Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘psykisk ohälsa’ Category

Min första omgång semester för i år är nu slut. Hur det gått till vet jag ärligt talat inte.. för jag jobbade nyss och nu ska jag tillbaka igen. Har hunnit blinka kanske fyra gånger bara. Men det hjälper inte.. verkligheten vittnar om att det gått två veckor sedan jag var på arbetsplatsen senast. Hur var semester då? Tja.. ungefär såhär..

Vädret
Behöver egentligen inte någon närmare förklaring till vad jag tycker om den typen av väder som råder just nu. Förjävlavarmt är väl ett ganska bra ord i sammanhanget. Jooo, jag gillar också sol och värme. Men inte när det blir av typ tropikhetta. Den hör tropikerna till och när jag gick i skolan fick jag lära mig att tropikerna är placerade mycket långt ifrån Sverige. Gissa till exempel hur det känns att åka spårvagn med två miljoner förskolebarn som ska på utflykt när spårvagnen håller obehagliga 30+ grader. Inte kul. Dallrande äckelhetta. Men det är sommar och jag skulle lätt kunna ge Nobelpriset till den människa som uppfunnit fläkten.

Utflykter
Det har blivit två. Eller tre kan man säga. Först fick jag underbar kvalitetstid med en riktigt kär vän som tog med mig på sina barndoms vägar några mil härifrån. Vi hamnade även på en handelsträdgård och fick sedan också uppleva den största, mäktigaste räkmackan i Skärblacka den dagen. En fantastisk början på semestern var det. Min idol Cool-Hugo var också med. En söndag tog en av bröderna med sin syster till IKEA en sväng. Bara för att liksom. Trevligt..! Alla vet ju att jag älskar IKEA. Därför blev det ytterligare en tripp dit några dagar efteråt. Den utflykten började med att vi körde till Gamla Linköping.. denna pärla bland pärlor om man gillar historia och hantverk. Och godis för all del. Cloettas fabriksbutik är rent fysiskt omöjlig att undgå när man är där. Och trots att man ska ”hålla igen”.. så blir det minst en kasse med ut därifrån. Jag menar.. en stor påse Polly för tio kronor! Kriminellt att låta bli ju. När man ändå var i närheten så slinker man liksom in på IKEA igen trots att man nyligen var där. Köttbullar och värmeljus. Och lite till. Så blev det.

Maten
Några gånger har vi fått igång grillen. Och gott som bara den har det varit. Det har uppskattats stort av dem som varit här och ätit med oss. Egengjord tårta har vi också hunnit göra ett par, tre gånger under dessa semesterveckor. En av tårt-tillfällena var då vi firade en fasterälskling som fyllde 16 år. I övrigt har det mest druckits vatten. I kopiösa mängder. Gissa varför..? (se första rubriken) Denna kärringens urinblåsa har utmanats rejält dessa veckor. Att ha semester innebär dessutom att man slipper tänka på matlådor, vilket är ganska skönt. Nu börjar matlådeplanerandet igen. Måndagens är klar. Resten av veckan är oviss i lunchväg.. men det ordnar sig, som det alltid gör. Frysen är full med möjligheter i matväg. Det är väl det där med orken och inspirationen som ligger lite lågt just nu. Med lite tur så känner dottern annorlunda.

Aktiviteter
Har det varit sparsamt med. Men en dag kom vi så ändå iväg till Centralbadet. Deras 50-meters utebassäng var precis så ljuvlig som den såg ut att vara. Det är ju så otroligt skönt att vara i vatten, att simma. Vi prickade in simmandet under en av de obarmhärtigt varmaste dagarna dessutom. Mycket folk men inte alls trångt någonstans. Perfekt. Så en bastu på det med hårinpackning och allt. Det blir inte bättre än så.

Så har det liksom inte fått plats med så mycket mer. Två veckor går fort. En del vila och återhämtning. Inte så mycket som jag skulle behövt, men något ändå. Ett läkarbesök som resulterade i fortsatt deltidssjukskrivning ännu en tid framöver. Några sovmornar.. välbehövliga sådana. Flera ljuvliga och lata stunder med min älskade Kejsare Karamellpudding. En del organisering och rensning här hemma.. både ute och inne, vilket känns suveränt bra. En hel del hjälp av min hjältinna Melina som jag för evigt är tacksam för att ha i mitt liv. Hennes Eric har också hjälpt till. Så nu är det jobb igen som gäller.. i hela nio veckor till innan nästa semesteromgång påbörjas. Då är det underbar september gott folk. Jag längtar!

Annonser

Read Full Post »

Gott folk.. det här är en livräddare. Den må se enkel ut i sin utformning. Den är behändigt liten men innehåller stora mängder livräddning och glädje. Ja.. till och med njutning faktiskt. Dess livräddande egenskaper består i just den behändiga storleken och den enkla tillgängligheten. Den följer mig vart jag än går. Nästan. Speciellt nödvändig är den då jag befinner mig bland mer eller mindre folksamlingar. Oftast på spårvagnen till eller från jobbet men också annars. I väntrum, i köer, på gymmet, på promenader.. Ibland även på jobbet då tillfälle ges eller nöden så kräver.

Den har hittills förhindrat många härdsmältor och psykbryt. När en förskoleklass kliver på spårvagnen en morgon och ingen av barnen lyckas lyda någon vuxen eller ens försöka vara tyst. När människor utan hyfs tuggar tuggummi eller annat med öppen mun. När somliga talar väldigt högt i telefon. När skitungar skriker och gnäller och testar sina föräldrars tålamod offentligt på diverse obehagliga och ljudliga sätt. När snorungar försöker överträffa varandra i att framstå som coola och beter sig som de fjortisar de är. Eller bara när jag vill och behöver stänga världen ute en stund och vara i min bubbla. När det är för mycket distraktion runt omkring. Så mycket att det triggar ångest och obehag till en gräns som blir svår att hantera. Då räddar den både mitt och möjligen även andras liv. Att plugga in dessa små mintgröna pluppar i öronen och skärma mig från det som hotar mig att agera som jag aldrig annars skulle.

Denna lilla tingest innehåller många, många favoritlåtar. Musik har alltid framkallat starka känslor hos mig. Känslor i hela spektrat från djupaste melankoli, vemod och sorg till ljusaste glädje och lycka. Musik framkallar också minnen från stunder och tider då livet sett annorlunda ut. På ett bra sätt alltså. Även om en del stunder varit mörka och tunga så finns där tacksamhet för de lärdomar jag fått och för att den tiden är förbi. Den innehåller allt från klassisk och instrumental musik, via pop och visor, disco och ballader till hårdrockens riviga tunga gung. Tack i himlen för att du finns min kära lilla iPod.

Read Full Post »

Ja, så känns det ibland. Som måndag hela veckan. Måndagar har vi ju diverse associationer till och sällan är de av det positiva slaget. Lite beroende på hur helgen varit kanske. Mycket beroende på hur livet ser ut i övrigt. Inget konstigt med det.

Själv tillhör jag sorten som mestadels är otroligt tacksam och glad över att få gå till mitt jobb. Framför allt är jag oändligt tacksam över att ha ett arbete att gå till. Men just nu är det lite motvind av flera olika anledningar. Just nu känns det som måndag, måndag, måndag, måndag, fredaglördagsöndag… och så måndag igen.

Men med en tro på att livet ljusnar och med en hel del starkt kaffe kommer jag att ta mig igenom det här också. Tills dess ska jag anstränga mig för att tycka ännu mer om måndagar.

Read Full Post »

Sommaren kom och den gick. Likaså semestern.. som för min del var placerad i slutet av nämnda sommar. När semestern var slut så var sommaren också över. Den älskade hösten är här nu..! Jag har varit tillbaka i arbetet i två veckor och tänk så fort det går att glida in i vardagsrutinerna igen. Semestern minns jag knappt längre..

Så mycket har hänt och så mycket händer. Livet är föränderligt. Jag jobbar fortsatt med mig själv.. mer aktivt än någonsin tidigare och med hjälp av någon som får mig att hitta de verktyg som behövs för att komma vidare. Jag ramlar in i insikter om mig själv och om andra. Lärorikt men jobbigt. Insikter som förändrar är oftast av den jobbiga sorten.. men leder nästan uteslutande till något bättre.

En av de viktigaste insikterna som jag sakta men säkert anammar i livet är just det här med prioriteringar. Om jag är nöjd med hur jag har det så är det ju bara att fortsätta som jag alltid har gjort. Men vill jag må bättre och hitta det läge där livet är i någorlunda balans.. ja då krävs det att jag lär mig att prioritera. Vad är det jag vill..? Vad är egentligen viktigt och vad är faktiskt rent av oviktigt..? Låter enkelt.. men är allt annat än just det. Att välja mer av det som är bra för mig och därmed också välja bort det som tar onödig energi, det som inte leder någonstans. Att våga prioritera mig själv.

 

Read Full Post »

 Önskar det var lika lätt som det låter..

Read Full Post »

Det är en sån dag idag. En dag då det behövs mycket kaffe. Det går åt en hel del energi att hålla virvlande tankar och känslor under någorlunda kontroll. Idag står jag öga mot öga med människor som har en helt annan typ av behov än vad jag har och jag lägger så mycket fokus jag förmår på att kunna hjälpa dem så gott jag kan.

Men det är en sån dag idag. När jag snubblar över trädrötter på min livsstig. Jag lyfter försiktigt fötterna för att inte ramla.

Read Full Post »

Det känns fortfarande som att jag borde vara ”frisk” och i full fart lite överallt vid det här laget. Jag har ju jobbat heltid några månader nu. Är inte längre sjukskriven. Då måste jag ju vara frisk. Eller..?

Nej, jag är inte frisk än. Eller det beror på hur vi definierar frisk förresten. Men efter en utmattning är det inte alls ovanligt med symptom som hänger kvar i flera år ibland. Den som fått diagnosen får lära om inom många områden och det är där motståndet finns. I varje fall hos mig. Jag har JÄTTESVÅRT att acceptera mina begränsningar. Intellektuellt är det inga problem. Jag vet och jag förstår och jag skulle kunna föreläsa om hur det ligger till. Men känslomässigt finns det där glappet som ”stör”. Det är frustrerande att det är så svårt att acceptera. Jag är min egen största fiende som hindrar mitt tillfrisknande. Suck..

Det finns tillfällen då mina begränsningar märks mer än annars. Man använder ordet hjärntrött, vilket beskriver tillståndet ganska bra. Jag blir fort trött av yttre stimulans.. såsom ljus och ljud i diverse olika former. Folksamlingar, sociala sammanhang.. något så enkelt som ett biobesök eller en fika med vänner kräver vila efteråt. Jag måste ha omedelbar återhämtning i form av tystnad och stillhet en stund. Koncentrationen är nog den mest begränsande delen av hela utmattningskakan. Jag kämpar med att komma så långt att jag kan läsa en bok igen. Faktatexter på jobbet kräver allt jag har. Jag måste förbereda mig som aldrig förr om jag själv ska hålla någon typ av föreläsning.. stor eller liten. Ingenting flyter på som det alltid gjort förut. Allt kräver en ansträngning som aldrig tidigare behövts. Frustrationen är konstant. Likaså tröttheten.

Men vila då, säger de kloka som vill mig väl. Välj bort det som kan vänta. Skala bort allt och bara existera, säger de. Hur gör man då..? Hur stoppar man alla tankar som vill så mycket och som skapar så dåligt samvete för att jag inget orkar..? Jag önskar jag kunde stänga av och trycka igång igen.. lite sådär lagom smidigt utifrån dagsformen. Men det fungerar tyvärr inte så.

Så nog jobbar jag med mig själv alltid. Mer än vad någon kan förstå. Jag har det där nystanet av röd tråd som jag försöker reda ut lite i taget. Jag är inte ett dugg orolig för att jag inte ska klara det så småningom. Jag är bara otålig. Jag vet att jag duger som jag är.. även utan att prestera. Men jag känner inte så. Frustrerande.

Det är ett par veckor kvar till min semester. Då får jag fyra veckor på mig att öva på att bara vara. Om jag nu inte kommer på en massa annat som ska passas på att hinnas med. Inga planer finns dock.. utan dagarna får komma och gå lite som de vill. Jag förbereder mig mentalt för det i varje fall.. att bara vara.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: