Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Skriva’ Category

Lite tankepärlor som virvlar i huvudet kan få hamna i skrift här, tänkte jag.. och om det verkar rörigt så är det inget mot hur det känns..

Vädret. Det ser ut som att vi fått en tidig vår med värmande sol och plusgrader. Erfarenheten säger att det bara är på låtsas och att det kommer mer snö och kyla. Men för varje dag jag kan se en skymt av något som liknar blå himmel, konstaterar att plusgraderna håller i sig än om de är få.. så tänker jag låtsas att det är vår. Snön får för övrigt gärna hålla sig borta. Var den inte intresserad av att visa sig i december när det var efterlängtat så kan den faktiskt hålla sig borta till.. låt oss säga advent. Ska vi säga så..?!

Humöret. Det skiftar i samma hastighet som typiskt aprilväder. Friska vindar åt alla håll. Ibland ösregn och mörker som verkligen tynger. Mycket gråt. Men också dagar med sol i sinnet där det är nära till glädjen. Och där emellan är det bara som det är. Jag lever för varje stund och påminner mig om allt jag har att känna tacksamhet över. Har påbörjat min behandling som kostar mycket energi. Men hur jobbigt det än är så är det värt varje sekund av det. Allt blir bra. Jag kommer att bli frisk igen. Det vet jag helt säkert. Livet är fantastiskt ändå. Vilken tur att jag är en optimistisk människa i grunden. Och tacksam. Alltid tacksam.

Rensa och organisera. Det blev ett tiotal kassar med böcker som rensades ut. Nu njuter jag ännu mer av att se mina bokhyllor då de är hyfsat organiserade. Jag ser också att ännu fler böcker ska bort. Dessutom börjar årets bokrea nästa vecka. Filmerna är också utrensade. En stor kasse filmer skänktes till Erikshjälpen tillsammans med böckerna. Så har jag också gått igenom det stora skåpet i tvättstugan. Jag fyllde fyra säckar med handdukar, dukar och gardiner jag inte behöver. FYRA SÄCKAR. Vem samlar på 50,000 handdukar..?! Jag tydligen..! Har gett bort några kassar till en kär vän och resten åker till Erikshjälpen. Eller till återvinningen, beroende på skicket. Det är en fröjd att öppna skåpet igen. Nu har jag börjat nosa i klädkammaren samtidigt som jag sneglar på skivsamlingen som ska minska ordentligt. Spotify finns ju. Efter det så ska köksskåpen få sig en utrensning och därefter väntar det lilla extrarummet vi har. Pysselrummet. Musikrummet. Kattens rum. Kärt barn har många namn.. och alldeles för många prylar.

Läsa och skriva. Jag läser igen. Det är så mäktigt så det går inte ens att finna ord som kan beskriva den känslan. Jag som definierar mig som en läsande människa och som inte klarat av att läsa en bok på över tre år. Det har varit smärtsamt. Att nu kunna ta till sig en bok igen är så himla stort. Just nu läser jag ”Påven Johanna” av Donna Woolfolk Cross igen. Läste den för många år sedan. En fantastisk bok. Det går inte lika fort som det gjorde förr.. men vad gör väl det. Och så skriver jag mer. Både här i bloggen och med papper och penna. Det känns som om jag hittat tillbaka till kärnan i mig. Jag är en läsande och skrivande människa.

 

Annonser

Read Full Post »

Den här skrev jag för några år sedan. Hittade nyss och svarade på frågorna igen..

Vad gör mig riktigt lycklig?
Jag blir lycklig av Minioner, Nalle Puh, Kejsare Karamellpudding och fina vänner. Jag uppskattar ärliga, genuina människor otroligt mycket. Att umgås med sådana är lycka för mig.

Var bor jag och vad fick mig att flytta dit?
Jag bor i Norrköping sedan våren 2012 och här hamnade jag lite av en slump. Det var det minst jobbiga alternativet av flera just då. Nu älskar jag staden som jag med värme kallar min vackra stad.

Äter jag helst/oftast hemlagat eller på restaurang?
Lika gärna vilket som faktiskt. Roligt att experimentera i eget kök (dottern är jätteduktig på just det) eller att tillaga favoriterna.. likväl som att sätta sig på restaurang och serveras något gott. Lite mer vegetariskt börjar det bli dessutom.

Vad har jag för klädstil? Följer jag trender?
Jag har en helt egen stil. Den kallas bekvämt. Jag har inte medvetet köpt fula kläder så jag tycker om det jag tar på mig. Trender har jag aldrig följt och kommer sannolikt aldrig att följa. Jag gillar dock inte rysch och volanger. Inte heller så förtjust i glitter och blingbling. Less is more liksom.

Vad har jag för drömresmål?
Jag trivs fint hemma, men drömmer om att komma bort ibland. Tycker om att resa till fäderneslandet, vill se Rom och London, Skottland och Budapest. Uppskattar också att finna platser som berör här hemma i Sverige.

Vart bär nästa resa av?
Om någon vecka är det tänkt att det blir en helg i Gävle.

En bra bok?
Jag älskar böcker. En av de böcker jag läst som berörde mig på djupet var ”Påven Johanna” av Donna Woolfolk Cross.

När har jag mått som sämst vs bäst i livet?
Som allra sämst för några år sedan när livet vändes upp och ner och inget annat än kaos fanns. Där befann jag mig otäckt länge. Som allra bäst då dottern föddes såklart.. där finns ingen konkurrens. Just nu är det lite ostabilt då jag ännu lider av min utmattning eller hjärntrötthet. Jag är dock en utpräglad optimist och vet att det snart blir bättre än någonsin förr.

Vad hade jag sagt till mitt 14-åriga jag?
Oroa dig inte så mycket. Du duger som du är. Du är värdefull.

När känner jag mig som a million dollars?
När jag har min nära och djupa dialog med katten precis vid läggdags. Han ligger på mitt bröst eller tätt intill i sängen och vi bedyrar varandra vår kärlek och tacksamhet över att vi har varandra.

Om jag skulle flytta, vart skulle jag flytta då?
Inom kommunen. Mer centralt med gångavstånd till jobb och affärer. Jag skulle dock inte tacka nej till en liten lägenhet i Stockholm heller, om tillfälle gavs.

Vad är jag om 5 år?
Frisk och lyckligt lugn och harmonisk. Jag älskar och är älskad.

Tror jag på ödet?
Jag tror att det som sker, sker av en anledning. Det kan dock ta olika lång tid att se och förstå anledningen.

Vad får jag energi av?
Glädje, gemenskap, kreativitet, frisk luft, skratt, träning, musik, böcker, Kejsare Karamellpudding. Och sömn.

Vad har jag för favoritårstid?
Hösten har alltid varit den tid på året då jag mår som allra bäst. Men jag har på senare år upptäckt att vårens ankomst också ger samma känsla.. innan det blir för varmt och soligt och svettigt och fullt med insekter överallt. Nämnas bör att jag uppskattar alla våra årstider stort.

3 saker jag önskar mig i födelsedagspresent?
God mat, varma kramar och kanske en bra bok.

Vad har jag för favoritdrink?
Tror den heter White Cadillac. Smakar som mjukglass. Nästan.

Vem/vilka inspireras jag av?
Kreativa, ärliga, modiga och raka människor med god självinsikt.

Om jag skulle bjuda på kalas, vad bjuder jag helst på då?
Kanske kyckling med ugnsrostade grönsaker och någon kall, god sås. Men mest av allt vill jag bjuda på mig själv.. i allt jag gör.. vare sig det är vardag eller fest.

 

Read Full Post »

De tre ben i livet som fattats mig så länge börjar åter finna sin väg tillbaka i mening att återställa min länge försvunna balans. Helt ärligt trodde jag på riktigt att det var borta för alltid och att jag skulle ställa in mig på att leva på annorlunda vis. Vilka tre ben..? Läsandet. Skrivandet. Musiken. De tre ting som givit mig glädje, skapat balans och återhämtning i svåra tider och oändligt med glädje och inspiration i glada tider. Tre viktiga essenser i mitt liv. Tre viktiga ingredienser i det som är jag.

I dryga tre år har jag inte förmått att läsa. Inte läsa alls. Jo, det som behöver läsas för att klara av arbetet har fungerat. Likaså har det gått att läsa in förberedelser för den undervisning/workshops jag bedriver emellanåt i mitt jobb. Nyheter. Skrifter. Instruktioner. Men böcker snackar vi om nu. Jag har läst sedan jag var barn. Gärna och mycket. Rent av slukat böcker. I perioder har jag läst mer än annars och ibland lite mindre. Men jag har alltid minst en bok på gång. Så att inte kunna läsa en enda bok på dryga tre år har varit smärtsamt och sorgligt. Plågsamt rent av.

I somras bad min dotter mig att läsa en bok som hon precis läst ut och som var viktig för henne. Den berättar om en kvinna som fick sin diagnos vid 32-års ålder. Samma diagnos som min dotter nu fått som 27-åring. Boken är självbiografisk och igenkänningsfaktorn är relativt hög. Mycket skiljer sig men en hel del går att relatera till. Det blev min första bok på mycket länge. ”Konsten att fejka arabiska, en bok om autism” av Lina Liman. Med hjälp av min dotters vädjan och Lina Limans välskrivna bok var jag åter en läsande människa. Känslan var obeskrivlig. Därefter har jag läst ett par böcker till och njuter av att ha återfått denna viktiga del av den jag är och vill vara. Jag läser inte lika fort länge men vad gör väl det. Jag läser.

Musiken har också letat sig tillbaka till viss del. Ett premiumkonto på Spotify hjälper till. Musik är dock otroligt intimt ihopkopplat med känslor för mig och därför väljer jag fortfarande ganska ofta tystnaden. Men lyssnar dock mer än vad jag gjort på mycket länge. Det får ta den tid det tar. Jag kan välja att spela högt så det garanterat stör och fuldansa till det… eller lyssna i hörlurarna och gråta till det. Med musik är allt möjligt. Musiken har alltid funnits till både glädje och till vemod och viss del också sorg genom livet. För att inte tala om hur musik kan trösta. Men för all del också framkalla tårarna, vilket är nog så viktigt det också ibland.

Skrivandet. Det går ju sådär som ni märkt om ni noterat när jag senast uppdaterade här. Men man kan som bekant skriva på många olika sätt. Jag har skrivit brev för hand, skapat egna julkort med dottern, skriver ner goda och glada tankar i en jättefin, knallröd anteckningsbok med hårda pärmar. Älskar att skriva hur jag än väljer att forma orden.. med penna eller via ett tangentbord. När jag besökte vår vackra huvudstad i våras köpte jag den röda anteckningsboken i en av favoritbutikerna.. Ordning och Reda på NK. Där hittade jag också en penna jag blev förälskad i. Onödigt dyr men just där och då kändes det otroligt nödvändigt att inhandla den, vilket jag gjorde. Jag känner en speciell glädje varje gång jag håller i pennan. Jag räknar kallt med att jag har den tills jag dör.

Nytt år, nya möjligheter och något vingliga än så länge, men inom kort stadiga ben, som hjälper till med den där livsbalansen. Jag är så tacksam. För orden, för musiken, för livet. Inget är självklart. Faktiskt.

Read Full Post »

Över fyra månader sedan något alls hände på den här sidan. Usch då. Livet har varit lite mer krångligt än annars och det har svalt så gott som all energi att hålla mig flytande. Mycket har hänt. Mycket händer. Det är det som kallas livet. Jag tänker ofta på hur mycket jag verkligen älskar att skriva och hur mycket jag saknar det. Jag saknar att skriva, att läsa, att lyssna på musik. Jag saknar det som i alla tider varit så centralt och viktigt för mig. Jag saknar mig.

Men för att kunna vända uppåt igen måste man helt klart ända ner på botten och där göra ett sjuhelsickes avstamp. Jag är ganska nära den där botten nu skulle jag tro. Jag befinner mig på helt (nåväl inte helt, men nästan) okänt territorium i hur jag mår, hur jag tänker, hur jag känner och planerar. Hur jag tar beslut och mer än något annat… hur jag drar gränser. Jag är på väg att bli den jag är ämnad att vara. Jag är för evigt klar med att bita ihop och bara stampa på med ett leende som om allt är bra.

Det tar tid. Det tar längre tid än vad jag är bekväm med, otålig som jag är. Det gör ont. Det gör så ont så jag nästan inte orkar andas emellanåt. Jag VET att det kommer att bli bra till slut. Men det är inte bra än. Inte bra alls. Jag har så mycket tunga stenar i min ryggsäck och det tar en stund att plocka ur dem och lägga dem tillbaka i botten av bäcken där vattnet dansande kan skölja bort det mörka, dammiga, svåra.

Tanken är att mina ord ska ner på pränt. Åtminstone lite då och då. Om det blir så återstår att se. Men det är tanken och viljan. Som heltidssjukskriven har jag fått order om att göra det som är lustfyllt och skänker mig glädje. Som att skriva. Alltså skriver jag.

 

Read Full Post »

Jag gick i mål även i år. Tredje året på raken. Ett hundra blogginlägg på ett hundra dagar. Utmaningen avklarad. Grattis till mig..!

Det känns som en dubbel seger med tanke på i vilken situation jag befinner mig för närvarande. Livet har varit, och är fortfarande, utmanande och jag kämpar med att acceptera de begränsningar min hjärntrötthet orsakar. Det kräver lite mer än vanligt att genomföra en del saker då bland annat koncentrationen inte är som den borde. Jag blir lätt distraherad och då tar många, till synes, enkla saker längre tid att göra. Det är frustrerande, irriterande och skapar negationer mot mig själv. Jag inser hur orimligt det låter och jag önskar jag kunde känna och fungera annorlunda.. men jag är inte där än. Jag är dock på väg.. men då jag är av den otåliga sorten så tycker jag nog inte att det går fort nog.

Utmaningen betydde lite mer just i år och just på grund av min nuvarande situation. Men jag gjorde det och tacksamheten och glädjen känns viktig och riktig. Så följer den sedvanliga frågan då utmaningen nu är avklarad..

Ska jag fortsätta skriva..?!

Skriver jag för att jag vill att någon ska läsa, eventuellt beröras och möjligen återkoppla på något vis..?! Självklart gör jag det. Det motiverar, gläder och inspirerar att få veta att någon annan läser det jag skriver och dessutom tar sig tid att på något vis lämna en kommentar eller annat bevis på att de tagit del av mina ord. Men allra mest skriver jag för min egen skull och det borde också vara det som möjligen driver mig att fortsätta. Hur det blir med det får vi väl se.

Till dem som eventuellt följt mina hundra inlägg vill jag rikta ett hjärtligt tack för att ni tagit er den tiden!

(100/100)

Read Full Post »

Hur kan du vara så glad nästan jämt..? Det är svårt att förstå att du för en så hård kamp med dig själv. Ingen skulle kunna tro att du lider av utmattning.

Jag är en glad människa i grunden.. men jag gör också ett aktivt val varje dag och jag väljer glädje. Jag väljer att se möjligheterna och lösningarna i stället för hindren och problemen. Jag väljer att vara tacksam för det jag har i stället för att lägga energi på det jag saknar.

Det behövs faktiskt bara en gnutta av insikt och en någorlunda objektiv syn på var och hur vi lever här. I jämförelse med oändligt många andra människor runt om i världen.. har vi det otroligt bra. De allra flesta av oss har tak över huvudet och mat för dagen. Vi lever i ett land som har ett fantastiskt system för skolgång och sjukvård bland annat. För det mesta begriper vi inte ens hur lyckligt lottade vi är som bor här.. i fred och i frihet och med demokrati och grundlagar som värnar om våra rättigheter. Vi får dock inte glömma att vi också har skyldigheter. Vi har skyldigheter mot oss själva och mot vår omvärld.

Jag älskar mitt jobb och jag tycker de flesta av mina kollegor är härliga, fina människor. Jag har en ljuvlig familj, ett hem där jag trivs.. jag har tillgång till allt jag behöver. Jag har en fantastisk dotter som är ljuset och glädjen i mitt liv och jag har världens vackraste katt. Jag kan se, höra, röra, tala, skriva, läsa, smaka, känna.. jag kan tänka, drömma, förnimma.. och jag kan både gråta och skratta. Jag kan vara seriös och allvarlig.. men också skvatt galen och skämtsam. Jag talar flera språk flytande.. varav sarkasm är det jag använder alltmer flitigt.

Jag är glad. Och tacksam. För att jag både vill och kan. Alla kan. Men alla vill inte. Det tycker jag är synd.

(99/100)

Read Full Post »

Något förenklat men mycket sant!

Andas in den goda skiten. Andas ut skitsnacket.

Riktigt sug åt er av allt gott i världen. Inte bara choklad, utan även komplimanger, skratt, vänliga leenden och kärlek i alla former. Dra ett långsamt och djupt andetag och låt allt positivt följa med in i ditt system. Njut riktigt.

Därefter andas ni ut all skit som ligger inne i systemet och möglar. Ut med det bara! Låt det inte förgifta dig inifrån. Vädra ut det en gång för alla. Låt det inte få ta mer plats, kraft, utrymme och tid.

Det låter så enkelt..!? Kan vara sant. Värt att prova kanske?!

(79/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: