Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kultur’ Category

Det är åter dags för den där musikfestivalen i min vackra stad. Den som sägs vara den största av sitt slag i landet med dryga 50 000 sålda biljetter. Femtiotusen! Och det märks runtom i staden.. att befolkningen tillfälligt ökat avsevärt. Många är givetvis från trakten.. men vi välkomnar musikälskare från hela landet såväl som från annorstädes i Europa. Himla trevligt faktiskt.

Självaste musikfesten hålls en liten bit utanför staden. På ett STORT fält där militära aktiviteter tidigare hållits. Dit kan man nu i dagarna fyra ta sig alldeles gratis med kommunala medel såsom buss och spårvagn. Stadens två spårvagnslinjer (tvåan som är röd och trean som är grön) kompletteras dessa dagar med fyran som är blå. Den går i skytteltrafik mellan staden och det där gamla militärfältet. Eller nåväl.. nästan ända fram. Man får traska en bit efter ändhållplatsen. Men det verkar inte bekymra de där musikälskarna det minsta, trots att många av dem kånkar på otympliga ryggsäckar, sovsäckar, ihopfällbara stolar av diverse storlek och kvalitet.. och så vidare.

Vid Resecentrum, som jag dagligen passerar till och från arbetet, står nu dessa faciliteter till de kissnödigas stora tröst och glädje. Det kallas service. På själva festivalområdet finns allehanda bajamajor strategiskt utplacerade. Jag hörde rykten om att där också finns vattentoaletter.. och jag råkar veta att där också finns åtminstone ett kisstält (jo, faktiskt). Men nöden har ingen lag och måste man så måste man. Handsprit kan rädda kräkreflexerna från att få fritt spelrum…

Jag hoppas och önskar innerligt att alla festivalgäster njuter, skrattar, sjunger och dansar av hjärtats lust. Jag hoppas och önskar också att det är totalt fokus på just musiken och sommaren och glädjen över att få njuta av så mycket musik i flera dagar i sträck.. och inget annat. Snart nog är det vardag igen.. men musiken, den tystnar aldrig någonsin. För musik ska byggas utav glädje.. precis så som Lill Lindfors sjöng en gång. Och i min värld är musik och glädje synonyma med varandra.

Annonser

Read Full Post »

Ett par gånger om året tar vi chansen att haka på bussresan till vår vackra huvudstad. Nämnda bussresor arrangeras av fritidsföreningen på min arbetsplats. Bussen lämnar Norrköping tidigt på morgonen och vänder hemåt igen sent på eftermiddagen. Jag och dottern har varit med några gånger nu och det är lika trevligt varje gång. Vi bodde ju i trakten så himla länge.. och dottern är född och uppvuxen där. Det blir lite som att komma ”hem” en stund. Gatorna och platserna är välkända och vi hittar runt utan problem. Många åker med för att shoppa en heldag.. andra för att besöka sevärdheter eller kanske träffa vänner. Vi följer med för att gå runt och njuta.. och bara vara. Hur mycket jag än älskar Norrköping så saknar jag ändå Stockholm emellanåt. Det är en fantastiskt vacker stad på så många sätt.

Vi reser bekvämt i en supermodern buss (bild 1) och utanför glider landskapet förbi i en behaglig fart. Rapsfälten är knallgula just nu (bild 2). Just den här lördagen råkade det vara årets Stockholm Maraton, vilket gjorde att staden var lite extra avstängd här och där (bild 3). Vi började med en fika på Café Avenyn på Kungsgatan (bild 4). Mysig miljö men fruktansvärt otrevlig och sur personal. Dit går vi nog tyvärr inte fler gånger. Vi brukar dyka in på Vetekatten som är en riktig favorit.. men där var knökfullt. Så strosade vi Drottninggatan fram och där finns alltid något värt att stanna till för.. något att uppleva. Den här gången en marionett-artist (bild 5). Han alternerade mellan tre dockor och var himla duktig. På många ställen i city byggs det just nu.. (bild 6 och 7). Staden är i förändring. Vi styrde mot Kungsträdgården i hopp om att kunna sitta på en bänk och kanske ta en glass. Tji fick vi! Maratonlöparna passerade intill och avspärrningarna samlade mängder av människor i klungor precis överallt. Hela Kungsan hade dessutom förvandlats till ett enormt Food Court. Vagnar med all sorts mat och gott du kan tänka dig stod i långa rader.. enkla bord med bänkar fanns för matgästerna både här och där. Det är nu några veckor sedan körsbärsträden stod i magisk blom.. men vi såg faktiskt någon enstaka blomma som envist dröjde kvar i trädet (bild 8). Vi mötte också kollegan och vännen Ingela med sin son Gustaf där (bild 9). De hade varit på ett evenemang dagen innan och var nu på väg hem men stannade till för en snabb lunch innan hemfärd. Vi kramades lite, pratade lite och sa sedan hej och vi ses hemma sen. Minnesväggen som spontant skapades på den plats där lastbilen kraschade in i Åhléns-varuhuset den 7 april i år.. efter sin vansinnesfärd på Drottninggatan där galningen mejade ner, dödade och skadade människor och djur.. den har flyttats till Kulturhuset och gjorts om till en slags utställning. Väggen står inne i Kulturhuset nu (bild 10) och kommer att göras om till en permanent minnesutställning framöver. Vi klev också in på NK en sväng (bild 11).. strosade runt, köpte praliner, ett block och en vacker penna. Satte oss sedan framför Hötorgsskraporna för att bara sitta och njuta av dagen, staden och betrakta folkvimlet.. (bild 12 och 13). Lite mat på ett Steakhouse på Kungsgatan och så hemfärd. Nöjda efter en behaglig dagstur i våra gamla hemtrakter.. (bild 14). Vädret var helt perfekt. Mulet men lagom varmt. Allt var perfekt. Mest av allt sällskapet.. min älskade unge.

(95/100)

Read Full Post »

Jag har ju den stora förmånen att få gå de där ungefär 140 stegen i den där underbara allén varje arbetsdag. Jag har alltid älskat alléer och har därmed hamnat på rätt plats i vårt vackra land. Staden omringas på tre sidor av helt fantastiska och mäktiga alléer.. även kallade Promenaderna. Den Södra, den Norra och den Östra Promenaden. Stadens västra linje löper längs med Kungsgatan säger de som vet.. vilket låter rimligt. Kungsgatan har inga träd på rad.. men däremot finns bland annat ett skvallertorg där.

Sammanlagt finns det 1 847 lindar i Norrköpings promenader, varje träd är unikt och har ett eget nummer. Arterna som finns planterade är parklind, skogslind och bohuslind. Avstånden mellan träden är nio meter.

Läs mer om dessa unika promenader här. Att få njuta av dessa känns verkligen som en gåva.. och något jag är genuint tacksam över att kunna ta del av. Så vackert och mäktigt det är. Dessutom ser man årstidsväxlingarna väldigt tydligt genom att betrakta dessa träd. Bilden visar vilken inramning mina 140 steg på Norra Promenaden gav. Det är vår nu. Kanske till och med försommar om man så vill.

(83/100)

Read Full Post »

Dagen bestod i en föreläsning på Arbetets museum. Föreläsare var Docent Maria Steinberg (bild 1) och ämnet var Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA). Så otroligt intressant och lärorikt. Ämnet är ju något som påverkar och berör varenda människa som har ett arbete att gå till. Vi tog del av denna föreläsning i min vackra stads fantastiska industrilandskap. Närmare bestämt på sjätte våningen i Arbetets museum. (bild 2 och 3). Jag behövde inte använda så många ord idag.. lyssnade mest. Orden är på väg att sippra fram igen.. lite i taget.

Lite lättare att andas idag.. men fortfarande något instabilt läge. Jag går i lära hos mig själv men har också lite stöd utifrån. En dryg vecka kvar innan jag börjar jobba heltid. Av med stödhjulen! Är jag redo..? Det vet jag inte förrän jag provat.

(59/100)


Read Full Post »

Jag och dottern besökte mässan Makalöst gott 2017 här i Norrköping idag. Ett årligt återkommande event tydligen men första gången för oss. Dryckerna var vi inte särskilt intresserade av.. men däremot maten intresserade oss stort. Främst lokala aktörer ställde ut.. men även idolen Leif Mannerström fanns i en monter. Förutom Mannerström så var det Edin ”Kock-Zlatan” Dzemat som lockade oss dit.

Leif Mannerström är ju en gigant inom gastronomin i vårt vackra land. En förebild för många och en av de få svenskar som kan skryta med en stjärna i Guide Michelin eller Michelinguiden som den heter på svenska. Den största utmärkelsen en restaurang och dess kock kan få. Han framstår, enligt många, som en lite butter gubbe.. men det är också en del av hans image. Han är ju en rolig och finurlig man med glimten i ögat. Under den korta tid vi pratades vid så skojade han friskt flera gånger. Han till och med nästan log… fast inte på bilden vi tog. Man kan ju inte förlora sin framtoning för att en beundrande tant flinar brett!

Edin Dzemat kallas för ”Kock-Zlatan” av en anledning. Killen har tävlat i matlagning i tolv år och är en utpräglad perfektionist. Han håller ett tempo som få klarar av och har vunnit otroligt många utmärkelser i den högsta divisionen. Han har också varit ledare för det svenska kocklandslaget under några år. Ambitionerna är höga.. lika höga som kvaliteten i det han tillagar. Ändå bjuder han gränslöst mycket på sig själv och framstår som väldigt ödmjuk. Han tog sig tid att låta fotograferas och att prata om vad som helst med sin publik. Med mig och dottern diskuterades det allt från finska namn till blomkål och hur många olika sätt det finns att tillaga blomkål på.

Mässan höll till på otroligt vackra Louis De Geer (utsikt inifrån foajén, bild 1). Gästerna välkomnades bland annat med en chokladfontän (bild 2) där man kunde förse sig med marshmallows eller diverse olika smaker av fudge att doppa i choklad. Tävlingen Årets Östgötakock skulle utses (bild 3). Vi strosade runt och provsmakade allt från smaksatt tryffel till oliver, kaffe, gurka, glass, ostar och bröd. I minglet träffade vi på våra favoriter.. Edin (bild 4) och Leif (bild 5). En liten pratstund i gastronomisk anda med båda herrarna gjorde vår dag..! Vilka grabbar..! Edin bjöd på sig själv ytterligare genom att inför publik laga mat och samtidigt låta sig intervjuas (bild 6). Han tillagade Fröya Lax (den bästa som går att hitta, enligt honom) och lät därefter publiken provsmaka (bild 7).

I vårsolen promenerade vid sedan därifrån.. otroligt nöjda, lyckliga över att ha fått träffa våra idoler och med lite gott i påsar att ta med hem. Makalöst gott… det var precis vad det var!

(32/100)

 

Read Full Post »

Han är så otroligt klok den där Sir Anthony Hopkins. En förebild av rang. En stor skådespelare. Mycket stor (i mitt tycke). Så stor att han blivit adlad för sin förmåga. Han har dessutom komponerat en vals (And the waltz goes on) som är så vacker så jag blir tårögd när jag lyssnar till den. Klicka här så kan ni också njuta av den.

Han är en av mina absoluta favoritskådespelare. Trots sin storhet och i sin konst… så är han så ödmjuk. Se bara här vad han har att säga:

Min filosofi är: Det angår mig inte vad människor säger om mig eller tycker om mig. Jag är den jag är och jag gör det jag gör. Jag förväntar mig inget och accepterar allting. Och det gör livet så mycket enklare.

Som sagt.. jag tycker om honom. Inte bara en fantastisk skådespelare. Han är klok. Mycket klok.

(31/100)

Read Full Post »

Inofficiellt bildades den idag. På ett kafé i vår vackra stad. Jag och vännen jag inte träffat på länge satt vid ett bord på detta ljuvliga kafé där man bejakar det gamla såväl som det nya.. det udda och det ordinära. Här förekommer muggar och kaffedrinkar, wraps, toasts och pajer.. men också kaffe i kopp med fat och hembakat. På Kafé Kuriosa sitter du i nostalgisk miljö och verkligen fikar. Och njuter. Doften av kaffe blandas med andra ljuvliga och lockande dofter av hembakat. Koppar som klirrar och skedar som rör om blandas med människors någorlunda lågmälda småprat. Underbart..!

Vi satt där, vännen och jag… pratade ikapp varandra sedan vi senast sågs och hördes av. Många steg har trampats upp på nya stigar sedan dess och ju mer vi pratade ikapp oss… desto mer upptäckte vi hur parallellt våra stigar ändå går. Därmed upptäckte vi också.. mitt i pratet.. att vi sannolikt kan hjälpa varandra när våra stigar möts. Vi har snubblat över samma typ av rötter och sparkat på liknande stenar. Vi har betraktat samma typ av trädkronor och sökt lösningar på livets gåtor. Vi har en del gemensamt. Att skriva och att läsa är bara ett par av dessa saker. Samtidigt kanske är de saker som riktigt driver oss och får oss att vandra framåt.. Ordets makt är mäktigt. Oavsett om det skapas av oss själva genom fingrars dans över tangenterna, eller om det läses i en bok vi valt att förlora oss i.

En av mina sorger just nu är ju att ännu inte förmå att läsa. Jag kan inte ens beskriva den sorgen men jag förstår att den är svår att begripa om man inte varit i närheten av den typen av sorg själv någon gång. Den här sorgen är så tung att jag ibland gråter. Verkligen gråter. Att läsa har varit något centralt och oerhört viktigt för mig sedan jag lärde mig läsa i 5-års åldern. Aldrig tidigare har förmågan att läsa varit borta så länge som nu. Jag vet att den finns där och väntar på att få börja finnas igen. Förmågan alltså. Men ännu vilar den. Väntar. Den väntar på att jag ska klara av det. Klara av att fokusera, att ta in.. att förlora mig in i en berättelse. Att leva i den. Den saknaden gör ont.

Så idag… idag såddes fröet till Norrköpings snävaste läsarcirkel. Kanske. Vi talade om den nämnda sorgen och försökte finna lösningar på den. Vännen har börjat kunna läsa igen efter att ha haft en oförmåga att göra så en tid. Kanske ska vi träffas någorlunda regelbundet framöver när livet lugnat sig något… kanske kan vi träffas och läsa högt för varandra. Ett kapitel i taget. Leva oss in i. Ta del av. Varannan gång med fokus på att faktiskt läsa. Varannan gång lyssna. Det kanske kan fungera?! Varför inte prova..

(29/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: