Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Klokheter’ Category

Jag föredrar egentligen ingen specifik typ av människa. Men de människor jag ändå föredrar har något gemensamt. De människor jag trivs med.. oavsett var, när eller hur vi möts.. har en gemensam komponent i sina personligheter. De människor jag söker mig till har samma egenskap på ett eller annat sätt.

De människor jag bjuder in i mitt liv.. de är äkta. Genuina. På riktigt.

Med dem behöver jag inte undra vilka de är. De visar det. Både det goda och det mindre goda. Med dem behöver jag inte fundera på skitsnack och omskrivningar, inlindade och sockersötade avsikter.. underliggande meningar. De talar klarspråk.

Att vara ärlig och tala klarspråk kan vara lite läskigt.. för det kan ju missuppfattas och blåsas upp i onödigt stora proportioner. Särskilt om man inte är van. Det kan kännas brutalt och abrupt att höra någon tala i klarspråk. Men också uppfriskande och härligt.. tycker jag. Nu talar jag inte bara om att vara direkt och brutalt ärlig med det man själv råkar uppfatta som sanningar och som man kan riskera att såra eller kränka någon annan med. Det kallar jag snarare åsikter. Och alla har ju rätt till en egen sådan. Åsikt alltså. Nej, jag menar mera att faktiskt våga vara så ärlig att inget i det man säger bör kunna missuppfattas. För visst är det väl ändå som så att en människa som är ärlig också uppfattas som trovärdig och pålitlig..?! Du får alltid ett ärligt och uppriktigt svar.. även om det inte är det svar du kanske vill höra.

Men visst är det lika viktigt att i sin ärlighet också vara lyhörd och respektfull. Vi behöver inte dra ärligheten till den punkt där den sårar eller kränker någon annan. Det finns inget värde i att förminska någon annan för att de inte tycker eller känner som vi själva. Men att vara uppriktig från början… att sträva efter att vara tydlig och ärlig.. det sparar tid och det eliminerar risken för missförstånd.

Den viktigaste lärdomen av alla är dock denna:

Ibland är det klokare att vara tyst. Helt tyst. Speciellt då vi egentligen har som mest att säga. Faktiskt.

(28/100)

Read Full Post »

Jag fortsätter att gå. Det känns ju dumt.. rent av korkat att stanna kvar i ett helvete. Betydligt klokare att fortsätta gå och komma vidare. Alla har vi våra strider att ta oss igenom, våra krig att vinna. Livet tar oss på en rejäl åktur och det är precis som det ska vara. Motgångar är oftast lärdomar.. även om de inte känns så just när vi möter dem. De stärker oss och rustar oss för kommande strider. Motgångar kan också hjälpa oss att sätta saker och ting i ett bättre perspektiv.

Att stanna upp och reflektera är ändå inte så dumt. Att stanna upp tillräckligt länge för att se var i helvetet man befinner sig och varför. Att reflektera tillräckligt länge för att klura ut hur vi kan undvika att hamna där igen. Just det där med att stanna upp är viktigt. Oerhört viktigt. Har vi för bråttom så missar vi otroligt viktiga saker eller lärdomar.. och riskerar därmed att hamna i en ond cirkel och upprepa våra misstag. Det vore ju dumt.

Två tips som livet lärt mig.. Det första är att inte bara höra vad som sägs till mig, utan också lyssna. Verkligen lyssna. Vara uppmärksam på den som talar och inte distrahera sig med mobiltelefoner eller tankar på annat håll. Lyssna! Du lär dig något då och du vidgar ditt synfält och går utanför din egna, snäva cirkel. Det andra är att inte bara titta, utan faktiskt också se. Ta dig tid för att se vad du har framför dig. Låt inte blicken flacka, utan verkligen se med alla dina sinnen. Du kan se så väldigt mycket mer om du inte bara låter blicken svepa förbi lite snabbt.

Jag säger inte att det är lätt. Nej.. det kan vara riktigt utmanande och något man får öva på ett tag. Men jag vill påstå att det absolut är värt besväret. Att se och att lyssna i stället för att bara titta och höra.

(23/100)

 

Read Full Post »

Jag kan ha skrivit om det här tidigare. Förmodligen. Orkar inte ens kolla just nu. Men i så fall tål det att sägas igen. Det är en monumental skillnad mellan vad du säger att du vill eller ska göra… och vad du faktiskt gör.

Att uttala sina ambitioner gör vi väl alla någon gång ibland. Allt ifrån hur vi vill planera dagen eller helgen.. till vad vi vill bli när vi blir stora eller vad vi vill åstadkomma med livet i allmänhet eller oss själva i synnerhet. Vi uttalar då en önskan eller en ambition om man så vill.. och inte helt sällan stannar det vid en just uttalad önskan.

Alltså: Det vi säger talar om vad vi vill göra eller vem vi vill vara.

Att faktiskt göra någonting konkret av det vi uttalat, planerat, drömt.. visar på handlingskraft och det skapar också tilltro och tillit. En människa som faktiskt gör det de säger att de ska göra går ju absolut att lita på! Det är inte alltid vi orkar och ibland sätter livet krokben för oss och planer blir ändrade eller förhindrade. Då uttalar vi nya planer, nya ambitioner som pekar mot den vi vill vara… det mål vi vill nå.

Alltså: Det vi gör visar vem vi är. Ord matchar handling.. skapar trovärdighet, tillit.

Det är inte så svårt att se vilket som är att föredra. Det ena behöver förvisso det andra men sorgligt nog stannar mångas ambitioner vid just bara uttalade ord… vilket är så synd. Förändra planerna om nödvändigt.. men sträva ändå mot att agera utifrån vad du säger att du ska och vill göra. Håll fast vid ambitioner och drömmar och glöm inte varför du en gång skapade dem.

Ja.. jag talar ofta med mig själv på det här viset..

(20/100)

Read Full Post »

Vi föds alla till väljare. På ett eller annat sätt och hur vi än vänder och vrider på saker och ting så står vi dagligen inför ett antal val som vi måste göra.. allt från vad vi vill äta till frukost och hur vi ska klä oss till om vi ska delta i diskussioner eller inte… eller om vi ska köpa rågbröd eller limpa. Och allt där emellan.

Ja.. jag fortsätter på den tråd jag påbörjade här på bloggen igår.

Det jag först vill säga är att om vi väljer att göra absolut ingenting alls så är också det ett val. Det är ett val som får konsekvenser. Så som alla val får. Positiva och mindre positiva. Det beror ju på. Men att välja att inget göra kan få konsekvenser åt båda håll. Såklart. Allting handlar om val. Och om attityd… alltså hur vi förhåller oss till saker och ting. Åhh vad jag känner att jag upprepar mig. Rent av tjatar. Men det är ju så viktigt. Åtminstone viktigt att förstå.

Vi föds inte till vinnare. Vi föds inte heller till förlorare. Vi föds till väljare. Så är det. Det betyder inte per automatik att allting måste vara en tävling. Vissa saker är helt oväsentliga att tävla i. Rent av korkade. Vi kan tävla i snabbhet eller styrka för all del… men absolut inte i intelligens eller beteende. Vi kan vara intelligenta på olika sätt. Vi kan också bete oss på olika sätt. Hur vi vill att omgivningen ska uppfatta oss kan ju ha olika vikt och värde för olika människor. Men generellt sätt vill vi nog uppfattas som hyfsat smarta och ganska trevliga.

Ett tips.. i all enkelhet: Var snäll. Visa respekt. Lyssna. LYSSNA. Det kommer vi ganska långt med. Det kallas också i vardagstal för vanligt hyfs.

Mitt eget personliga val varje morgon är att se dagen som en möjlighet. Det gör mig inte till en vare sig bättre än en sämre människa än någon annan. Men jag väljer att se möjligheterna. Begränsningarna finns där ändå.. de behöver inte mer energi från mig. Möjligheterna kan bestå i att få möta människor jag tycker om, att få göra skillnad i någons liv genom att säga något snällt som gör någon annan glad. Kanske kan jag få någon att skratta eller åtminstone le. Kanske hamnar jag i intressanta och givande diskussioner som ger mig glädje, får mig att känna samhörighet och möjligen får jag veta och lära mig om saker jag inte hade en aning om. Möjligheter. Bara möjligheter.

Välj glädje.. det är så mycket roligare att leva då.

(14/100)

Read Full Post »

Man måste faktiskt ingenting. Det är sant. Det finns ett val inför varje gång vi gör något. Det kan tyckas att det inte stämmer.. för vi måste väl gå till jobbet, ta hand om våra barn, handla och laga mat, sitta i skuggan, inte dricka för mycket eller använda droger, följa lagen.. och så vidare. Men vi MÅSTE inte. Faktiskt. Däremot är det ju så att allting vi gör får en konsekvens. Allting. Precis allting.

Alltså.. om vi tar hand om våra barn så innebär det sannolikt att de växer upp och blir riktigt bra människor med vettiga värderingar och kloka åsikter med respekt för sina medmänniskor och för världen i stort. Om vi inte tar hand om våra barn så är risken stor att de glider ut i periferin och hamnar i svårigheter. Lär vi dem inte om medmänsklighet, respekt och om alla människors lika värde så kan vi anta att de blir självcentrerade, makthungriga, elaka och avskydda. Jag menar alltså att vi inte MÅSTE ta hand om våra barn.. men vi VILL ju göra det ändå. Ett annat exempel.. lite enklare kanske.. om vi kör lagligt så slipper vi böter. Kör vi för fort eller struntar i vägmärken och körregler.. så riskerar vi inte bara böter, utan att också förlora körkortet.

Allting vi gör eller inte gör föregås av ett val.. och allting vi gör eller inte gör får konsekvenser. Ibland ser vi konsekvenserna omedelbart (exempelvis böter) och ibland tar det ett tag innan vi ser och förstår (exempelvis uppfostran). Ja, ni fattar..

MEN.. ibland känns det otroligt skönt att faktiskt inte behöva göra någonting. Jag måste ingenting. Jag väljer att inte göra någonting. Det är inget måste, utan ett val.

(13/100)

Read Full Post »

De som känner mig vet att jag älskar citat och kloka ord. Jag älskar ord över huvudtaget och är de sammansatta på ett sätt som manar till eftertanke så älskar jag dem ännu mer. En del citat är så brutalt och uppriktigt ärliga och härliga att det nästan lockar till att trycka dem i ansiktet på en del människor… det vill säga en del människor som inte lärt sig att uppskatta ärliga och härliga ord ännu. Eller rättare sagt.. se att de är skrivna för att man ska ta dem till sig.

Här är ett bra exempel.. In order to change your life. You must change your thoughts. Mycket kloka ord. Nästan irriterande kloka. För att kunna förändra ditt liv måste du förändra dina tankar. Visst är det så! Hur vanligt är det inte att fastna i gamla spår. Att nöta på som man alltid gjort och ändå samtidigt önska en förändring, en förnyelse.. något nytt och fräscht. Men vi tänker som vi alltid gjort.. beter oss som vi alltid gjort. Ändå förväntar vi oss en förändring. Så länge vi fortsätter som vi alltid gjort får vi nöja oss med att ha det som vi har det. Ännu en enkel sanning.

Förändringar kan vara nog så svåra. Det är obekvämt och lite läskigt att gå utanför sin bekvämlighetszon. Det kan ta tid och vi vill ju ha snabba resultat. Men kanske är det värt att våga prova och tänka nytt ändå. Med största sannolikhet är det definitivt värt det i slutändan. Det är så vi växer som människor.

Och är du hundra procent nöjd med ditt liv och inte vill ändra på något alls.. går det bra att bortse från allt jag skrivit här.

(12/100)

Read Full Post »

.. vila en liten stund. Så tänkte jag när jag kom hem efter en trevlig kväll med fina vänner som samlats för att krama om en raring som flyttat till USA men är hemma i Sverige en sväng för att hälsa på. Jag skulle bara blunda en minut eller två i soffan och sedan blogga och kanske se lite på TV innan jag gick och la mig för natten. Det gick ju sådär… Vaknade kring tre på morgonen och undrade i några sekunder var jag befann mig och varför jag befann mig där jag var. I soffan. Mitt i natten. Yrvaken.

Det visar sig att den där förbaskade tröttheten jag ständigt kämpar med och emot har börjat ta sig friheter och får mig att sova när och hur som helst. En klok människa skulle säga ”så bra, det behöver du” men kloka människan överröstas av den envisa, korkade som menar att jag kan ”bita ihop och fortsätta som vanligt”. Fast nu börjar den kloka människan att ta sig friheter och plötsligt sover jag löjligt mycket. På natten. På dagen. På kvällen. När som helst. För jag behöver det. Och nu.. under några dagar.. får det bli så. Jag tänker vara klok. En stund. Sen kör vi igen. Ett tag. Att tillåta vila är viktiga saker… Jag tror det börjar sjunka in nu.

(10/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: