Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Dottern’ Category

Det var en händelserik februarivecka som hann övergå i mars innan den var klar..

Veckans gala. Det var givetvis Oscarsgalan. Popcornen dukades fram och vi satt uppe hela natten och njöt av denna kavalkad av bra filmer. Flera favoriter prisades och ett magiskt framträdande av den vinnande filmlåten ”Shallow” gav gåshud som heter duga. Det är alltid roligt att se alla fina klänningar och smycken dessutom. En trend för i år verkade vara långa släp på kvinnornas klänningar. Förfärligt opraktiskt. Flera av pristagarna behövde hjälp för att ta sig upp på scenen för att de inte kunde röra sig normalt i de där helt galna kreationerna. Märkligt mode.. Opraktiskt och inte särskilt snyggt. Men är det gala så är det. Snyggaste halsbandet hade Lady Gaga.. En gul diamant på 128 karat. Samma som Audrey Hepburn hade i klassikern ”Breakfast at Tiffany’s”. Männens klädsel varierade lite också, vilket var trevligt. Inte bara smoking i svart och vitt. Jason Momoa till exempel.. hade en gammelrosa sammetskostym.. (!!?). Å andra sidan kan den mannen klä sig i en tvättsäck och ändå fånga allas beundrande blickar.

Veckans vårdkontakter. Både terapi, så som varje måndag morgon.. men även läkarbesök denna vecka. En förlängd sjukskrivning blev det. Jag väljer här att berätta att jag genomgår traumabearbetning nu under en tid. Varför vet de som behöver veta så jag går inte närmare in på det. Men det är tufft och tar enormt med kraft. Utöver dessa två så var det åter dags för mammografi. En förmån vi har här i Sverige och något som räddar liv. Jag är så tacksam.

Veckans utekväll. Min sisusyster och jag har under en tid planerat att få sitta ute en kväll och äta, dricka gott.. och bara få vara tillsammans igen. Prata, skratta och dela förtroenden. Man kan tycka att det inte borde vara så svårt att få till det, men det är det visst. Men så blev det äntligen av nu i veckan. På Lion Bar mitt inne i vår vackra stad har de prisvärd mat och dricka. De har också himla trevlig och serviceinriktad personal. Där hamnade vi och satt i några timmar och gjorde allt det där vi tänkt att göra. Vi åt och drack gott, skrattade, pratade och delade förtroenden. Vänskap när den är som bäst.

Veckans händelse. Årets bokrea är här! Vi var där strax före starten klockan 07. Det stod en tapper skara utanför köpcentrumets gallerdraperi och väntade. När vakten öppnade på sekunden då klockan slog sju så sprang en av kvinnorna in som om det varit en Darin-konsert. Lite roligt faktiskt.. Snabbt fylldes Akademibokhandeln av bokälskare av alla sorter. Det var inte helt okomplicerat att ta sig genom utbudet men det gick. Både dottern och jag fyndade en del. Det är något visst med böcker.. En resa man får med hjälp av sammansatta ord och sin egen förmåga att använda fantasin. Böcker berikar på så många olika sätt. Köerna var otroligt långa.. men personalen vänlig, effektiv och snabb.

Veckans resa #1. Den första gick till grannstaden Linköping och ett av mina favoritställen på jorden… IKEA. Dottern skulle ha en Billy-hylla som var till specialpris. Hon har vuxit ur sina hyllor och med veckans bokrea blev behovet av ännu en hylla ännu mer aktuell. Jag fick med mig några ljus som vanligt.. och nya fina gardiner som var nersatta med 50% dagen till ära. Sådant gillas. Lillebror var med och vi passade på att äta IKEA-lunch såklart. Lite lådor inhandlades också. Sådana man viker ihop själv och som hjälper till att organisera diverse saker. Himla bra påhitt det där. Stabila är de också. Inga servetter denna gång, men desto fler ljus. Jag konsumerar ju dem ganska flitigt hela året om och speciellt under denna delen av året.

Veckans resa #2. Nästa resa blev lite längre bort. Lillebror, dotter och jag styrde mot Gävle. Kusin med fru skulle besökas. Soligt och vårlikt på väg upp under fredagens eftermiddag (bild 1), men mängder av snö på hemvägen på söndagen (bild 7). Vi hade det så himla bra i deras trivsamma hem. Gott att både äta och dricka (bild 5). Under lördagen besöktes några loppisar och några fynd hittades. Kusinens garage är en rolig plats med kul grejer och roliga bilar. Vardagsbilen står på uppfarten och inne i garaget bor det en Morris (bild 3) och en Hot Rod Bild 4). Kylskåpet är i form av en Marshall högtalare (bild 2). Vart jag än tittar så hittar jag spår av husägarnas otroliga kreativitet. Innan vi körde hemåt igen såg vi också en film tillsammans. The Theory of Everything (bild 6).. filmen om den helt fantastiska Stephen Hawkings liv.

Read Full Post »

I natt ser vi galornas gala.. festernas fest, Oscarsgalan 2019. Direktsänt från Los Angeles med början kring midnatt svensk tid. Då sitter vi med popcorn och förväntan för att se vilka som plockar hem detta prestigefyllda pris.

Det har blivit lite av en tradition att vi sitter uppe och ser galan i livesändning, jag och dottern. Vi älskar ju film och i år har vi faktiskt hunnit se ett par av de nominerade filmerna. Både Bohemian Rhapsody och A star is born har vi avnjutit med stor behållning. Båda filmerna är suveräna och musiken är oslagbar. I den ena hör vi älskad musik från förr och i den andra får vi höra helt ny, magisk musik. Låten ”Shallow” från A star is born är dessutom nominerad som bästa filmlåt.

Fler nominerade filmer ska ses under våren. Green Book med Viggo Mortensen är en av dem. Viggo kommer ju i och för sig att vara Aragorn i eviga tider för mig. Även filmen Roma har redan prisats högt och vunnit priser på andra håll tidigare. Den känns intressant och är filmad helt i svart-vitt dessutom.

Nåväl.. vi sitter bänkade i soffan i natt och ser fram emot glitter, glamour, glädje, gala och fest. Alltså behöver vi sova någon timme nu under kvällen för att orka. Sändningen slutar klockan 06 i morgon bitti och halv nio har jag sedan tid hos min terapeut. Det blir spännande.. Livets ytterligheter ryms i ett och samma dygn ibland.

Read Full Post »

Den här skrev jag för några år sedan. Hittade nyss och svarade på frågorna igen..

Vad gör mig riktigt lycklig?
Jag blir lycklig av Minioner, Nalle Puh, Kejsare Karamellpudding och fina vänner. Jag uppskattar ärliga, genuina människor otroligt mycket. Att umgås med sådana är lycka för mig.

Var bor jag och vad fick mig att flytta dit?
Jag bor i Norrköping sedan våren 2012 och här hamnade jag lite av en slump. Det var det minst jobbiga alternativet av flera just då. Nu älskar jag staden som jag med värme kallar min vackra stad.

Äter jag helst/oftast hemlagat eller på restaurang?
Lika gärna vilket som faktiskt. Roligt att experimentera i eget kök (dottern är jätteduktig på just det) eller att tillaga favoriterna.. likväl som att sätta sig på restaurang och serveras något gott. Lite mer vegetariskt börjar det bli dessutom.

Vad har jag för klädstil? Följer jag trender?
Jag har en helt egen stil. Den kallas bekvämt. Jag har inte medvetet köpt fula kläder så jag tycker om det jag tar på mig. Trender har jag aldrig följt och kommer sannolikt aldrig att följa. Jag gillar dock inte rysch och volanger. Inte heller så förtjust i glitter och blingbling. Less is more liksom.

Vad har jag för drömresmål?
Jag trivs fint hemma, men drömmer om att komma bort ibland. Tycker om att resa till fäderneslandet, vill se Rom och London, Skottland och Budapest. Uppskattar också att finna platser som berör här hemma i Sverige.

Vart bär nästa resa av?
Om någon vecka är det tänkt att det blir en helg i Gävle.

En bra bok?
Jag älskar böcker. En av de böcker jag läst som berörde mig på djupet var ”Påven Johanna” av Donna Woolfolk Cross.

När har jag mått som sämst vs bäst i livet?
Som allra sämst för några år sedan när livet vändes upp och ner och inget annat än kaos fanns. Där befann jag mig otäckt länge. Som allra bäst då dottern föddes såklart.. där finns ingen konkurrens. Just nu är det lite ostabilt då jag ännu lider av min utmattning eller hjärntrötthet. Jag är dock en utpräglad optimist och vet att det snart blir bättre än någonsin förr.

Vad hade jag sagt till mitt 14-åriga jag?
Oroa dig inte så mycket. Du duger som du är. Du är värdefull.

När känner jag mig som a million dollars?
När jag har min nära och djupa dialog med katten precis vid läggdags. Han ligger på mitt bröst eller tätt intill i sängen och vi bedyrar varandra vår kärlek och tacksamhet över att vi har varandra.

Om jag skulle flytta, vart skulle jag flytta då?
Inom kommunen. Mer centralt med gångavstånd till jobb och affärer. Jag skulle dock inte tacka nej till en liten lägenhet i Stockholm heller, om tillfälle gavs.

Vad är jag om 5 år?
Frisk och lyckligt lugn och harmonisk. Jag älskar och är älskad.

Tror jag på ödet?
Jag tror att det som sker, sker av en anledning. Det kan dock ta olika lång tid att se och förstå anledningen.

Vad får jag energi av?
Glädje, gemenskap, kreativitet, frisk luft, skratt, träning, musik, böcker, Kejsare Karamellpudding. Och sömn.

Vad har jag för favoritårstid?
Hösten har alltid varit den tid på året då jag mår som allra bäst. Men jag har på senare år upptäckt att vårens ankomst också ger samma känsla.. innan det blir för varmt och soligt och svettigt och fullt med insekter överallt. Nämnas bör att jag uppskattar alla våra årstider stort.

3 saker jag önskar mig i födelsedagspresent?
God mat, varma kramar och kanske en bra bok.

Vad har jag för favoritdrink?
Tror den heter White Cadillac. Smakar som mjukglass. Nästan.

Vem/vilka inspireras jag av?
Kreativa, ärliga, modiga och raka människor med god självinsikt.

Om jag skulle bjuda på kalas, vad bjuder jag helst på då?
Kanske kyckling med ugnsrostade grönsaker och någon kall, god sås. Men mest av allt vill jag bjuda på mig själv.. i allt jag gör.. vare sig det är vardag eller fest.

 

Read Full Post »

Den där musiken börjar undan för undan smyga sig tillbaka i mitt liv. Fortfarande föredrar jag oftast tystnaden, men allt oftare lyssnar jag.. eller så längtar jag efter att kunna lyssna. Ibland orkar inte hjärnan ännu med känsloregistret som ofta följer med musiken.

En artist som spelats hyfsat flitigt här hemma i många år är Lars Winnerbäck. Dottern är tokig i hans musik, hans texter och hans filosofi. Lite i taget har jag tagit honom till mig. Tagit mig tid att lyssna på vad han skapat och börjat tycka mer och mer om. En klok man. En ödmjuk människa. En fantastiskt begåvad artist.

Beroende på hur man mår så är det ju som så att det känns som om musiken och låttexterna talar direkt till oss. Jag tillhör ju sorten som älskar ord på alla möjliga sätt. Herr Winnerbäck kan det där med ord. Han skapar till och med egna ord och det gillar jag extra mycket.

”Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig”
(Elegi)

Det för mina tankar till djup, stark, äkta vänskap. Kanske partnerskap. En gemensamhet som bygger på fullständig tillit. Något fint att sträva efter.

”Ljus – stanna kvar,
kom och var min vän.
Ljusna mig igen, igen, igen..”
(Ett sällsynt exemplar)

Längtan efter någon eller något. Längtan efter en väg från mörkret.

”Jag tänkte säga: ”Jag har aldrig träffat nån som är som du”
Men jag sa att jag ska hem och att vägen tar slut här
Jag skriver inga dikter till dig, så gör man inte nu
Jag går runt i mina högar och jag hittar inte ut här

Stoppa mig, snälla stoppa mig när jag duger
Fråga aldrig vad jag tänker, det förstår du snart”
(Hosianna)

Duglighet. Egenvärde. Väcker många tankar och känslor. En stor favorit.

”Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur”
(Hugger i sten)

Otroligt berörande och talande för mig som är mitt i en tuff process. Att gå in i sig själv, skala bort en del och stilla sig så att krafterna kan samlas för att sedan vara redo att möta pulsen i livet igen.

”Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra”
(Jag får liksom ingen ordning)

Alla dessa nätter när kaos är den som vakar med mig. Inte så ofta eller mycket längre dock. Men när livet bara är så rörigt så det inte ens finns ord som kan förklara. Lasse Winnerbäck kan förklara.

”Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör”
(Tvivel)

När tilltron sviktar. När man vill ha klara, tydliga svar men inga svar finns. Eller så finns det för många svar. Tvivel kan vara smärtsamt. Som en klump i magen och så ger det ett konstigt humör.

Några av favoritlåtarna presenterades här. Han är verkligen värd att lyssna till. Väljer ni att inte göra det så får ni skylla er själva.

 

Foto av Rebecka Magnusson (lånat från http://www.gaffa.se)

 

Read Full Post »

Min familj består av min dotter, min katt och jag själv. Världens bästa och mest sammansvetsade trio. Det är ganska ofta vi mot världen på olika sätt. Vi har i sanning gått igenom eld och vatten tillsammans, vi har traumatiserats och vi har manglats genom ångestens alla helvetiska stadier igen och igen. Men vi hör ihop och inget trauma, ingen ångest, ingen utomstående kraft kan göra något åt det. Det är svårt att försöka förklara den kraft vi besitter oss emellan. Den är sprungen ur de svårigheter vi prövats mot och klarat oss ur. Den behöver inte heller förklaras. Den är självklar och viktig för oss och det räcker fint.

Givetvis finns andra människor kring oss som tar del i allt det fina som kan kallas familj. Den faktiska, rent biologiska familjen såklart. Men minst lika viktig är den som tillkommer bland dem vi väljer att hålla nära och kära i form av vänner och själasystrar och bröder. Dottern har en pojkvän sedan flera år och han är ju såklart också en del av familjen. Oavsett vilka som tillkommer eller bortfaller, finns eller inte finns.. så finns kärnan i oss tre.

Men det är vi tre som är min familj. Min dotter är vuxen och klarar sig fint själv. Jag är stolt att jag uppfostrat en sådan fin och klok människa. Hon är för evigt en del av den som är jag och hon är ljuset i mitt liv. Katten är femton år ung och en central och viktig del av den här familjen. Han är otroligt intuitiv och håller sig extra nära den av oss som må behöva honom som bäst i form av healing eller tröst då livet vibrerar i otakt. Han pratar mycket och har en helt fantastisk personlighet. Det kan alla som mött vår Kejsare Karamellpudding intyga. Vi skämmer bort honom kopiöst och njuter varje sekund av det. Det är som det ska vara. Vi tre mot världen. Nu och alltid.

Read Full Post »

Mina hyllor

Nämen..! Ett blogginlägg till..! Ja minsann. Nu är hon igång (en stund i varje fall). Passar på så länge inspirationen sitter i.

Idag vill jag berätta lite om mina hyllor. Nu tänker kanske någon med tvivelaktig fantasi på andra slags hyllor än de jag tänkt berätta om. Det här är två hyllor. Vita. I trä. De finns i mitt sovrum och då jag betraktade det som står på hyllorna så såg jag att det på sätt och vis berättar en historia.

Här står tre vackra lyktor och bara är vackra. De står där mest för att jag inte hittat något bättre ställe åt dem än. Det är alltså en temporär parkering för dessa tre. Kloka ord i ett hjärta av trä. Lite änglar för godhet och beskydd. Nalle Puh är given. Det var övre hyllraden det..

Nedre hyllan innehåller nära, kära saker. Ett par Majalyktor (som jag älskar). Två tavlor som dottern gjort för ett antal år sedan. Den ena är en karikatyr på mig som en japansk chibi-figur och på den andra står det ”jag älskar dig mamma” i katakana (japanska tecken). Den lite större tavlan med tjock träram är en dikt på finska som min moster skrev några år innan hon somnade in i den eviga vilan. Det är ett recept på ett gott liv. Det är jag själv som textat den och min kusin som gjort tavlor av det. Här hittar vi också en liten bild på min mamma, ett par dockor som min mormor tillverkat med enkla medel. Dessa dockor är så värdefulla för mig. På hyllan står också några klockor på rad. Den första från vänster fick jag av min farfar när jag var 6 år gammal, sommaren innan jag skulle börja första klass. Den i mitten är min älskade mormors gamla väckarklocka och den tredje har jag köpt på loppis för att jag är barnsligt förtjust i klockor och för att den är vacker. Till höger om den kanske det går att se den lilla porslinskaktusen som jag fick av mormor när jag flyttat hemifrån. Till slut står där en jättegammal och vacker liten bordsspegel. Den är från dotterns gudmors lille far. Den lille spegeln är närmare 100 år gammal.

Jag rensar just nu otroligt mycket här hemma. Det är en del i min process och sväljer en hel del energi. Det är också renande och välgörande. Rensningen i sig framkallar minnen av olika sorter. En del behagliga, roliga och andra inte lika trevliga. Men nu ska otroligt mycket bort. Skänkas till Erikshjälpen eller något liknande. För närvarande är böckerna i fokus. Mamma fick med sig två stora kassar i helgen. Blir många fler kassar innan jag är klar. Har redan börjat rota bland kläder och sålt av en del. Sedan har vi alla köksskåp och alla bra-att-ha-saker från klädkammare.. och så vidare.

Nu händer det saker här. Äntligen.

Read Full Post »

De tre ben i livet som fattats mig så länge börjar åter finna sin väg tillbaka i mening att återställa min länge försvunna balans. Helt ärligt trodde jag på riktigt att det var borta för alltid och att jag skulle ställa in mig på att leva på annorlunda vis. Vilka tre ben..? Läsandet. Skrivandet. Musiken. De tre ting som givit mig glädje, skapat balans och återhämtning i svåra tider och oändligt med glädje och inspiration i glada tider. Tre viktiga essenser i mitt liv. Tre viktiga ingredienser i det som är jag.

I dryga tre år har jag inte förmått att läsa. Inte läsa alls. Jo, det som behöver läsas för att klara av arbetet har fungerat. Likaså har det gått att läsa in förberedelser för den undervisning/workshops jag bedriver emellanåt i mitt jobb. Nyheter. Skrifter. Instruktioner. Men böcker snackar vi om nu. Jag har läst sedan jag var barn. Gärna och mycket. Rent av slukat böcker. I perioder har jag läst mer än annars och ibland lite mindre. Men jag har alltid minst en bok på gång. Så att inte kunna läsa en enda bok på dryga tre år har varit smärtsamt och sorgligt. Plågsamt rent av.

I somras bad min dotter mig att läsa en bok som hon precis läst ut och som var viktig för henne. Den berättar om en kvinna som fick sin diagnos vid 32-års ålder. Samma diagnos som min dotter nu fått som 27-åring. Boken är självbiografisk och igenkänningsfaktorn är relativt hög. Mycket skiljer sig men en hel del går att relatera till. Det blev min första bok på mycket länge. ”Konsten att fejka arabiska, en bok om autism” av Lina Liman. Med hjälp av min dotters vädjan och Lina Limans välskrivna bok var jag åter en läsande människa. Känslan var obeskrivlig. Därefter har jag läst ett par böcker till och njuter av att ha återfått denna viktiga del av den jag är och vill vara. Jag läser inte lika fort länge men vad gör väl det. Jag läser.

Musiken har också letat sig tillbaka till viss del. Ett premiumkonto på Spotify hjälper till. Musik är dock otroligt intimt ihopkopplat med känslor för mig och därför väljer jag fortfarande ganska ofta tystnaden. Men lyssnar dock mer än vad jag gjort på mycket länge. Det får ta den tid det tar. Jag kan välja att spela högt så det garanterat stör och fuldansa till det… eller lyssna i hörlurarna och gråta till det. Med musik är allt möjligt. Musiken har alltid funnits till både glädje och till vemod och viss del också sorg genom livet. För att inte tala om hur musik kan trösta. Men för all del också framkalla tårarna, vilket är nog så viktigt det också ibland.

Skrivandet. Det går ju sådär som ni märkt om ni noterat när jag senast uppdaterade här. Men man kan som bekant skriva på många olika sätt. Jag har skrivit brev för hand, skapat egna julkort med dottern, skriver ner goda och glada tankar i en jättefin, knallröd anteckningsbok med hårda pärmar. Älskar att skriva hur jag än väljer att forma orden.. med penna eller via ett tangentbord. När jag besökte vår vackra huvudstad i våras köpte jag den röda anteckningsboken i en av favoritbutikerna.. Ordning och Reda på NK. Där hittade jag också en penna jag blev förälskad i. Onödigt dyr men just där och då kändes det otroligt nödvändigt att inhandla den, vilket jag gjorde. Jag känner en speciell glädje varje gång jag håller i pennan. Jag räknar kallt med att jag har den tills jag dör.

Nytt år, nya möjligheter och något vingliga än så länge, men inom kort stadiga ben, som hjälper till med den där livsbalansen. Jag är så tacksam. För orden, för musiken, för livet. Inget är självklart. Faktiskt.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: