Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘oduglig’ Category

Jag gick i mål även i år. Tredje året på raken. Ett hundra blogginlägg på ett hundra dagar. Utmaningen avklarad. Grattis till mig..!

Det känns som en dubbel seger med tanke på i vilken situation jag befinner mig för närvarande. Livet har varit, och är fortfarande, utmanande och jag kämpar med att acceptera de begränsningar min hjärntrötthet orsakar. Det kräver lite mer än vanligt att genomföra en del saker då bland annat koncentrationen inte är som den borde. Jag blir lätt distraherad och då tar många, till synes, enkla saker längre tid att göra. Det är frustrerande, irriterande och skapar negationer mot mig själv. Jag inser hur orimligt det låter och jag önskar jag kunde känna och fungera annorlunda.. men jag är inte där än. Jag är dock på väg.. men då jag är av den otåliga sorten så tycker jag nog inte att det går fort nog.

Utmaningen betydde lite mer just i år och just på grund av min nuvarande situation. Men jag gjorde det och tacksamheten och glädjen känns viktig och riktig. Så följer den sedvanliga frågan då utmaningen nu är avklarad..

Ska jag fortsätta skriva..?!

Skriver jag för att jag vill att någon ska läsa, eventuellt beröras och möjligen återkoppla på något vis..?! Självklart gör jag det. Det motiverar, gläder och inspirerar att få veta att någon annan läser det jag skriver och dessutom tar sig tid att på något vis lämna en kommentar eller annat bevis på att de tagit del av mina ord. Men allra mest skriver jag för min egen skull och det borde också vara det som möjligen driver mig att fortsätta. Hur det blir med det får vi väl se.

Till dem som eventuellt följt mina hundra inlägg vill jag rikta ett hjärtligt tack för att ni tagit er den tiden!

(100/100)

Read Full Post »

Något förenklat men mycket sant!

Andas in den goda skiten. Andas ut skitsnacket.

Riktigt sug åt er av allt gott i världen. Inte bara choklad, utan även komplimanger, skratt, vänliga leenden och kärlek i alla former. Dra ett långsamt och djupt andetag och låt allt positivt följa med in i ditt system. Njut riktigt.

Därefter andas ni ut all skit som ligger inne i systemet och möglar. Ut med det bara! Låt det inte förgifta dig inifrån. Vädra ut det en gång för alla. Låt det inte få ta mer plats, kraft, utrymme och tid.

Det låter så enkelt..!? Kan vara sant. Värt att prova kanske?!

(79/100)

Read Full Post »

Telefonvett. Det är inte alls något bara äldre personer eller hörselskadade personer gör.. utan det finns tokstollar som gör detta i alla ålderskategorier. Utan att ens fundera på att ta hänsyn till sin omgivning SKRIKER de i sina telefoner. Ingen annan är intresserad av era samtal. Ingen vill lyssna. Det är inte roligt, coolt eller ens lite intressant. Dämpa er. Speciellt på spårvagnen eller bussen. Snälla.

Vitsippor. Så alldeles underbart det är med dessa vitsippor som lyser upp både här och där i vår vackra natur. De visar så tydligt hur magiskt det är med våra årstider.. då de här skönheterna är bland de första som bär med sig våren varje år. Så igår tog jag med mig en liten bit av våren in i mitt kök.. och i morse gav de mig en fin start på veckan när de bara fanns där med sin enkla och skira skönhet.

Spottloskor. Sluta för bövelen att spotta överallt! Ni som känner er tvingade att spotta ständigt och överallt… gå i KBT-terapi eller något motsvarande för att vänja er av med denna vidriga ovana. Att behöva parera mellan loskorna på gångvägar och trottoarer är inget mindre än grisigt och äckligt. Det ser dessutom fruktansvärt töntigt ut när ni står och spottar och försöker verka coola.

Ögonbryn. Just nu är det tydligen snyggt och trendigt att ha markerade ögonbryn. Lite mörkare, lite mer definierade, lite tjockare. Några har dock missat avsikten med råge då det ser ut som om de hittat en svart märkpenna av den bredare sorten och dragit ett varsitt streck över ögonen lite på måfå. Alldeles särskilt gräsligt ser det ut på flickorna som är väldigt ljusa i både håret och i hyn.

Omtanke. Vad jag är tacksam över den fina omtanken som finns omkring mig. Jag kämpar så hårt med mig själv och min tillvaro och jag tillåts att få vara mig själv då jag behöver det som mest. Kraven jag ständigt känner finns bara hos mig själv. Jag är så oändligt tacksam för att det finns människor som bryr sig om mig.. speciellt då jag inte förmår att riktigt bry mig om mig själv. För alltid kommer ni att finnas i mitt hjärta..

(75/100)

Read Full Post »

Jag har enormt mycket att vara tacksam över. Och det är jag verkligen också. Varje dag känner jag tacksamhet för det lilla och det stora i livet. Men ibland räcker inte det. Ibland är jag ledsen och måste få tillåta mig att vara det. Idag har varit en sådan dag. En del dagar skaver den där masken jag sätter på mig mer än vanligt.. och det blir tungt att finnas till en stund. Det blir många tårar och det blir till och med svårt att andas för att sorg och tunga tankar tar mycket plats och mycket kraft. Det är inte farligt. Men det är väldigt jobbigt.

Jag har varit utanför hemmet idag och det var trevligt och bra. Men efter en stund kändes det som att jag bara måste få komma hem. Hemma kan jag bara släppa allt och vara. Känner mig skör och hudlös. Inte rädd eller orolig alls. Bara så himla ledsen. Det är inget särskilt som triggat mina tårar eller tankar. Ingen händelse eller något bemötande. Det bara är såhär ibland. Min sorg och mitt tungsinne finns där ständigt.. men det är inte så ofta jag släpper fram den.

Men idag har jag gjort det och nu är jag helt slutkörd.. och kan ändå inte sova. Ångest är hemskt. Riktigt hemskt. I morgon är en ny dag och ingen vet ännu vad som väntar. Jag står inför nya utmaningar i veckan som kommer. Känner mig redo och försiktigt förväntansfull.. väl medveten om att tröttheten kommer att vara en av de större utmaningarna att bemästra.

(67/100)

Read Full Post »

Jag hittar inga ord idag..

 

(58/100)

Read Full Post »

Vi kan känna oss tvingade att göra sådant vi egentligen inte vill göra. Men allt handlar om prioriteringar. Faktiskt. Vi kanske gör det där tråkiga för att vi ser att det leder till någonting bättre längre fram. Eller så gör vi saker för att vi är vanemänniskor och inte vet eller förstår bättre.

Om du vantrivs på ditt arbete.. gör då allt du kan för att hitta ett annat jobb..! Eller förändra hur du tänker och hur du väljer att reagera och agera så kanske vantrivseln kan förvandlas till något annat. Om du mår dåligt av någon men ändå umgås med denne. Säg ifrån. Det går att vara vänlig och samtidigt tydlig. Tacka inte ja till möten och umgänge utan säg nej. Blir du lovad saker som aldrig infrias.. ta en kritisk titt på situationen och inse att det aldrig kommer att hända. Du förtjänar bättre. Vi kan inte förändra någon annan men vi kan alltid förändra oss själva och hur vi bemöter andra. Gör det till en prioritet att må bra.. oavsett var du jobbar, vem du möter och bemöter. Oavsett allt. Jag påstår inte att det är enkelt.. men jag påstår att det är värt det.

”Ingen är för upptagen. Det handlar om prioriteringar.”

Så står det i dagens bild. Det är helt sant. Vi hittar ursäkter i oändlighet om det är något vi inte vill göra. Tänk så mycket enklare det vore och hur mycket tid och sårade känslor vi kunde bespara oss och andra om vi i stället var ärliga och sa som det var.

Jag är idag tacksam för att jag valde att prioritera mig själv. Efter att ångesten tog över mina sinnen igår så behövde jag få vara i ensamhet och stillhet en stund. Jag sov i över tolv timmar. Tårar gör mig trött. Idag fanns det ingen möjlighet att ta på mig rustningen och bära masken. Men i morgon är en ny dag. Batteriet är fortfarande lågt men dock något laddat.

(57/100)

Read Full Post »

Härliga dagar. Tankeväckande, nyttiga och bra diskussioner. Skratt och socialt samspel. Efterlängtat. Välbehövt. Roligt. Mycket njutbart.

Årets två planeringsdagar är genomförda. Villa Fridhem är ett mycket vackert ställe där alla sinnen får sitt. Omgivningen, byggnaden, maten, servicen.. och arbetsgruppen. Allt i fint samspel. Vi har talat om vad som har varit, vad som är och vad som komma skall. Vissheten om att vi är en fantastisk arbetsgrupp har bekräftats.

Och ändå föds ångesten.. lägger sig som en blöt filt över allt som är jag. Kanske är det alldeles för många intryck som kräver sortering på allt för kort tid, vilket blir en utmaning då förmågan att sortera är så sorgligt begränsad fortfarande. Kanske är grundmåendet lite vacklande. Kanske finns det en djup känsla av mitt eget otillräckliga värde och prestation som dominerar i de mest olämpliga sammanhang. Kanske.

Gråten blandas med ångesten i bröstet men jag håller tillbaka så mycket jag bara orkar och kan… tills det känns tryggt att kunna släppa fram den. I ensamhet. Där inga förklaringar behövs eller krävs. Där tiden får stå still en stund tills jag orkar andas lugnt igen. Tills varje tanke av granskning av mitt egna jag inte längre smärtar och vänder omkull allt intellektuellt som faktiskt också finns där någonstans. Tills jag orkar bekräfta mitt värde inför mig själv igen. Eller tills jag orkar låtsas igen.

(56/100)

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: