Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Musik’ Category

I natt ser vi galornas gala.. festernas fest, Oscarsgalan 2019. Direktsänt från Los Angeles med början kring midnatt svensk tid. Då sitter vi med popcorn och förväntan för att se vilka som plockar hem detta prestigefyllda pris.

Det har blivit lite av en tradition att vi sitter uppe och ser galan i livesändning, jag och dottern. Vi älskar ju film och i år har vi faktiskt hunnit se ett par av de nominerade filmerna. Både Bohemian Rhapsody och A star is born har vi avnjutit med stor behållning. Båda filmerna är suveräna och musiken är oslagbar. I den ena hör vi älskad musik från förr och i den andra får vi höra helt ny, magisk musik. Låten ”Shallow” från A star is born är dessutom nominerad som bästa filmlåt.

Fler nominerade filmer ska ses under våren. Green Book med Viggo Mortensen är en av dem. Viggo kommer ju i och för sig att vara Aragorn i eviga tider för mig. Även filmen Roma har redan prisats högt och vunnit priser på andra håll tidigare. Den känns intressant och är filmad helt i svart-vitt dessutom.

Nåväl.. vi sitter bänkade i soffan i natt och ser fram emot glitter, glamour, glädje, gala och fest. Alltså behöver vi sova någon timme nu under kvällen för att orka. Sändningen slutar klockan 06 i morgon bitti och halv nio har jag sedan tid hos min terapeut. Det blir spännande.. Livets ytterligheter ryms i ett och samma dygn ibland.

Read Full Post »

Den där musiken börjar undan för undan smyga sig tillbaka i mitt liv. Fortfarande föredrar jag oftast tystnaden, men allt oftare lyssnar jag.. eller så längtar jag efter att kunna lyssna. Ibland orkar inte hjärnan ännu med känsloregistret som ofta följer med musiken.

En artist som spelats hyfsat flitigt här hemma i många år är Lars Winnerbäck. Dottern är tokig i hans musik, hans texter och hans filosofi. Lite i taget har jag tagit honom till mig. Tagit mig tid att lyssna på vad han skapat och börjat tycka mer och mer om. En klok man. En ödmjuk människa. En fantastiskt begåvad artist.

Beroende på hur man mår så är det ju som så att det känns som om musiken och låttexterna talar direkt till oss. Jag tillhör ju sorten som älskar ord på alla möjliga sätt. Herr Winnerbäck kan det där med ord. Han skapar till och med egna ord och det gillar jag extra mycket.

”Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig”
(Elegi)

Det för mina tankar till djup, stark, äkta vänskap. Kanske partnerskap. En gemensamhet som bygger på fullständig tillit. Något fint att sträva efter.

”Ljus – stanna kvar,
kom och var min vän.
Ljusna mig igen, igen, igen..”
(Ett sällsynt exemplar)

Längtan efter någon eller något. Längtan efter en väg från mörkret.

”Jag tänkte säga: ”Jag har aldrig träffat nån som är som du”
Men jag sa att jag ska hem och att vägen tar slut här
Jag skriver inga dikter till dig, så gör man inte nu
Jag går runt i mina högar och jag hittar inte ut här

Stoppa mig, snälla stoppa mig när jag duger
Fråga aldrig vad jag tänker, det förstår du snart”
(Hosianna)

Duglighet. Egenvärde. Väcker många tankar och känslor. En stor favorit.

”Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur”
(Hugger i sten)

Otroligt berörande och talande för mig som är mitt i en tuff process. Att gå in i sig själv, skala bort en del och stilla sig så att krafterna kan samlas för att sedan vara redo att möta pulsen i livet igen.

”Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra”
(Jag får liksom ingen ordning)

Alla dessa nätter när kaos är den som vakar med mig. Inte så ofta eller mycket längre dock. Men när livet bara är så rörigt så det inte ens finns ord som kan förklara. Lasse Winnerbäck kan förklara.

”Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör”
(Tvivel)

När tilltron sviktar. När man vill ha klara, tydliga svar men inga svar finns. Eller så finns det för många svar. Tvivel kan vara smärtsamt. Som en klump i magen och så ger det ett konstigt humör.

Några av favoritlåtarna presenterades här. Han är verkligen värd att lyssna till. Väljer ni att inte göra det så får ni skylla er själva.

 

Foto av Rebecka Magnusson (lånat från http://www.gaffa.se)

 

Read Full Post »

De tre ben i livet som fattats mig så länge börjar åter finna sin väg tillbaka i mening att återställa min länge försvunna balans. Helt ärligt trodde jag på riktigt att det var borta för alltid och att jag skulle ställa in mig på att leva på annorlunda vis. Vilka tre ben..? Läsandet. Skrivandet. Musiken. De tre ting som givit mig glädje, skapat balans och återhämtning i svåra tider och oändligt med glädje och inspiration i glada tider. Tre viktiga essenser i mitt liv. Tre viktiga ingredienser i det som är jag.

I dryga tre år har jag inte förmått att läsa. Inte läsa alls. Jo, det som behöver läsas för att klara av arbetet har fungerat. Likaså har det gått att läsa in förberedelser för den undervisning/workshops jag bedriver emellanåt i mitt jobb. Nyheter. Skrifter. Instruktioner. Men böcker snackar vi om nu. Jag har läst sedan jag var barn. Gärna och mycket. Rent av slukat böcker. I perioder har jag läst mer än annars och ibland lite mindre. Men jag har alltid minst en bok på gång. Så att inte kunna läsa en enda bok på dryga tre år har varit smärtsamt och sorgligt. Plågsamt rent av.

I somras bad min dotter mig att läsa en bok som hon precis läst ut och som var viktig för henne. Den berättar om en kvinna som fick sin diagnos vid 32-års ålder. Samma diagnos som min dotter nu fått som 27-åring. Boken är självbiografisk och igenkänningsfaktorn är relativt hög. Mycket skiljer sig men en hel del går att relatera till. Det blev min första bok på mycket länge. ”Konsten att fejka arabiska, en bok om autism” av Lina Liman. Med hjälp av min dotters vädjan och Lina Limans välskrivna bok var jag åter en läsande människa. Känslan var obeskrivlig. Därefter har jag läst ett par böcker till och njuter av att ha återfått denna viktiga del av den jag är och vill vara. Jag läser inte lika fort länge men vad gör väl det. Jag läser.

Musiken har också letat sig tillbaka till viss del. Ett premiumkonto på Spotify hjälper till. Musik är dock otroligt intimt ihopkopplat med känslor för mig och därför väljer jag fortfarande ganska ofta tystnaden. Men lyssnar dock mer än vad jag gjort på mycket länge. Det får ta den tid det tar. Jag kan välja att spela högt så det garanterat stör och fuldansa till det… eller lyssna i hörlurarna och gråta till det. Med musik är allt möjligt. Musiken har alltid funnits till både glädje och till vemod och viss del också sorg genom livet. För att inte tala om hur musik kan trösta. Men för all del också framkalla tårarna, vilket är nog så viktigt det också ibland.

Skrivandet. Det går ju sådär som ni märkt om ni noterat när jag senast uppdaterade här. Men man kan som bekant skriva på många olika sätt. Jag har skrivit brev för hand, skapat egna julkort med dottern, skriver ner goda och glada tankar i en jättefin, knallröd anteckningsbok med hårda pärmar. Älskar att skriva hur jag än väljer att forma orden.. med penna eller via ett tangentbord. När jag besökte vår vackra huvudstad i våras köpte jag den röda anteckningsboken i en av favoritbutikerna.. Ordning och Reda på NK. Där hittade jag också en penna jag blev förälskad i. Onödigt dyr men just där och då kändes det otroligt nödvändigt att inhandla den, vilket jag gjorde. Jag känner en speciell glädje varje gång jag håller i pennan. Jag räknar kallt med att jag har den tills jag dör.

Nytt år, nya möjligheter och något vingliga än så länge, men inom kort stadiga ben, som hjälper till med den där livsbalansen. Jag är så tacksam. För orden, för musiken, för livet. Inget är självklart. Faktiskt.

Read Full Post »

Gott folk.. det här är en livräddare. Den må se enkel ut i sin utformning. Den är behändigt liten men innehåller stora mängder livräddning och glädje. Ja.. till och med njutning faktiskt. Dess livräddande egenskaper består i just den behändiga storleken och den enkla tillgängligheten. Den följer mig vart jag än går. Nästan. Speciellt nödvändig är den då jag befinner mig bland mer eller mindre folksamlingar. Oftast på spårvagnen till eller från jobbet men också annars. I väntrum, i köer, på gymmet, på promenader.. Ibland även på jobbet då tillfälle ges eller nöden så kräver.

Den har hittills förhindrat många härdsmältor och psykbryt. När en förskoleklass kliver på spårvagnen en morgon och ingen av barnen lyckas lyda någon vuxen eller ens försöka vara tyst. När människor utan hyfs tuggar tuggummi eller annat med öppen mun. När somliga talar väldigt högt i telefon. När skitungar skriker och gnäller och testar sina föräldrars tålamod offentligt på diverse obehagliga och ljudliga sätt. När snorungar försöker överträffa varandra i att framstå som coola och beter sig som de fjortisar de är. Eller bara när jag vill och behöver stänga världen ute en stund och vara i min bubbla. När det är för mycket distraktion runt omkring. Så mycket att det triggar ångest och obehag till en gräns som blir svår att hantera. Då räddar den både mitt och möjligen även andras liv. Att plugga in dessa små mintgröna pluppar i öronen och skärma mig från det som hotar mig att agera som jag aldrig annars skulle.

Denna lilla tingest innehåller många, många favoritlåtar. Musik har alltid framkallat starka känslor hos mig. Känslor i hela spektrat från djupaste melankoli, vemod och sorg till ljusaste glädje och lycka. Musik framkallar också minnen från stunder och tider då livet sett annorlunda ut. På ett bra sätt alltså. Även om en del stunder varit mörka och tunga så finns där tacksamhet för de lärdomar jag fått och för att den tiden är förbi. Den innehåller allt från klassisk och instrumental musik, via pop och visor, disco och ballader till hårdrockens riviga tunga gung. Tack i himlen för att du finns min kära lilla iPod.

Read Full Post »

Väder: Kallt. Kallare än hittills i vinter. Och snö. En hel del faktiskt. Men solen har också tittat fram några gånger till de flestas stora glädje. Dagsljus är en bristvara denna vinter då det mesta varit grått. Grått är underbart.. men kanske inte precis hela tiden.

Energitjuv: Det är arbetsrelaterat och jag låter det inte dränera mig längre. Att komma till insikter kostar på och är jobbigt.. men i slutändan också välkommet och välgörande.

Musikupplevelse: Den där mellon har inte imponerat något vidare hittills i år. Med tanke på att en sisådär 2500 låtar sållats bort så känns urvalet hittills ännu mer märkligt. Några fina texter och någon fin musikslinga har dock levererats.. Några veckor återstår innan Sverige tagit fram sin kandidat som ska slåss om äran bland resten av Europa i vår.

Sporthändelse: OS såklart. I en annan del av världen hålls detta enorma spektakel, vilket ger udda sändningstider på tv. Charlotte Kalla angav tonen redan första tävlingsdagen genom att nypa till sig ett OS-guld i Skiathlon. Snyggt jobbat..! Själv ser jag mest fram emot hockeyn så småningom.

Firande: Älskad dotter och lillebror delar födelsedag och dessa båda firades med hela familjen samlad hemma hos mamma/mormor/farmor/svärmor. Vi var 12 pers och två hundar som åt tårta och hade trevligt i det stora och hemtrevliga köket.

 

 

Read Full Post »

Det är åter dags för den där musikfestivalen i min vackra stad. Den som sägs vara den största av sitt slag i landet med dryga 50 000 sålda biljetter. Femtiotusen! Och det märks runtom i staden.. att befolkningen tillfälligt ökat avsevärt. Många är givetvis från trakten.. men vi välkomnar musikälskare från hela landet såväl som från annorstädes i Europa. Himla trevligt faktiskt.

Självaste musikfesten hålls en liten bit utanför staden. På ett STORT fält där militära aktiviteter tidigare hållits. Dit kan man nu i dagarna fyra ta sig alldeles gratis med kommunala medel såsom buss och spårvagn. Stadens två spårvagnslinjer (tvåan som är röd och trean som är grön) kompletteras dessa dagar med fyran som är blå. Den går i skytteltrafik mellan staden och det där gamla militärfältet. Eller nåväl.. nästan ända fram. Man får traska en bit efter ändhållplatsen. Men det verkar inte bekymra de där musikälskarna det minsta, trots att många av dem kånkar på otympliga ryggsäckar, sovsäckar, ihopfällbara stolar av diverse storlek och kvalitet.. och så vidare.

Vid Resecentrum, som jag dagligen passerar till och från arbetet, står nu dessa faciliteter till de kissnödigas stora tröst och glädje. Det kallas service. På själva festivalområdet finns allehanda bajamajor strategiskt utplacerade. Jag hörde rykten om att där också finns vattentoaletter.. och jag råkar veta att där också finns åtminstone ett kisstält (jo, faktiskt). Men nöden har ingen lag och måste man så måste man. Handsprit kan rädda kräkreflexerna från att få fritt spelrum…

Jag hoppas och önskar innerligt att alla festivalgäster njuter, skrattar, sjunger och dansar av hjärtats lust. Jag hoppas och önskar också att det är totalt fokus på just musiken och sommaren och glädjen över att få njuta av så mycket musik i flera dagar i sträck.. och inget annat. Snart nog är det vardag igen.. men musiken, den tystnar aldrig någonsin. För musik ska byggas utav glädje.. precis så som Lill Lindfors sjöng en gång. Och i min värld är musik och glädje synonyma med varandra.

Read Full Post »

Vi vet ju att våren är kantad av diverse helgdagar som ger oss lite extra lediga dagar här och där. Nu är det tid för en av dessa.. vilket gör dagen idag, onsdag.. till en fredag! Kristi Himmelsfärdsdag i morgon är helgdag och då det är en torsdag blir därmed fredagen en så kallad klämdag. Kontentan av detta ger fyra lediga dagar.. eller långhelg om man så vill.

Fredagskänslan har närvarat på jobbet och ju mer klockan närmade sig ”slut-på-arbetsdagen”.. desto mer ökade fnisset. Då en av kollegorna fyller år under helgen.. jämna sådana dessutom.. bjöds det på gofika. Givetvis tog jag en av varje. Har man beslutsångest så har man. Gott var det också.. galet gott. Tack för fikat Elin och Grattis på vuxendagen i morgon!

Arbetsveckan avslutades med musikquiz och sprattelvatten i glaset i lunchrummet.. varefter tolv tappra kollegor styrde mot trevliga Bishops Arms för mat och mer gott att dricka. Och skratt. Alltid skratt. Tack för att ni finns.. fantastiska tokstollar!

Nu är det onsdag men känns som fredag och jag kan sova så länge jag vill i morgon. Så länge jag vill och lite till.

(84/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: