Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Foto’ Category

.. en flicka. Eller vi kan väl nästan påstå att hon just här faktiskt var en ung kvinna. Kring tjugo. På bilden ler hon så fint hon förmår trots att hon avskydde sitt svinto-hår. Håret hade fått utstå mycket då flickan varit i USA en tid och där.. i Floridas brännande hetta (och långt ifrån inpackningar och annat bra-att-ha-för-håret) tog kalufsen rätt bra med stryk. Såg ut som vitt svinto den sommaren. Vi ser att det är 80-tal på den karakteristiska luggen och på den pastellfärgade blusen. Blusen hade hon förresten sytt själv. Det fanns en tid då hon tyckte sådant var roligt. Det kanske hon tycker fortfarande förresten. Det vet ingen.. allra minst hon själv. Men hon kanske tar reda på det en dag. Solbrännan vårdades ömt med insmörjningar och där emellan ett antal timmar i solstol på altanen hemma. Ibland med en blomspruta fylld med saltvatten som skulle duschas på för att brännan skulle ta bättre. Ja himmel så korkat..

En kort tid härefter flyttade hon från hemstaden till storstaden. Blev sambo, började jobba på det där stora mejeriet med den röda kossan. Gifte sig, köpte hus, fick barn. Flickan blev vuxen på riktigt. Ansvar och allvar. Under den perioden i livet var det ansvar och allvar som dominerade. Förutom det där med att bli mamma. Det var ju bara häftigare än något annat någonsin. Och är så fortfarande. Djup tacksamhet för att hon blev min. Maken, villan, jobbet och allvaret är borta. Barnet är kvar såklart. Alltid. I all tid. Ensamliv med barnet som också blev en ung kvinna till slut. En modig, stark, klok och underbar sådan. Solen i mitt liv.

Ibland skymtar hon bakom kulisserna.. den där 20-åringen med svinto till hår. Hon bar på så många drömmar då, helt ovetande om vad livet skulle bjuda på. En del drömmar slog in.. andra inte. Andra drömmar har skapats och närs fortfarande av den där flickan som nu.. ett 30-tal år senare faktiskt kommit fram till att nu är det äntligen dags..! Det är dags att våga fråga sig själv vad hon vill och därefter också göra det. Att leva som den hon egentligen är. Allt är möjligt. Allt ordnar sig. Livet blir vad hon gör det till.. så nu minsann.. nu ska hon leva..!

Read Full Post »

Ett par gånger om året tar vi chansen att haka på bussresan till vår vackra huvudstad. Nämnda bussresor arrangeras av fritidsföreningen på min arbetsplats. Bussen lämnar Norrköping tidigt på morgonen och vänder hemåt igen sent på eftermiddagen. Jag och dottern har varit med några gånger nu och det är lika trevligt varje gång. Vi bodde ju i trakten så himla länge.. och dottern är född och uppvuxen där. Det blir lite som att komma ”hem” en stund. Gatorna och platserna är välkända och vi hittar runt utan problem. Många åker med för att shoppa en heldag.. andra för att besöka sevärdheter eller kanske träffa vänner. Vi följer med för att gå runt och njuta.. och bara vara. Hur mycket jag än älskar Norrköping så saknar jag ändå Stockholm emellanåt. Det är en fantastiskt vacker stad på så många sätt.

Vi reser bekvämt i en supermodern buss (bild 1) och utanför glider landskapet förbi i en behaglig fart. Rapsfälten är knallgula just nu (bild 2). Just den här lördagen råkade det vara årets Stockholm Maraton, vilket gjorde att staden var lite extra avstängd här och där (bild 3). Vi började med en fika på Café Avenyn på Kungsgatan (bild 4). Mysig miljö men fruktansvärt otrevlig och sur personal. Dit går vi nog tyvärr inte fler gånger. Vi brukar dyka in på Vetekatten som är en riktig favorit.. men där var knökfullt. Så strosade vi Drottninggatan fram och där finns alltid något värt att stanna till för.. något att uppleva. Den här gången en marionett-artist (bild 5). Han alternerade mellan tre dockor och var himla duktig. På många ställen i city byggs det just nu.. (bild 6 och 7). Staden är i förändring. Vi styrde mot Kungsträdgården i hopp om att kunna sitta på en bänk och kanske ta en glass. Tji fick vi! Maratonlöparna passerade intill och avspärrningarna samlade mängder av människor i klungor precis överallt. Hela Kungsan hade dessutom förvandlats till ett enormt Food Court. Vagnar med all sorts mat och gott du kan tänka dig stod i långa rader.. enkla bord med bänkar fanns för matgästerna både här och där. Det är nu några veckor sedan körsbärsträden stod i magisk blom.. men vi såg faktiskt någon enstaka blomma som envist dröjde kvar i trädet (bild 8). Vi mötte också kollegan och vännen Ingela med sin son Gustaf där (bild 9). De hade varit på ett evenemang dagen innan och var nu på väg hem men stannade till för en snabb lunch innan hemfärd. Vi kramades lite, pratade lite och sa sedan hej och vi ses hemma sen. Minnesväggen som spontant skapades på den plats där lastbilen kraschade in i Åhléns-varuhuset den 7 april i år.. efter sin vansinnesfärd på Drottninggatan där galningen mejade ner, dödade och skadade människor och djur.. den har flyttats till Kulturhuset och gjorts om till en slags utställning. Väggen står inne i Kulturhuset nu (bild 10) och kommer att göras om till en permanent minnesutställning framöver. Vi klev också in på NK en sväng (bild 11).. strosade runt, köpte praliner, ett block och en vacker penna. Satte oss sedan framför Hötorgsskraporna för att bara sitta och njuta av dagen, staden och betrakta folkvimlet.. (bild 12 och 13). Lite mat på ett Steakhouse på Kungsgatan och så hemfärd. Nöjda efter en behaglig dagstur i våra gamla hemtrakter.. (bild 14). Vädret var helt perfekt. Mulet men lagom varmt. Allt var perfekt. Mest av allt sällskapet.. min älskade unge.

(95/100)

Read Full Post »

Värmebölja. Normalt inte något som får mig att le. Men idag har det funnits en mycket behaglig bris som en fin motvikt till solens obarmhärtiga gassande. Idag fick vi äntligen på paviljongtaket på altanen, vilket innebär underbar skugga.

Efter en ganska kort tur på en vårmarknad kom vi hem med lite blomster (pelargon och lavendel), oliver i olja, afrikanska nötfärspiroger och lavendelsalva. Blandad kompott.. som sig bör efter ett marknadsbesök. Väl hemma påbörjades förberedelserna för grillningen. Gratäng, grönsaker, tzatziki, majskolvar, vitlökssmör… fantastiskt god ryggbiff på kalvkött och så grillkorv med tillbehör för dem som inte är så förtjusta i kött (bild 1, 2, 3). Under tiden roade sig både stora och små med såpbubblor (bild 5) och vilda danser (bild 6). Svägerskan fick till riktigt goda rosédrinkar åt min mamma, min dotter, sig själv och mig (bild 4, 7)

Semifinalmatchen mellan Sverige och Finland avslutades i Tre Kronors favör denna gång. Bara att gratulera och hoppas på guld i morgondagens final mot Kanada. Samtidigt önskar jag såklart att Finska Lejonen tar brons i matchen mot Ryssland.

Glass med färska jordgubbar avslutade denna lördag mitt i livet..

(80/100)


Read Full Post »

På eftermiddagen sände televisionens rikskanal något så intressant och trevligt som en hockeymatch mellan Sverige och Finland. Någon typ av cup har åter avhandlats såhär dagarna före årets VM börjar. Tror den hette Carlson Cup och den spelades i Tjeckien. En jämn och tät match. Till och med svärsonen tittade med något som liknade lite intresse..! Finland vann med 2-3. Det var superjämnt ända till slutsignalen. Finland slutade på andra plats i turneringen, efter värdlandet Tjeckien. Om en knapp vecka startar då årets Världsmästerskap. Värdländer i år är både Tyskland och Frankrike. När jag växte upp var den allmänna uppfattningen att tyskar och fransmän var duktiga i mycket.. men absolut inte i hockey. Världen förändras.

En premiär för året har också avhandlats här i fröknarna Ojalas residens. Vi har grillat..! Ute. Åh så gott det var. Fläskytterfilé med klyftpotatis (potatissallad för den som tycker om det).. lite grönt som vi gillar och så de där fantastiska såserna som vi köpte direkt av Mästaren själv på matmässan.. Leif Mannerström. Bearnaise, Choron och Aioli. Till kaffet åt vi nybakade munkar med socker på. En riktig festmåltid minsann. Vi hade också trevligt sällskap av mamma och lillebror Tommy runt bordet. Det var i vanlig ordning grillmästaren Tommy som stod för grillningen.

Eftersom det är Valborgsmässoafton så bjuder traditionen att vi tar oss till något ställe för att beskåda en majbrasa. Den närmaste fanns i Folkets Park och där stod vi och värmde oss vid brasan som mest bestod av en stor glödhög där någon gång kring halv nio när vi var där. Brasan värmde dock riktigt gott.. för så himla varmt var det inte i luften sådär på kvällskvisten. Lite marknadsgodis fick vi med oss hem… det hör liksom till.

Nu är det då officiellt vår då den är vederbörligen välkomnad med brasor och allt!

(61/100)

Read Full Post »

Den där superhjälten jag nämnt tidigare.. Iron Man.. han firades idag. Fyllde ju hela åtta år i veckan. Idag samlades vi hemma hos honom och gjorde ett par tårtor tillsammans (bild 1). Så blev det gofika och ”Ja må han leva” för födelsedagsbarnet. Innan allt var framdukat så kändes väntan evighetslång för somliga (bild 2). Så blåstes ljusen ut (bild 3) och fikat var i full gång. Båda tårtorna gick åt i ett nafs. Pälsklingarna var givetvis också med och firade.. Lukas (bild 4), Alwa och Bertil (bild 5). Bröderna ledsnade på fikapratet och gick in i köket för att spela monopol i stället (bild 6).

En annan anledning att fira kom som en enorm överraskning för de flesta. Lillebror och svägerskan valde att gifta sig efter 22 år tillsammans. Jag blev lycklig ända ut i tårna och önskar dem gränslöst med lycka och glädje för resten av livet. Genast åkte de på bröllopsresa och befinner sig just nu i Budapest. Underbart..! Dessutom fyller lillebrodern modiga 46 år just idag. Dubbelgrattis till honom!

Vilken dag!

(53/100)


Read Full Post »

Jag och dottern besökte mässan Makalöst gott 2017 här i Norrköping idag. Ett årligt återkommande event tydligen men första gången för oss. Dryckerna var vi inte särskilt intresserade av.. men däremot maten intresserade oss stort. Främst lokala aktörer ställde ut.. men även idolen Leif Mannerström fanns i en monter. Förutom Mannerström så var det Edin ”Kock-Zlatan” Dzemat som lockade oss dit.

Leif Mannerström är ju en gigant inom gastronomin i vårt vackra land. En förebild för många och en av de få svenskar som kan skryta med en stjärna i Guide Michelin eller Michelinguiden som den heter på svenska. Den största utmärkelsen en restaurang och dess kock kan få. Han framstår, enligt många, som en lite butter gubbe.. men det är också en del av hans image. Han är ju en rolig och finurlig man med glimten i ögat. Under den korta tid vi pratades vid så skojade han friskt flera gånger. Han till och med nästan log… fast inte på bilden vi tog. Man kan ju inte förlora sin framtoning för att en beundrande tant flinar brett!

Edin Dzemat kallas för ”Kock-Zlatan” av en anledning. Killen har tävlat i matlagning i tolv år och är en utpräglad perfektionist. Han håller ett tempo som få klarar av och har vunnit otroligt många utmärkelser i den högsta divisionen. Han har också varit ledare för det svenska kocklandslaget under några år. Ambitionerna är höga.. lika höga som kvaliteten i det han tillagar. Ändå bjuder han gränslöst mycket på sig själv och framstår som väldigt ödmjuk. Han tog sig tid att låta fotograferas och att prata om vad som helst med sin publik. Med mig och dottern diskuterades det allt från finska namn till blomkål och hur många olika sätt det finns att tillaga blomkål på.

Mässan höll till på otroligt vackra Louis De Geer (utsikt inifrån foajén, bild 1). Gästerna välkomnades bland annat med en chokladfontän (bild 2) där man kunde förse sig med marshmallows eller diverse olika smaker av fudge att doppa i choklad. Tävlingen Årets Östgötakock skulle utses (bild 3). Vi strosade runt och provsmakade allt från smaksatt tryffel till oliver, kaffe, gurka, glass, ostar och bröd. I minglet träffade vi på våra favoriter.. Edin (bild 4) och Leif (bild 5). En liten pratstund i gastronomisk anda med båda herrarna gjorde vår dag..! Vilka grabbar..! Edin bjöd på sig själv ytterligare genom att inför publik laga mat och samtidigt låta sig intervjuas (bild 6). Han tillagade Fröya Lax (den bästa som går att hitta, enligt honom) och lät därefter publiken provsmaka (bild 7).

I vårsolen promenerade vid sedan därifrån.. otroligt nöjda, lyckliga över att ha fått träffa våra idoler och med lite gott i påsar att ta med hem. Makalöst gott… det var precis vad det var!

(32/100)

 

Read Full Post »

Hon den där…

wpid-20150530_134538.jpgHon den där. Hon som är ljuset i mitt liv. Min stolthet och glädje. Hon som äger mitt hjärta som ingen annan någonsin kommer att kunna göra. Hon.. mitt barn. Mitt älskade barn. Hon fyller år idag.

För 26 år sedan kom du till världen. Genom hela livet har du givit mig fjärilar i magen av ren och pur kärlek. Jag känner evig tacksamhet och lycka över att du valt mig till att få vara din mamma.

Du är en sådan fantastisk människa! Så empatisk, så kärleksfull, kreativ, vacker, klok och så rolig. Du bejakar barnet i dig samtidigt som du är mogen och ansvarsfull. En ung vuxen med så otroligt mycket kraft.. det är så mycket härligt och roligt som ännu väntar dig i livet. Jag önskar att du kunde se dig så som jag ser dig. Då skulle du tappa andan och säga wow.. vilken tjej.

Grattis på din dag min älskade Sanna. Det är 26 år sedan du föddes.. vilket var mitt livs största mirakel. Det andra miraklet är ju att du snart är ikapp mor din. Jag fyller ju.. som du vet.. 27 nästa gång. Igen.

Read Full Post »

En dag i veckan föll det sig som så.. att dottern och jag tog oss tid för att kika in i kyrkan som ståtligt står mitt i min vackra stad. Jag har passerat den fler gånger än vad som går att räkna under de snart 4,5 år jag bott här. Den står verkligen mitt i stan och den heter St Olai kyrka. Läs gärna mer om kyrkan och dess historia här. Den nuvarande kyrkan härstammar från 1700-talet men har en historia som är ett par hundra år äldre än så.

Det var en underbar dag som bara skrek ”fantastisk höst”(bild 1). Kyrkan (bild 2) står en liten bit ifrån klockstapeln (bild 3). Den otroligt pampigt vackra dörren (bild 4) hälsar välkommen och strax där innanför finns en annan dörr.. inte riktigt lika stor men nog så vacker (bild 5) dörr som vi går igenom innan vi är inne i det vackra kyrkorummet. Här andas stillheten och historien i allt vi ser. Predikstolen (bild 6) med detaljer i guld.. det ljuvliga fönstret (bild 7).. den perfekt belysta altartavlan som visar nattvarden (bild 8). Vid båda sidorna av altaret står helt fantastiska ljusbärare.. (bild 9).. och vid sidan av dem kan vi se hur innovativa lösningar man gjort för att små bord ska passa att stå exakt där de står (bild 10).

Ovanför gången fram till altaret hänger det tre ljuskronor. Den mittersta av dessa är den största ljuskronan som tillverkats i Sverige (bild 11). Magnus Hultman har tillverkat denna och på Wikipedia kan vi läsa ”Den största ljuskronan han gjorde var 1740 i Sankt Olai kyrka som hade 40 stycken ljuspipor. Det sägs vara den största och ståtligaste som tillverkats i landet”.

Så mötte vi också Bosse Hörnestam (bild 12). Vilken kul kille. Bosse är vaktmästare och allt i allo.. han älskar att berätta roliga historier och skoja om det mesta. Han frågade om vi ville kolla in ljuskronan på lite närmare håll..!? SJÄLVKLART ville vi det. Så Bosse satte sig vid kontrollbordet och lät det magiska hända. Sakta.. mycket sakta sänktes denna magnifika ljuskrona ner mot golvet (bild 13). Vi kunde ställa oss och granska den riktigt nära (bild 14 och 15). Till och med jag såg liten ut bredvid den (bild 16).. och stod ju så nära att jag kunde ta en selfie i ”bottenkulan” (bild 17). Innan vi lämnade kyrkan tände vi ljus för många av våra älskade som finns i himlen (bild 18).

Det blir definitivt fler besök i denna vackra kyrka. Definitivt.

,,20161023_151526.png 20161023_151411.png 20161023_151449.png 20161023_151326.png 20161023_151254.png 20161023_150406.png 20161023_150435.png 20161023_150332.png 20161023_150743.png 20161019_153104.jpg 20161023_150211.png 20161023_151229.png 20161023_150835.png 20161023_150941.png 20161023_151158.png 20161023_150905.png 20161023_151128.png 20161019_152036.jpg

 

 

 

Read Full Post »

Jag har tidigare skrivit om hur jag ”tappat” förmågan att läsa böcker. Läst har jag gjort flitigt sedan jag var barn och nu när jag inte längre ”kan” så sörjer jag det djupt. Jag har försökt och klarat korta stunder.. men min hjärna är inte redo än. Jag har full tilltro till att det återvänder så småningom. Jag verkligen längtar tills jag klarar av att försvinna in i en bok och låta berättelsen sluka mig helt.

Något annat jag också ”tappat”, om än inte i samma utsträckning.. är musiken. Förmågan att ta till mig musiken, att njuta, lyssna, låta mig påverkas. Jag lyssnar visst till musik. Men i stor begränsning mot hur det varit. En låt här och där fungerar fint. Men mest har jag valt tystnad framför radio eller inspelningar av vilket slag de än må vara. Jag känner tydligt av hur hjärnan slår ifrån och hur pulsen ökar i obehag om det blir för mycket ljud och intryck. Och musik handlar om ljud och intryck. Musik har funnits i mitt liv som en oerhört viktig beståndsdel så länge jag kan minnas. Musik framkallar känslor och minnen.. sinnesstämningar och tankar.. som inget annat klarar av att göra. För det mesta blir jag bara glad. Rent av sprallig. Ibland vemodig, melankolisk. Men mest glad.. kanske till och med en smula lycklig. Men även musiken har varit frånvarande ett tag. Ganska länge. Jag har fått lägga energi och koncentration på andra saker.. som att klara mig igenom dagarna någorlunda.

Men nu.. nu tror jag att musiken är på väg tillbaka. Länge, länge har jag tänkt att uppdatera den där iPoden som vilat bra länge. Musikbiblioteket har samlat damm under alltför lång tid. I helgen började jag lägga in lite musik i det där programmet som sedan synkroniseras med den där lilla tingesten som man petar in hörlurarnas sladd i för att kunna lyssna på sin favoritmusik vart man än går. Tyckte jag tog i ordentligt, höll på i timmar.. men hade inte uppnått mer än en liten bråkdel av den lilla tingestens kapacitet. Skivorna gicks igenom.. lite i taget.. (bild 1).. och låtar valdes ut. En del skivor laddades in i sin helhet.

Den lilla tingesten, eller iPoden, togs med till arbetsplatsen. Där kan jag välja att plugga in de små fnuttarna i öronen så att bara jag hör (bild 2).. eller ställa tingesten i dockningsstationen som samtidigt är en hyfsad högtalare så att även andra kan njuta. Det blev lite av varje under arbetsdagen. Jag stötte på musik jag nästan glömt bort. En del skivor var så väl avlyssnade att skivfodralen nötts sönder i sina gängor (bild 3).

Musiken helar. Jag kände en tydlig skillnad i mitt mående när jag lät musiken bli min vän och följeslagare under en hel dag. Glädje. Goda tankar. Fina minnen. Lust att dansa.. och sjunga. Högt. Jag behärskade mig.. nästan. Dagarna som följde innebar mer inladdning i det där programmet som styr den lilla tingesten. Konverteringar i olika format. I datorn hittas ännu mer underbar musik som också kan konverteras till rätt format och få följa med vart jag än går.

Min älskade dotter har sett min längtan.. sörjt med mig. Nu har hon med glädje och entusiasm hjälpt mig att komma igång. När den där jäkla tingesten bestämde sig att lägga av efter en ynka dag så lånade hon ut sin egen.. och såg samma dag till att hjälpa mig att skaffa en ny.

Som Adolphson Falk så riktigt sjunger… ”Nu lever jag igen”

20160803_170023.jpg 20160803_141520.jpg 20160803_194905.jpg

Read Full Post »

Flaggning. Min vackra stad visar sitt tydliga stöd för allas lika värde. Prideflaggorna vajar vackra på Saltängsbron. Det gör mig varm i hjärtat. Att tydligt våga visa medmänsklighet är det vackraste som finns tycker jag (bild 1).

Godis. Ännu en ljuvlig kollega som vet vad som får igång tanten. Schweizernöt också.. absoluta favoriten. Tack lilla hjärtat! (bild 2)

Posering. Den här grabben alltså.. Jag blir bara så lycklig och hela mitt väsen fylls av glädje och tacksamhet över att få bo tillsammans med och vara nära en sådan här vacker varelse. Som bjuder (ut) på sig själv.. (bild 3)

Fika. Med dottern, modern och brodern slog vi oss ner på Brödernas Kafé en eftermiddag tidigt i veckan. Så trevligt att fika tillsammans. För mig och mamma blev det kaffe och ljumma scones med goda tillbehör. Aldrig fel. (bild 4)

After work. Just den här veckan blev det faktiskt två stycken. Tisdagens kväll avnjöts på Burgers&Bangers innan treans spårvagn tog hem mig strax innan kvällen blev natt. Med två härliga tjejer löste vi världsproblemen och avnjöt god mat och dricka. En hamburgare av nymalen köttfärs.. med getost och tunt skivade rödbetor.. Himmelskt gott! (bild 5). På torsdagen hamnade vi på Libanesiska hörnan. Hela 17 pers från den enheten jag kallar min på den statliga myndighet jag valt att arbeta på. Plus ett par andra.. såsom min dotter exempelvis. Även här bestod kvällen av otroligt god mat och gott att dricka.. en massa skratt och skoj med glada, härliga människor. (bild 6)

Blomma. En fantastisk bukett med rosa rosor fick jag. Så otroligt glad jag blev. Njuter verkligen av färska blommor i mitt hem. Det är något alldeles visst med det. Att någon bryr sig om och tänker på mig så mycket att de tar sig tid att köpa så vackra blommor… berör riktigt djupt. För det var jag värd tydligen. (bild 7)

Hemmavaro. Veckans hemmavaro har präglats en del av både vila och att få saker gjorda. Just söndagen blev en dag i vilans tecken.. vilket även Kejsare Karamellpudding höll med om. Han bara går omkring och är underbar.. om han inte ligger någonstans och sprider sin skönhet för alla som vill se. Ibland är han ett vackert fönstersmycke.. (bild 8)

 

20160728_160403.jpg 20160727_121802.jpg 20160730_201740.png 20160725_165007.jpg 20160726_215240.jpg fb_img_1469744355531.jpg 20160730_100530.jpg 20160731_184224.jpg

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: