet att vi skulle vilja slå ihjäl varandra efter en vecka eller två. Men egentligen är hon hos mig alltid. Inte fysiskt såklart.. men likväl är hon här. Hon är ju en del av mig. Tack i himlen för att du finns i mitt liv min Nette.

(5/100)

Read Full Post »

Helgen har gått i familjens och matens tecken. Utlovat regnväder och åska har vi inte sett skymten av. Tyvärr, vill jag tillägga. Det är så kvavt att det nästan känns plågsamt att försöka ta ett djupt andetag. Luften står still och svetten rinner oavsett om man gör något eller inte. Om detta tycker jag inte.. som bekant. Å andra sidan har det varit mycket trevligt att kunna sitta ute på altanen.. i skuggan av paviljongens tak och med en liten bris här och där som återstället hoppet om att det ännu finns syre trots att temperaturen är i det närmaste tropisk.

Midsommaraftonen och grillat känns som en tradition hos de flesta (bild 1). Vi åt både kyckling, fläskfilé och kotletter (bild 2). Vitlöksslungad färskpotatis, vitlökssmör, romsås och grillade majskolvar därtill. Givetvis smakade vi även lite sill (bild 3). Mot kvällningen hälsade den här fasterälsklingen på en stund (bild 4). Även hans pappa och bröder kikade in på lite jordgubbstårta. Jag och dottern satt sedan kvar länge på altanen.. pratade och njöt av den lite svalare luften när kvällen blivit natt (bild 5).

Midsommardagen blev närapå en repris av midsommaraftonen. Det blev ju en del mat kvar från föregående dag.. bara lite behövde kompletteringshandlas.. en mamma och en lillebror hämtas.. så körde vi en omgång till med grillat, färskpotatis och jordgubbstårta. Då dagen dessutom firar den hemländska flaggan så passade det fint med att ha det lite festligt dukat (bild 6). Samvaron fortsatte med en omgång Monopol där ute på den behagliga altanen (bild 7).. tills vi kände tröttheten bli övermäktig efter all god mat och fika under två dagar i sträck. Nu får vi väl anse midsommarhelgen vara ordentligt firad.. i dagarna två.. och därmed förpassad till historien som den varmaste i mannaminne. Nu vänder det.. och hösten nalkas. Äntligen.

20160624_175128.jpg 20160624_180429.jpg 20160625_235003.png 20160624_194311.jpg 20160624_231551.jpg 20160625_195520.jpg 20160625_214807.jpg

Read Full Post »

20160603_153234.jpgFilm är något av det mest underbara som finns! Jag älskar att förlora mig in i andra världar och andras liv och äventyr. Alla bär på en berättelse, en historia. En av de mest episka världar som någonsin skapats.. enligt mig.. är ju den som utspelas i Midgård. Tolkiens mästerverk som sedemera filmatiserades. Dessa tre filmer finns i förlängda versioner för de mer hängivna entusiasterna. Dessa förlängda versioner har också en diger mängd filmad extramaterial där vi får riktigt fördjupa oss in i denna magiska värld. Dottern och jag ser dessa tre filmer i förlängd version med tillhörande extramaterial en gång per år. Vi har inte summerat exakt.. men det handlar om någonstans mellan 20 och 25 timmar av hänfört tittande. Mister det sin magi när man ser igen och igen..? Nej..! Den fördjupas. Idag började årets Sagan om ringen-maraton i vårt hus.

20160603_192635.jpg20160603_195529.jpgGrillat är verkligen gott. Det är något som kan göras när som helst på året om man så vill.. men det hör lite sommaren till ändå. Doften av grillat är lika säkert som Amen i kyrkan när det är uppehållsväder.. speciellt på helgerna. Idag hade vi besök av mamma och min ena bror. Vi grillade kycklingfiléer, fixade klyftpotatis i ugnen, vitlökssmör och lite tomat och gurka. Mycket enkelt och mycket gott. Något som förstärker måltiden är att kunna sitta ute och äta. Just på vår uteplats är det behaglig skugga mot kvällningen. Otroligt njutbart..! Alla njöt av maten och faten rensades helt.

20160603_222344.jpgEfter maten blev det lite teve och en kopp kaffe. Semifinal i Gladiatorerna. Sen var det dags för mamma och lillebror att ta spårvagnen hemåt. Dottern, jag och svärsonen ville inte sitta kvar vid teven.. så vi spelade Yatzy. Eller rättare sagt Maxi-Yatzy. Det är bra länge sedan jag satt och spelade vid köksbordet. Så himla trevligt det är ändå..! Jag har Yatzy-appen i mobilen och använder den för att koppla av någon gång emellanåt. Nu körde vi manuellt, tillsammans.. vilket ju är så mycket trevligare. Det gjorde inte heller ont att vinna..! Speciellt över svärsonen som ”alltid” vinner tydligen. Bah..!

(95/100)

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: