Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Klokheter’ Category

Alla har drömmar.. medvetet eller omedvetet. Nu tänker jag inte främst på de drömmar som kommer till oss då vi sover även om dessa är nog så viktiga. Jag tänker snarare på de drömmar vi medvetet skapar och som ibland förvandlas till en strävan eller ett mål att uppnå.

Jag tror det är bra och nyttigt med drömmar. Och någon gång ibland slår de ju in. Drömmar triggar vår fantasi och vår kreativitet och håller dessa levande. Vi kan också inspireras av drömmar och genom dessa sätta upp mål för oss själva. Drömmen i sig innebär ju mer eller mindre att vi visualiserar känslan, tillståndet, läget när drömmen slår in. Det måste ju vara den bästa motivatorn ändå..

Så fortsätt och sträva mot att kunna leva era drömmar. Låt inget eller ingen stoppa er. Vill ni det tillräckligt gärna så ser ni till att era drömmar blir till verklighet.

(82/100)

Read Full Post »

Något förenklat men mycket sant!

Andas in den goda skiten. Andas ut skitsnacket.

Riktigt sug åt er av allt gott i världen. Inte bara choklad, utan även komplimanger, skratt, vänliga leenden och kärlek i alla former. Dra ett långsamt och djupt andetag och låt allt positivt följa med in i ditt system. Njut riktigt.

Därefter andas ni ut all skit som ligger inne i systemet och möglar. Ut med det bara! Låt det inte förgifta dig inifrån. Vädra ut det en gång för alla. Låt det inte få ta mer plats, kraft, utrymme och tid.

Det låter så enkelt..!? Kan vara sant. Värt att prova kanske?!

(79/100)

Read Full Post »

Jag hör ofta uttrycket.. ”var tar tiden vägen..?” och vi vet ju att den inte tar vägen någonstans egentligen. Tiden tickar på som den har gjort i eviga tider. Det har ju snarare att göra med hur vi använder tiden, vad vi fyller våra dagar med. Ett annat uttryck är… ”tiden går fort när vi har roligt”. Det kan ju kännas så för vi vill ju inte att det som känns roligt ska ta slut. När det är mindre roligt känns det som om tiden går oändligt sakta. Allt handlar ju om vad vi gör och hur vi gör det.

Varje dag är en gåva. Varje morgon vaknar vi till nya möjligheter och vi bestämmer själva hur dagen ska bli. Vi styr självklart inte vad vi utmanas med.. men vi bestämmer helt klart hur vi ska förhålla oss till det. Ibland flyter livet på ganska behagligt och ibland utmanas vi i tålamod och uthållighet, bland annat. Vi behöver inte tycka om allt vi gör. Ibland får vi göra saker ändå. Det är också en del av livet och en lärdom att förhålla sig till. Om allt vore maximalt roligt så försvinner ju det roliga i det hela efter ett tag. Vi behöver kontrasterna för att kunna uppskatta det som är bra.

Jag tror bergfast på att om vi gör gott så får vi gott i slutändan. Att vara en så god människa som möjligt och leva utifrån insikten att livet är en gåva och något vi ska uppskatta och värdera.. är vad som ger mitt liv en mening. Jag lever i tacksamhet över allt jag har och allt jag får. Tar inget för givet. Det är något av det mest ledsamma som finns.. att bli tagen för given. Ger du ditt leende till människor du möter så får du leenden tillbaka. Ger du bitterhet och hat så bemöts du med detsamma. Du bestämmer själv. Bara du.

Men är det så enkelt..? Ja, det är ju det. Det är inte alltid lätt eller roligt. Men det är alltid värt det.

Eget ansvar i allt du säger och allt du gör. Ta inget eller ingen för given någonsin. Sprid glädje och ärliga komplimanger. Ät choklad.

(76/100)

Read Full Post »

Fick för någon dag sen veta att idag är det chokladbollens dag. Snart har varje maträtt, klädesplagg, diagnos och företeelse en egen dag. Jag håller mig traditionsenligt till att minnas och anamma de viktigaste… det vill säga kanelbullens dag, våffeldagen, semmeldagen och nu då chokladbollens dag. Viktiga saker.

Det fanns liksom en plan när jag föddes. Någonstans bestämdes det där och då att den här människan kommer att leva i symbios med choklad.. och så har det blivit.

(71/100)

Read Full Post »

I min egen Sjumilaskog ska jag sova gott hela natten. Det är renbäddat och jag har duschat av mig veckans arbete och stress. Mina fina Sjumila-vänner väntar på mig. De tar hand om mig och guidar mig genom nattens drömmar.

Sjumilaskogen har börjat ta form här hemma. Minionerna har redan sina hyllor här. Jag bejakar barnet i mig fullt ut. Min övertygelse är att vi  inte kan vara riktigt vuxna om vi inte också låter barnet i oss få ta plats.

(66/100)

Read Full Post »

Jag gillar att tänka och tala metaforiskt. Det blir ibland lättare att både förklara och förstå om man kan göra en liknelse som beskriver det man försöker säga. När böcker skrivs och författaren använder metaforer.. så kallas språket ofta målande. Författaren målar en situation, ett landskap, en person, ett drama.. genom liknelser från de flestas vardagsliv. Metaforer. Bildligt språk.

Ett mycket bra exempel tycker jag är då jag försöker beskriva var i livet jag just nu befinner mig genom att tala om broar eller stigar.

”Det svåraste i livet är att veta vilken bro man ska gå över och vilken man ska bränna”

Att i vuxen ålder lära nytt sätt att tänka och agera är inte helt enkelt. Men ofta nödvändigt. Det sätt jag tidigare tänkt på och agerat utifrån har ju trots allt gjort mig sjuk. Alltså behöver jag lära mig tänka på nya sätt, eller traska över nya broar. Okända och lite skrämmande. Men jag tar kliven över bron för att jag vet att det som väntar på andra sidan är bättre än det som varit. Jag lämnar det trygga som jag befinner mig i och kliver ur tryggheten för att bli en bättre version av den jag är idag. Det okända utvecklar och stärker.

Minst lika viktigt är att bränna de broar jag inte längre har något behov av att använda. De som inte leder någonstans där jag kan må bra. Då är det verkligen rätt och bra att bränna dessa broar så att de inte längre kan locka mig tillbaka till gamla och destruktiva beteenden. Om det finns för många broar som fortfarande kan leda till mindre bra saker.. kan det bli förvirrande att veta vilka broar som är säkra att beträda. Alltså bränner jag dem. Vilket mer konkret innebär att jag tar mig igenom insikter som ibland smärtar för att bearbeta gammalt och lägga det där det hör hemma. I dåtiden. Jag ser framåt igen. Inte bakåt. Jag tar mig ur det jag möjligen fastnat i.

Kvar ska då finnas de broar och stigar som leder mig framåt. Det kan bli snårigt och ibland halkar jag. Men än så länge tar jag mig upp igen och fortsätter försöka tills det känns rätt. Man kan säga mycket om mig antar jag.. men ger upp, det gör jag aldrig. Inte om det är värt att kämpa för.

(50/100)

Read Full Post »

Nu påbörjas nya utmaningar.. både i arbetslivet och i personliga livet. De hänger ju ihop. Målet där framme någonstans är att ha hittat en fin balans mellan mitt arbets-jag och mitt privata-jag. Båda är viktiga men det ena har dominerat lite för mycket och lite för länge. Jag har under året som gått sedan jag blev sjukskriven fått till mig många nyttiga och användbara verktyg. De flesta låter enkla men inget i detta är enkelt. Förändringar tar tid om de ska bli bra. Att slarva sig till något som bara håller en kort tid är helt ointressant. Jag har tänkt att må bra riktigt länge framöver. Att vara utmattad eller hjärntrött (det finns flera namn på min diagnos) är överväldigande. Det är oerhört svårt att acceptera alla begränsningar som följer med diagnosen. För mig i varje fall. Jag vill väldigt mycket mer än vad jag klarar av. Av begränsningarna följer frustration, sorg och ilska.. som föder ännu mer trötthet och utmattning och begränsningar.

Ett av verktygen strider mot mycket av vad den svenska mentaliteten står för. Åtminstone historiskt sett eller jag kanske generaliserar nu och det är inte min avsikt. Men vi svenskar (fast jag är ju finländare egentligen) har ju Jante att ta hänsyn till. Vi ska inte tro vi är något… och om vi nu mot förmodan ändå tror det… så ska vi då verkligen inte tro att vi är bättre än någon. Nej, vi ska veta vår plats och stå lite skämmigt vid sidan av och inte tro något så orimligt som att vi har ett värde och att vi törs visa det. Verktyget är något så självklart som Var snäll mot dig själv!

Var snäll mot dig själv. Smaka på den. Vad innebär det att vara snäll mot sig själv? Tja.. det är väl olika för olika människor. För mig innebär det att ge mig själv mer tid att göra saker jag mår bra av och blir glad av. Små saker. Stora saker. Men något jag själv väljer för min egen skull. Det innebär också att ge mig själv tid till återhämtning och vila. Att inte få skuldkänslor när jag ger mig själv den tiden. Att inse att den tiden är så viktig och att den hjälper mig att läka. Att inse att jag inte latar mig, utan jag tillåter mig att hämta nya krafter. Det betyder också att ibland säga nej till annat och andra. Inte för att jag nödvändigtvis inte vill följa med eller vara en del av.. utan för att jag behöver återhämtningen. Jag behöver lära mig att sitta och ha tråkigt. Jag får tvinga mig att sitta och betrakta en älskad katt eller ett skitigt fönster.. utan att samtidigt känna att jag måste prestera något. Vila. Måste vara ett av de finaste orden i vårt språk… vila.

Det må låta som självklarheter för många. Men för mig är det en stor utmaning att kunna göra detta utan att få dåligt samvete. För det är där nyckeln finns. Samvetet. Jag kan säga nej och jag kan minsann lata mig utan problem. Men jag får kämpa hårt med mitt dåliga samvete och känslan av uselhet och otillräcklighet varenda gång. Det är där min utmaning ligger. Att vara snäll mot mig själv utan att behöva förklara mig eller att få dåligt samvete. Det är dags nu.

(48/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: