Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Familj’ Category

På eftermiddagen sände televisionens rikskanal något så intressant och trevligt som en hockeymatch mellan Sverige och Finland. Någon typ av cup har åter avhandlats såhär dagarna före årets VM börjar. Tror den hette Carlson Cup och den spelades i Tjeckien. En jämn och tät match. Till och med svärsonen tittade med något som liknade lite intresse..! Finland vann med 2-3. Det var superjämnt ända till slutsignalen. Finland slutade på andra plats i turneringen, efter värdlandet Tjeckien. Om en knapp vecka startar då årets Världsmästerskap. Värdländer i år är både Tyskland och Frankrike. När jag växte upp var den allmänna uppfattningen att tyskar och fransmän var duktiga i mycket.. men absolut inte i hockey. Världen förändras.

En premiär för året har också avhandlats här i fröknarna Ojalas residens. Vi har grillat..! Ute. Åh så gott det var. Fläskytterfilé med klyftpotatis (potatissallad för den som tycker om det).. lite grönt som vi gillar och så de där fantastiska såserna som vi köpte direkt av Mästaren själv på matmässan.. Leif Mannerström. Bearnaise, Choron och Aioli. Till kaffet åt vi nybakade munkar med socker på. En riktig festmåltid minsann. Vi hade också trevligt sällskap av mamma och lillebror Tommy runt bordet. Det var i vanlig ordning grillmästaren Tommy som stod för grillningen.

Eftersom det är Valborgsmässoafton så bjuder traditionen att vi tar oss till något ställe för att beskåda en majbrasa. Den närmaste fanns i Folkets Park och där stod vi och värmde oss vid brasan som mest bestod av en stor glödhög där någon gång kring halv nio när vi var där. Brasan värmde dock riktigt gott.. för så himla varmt var det inte i luften sådär på kvällskvisten. Lite marknadsgodis fick vi med oss hem… det hör liksom till.

Nu är det då officiellt vår då den är vederbörligen välkomnad med brasor och allt!

(61/100)

Read Full Post »

Solen har strålat hela dagen.. och vindarna har gjort sitt bästa för att se till att den inte fick värma som den ville. Dagen bjöd på en riktigt stor loppis på Östgötaporten.. eller Nya Parken om man så vill. Alltså där stadens stora stolthet IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher. Vi strosade omkring och hittade lite fynd här och där. Dottern fick med sig en hel del.. en del köpte hon själv och annat sponsrade hennes mormor. Kandelaber, samlardocka, böcker, musik, väska.. Jag själv hittade lite böcker och ett par filmer. Bland annat Bondepraktikan (som ny) för tio kronor. Och ett helt nytt mobilskal. Vilket passade fint då det gamla börjat gå sönder.

Jag är så fast besluten att hitta tillbaka till min läsförmåga. Läsglädjen saknar jag så det känns i hela kroppen. Det känns som om det gått tillräckligt länge nu. Kärleken till böcker har tack och lov inte försvunnit.. den är starkare än någonsin.

(60/100)

Read Full Post »

… jag skrev någon lista. Denna kan ha publicerats för länge sen och en del frågor får liknande svar. Andra har helt nya svar. Livet förändras.

Vad gör mig riktigt lycklig? Kvalitetstid med dottern. Att göra saker vi båda älskar och mår bra av. Jag blir också lycklig av Minioner, Nalle Puh, Kejsare Karamellpudding och fina vänner.

Var bor jag och vad fick mig att flytta dit? Jag bor i Norrköping sedan våren 2012 och här hamnade jag lite av en slump. Det var det minst jobbiga alternativet av flera just då. Nu älskar jag staden som jag med värme kallar min vackra stad.

Äter jag helst/oftast hemlagat eller på restaurang? Lika gärna vilket som faktiskt. Roligt att experimentera i eget kök (dottern är jätteduktig på just det) eller att tillaga favoriterna.. likväl som att sätta sig på restaurang och serveras något gott. Då jag är helt ensam hemma lagar jag tyvärr sällan någon vettig mat alls. Blir mest smörgåsar eller annan latmanskost.

Vad har jag för klädstil? Följer jag trender? Jag har en helt egen stil. Den kallas bekvämt. Jag har inte medvetet köpt fula kläder så jag tycker om det jag tar på mig. Trender har jag aldrig följt och kommer sannolikt aldrig att följa. Jag gillar dock inte rysch och volanger. Inte heller så förtjust i glitter och blingbling.

Vad har jag för drömresmål? Jag trivs fint hemma, men drömmer om att komma bort ibland. Tycker om att resa till fäderneslandet, vill se Rom och London. Älskar att hitta fina ställen runt om i Sverige. Högst på drömlistan finns dock en Japanresa med dottern.

Vart bär nästa resa av? Nästa vecka tar jag tåget till vår vackra huvudstad för två dagars utbildning.

En bra bok? Jag älskar böcker.. trots att jag ännu inte klarar av att läsa. En av de böcker jag läst som berörde mig på djupet var ”Påven Johanna” av Donna Woolfolk Cross.

När har jag mått som sämst vs bäst i livet? Som allra sämst för några år sedan när livet vändes upp och ner och inget annat än kaos fanns. Där befann jag mig otäckt länge. Som allra bäst då dottern föddes såklart.. där finns ingen konkurrens. Just nu är det lite ostabilt då jag ännu lider av min utmattning eller hjärntrötthet. Kroppsligt är det sisådär och det mentala kämpar jag med. Jag är dock en utpräglad optimist och vet att det snart blir bättre än någonsin förr.

Vad hade jag sagt till mitt 14-åriga jag? Oroa dig inte så mycket. Du duger som du är. Du är värdefull.

När känner jag mig som a million dollars? När jag har min nära och djupa dialog med katten precis vid läggdags. Han ligger på mitt bröst eller tätt intill i sängen och vi bedyrar varandra vår kärlek och tacksamhet över att vi har varandra. Eller när jag kan göra någon annan människa genuint glad.

Om jag skulle flytta, vart skulle jag flytta då? Inom kommunen. Nu måste jag erkänna att jag själv blev förvånad, men med handen på hjärtat är det så. Jag skulle dock inte tacka nej till en liten lägenhet i Stockholm heller, om tillfälle gavs.

Vad är jag om 10 år? Frisk och lyckligt lugn och harmonisk.

Tror jag på ödet? Jag tror att det som sker, sker av en anledning. Det kan dock ta olika lång tid att se och förstå anledningen.

Vad får jag energi av? Glädje, gemenskap, kreativitet, frisk luft, skratt, träning, Kejsare Karamellpudding. Och sömn.

Vad har jag för favoritårstid? Hösten har alltid varit den tid på året då jag mår som allra bäst. Men jag har på senare år upptäckt att vårens ankomst också ger samma känsla.. innan det blir för varmt och soligt och svettigt och fullt med insekter överallt.

3 saker jag önskar mig i födelsedagspresent? God mat, varma kramar och kanske en bra bok.

Vad har jag för favoritdrink? Tror den heter White Cadillac. Smakar som mjukglass. Nästan.

Vem/vilka inspireras jag av? Kreativa, ärliga, modiga och raka människor med god självinsikt.

Om jag skulle bjuda på kalas, vad bjuder jag helst på då? Kanske kyckling med ugnsrostade grönsaker och någon kall, god sås. Men mest av allt vill jag bjuda på mig själv.. i allt jag gör.. vare sig det är vardag eller fest.

(54/100)

Read Full Post »

Den där superhjälten jag nämnt tidigare.. Iron Man.. han firades idag. Fyllde ju hela åtta år i veckan. Idag samlades vi hemma hos honom och gjorde ett par tårtor tillsammans (bild 1). Så blev det gofika och ”Ja må han leva” för födelsedagsbarnet. Innan allt var framdukat så kändes väntan evighetslång för somliga (bild 2). Så blåstes ljusen ut (bild 3) och fikat var i full gång. Båda tårtorna gick åt i ett nafs. Pälsklingarna var givetvis också med och firade.. Lukas (bild 4), Alwa och Bertil (bild 5). Bröderna ledsnade på fikapratet och gick in i köket för att spela monopol i stället (bild 6).

En annan anledning att fira kom som en enorm överraskning för de flesta. Lillebror och svägerskan valde att gifta sig efter 22 år tillsammans. Jag blev lycklig ända ut i tårna och önskar dem gränslöst med lycka och glädje för resten av livet. Genast åkte de på bröllopsresa och befinner sig just nu i Budapest. Underbart..! Dessutom fyller lillebrodern modiga 46 år just idag. Dubbelgrattis till honom!

Vilken dag!

(53/100)


Read Full Post »

Jag känner tacksamhet. Mäktig tacksamhet över alla människor som omger mig med vänlighet, omtanke, omsorg. Jag berörs på djupet av hur mycket medmänsklighet och humanism som finns omkring mig. Oavsett om människorna menar det de säger eller inte.. så tar jag det till mig och det lägger sig som balsam i min ganska slitna själ. Omtanken och kramarna, leendena, de fina orden lägger sig runt det som skaver inuti så det inte gör lika ont. Jag önskar verkligen att jag kunde vara lika snäll mot mig själv som andra är mot mig. Jag försöker. Jag vill. Verkligen vill. Men det är svårt. Det gör ont att inte tycka om sig själv och det tar enormt mycket energi att bära masken nästan dagligen. Masken som utåt sett visar att jag är okej. Jag känner mig välsignad som har människor omkring mig som bryr sig tillräckligt mycket om mig för att våga och vilja visa det. Många känner till och ser att jag bär den där masken eller rustningen eller vad den nu kan få kallas… men de dömer inte och de kräver inte att få kika bakom den heller.

Jag mår inte uselt varje dag. Jag avskyr inte mig själv hela dagarna. Jag har riktigt bra dagar och mindre bra dagar.. som alla andra. Tyvärr är mina mindre bra dagar lite fler än de som är bra. Men jag jobbar på det. Jag jobbar hårt på att låta intellektet möta känslan. Jag VET att jag har ett värde och bla bla bla… men jag KÄNNER det inte. Inte än.

Så den delen av mig som älskar sarkasm (vilket jag för övrigt talar flytande) och att skratta högt är också på riktigt. Ibland lossar jag på masken och äkta glädje tar plats. Jag älskar att larva mig och att visa att jag bryr mig om andra. Jag tycker om att få hjälp andra om jag kan och jag verkligen älskar att omge mig med riktigt bra människor. Människor som törs vara äkta. Genuina. Människor som strävar efter att vara sig själva. Unika och underbara. Det finns massor av dem på min arbetsplats till exempel. De finns lite överallt förresten. Till min stora glädje och inspiration. Trots allt är jag en positiv, öppensinnad människa som just nu är hjärntrött, utmattad och bär på en del sorger som behöver behandlas och bearbetas. Vågskålen med bekymren väger över just nu. Men jag siktar på balans. Jag är på väg.

”Till alla människor som är kärleksfulla och vänliga mot mig.
Tack för solskenet ni bidrar med i mitt liv.”

(51/100)

 

Read Full Post »

Denna dag på året, den artonde april.. är Douglas födelsedag. Douglas är ett fasterhjärta och idag fyller han åtta år. Han har många alias den där killen. Ett av dem nämndes för en liten tid sedan och det är nog det senaste.. Iron Man. Han som bjöd på middag och som jag sedan följde med till röntgen om ni minns. Han kan få heta vad han vill och som de flesta småkillar har han diverse superhjältar att se upp till och försöka efterlikna. Min egen unge ville vara Batman när hon var liten. Ja, det kanske hon vill fortfarande förresten.. det skulle inte förvåna mig.

Men Douglas.. han är min superhjälte. En riktig superhjälte. Ingen tecknad eller påhittad. Han piper och gnäller när han inte får som han vill.. men det vet jag många, många som gör.. i alla åldrar. Men i grund och botten är han en otroligt positiv och snäll kille. Han vill alla så väl och han är mån om att tala om och visa att han tycker om sin faster. Jag får såna goa kramar så de känns ända ner i tårna. Så säger han att han älskar mig och saknat mig och fasters hjärta totalsmälter förstås.

Trots sina funktionshinder så håller han full fart i de flesta lägen. Utom när han kollar på film. Då är han okontaktbar. Han lever sig in i filmen och blir nästan en del av den i sin fantasifulla värld. Blixten McQueen i Disney’s film om Bilar är en favorit.. för att inte tala om Bärgaren från samma film. Och den liknelsen följer med in i verkligheten på så många sätt. Blixten är ju den coola, snabba som alltid vinner till slut Hjälten. Han är orädd och gör saker han egentligen inte vågar. Bärgaren är lite kantstött och sliten.. men fixar det mesta och är supersnäll och vill alla väl. Han fixar det som inte är bra. Han är inte alls lika cool och skinande blank.. men har vunnit Douglas och andras hjärtan på grund av sin fina personlighet. Douglas bryr sig om såväl den häftiga som den lite rufsiga och slitna. Han ser igenom alla skal och värderar det som finns innanför. Den egenskapen hoppas jag att han behåller livet ut.

Jag har alltid sagt att han kommer att bli antingen Professor eller Politiker den där killen. Han kan snacka. Oj, oj, oj.. till och med mer än faster. Då vet ni.. det vill inte säga lite..! Han är underfundig och klok som få. Det känns nästan som att det han är förhindrad att göra rent fysiskt har storligen kompenserats med annat.. såsom intellekt och förmåga att fånga omgivningens intresse genom att vara sitt underbara själv.

Så Grattis mitt älskade fasterhjärta. Fortsätt vara fantastisk..!

(49/100)

Read Full Post »

Snön ligger delvis kvar och det är kallt. Solen har strålat större delen av dagen. Påskafton anno 2017. Sovmorgon och så lite pyssel innan vi åkte spårvagn till mamma. Vi struntade i den traditionella påskmaten i år och njöt i stället av baconlindad kycklingfilé (bild 1). Kaffet hemma hos mamma är det bästa i stan. Har druckit många koppar kaffe på stadens olika caféer men vill ändå påstå att det man bjuds på där på fjärde våningen i ett hus på Kungsgatan är det allra bästa (bild 2).

Vi gillar att spela brädspel (bild 3). En favorit vi inte dukat fram på länge är Löning. Tommy vann, Sanna kom tvåa, mamma trea och Gabriel och jag delade på jumboplatsen. Roligt var det.

Årets påskpyssel blev dotterns idé om att baka sockerkaksägg. En liten tigerkaka i miniatyr bakades inuti ett ägg (bild 4 och 5). Himla skojig grej till fikat. Lite pyssligt var det.. men inte så himla svårt ändå.

(46/100)


Read Full Post »

På jobbet har jag pyntat lite sådär lagom diskret. En höna här och en fjäder där. Man behöver ju inte överdriva.. men givetvis ska påskhelgen uppmärksammas ändå. Bilden med de rosa fjädrarna och de tre små kycklingarna representerar kontoret där jag och mina två kycklingflickor sitter. Det är dörren som är pyntad sådär fint. I arbetsplatsens två lunchrum finns också STORA och färgglada ägg fyllda med godis av alla de slag. Det kallar jag personalvård! Just idag bestämde sig en av teamledarna på min enhet.. att bjuda på tårta till eftermiddagskaffet. Han tyckte vi var värda det.. och vi höll förstås med!

Två timmar kortare arbetsdag idag.. påskhelgen till ära. Direkt efter jobbet mötte jag upp dottern, modern och brodern. Utrustade med två stycken Dramaten (för er som inte vet.. så är det en vagn man drar maten i = DraMaten) åkte vi till köpcentrat en bit utanför stadskärnan. Mamma bjöd på fika med räkmacka innan vi började att botanisera i de två större affärerna på plats. SÅ gott. Andra gofikat idag. Storhandla är vansinnigt tråkigt och tungt.. men vi köper och bär ju hem en hel massa trevligheter att tillaga och samlas kring under dessa lediga dagar. Det går att storhandla även utan bil. Tack i himlen för spårvagnar…

Sammanfattningsvis.. Dagens..

Pynt: Fjädrar och kycklingar
Fika: Jordgubbstårta och räkmacka
Fynd: Tre kilo bulgur för 30 kr
Kramar: Från tre kollegor som går vidare till andra utmaningar. Saknar dem redan.
Pälskling(ar): Det är alltid och för evigt Kejsare Karamellpudding först och främst. Men idag träffade jag också Franklin.. en ljuvligt söt, långhårig chihuahua-kille.. som jag fick äran att pussa lite på.
Glädje: Nu väntar fyra lediga dagar.

(44/100)

Read Full Post »

Jag har skrivit om det tidigare.. för inte så länge sedan. Men det är ju något av det viktigaste som finns!

Det du säger visar vem du vill vara. Det du gör visar vem du är.

En enkel sanning. Lätt att förstå. Okomplicerad. Vi kan ge uttryck för drömmar och visioner.. vi kan drömma, planera och vilja. Men oavsett var eller hur tanken föddes så måste det till en handling för att det ska bli till verklighet. För att tanken, planen, drömmen ska kliva in i verkligheten så måste vi faktiskt göra något. Mer än att prata om det alltså.

Kärlek. Det största, starkaste, mäktigaste och viktigaste som existerar. Det finns så oändligt av kärlekar i världen. Kärleken till en livspartner, ett barn, sina föräldrar, sin familj. Kärleken till oss själva. Kärlek till det vi gör och den vi är. Kärlek till ett husdjur. Kärleken till ett jobb, ett hem, ett land.. Vi har förmågan att älska och vi bör utnyttja och använda denna förmåga så långt och så mycket vi någonsin kan. Det är något vi kan slösa gränslöst med och ändå få mer av. Jag kan ärligt säga att jag också älskar mitt jobb och det som följer med jobbet. Människorna, möjligheten att hjälpa och göra skillnad för andra.. samspelet och glädjen av vänner och kollegor.. skrattet, buset och all fantastisk omtanke som finns där.

Men också här finns skillnaden i att säga och att göra. Vi kan uttrycka kärlek med målande ord och beskrivningar av vad som får hjärtat att slå snabbare. Men till slut är det våra handlingar som bekräftar orden, som tar dem in i verkligheten, som föder känslorna och skapar samspelet. Ge och få.

Så.. om vi tycker om eller om vi till och med älskar.. visa det i handling. Ord är också viktiga. Mycket viktiga. Men ord utan någon handling förblir bara ord. Om de bara förblir till ord så bleknar också kärleken kring orden och de mister sin betydelse. Visa att vi tycker om och att vi älskar. Ge komplimanger. Kramas. Skratta och le. Visa omtanke och kärlek.. och det kommer tillbaka tusenfalt.

Okej.. ett lite sockersliskigt inlägg kanske. Men inte mindre sant för det. Mer kärlek, skratt, kramar och glädje till alla. Det är min dröm och vision och jag försöker göra något varje dag för att det ska synas och kännas att jag tycker om någon eller något. Hur eller vad gör du..?

(42/100)

Read Full Post »

En återhämtningsdag..? Bah…!! Inte riktigt.

Tidigt på morgonen hade jag det ärofyllda uppdraget att ta Iron Man till sjukhuset för röntgen. Gossen är van med kontroller och uppföljningar av allehanda slag då han är född med ett funktionshinder. Detta kompenseras dock storligen genom hans knivskarpa intelligens och hans gränslösa mundiarré. Den här killen snackar mer än sin faster, vilket inte säger lite. Så gott som varje gång vi talas vid förvånar han mig med sina kluriga tankar och sammanfattningar av allehanda ting han snappat upp. Han är ljuvlig och han skötte sig exemplariskt på sjukhuset. Faster fick vara med inne på röntgen och bära en mörkt röd blyväst för att inte bli strålande. He he he..

Lämnade Iron Man tillbaka på frita och for hem för att duscha och äta frukost. Sen en tur till staden för att vara med på viktigt möte tillsammans med dottern. Mötet avlöpte lysande och i positiv anda.
Vi promenerade runt hörnet från stället vi nyss suttit på möte i och tog del av absolut bästa kinamaten i vår vackra stad. Lunchbuffé av den riktigt goda sorten. Fräscht och gott. Riktigt gott. Fullständigt omöjligt att inte bli riktigt mätt på ett sådant ställe. Vi gick som övermätta pingviner därifrån, vaggandes.

Nästa anhalt var stället där man plattar ut sina tuttar vartannat år. Ja, om man fyllt 40 alltså. Jag uppskattar verkligen att de lyckats anställa så varlig och medkännande och lugn personal på det där stället. Det är inte som cellprovstagning… oh nej, långt därifrån. Men något utlämnande är det ändå att klä av sig inpå bara skinnet och stå där framför en främmande människa som ska ta på ens mer privata kroppsdelar. Med varma händer letade hon avvikelser och placerade mina attribut i rätt läge för utplattning och avläsning via någon typ av scanner eller röntgen eller något liknande. Helt otroligt hur tillplattade de kan bli..! Idag serveras pannkakor… liksom…!

Så var det lite fika på det.. och handla.. och det är möjligen något av det tråkigaste jag vet. Men det behöver göras och i sällskap får det ändå anses vara helt okej. Dottern var ju med. Väl hemma kände jag mig helt manglad.. trött.. dränerad. Hela kroppen värker fortfarande, många timmar senare. Av vilan blev det inte mycket. Telefonen har ringt och jag har fått känna mig behövd och nyttig. Men nu.. nu minsann.. är jag inte längre tillgänglig för någon annan än den där Kejsare Karamellpuddingen som jag hoppas ligger och värmer upp delar av min säng. Bästa stunden på dygnet är den då han lägger sig på mitt bröst när jag krupit ner i sängen.. spinner och borrar ner sin nos i min hand. Det kallas livskvalitet.

(41/100)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »

%d bloggare gillar detta: