Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Filosofi’ Category

På min vanliga promenadrunda här i området passerar jag detta mäktiga, gamla, majestätiska träd. Det är tydligt att man tagit hänsyn till trädets placering då man någon gång i världen planerat bostäderna såväl som hur spårvagnens spår ska dras. Trädet har fått bestämma hur spåret ska löpa genom landskapet och hur gångvägarna ska få flyta mellan detta spår och husen som bildar den stadsdel jag bor i. Trädet måste helt enkelt ha varit alltför vackert och mäktigt redan då man planerade att påbörja utformningen av detta område någon gång på 70-talet.

Men trädet har ju tronat där i många, många år innan dessa byggplaner utformades. Tänk om det kunde berätta vad den fått vara med om. Vad har det här trädet fått bevittna genom åren..? Hur såg världen häromkring ut när trädet var blott en ung och tunn slana. Förmodligen var den omgiven av andra träd i olika storlekar och sorter. Var det bara skog här.. eller fanns det annan bebyggelse i närheten..? Fanns här en väg eller stig som användes av människor till fots.. eller åkte man kanske häst och vagn..? Man gjorde sannolikt både och.

Har det kanske stått ungdomar och svärmat, lutandes mot denna stam..? Kanske har man tagit skydd från ett sommarregn under dess skyddande krona..? Har man stått och gömt sig bakom stammen i en lek eller möjligen i en farofylld situation..?

Jag passerar som sagt ofta trädet på mina promenader och jag noterar dess skönhet. Jag får en god känsla och jag känner tacksamhet över att få uppleva något så mäktigt och vackert. Det slog mig också idag att också jag genom mina promenader nu är en del av detta träds historia. Jag ler lite och viskar ett hej när jag passerar i tron att trädet känner glädje över att någon ser det.

Vi är inte så olika ändå.. träden och vi människor.

Read Full Post »

Ärlighet

Ärlighet sparar tid. Läs det igen. Sakta. Ta in det riktigt..

Om vi alltid är ärliga så behöver vi heller inte komma ihåg vad vi sagt. Men det följer alltid ett ansvar när vi talar, agerar, planerar, genomför. Allt vi säger och gör får konsekvenser och det behöver vi helst ta med i ekvationen innan vi öppnar truten. Att vara en ärlig människa innebär verkligen inte att man alltid måste säga vad man tycker och tänker högt. Men det innebär att det man väljer att säga och tycka ska vara sanningen. Åtminstone så som man själv ser den. Det är ofta klokare att vara tyst om det jag tycker riskerar att såra någon annan. Jag behöver heller inte ge mig själv rättigheten att dryfta min sanning om det inte leder någonstans annat än i sårade känslor hos dem som lyssnar.

Ibland.. eller till och med ganska ofta, har vi inte hela bilden klar framför oss. Vi vet inte varför människor säger som de säger eller gör som de gör. Vi borde inte döma så fort. Vi har ingen aning om vad de bär med sig i livet. Det finns alltid en anledning och det är sällan vi faktiskt vet den anledningen. Döm inte så hårt utan att veta. Våga fråga i stället i så fall. Om du genuint vill veta alltså.. inte annars. Låt bli att fråga om det bara handlar om nyfikenhet eller att spä på dina egna fördomar.

Tycker vi att människor är konstiga, annorlunda, beter sig märkligt. Det är inte så svårt att bara låta dem vara. Fokusera hellre på dig själv. Hur beter du dig själv..? Är du en bra förebild..? En bra vän..? När du önskar någon väl.. menar du det från hjärtat då..?

Att vara ärlig är stort. Det är, i min värld, grunden till allt gott. Att vara ärlig mot mig själv i det jag känner och i det jag gör. Att omsorgsfullt och ödmjukt välja mina ord och hur jag levererar dem. Att alltid vara en person jag själv skulle uppskatta att möta. Att ständigt sträva efter just det ger mig enormt mycket kraft och godhet tillbaka. Sedan så orkar inte heller jag alla dagar och stunder.. och då är det så himla bra att mest vara i tystnad med sig själv och låta det som tynger bara läka ut av sig själv.

Så var alltid ärlig i ord och handling. Mot din familj, dina vänner, dina medmänniskor.. men allra mest mot dig själv.

Read Full Post »

Den här processen som just nu utmanar mig mer än vanligt, den kallas ju livet. Efter ett antal trauman och turbulenser så pågår nu bearbetning och förändring som leder till ett helande. För att klara av gå igenom allt som livet bjudit på så har jag tvingats att hitta strategier för att komma framåt. Överleva. Dessa strategier har inte alltid varit av godo. En del har skapat mönster och beteenden som håller i sig och som gör mer skada än nytta i en förlängning. Att totalt ignorera sig själv och sina behov till exempel. Att alltid kasta sig in i arbete och i andras problem för att undvika att tänka på sig själv är ännu ett exempel. Det leder till en massa dåligt mående i slutändan kan jag vittna om.

Jag håller på att hitta mig själv. Den jag är ämnad att vara. Den absolut bästa versionen av den som är jag. Jag lär mig att skala bort det som hindrar mig från att vara mig själv. Jag lever i tacksamhet över livet och dess innehåll. Bra och dåligt. Jag läste för bara någon dag sedan att om man äger ett kylskåp så tillhör man 30% av de rikaste i världen. Perspektiv som heter duga.

Jag går in i mig själv och bygger upp mig sakta men säkert för att sedan kunna leva fullt ut och omfamna all glädje och sorg som kommer min väg. Ännu är jag skör och behöver tid. Ännu är min hjärna trött och utmattad. Ännu tvivlar jag på min förmåga och på mitt värde.

Men en sak är säker. Helt 100% säker. Jag kommer att landa i glädje.

 

Read Full Post »

Träning pågår

Du måste träna ditt sinne att vara starkare än dina känslor, annars förlorar du dig varje gång..

Så kloka ord. Låter nog så enkelt men är svårt och utmanande. Kräver träning. Mycket träning. Eller ja, det beror på hur man ser på saker och ting till att börja med förstås. Men om man, som jag, är en känslomänniska som såväl frivilligt som ofrivilligt låter känslan ge den första impulsen vid varje givet tillfälle.

Öva, träna, träna mer.. på att skala bort känslan och stilla hjärtat och sinnet så att hjärnan får ta besluten som leder till ett starkare jag. Ett starkare jag som inte styrs av att det gör ont för att jag bryr mig för mycket. Se saker och ting ur andra perspektiv. Perspektiv som granskats baserat på fakta och inte enbart instinkt och känsla.

Är det bäst, klokast att agera så..? Ja, måhända för min egen skull för att besparas besvikelser. Men jag skulle hellre sikta på ett läge där sinnet och känslorna kan få samarbeta. Magkänslan är ju känd för att fungera fint. Att lägga till lite eftertanke och vässa sinnet måste ju bli ett vinnande koncept.

Tänk om det vore så lätt som det låter. Men.. det sägs ju att övning ger färdighet. Min magkänsla och mitt sinne i samverkan säger att det är helt sant.

Read Full Post »

Jag har hittat min arbetsglädje igen! Eller åtminstone har jag återfunnit stigen som leder fram till den. Jag hade gått mer vilse än jag varit medveten om. Men när det vänder så blir kontrasten uppenbar.

Jag har låtit andra människor diktera mitt värde, trots att jag mycket väl vet att ingen annan egentligen kan göra det. Jag har tagit åt mig och lyssnat på dem som dömer mig utan att veta någonting alls. Oavsett om de människorna har gjort det grundat på egen osäkerhet, okunskap eller helt enkelt elakhet så har jag låtit det krypa innanför mitt skinn och påverka mitt mående. Känslan av att inte ha ett värde, att inte duga har fått ta orimligt stor plats. Samtidigt pågår min egen process som tar mycket energi och då min kropp bestämt sig för att utmana mig lite extra mycket just nu.

Lärdomen blir lika tydlig som om den stod skriven i neon och blinkade. Jobba på att hitta den egna tryggheten i vem jag är och vad jag gör. Bara för att det jag gör eller hur jag gör det inte passar någon annan så tänker jag inte längre låta det bli mitt problem. Alldeles speciellt om det det kommer till mig i form av skitsnack bakom ryggen. Det är bara ovärdigt. Tar man sig inte ens tid att tala direkt till mig så förtjänar det ingen energi från min sida. Punkt.

En mycket klok kvinna i min arbetsvardag lärde mig något viktigt. Hon berättade om en händelse i sina barns uppväxt som hjälpte mig att få perspektiv på den kränkning jag kände att jag utsatts för. Hennes ena dotter kom gråtande och talade om för sin mamma att brodern hade sagt att hon var dum i huvudet. Mamman frågade dottern lugnt: ”Är du det då?”.. varmed dottern genast svarar.. ”Näe, det är jag inte”.. och mamman kontrar då med ”Men dåså..”

Svårare än så behöver det inte vara.

 

Read Full Post »

Det är nytt år och det innebär nya möjligheter. Det ska skrivas ett nytt livskapitel med hjälp av drömmar, vilja, handlingar och åtaganden, aktiviteter, tankar, relationer.. och så vidare. Nya möjligheter presenteras varje morgon förstås. Men ett nytt år är ändå ett nytt år och bjuder in till en lite bredare vy över vad som väntar. Ni som ogillar enkla sanningar och givna klokheter kan sluta läsa nu. Här sitter en som med en dåres envishet hävdar att vi alla har ett eget ansvar i att forma våra liv. Nej, vi rår inte alltid för vad som ramlar ner på vår tröskel.. men vi bär definitivt ansvar för hur vi väljer att hantera det och hur vi förhåller oss till de utmaningar som funnits, finns och alltid kommer att finnas. Offerkoftan sitter mycket sällan bra på någon. Men den sitter tyvärr väldigt bekvämt på en del.

Det är dags nu. Dags att prioritera mig själv mer. Tänk att det känns läskigt att till och med skriva ner det. Jag håller på att lära känna mig själv. Den jag verkligen är alltså. Den som finns där inne någonstans då man skalat bort måsten, krav och annat som jag låtit styra mig större delen av livet. Min sanning har varit den att om jag inte presterar så duger jag inte. Allra minst inför mig själv. Driven att vara ”duktig” och fixa allt, alltid. Jag har mestadels haft minst två jobb, ibland tre. Samtidigt. Nu råkar jag vara av den sorten som tycker om att jobba. Men lagom är bäst. Det har såväl min fysiska som psykiska hälsa tydligt fått mig att förstå.

Att till slut komma till den insikten där alla sinnen håller med om att det är helt okej att börja prioritera sig själv.. det är mäktigt. Och skrämmande. Sätta gränser är betydligt enklare då det gäller någon annan än mig själv. Men jag övar. Och övar. Och övar. Att säga nej utan att få dåligt samvete och utan att känna att jag måste försvara och förklara. Att på riktigt välja mig själv och mitt välbefinnande. Självklar tanke. Snudd på omöjligt att omsätta i praktiken.

Min ryggsäck är fylld med diverse saker. En del är otympliga och mycket tunga att släpa på. Andra skaver så illa att de nästan gör hål i skinnet och andra saker ligger precis där de ska.. som vissheter och insikter som välkomnats och bearbetats tidigare.

Jag lämnar inga offentliga löften men jag har tydliga mål som jag strävar mot. Jag befinner mig på en plats i livet då det känns absolut omöjligt att fortsätta som förut. Det är helt enkelt inget alternativ längre. Små förändringar. Stora förändringar. Jag får värdefull och riktigt bra hjälp att hitta mina verktyg som ska ta mig framåt. Det kommer att bli jättejobbigt emellanåt.. men det kommer absolut att vara värt det.

Varje dag ska jag göra något som är bra för mig själv. Varje dag ska jag sträva mot att vara ett bra föredöme för mina medmänniskor. Varje dag vill jag välja glädje.. och de dagar jag inte orkar eller förmår att göra det ska jag tillåta mig själv att må dåligt utan dåligt samvete. Orkeslösa och dåliga dagar är en del av livet och det är helt okej.. så länge man inte fastnar där.

God fortsättning på ett 2018 som kommer att bli det bästa året någonsin. För att jag vill det och tänker göra allt jag kan för att det ska bli så. Det är dags nu. Jag har ett liv att leva och ett ansvar i att göra det så bra jag någonsin kan.

 

Read Full Post »

Sommaren kom och den gick. Likaså semestern.. som för min del var placerad i slutet av nämnda sommar. När semestern var slut så var sommaren också över. Den älskade hösten är här nu..! Jag har varit tillbaka i arbetet i två veckor och tänk så fort det går att glida in i vardagsrutinerna igen. Semestern minns jag knappt längre..

Så mycket har hänt och så mycket händer. Livet är föränderligt. Jag jobbar fortsatt med mig själv.. mer aktivt än någonsin tidigare och med hjälp av någon som får mig att hitta de verktyg som behövs för att komma vidare. Jag ramlar in i insikter om mig själv och om andra. Lärorikt men jobbigt. Insikter som förändrar är oftast av den jobbiga sorten.. men leder nästan uteslutande till något bättre.

En av de viktigaste insikterna som jag sakta men säkert anammar i livet är just det här med prioriteringar. Om jag är nöjd med hur jag har det så är det ju bara att fortsätta som jag alltid har gjort. Men vill jag må bättre och hitta det läge där livet är i någorlunda balans.. ja då krävs det att jag lär mig att prioritera. Vad är det jag vill..? Vad är egentligen viktigt och vad är faktiskt rent av oviktigt..? Låter enkelt.. men är allt annat än just det. Att välja mer av det som är bra för mig och därmed också välja bort det som tar onödig energi, det som inte leder någonstans. Att våga prioritera mig själv.

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: