Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Livet’ Category

Ja.. jag är väl gammalmodig då! Jag kallar det dock hellre bekväm (och något mer klok). Men nu måste jag få undra lite igen. Ungdomar, varför går ni med bara (alltså inte täckta eller skyddade) anklar..??!

Överallt ser jag sneakers, gympadojjor, lågskor.. med pyttestrumpor i och därmed också bara, nakna, kala anklar. DET ÄR SVINKALLT UTE hörni. I veckan har det varit minus tvåhundra grader här hos oss. Ja, nästan i varje fall. Det har varit så kallt att det gjort ont att gå ut.. trots att jag varit fullt påklädd och inte visat mer naken hud än vad som skymtat av ansiktet då sjal och öronmuffar och annat klätts på. Okej, termometern har visat på knappa tjugo, men med dessa nordanvindar av typen orkan så har det känts som tvåhundra minus.

Varför i hela världen tar man inte på sig ordentliga strumpor och skor..? Det kan omöjligt vara behagligt att gå omkring sådär. Eller jo.. möjligtvis i april, maj nån gång.. men inte i februari när vintern bestämt sig för att till slut komma hit efter att ha fjantat sig någon annanstans hela december och januari (då vi hade välkomnat den med snö och allt). Går man sådär olämpligt klädd för att det är snyggt..? Praktiskt..? Trendigt..? Snälla, berätta för en oförstående.

Annonser

Read Full Post »

Ja.. jag älskar.

Djupt, innerligt, genuint, äkta, gränslöst, på riktigt.

Du då..?

Read Full Post »

Väder: Kallt. Kallare än hittills i vinter. Och snö. En hel del faktiskt. Men solen har också tittat fram några gånger till de flestas stora glädje. Dagsljus är en bristvara denna vinter då det mesta varit grått. Grått är underbart.. men kanske inte precis hela tiden.

Energitjuv: Det är arbetsrelaterat och jag låter det inte dränera mig längre. Att komma till insikter kostar på och är jobbigt.. men i slutändan också välkommet och välgörande.

Musikupplevelse: Den där mellon har inte imponerat något vidare hittills i år. Med tanke på att en sisådär 2500 låtar sållats bort så känns urvalet hittills ännu mer märkligt. Några fina texter och någon fin musikslinga har dock levererats.. Några veckor återstår innan Sverige tagit fram sin kandidat som ska slåss om äran bland resten av Europa i vår.

Sporthändelse: OS såklart. I en annan del av världen hålls detta enorma spektakel, vilket ger udda sändningstider på tv. Charlotte Kalla angav tonen redan första tävlingsdagen genom att nypa till sig ett OS-guld i Skiathlon. Snyggt jobbat..! Själv ser jag mest fram emot hockeyn så småningom.

Firande: Älskad dotter och lillebror delar födelsedag och dessa båda firades med hela familjen samlad hemma hos mamma/mormor/farmor/svärmor. Vi var 12 pers och två hundar som åt tårta och hade trevligt i det stora och hemtrevliga köket.

 

 

Read Full Post »

Nu kommer jag att låta precis som den tant jag är med dessa synpunkter. Men jag kan helt enkelt inte låta bli. Inte längre. Fenomenet är känt sedan länge och jag bara förstår inte! Det är inget nytt att modet förändras, trender bildas och följs slaviskt av somliga. Det är heller inget nytt att vad som är snyggt är ett oerhört vitt begrepp och innefattar i princip allt som existerar i klädväg. Det som är snyggt för mig är galet fult för någon annan. Så har det varit i urminnes tider. Lika vanligt är det att uppfattningen om vad som är snyggt eller inte skiljer sig drastiskt mellan generationsgränserna ibland. När man blir lite äldre så brukar det praktiska och bekväma få lite större plats. Det är inte längre lika mycket värt att lida för att ”se bra ut”.

Nu är det tydligen ”snyggt” att ha trasiga byxor! Tack i himlen har modet med nedhasade byxor och full flash av kalsonger lugnat sig.. men nu ska helst hela knäna synas. Min älskade, salig mormor, som var en mycket skicklig sömmerska, hade gått fram till ungdomarna och uppmanat dem att ta av byxorna så att hon kunde lagat dem! Man ska inte längre bara ha en reva och se lite allmänt slafsig ut.. nej, nu ska hela knät och helst lite till blottas. Alltså, jag har inga problem med just knän. Den kroppsdelen är inte mer utmanande än en armbåge i sig. Men VARFÖR ska man betala löjliga summor för trasiga byxor..?! Dessutom är det just nu vinter. Vinter innebär kyla i den här delen av världen. Jag ser flickor och pojkar påbyltade intill oigenkännlighet.. fast med helt blottade knän..!! De fryser ju..! De riskerar värk längre fram i livet. I min värld ser det så korkat ut så det liknar ingenting. Det är fult, opraktiskt och bara korkat. Tycker jag. Jag ser inte vitsen med det. Alls. Jag vill så gärna förstå.. så förklara gärna ni som vet.

Read Full Post »

Det är nytt år och det innebär nya möjligheter. Det ska skrivas ett nytt livskapitel med hjälp av drömmar, vilja, handlingar och åtaganden, aktiviteter, tankar, relationer.. och så vidare. Nya möjligheter presenteras varje morgon förstås. Men ett nytt år är ändå ett nytt år och bjuder in till en lite bredare vy över vad som väntar. Ni som ogillar enkla sanningar och givna klokheter kan sluta läsa nu. Här sitter en som med en dåres envishet hävdar att vi alla har ett eget ansvar i att forma våra liv. Nej, vi rår inte alltid för vad som ramlar ner på vår tröskel.. men vi bär definitivt ansvar för hur vi väljer att hantera det och hur vi förhåller oss till de utmaningar som funnits, finns och alltid kommer att finnas. Offerkoftan sitter mycket sällan bra på någon. Men den sitter tyvärr väldigt bekvämt på en del.

Det är dags nu. Dags att prioritera mig själv mer. Tänk att det känns läskigt att till och med skriva ner det. Jag håller på att lära känna mig själv. Den jag verkligen är alltså. Den som finns där inne någonstans då man skalat bort måsten, krav och annat som jag låtit styra mig större delen av livet. Min sanning har varit den att om jag inte presterar så duger jag inte. Allra minst inför mig själv. Driven att vara ”duktig” och fixa allt, alltid. Jag har mestadels haft minst två jobb, ibland tre. Samtidigt. Nu råkar jag vara av den sorten som tycker om att jobba. Men lagom är bäst. Det har såväl min fysiska som psykiska hälsa tydligt fått mig att förstå.

Att till slut komma till den insikten där alla sinnen håller med om att det är helt okej att börja prioritera sig själv.. det är mäktigt. Och skrämmande. Sätta gränser är betydligt enklare då det gäller någon annan än mig själv. Men jag övar. Och övar. Och övar. Att säga nej utan att få dåligt samvete och utan att känna att jag måste försvara och förklara. Att på riktigt välja mig själv och mitt välbefinnande. Självklar tanke. Snudd på omöjligt att omsätta i praktiken.

Min ryggsäck är fylld med diverse saker. En del är otympliga och mycket tunga att släpa på. Andra skaver så illa att de nästan gör hål i skinnet och andra saker ligger precis där de ska.. som vissheter och insikter som välkomnats och bearbetats tidigare.

Jag lämnar inga offentliga löften men jag har tydliga mål som jag strävar mot. Jag befinner mig på en plats i livet då det känns absolut omöjligt att fortsätta som förut. Det är helt enkelt inget alternativ längre. Små förändringar. Stora förändringar. Jag får värdefull och riktigt bra hjälp att hitta mina verktyg som ska ta mig framåt. Det kommer att bli jättejobbigt emellanåt.. men det kommer absolut att vara värt det.

Varje dag ska jag göra något som är bra för mig själv. Varje dag ska jag sträva mot att vara ett bra föredöme för mina medmänniskor. Varje dag vill jag välja glädje.. och de dagar jag inte orkar eller förmår att göra det ska jag tillåta mig själv att må dåligt utan dåligt samvete. Orkeslösa och dåliga dagar är en del av livet och det är helt okej.. så länge man inte fastnar där.

God fortsättning på ett 2018 som kommer att bli det bästa året någonsin. För att jag vill det och tänker göra allt jag kan för att det ska bli så. Det är dags nu. Jag har ett liv att leva och ett ansvar i att göra det så bra jag någonsin kan.

 

Read Full Post »

.. en flicka. Eller vi kan väl nästan påstå att hon just här faktiskt var en ung kvinna. Kring tjugo. På bilden ler hon så fint hon förmår trots att hon avskydde sitt svinto-hår. Håret hade fått utstå mycket då flickan varit i USA en tid och där.. i Floridas brännande hetta (och långt ifrån inpackningar och annat bra-att-ha-för-håret) tog kalufsen rätt bra med stryk. Såg ut som vitt svinto den sommaren. Vi ser att det är 80-tal på den karakteristiska luggen och på den pastellfärgade blusen. Blusen hade hon förresten sytt själv. Det fanns en tid då hon tyckte sådant var roligt. Det kanske hon tycker fortfarande förresten. Det vet ingen.. allra minst hon själv. Men hon kanske tar reda på det en dag. Solbrännan vårdades ömt med insmörjningar och där emellan ett antal timmar i solstol på altanen hemma. Ibland med en blomspruta fylld med saltvatten som skulle duschas på för att brännan skulle ta bättre. Ja himmel så korkat..

En kort tid härefter flyttade hon från hemstaden till storstaden. Blev sambo, började jobba på det där stora mejeriet med den röda kossan. Gifte sig, köpte hus, fick barn. Flickan blev vuxen på riktigt. Ansvar och allvar. Under den perioden i livet var det ansvar och allvar som dominerade. Förutom det där med att bli mamma. Det var ju bara häftigare än något annat någonsin. Och är så fortfarande. Djup tacksamhet för att hon blev min. Maken, villan, jobbet och allvaret är borta. Barnet är kvar såklart. Alltid. I all tid. Ensamliv med barnet som också blev en ung kvinna till slut. En modig, stark, klok och underbar sådan. Solen i mitt liv.

Ibland skymtar hon bakom kulisserna.. den där 20-åringen med svinto till hår. Hon bar på så många drömmar då, helt ovetande om vad livet skulle bjuda på. En del drömmar slog in.. andra inte. Andra drömmar har skapats och närs fortfarande av den där flickan som nu.. ett 30-tal år senare faktiskt kommit fram till att nu är det äntligen dags..! Det är dags att våga fråga sig själv vad hon vill och därefter också göra det. Att leva som den hon egentligen är. Allt är möjligt. Allt ordnar sig. Livet blir vad hon gör det till.. så nu minsann.. nu ska hon leva..!

Read Full Post »

En arbetsvecka är slut. Det är fredag och helgen står orörd och till synes behagligt lång framför mig. Årets första arbetsvecka är avklarad. Jag är trött som en kolikmamma och kroppen protesterar våldsamt och onödigt ihärdigt. Smärtan är nästan konstant och det känns som om jag har grus i lederna, småjävlar som sliter i musklerna.. och ett gäng helvetesnissar som sliter i senor och nerver. Men det är halvdag på jobbet så jag får möjligheten att gå därifrån i dagsljus för första gången på väldigt länge.

En del ärenden uträttades på hemvägen.. inkluderande en mor, en bror och en brorsson. Fick gosa massor med pälsklingen Lukas också. Den där närapå 60 kg tunga godingen som tror han är en liten knähund och beter sig därefter.

Hemma tidigare än vanligt trots ärendena. Frusen. Jag njuter av tystnaden. Pussar på och småpratar med katten. Tar en riktigt varm och lång dusch så jag får upp värmen igen. Jag är kvar i duschen så länge så att fingrarna är rynkiga som russin när jag är klar. Smörjer in mig. Tar på mig en ren hemmauniform som doftar gott av sköljmedel och friska vindar. Mjukt och behagligt mot kroppen. Jag andas friare i pyjamasbyxor och nån favorittröja.

Tänker att jag ska sträcka ut mig i soffan en stund. Tog smärtlindring och ger det en chans att börja göra sitt under tiden som jag bara blundar en liten stund. Givetvis somnar jag. Vaknar upp efter en knapp timme och nu är klockan ungefär som den brukar vara när jag plockar ihop och loggar ut på jobbet en vanlig fredag. Nu väntar helgen och den är helt oplanerad. Det är då jag verkligen känner det där ni vet… den där fredagskänslan när både kroppen och själen kan andas ut och gå till vila en stund innan nästa utmaning tar vid. Bilden bjuder jag på. Toktrött och med en smärtstregring från helvetet. Frisyren kallas ”nyvaken efter att ha somnat med fuktigt hår”. Ofiltrerad, brutal sanning. Men det är jag. Med russinfingrar och allt.

Trevlig helg gott folk..!

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: