Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Dottern’ Category

.. en flicka. Eller vi kan väl nästan påstå att hon just här faktiskt var en ung kvinna. Kring tjugo. På bilden ler hon så fint hon förmår trots att hon avskydde sitt svinto-hår. Håret hade fått utstå mycket då flickan varit i USA en tid och där.. i Floridas brännande hetta (och långt ifrån inpackningar och annat bra-att-ha-för-håret) tog kalufsen rätt bra med stryk. Såg ut som vitt svinto den sommaren. Vi ser att det är 80-tal på den karakteristiska luggen och på den pastellfärgade blusen. Blusen hade hon förresten sytt själv. Det fanns en tid då hon tyckte sådant var roligt. Det kanske hon tycker fortfarande förresten. Det vet ingen.. allra minst hon själv. Men hon kanske tar reda på det en dag. Solbrännan vårdades ömt med insmörjningar och där emellan ett antal timmar i solstol på altanen hemma. Ibland med en blomspruta fylld med saltvatten som skulle duschas på för att brännan skulle ta bättre. Ja himmel så korkat..

En kort tid härefter flyttade hon från hemstaden till storstaden. Blev sambo, började jobba på det där stora mejeriet med den röda kossan. Gifte sig, köpte hus, fick barn. Flickan blev vuxen på riktigt. Ansvar och allvar. Under den perioden i livet var det ansvar och allvar som dominerade. Förutom det där med att bli mamma. Det var ju bara häftigare än något annat någonsin. Och är så fortfarande. Djup tacksamhet för att hon blev min. Maken, villan, jobbet och allvaret är borta. Barnet är kvar såklart. Alltid. I all tid. Ensamliv med barnet som också blev en ung kvinna till slut. En modig, stark, klok och underbar sådan. Solen i mitt liv.

Ibland skymtar hon bakom kulisserna.. den där 20-åringen med svinto till hår. Hon bar på så många drömmar då, helt ovetande om vad livet skulle bjuda på. En del drömmar slog in.. andra inte. Andra drömmar har skapats och närs fortfarande av den där flickan som nu.. ett 30-tal år senare faktiskt kommit fram till att nu är det äntligen dags..! Det är dags att våga fråga sig själv vad hon vill och därefter också göra det. Att leva som den hon egentligen är. Allt är möjligt. Allt ordnar sig. Livet blir vad hon gör det till.. så nu minsann.. nu ska hon leva..!

Annonser

Read Full Post »

Hur kan du vara så glad nästan jämt..? Det är svårt att förstå att du för en så hård kamp med dig själv. Ingen skulle kunna tro att du lider av utmattning.

Jag är en glad människa i grunden.. men jag gör också ett aktivt val varje dag och jag väljer glädje. Jag väljer att se möjligheterna och lösningarna i stället för hindren och problemen. Jag väljer att vara tacksam för det jag har i stället för att lägga energi på det jag saknar.

Det behövs faktiskt bara en gnutta av insikt och en någorlunda objektiv syn på var och hur vi lever här. I jämförelse med oändligt många andra människor runt om i världen.. har vi det otroligt bra. De allra flesta av oss har tak över huvudet och mat för dagen. Vi lever i ett land som har ett fantastiskt system för skolgång och sjukvård bland annat. För det mesta begriper vi inte ens hur lyckligt lottade vi är som bor här.. i fred och i frihet och med demokrati och grundlagar som värnar om våra rättigheter. Vi får dock inte glömma att vi också har skyldigheter. Vi har skyldigheter mot oss själva och mot vår omvärld.

Jag älskar mitt jobb och jag tycker de flesta av mina kollegor är härliga, fina människor. Jag har en ljuvlig familj, ett hem där jag trivs.. jag har tillgång till allt jag behöver. Jag har en fantastisk dotter som är ljuset och glädjen i mitt liv och jag har världens vackraste katt. Jag kan se, höra, röra, tala, skriva, läsa, smaka, känna.. jag kan tänka, drömma, förnimma.. och jag kan både gråta och skratta. Jag kan vara seriös och allvarlig.. men också skvatt galen och skämtsam. Jag talar flera språk flytande.. varav sarkasm är det jag använder alltmer flitigt.

Jag är glad. Och tacksam. För att jag både vill och kan. Alla kan. Men alla vill inte. Det tycker jag är synd.

(99/100)

Read Full Post »

Ett par gånger om året tar vi chansen att haka på bussresan till vår vackra huvudstad. Nämnda bussresor arrangeras av fritidsföreningen på min arbetsplats. Bussen lämnar Norrköping tidigt på morgonen och vänder hemåt igen sent på eftermiddagen. Jag och dottern har varit med några gånger nu och det är lika trevligt varje gång. Vi bodde ju i trakten så himla länge.. och dottern är född och uppvuxen där. Det blir lite som att komma ”hem” en stund. Gatorna och platserna är välkända och vi hittar runt utan problem. Många åker med för att shoppa en heldag.. andra för att besöka sevärdheter eller kanske träffa vänner. Vi följer med för att gå runt och njuta.. och bara vara. Hur mycket jag än älskar Norrköping så saknar jag ändå Stockholm emellanåt. Det är en fantastiskt vacker stad på så många sätt.

Vi reser bekvämt i en supermodern buss (bild 1) och utanför glider landskapet förbi i en behaglig fart. Rapsfälten är knallgula just nu (bild 2). Just den här lördagen råkade det vara årets Stockholm Maraton, vilket gjorde att staden var lite extra avstängd här och där (bild 3). Vi började med en fika på Café Avenyn på Kungsgatan (bild 4). Mysig miljö men fruktansvärt otrevlig och sur personal. Dit går vi nog tyvärr inte fler gånger. Vi brukar dyka in på Vetekatten som är en riktig favorit.. men där var knökfullt. Så strosade vi Drottninggatan fram och där finns alltid något värt att stanna till för.. något att uppleva. Den här gången en marionett-artist (bild 5). Han alternerade mellan tre dockor och var himla duktig. På många ställen i city byggs det just nu.. (bild 6 och 7). Staden är i förändring. Vi styrde mot Kungsträdgården i hopp om att kunna sitta på en bänk och kanske ta en glass. Tji fick vi! Maratonlöparna passerade intill och avspärrningarna samlade mängder av människor i klungor precis överallt. Hela Kungsan hade dessutom förvandlats till ett enormt Food Court. Vagnar med all sorts mat och gott du kan tänka dig stod i långa rader.. enkla bord med bänkar fanns för matgästerna både här och där. Det är nu några veckor sedan körsbärsträden stod i magisk blom.. men vi såg faktiskt någon enstaka blomma som envist dröjde kvar i trädet (bild 8). Vi mötte också kollegan och vännen Ingela med sin son Gustaf där (bild 9). De hade varit på ett evenemang dagen innan och var nu på väg hem men stannade till för en snabb lunch innan hemfärd. Vi kramades lite, pratade lite och sa sedan hej och vi ses hemma sen. Minnesväggen som spontant skapades på den plats där lastbilen kraschade in i Åhléns-varuhuset den 7 april i år.. efter sin vansinnesfärd på Drottninggatan där galningen mejade ner, dödade och skadade människor och djur.. den har flyttats till Kulturhuset och gjorts om till en slags utställning. Väggen står inne i Kulturhuset nu (bild 10) och kommer att göras om till en permanent minnesutställning framöver. Vi klev också in på NK en sväng (bild 11).. strosade runt, köpte praliner, ett block och en vacker penna. Satte oss sedan framför Hötorgsskraporna för att bara sitta och njuta av dagen, staden och betrakta folkvimlet.. (bild 12 och 13). Lite mat på ett Steakhouse på Kungsgatan och så hemfärd. Nöjda efter en behaglig dagstur i våra gamla hemtrakter.. (bild 14). Vädret var helt perfekt. Mulet men lagom varmt. Allt var perfekt. Mest av allt sällskapet.. min älskade unge.

(95/100)

Read Full Post »

En dag i tacksamhet.. som alla dagar. Men det här har varit en ledig dag och jag har haft den stora förmånen att få fylla den med kvalitetstid tillsammans med delar av min älskade familj. I solen har vi strosat.. uträttat ärenden.. ätit och fikat. Vi har varit tillsammans, vilket väl är den största tacksamheten av alla.

Men nu är dagen slut och helgen väntar. Men först en god natts sömn och ingen väckarklocka som retas i morgon. Känns inte bara lyxigt utan också nödvändigt. Både kroppen och själen har mött lite hinder på sista tiden och jag har en bit kvar innan jag kan säga att jag är ikapp med mig själv. Jag står i varje fall inte still. Inte helt still. Försöker att hålla åtminstone styrfart. Stegen är korta och det går sakta.. men det går och det räknas också.

(86/100)

Read Full Post »

Jag gillar ju listor. Det är lite skoj och kan få vara dags för en idag.

5 SAKER

Vad gjorde du igår kväll: Åt jordgubbar med glass. Provade på VR (blev rädd på riktigt).
Vad kan du höra just nu: Hockeyn på tv.
Vad kan du inte leva utan (materiellt): En telefon är ganska bra att ha.
Vad ska du göra nästa vecka: Gå på efterlängtad AW med fina kollegor.
Vad äter du helst: Vällagad mat.

5 PERSONER

Vem kan berätta allt för: Min bästa vän i världen, Nette.
Vem smsar  du helst med: En f.d kollega.. alltid så peppande och positivt.
Vem tycker du om: Finns flera.. men allra mest min dotter.
Vem skulle du vilja bjuda över på en middag: HR direktören på min arbetsplats. Har lite frågor…
Vem träffar du varje dag: Han är ingen person men ändå den viktigaste av alla, min Kejsare Karamellpudding.

5 NEJ TACK

När det gäller klädesplagg: Kort kjol eller tröja som visar magen. Den tiden är sedan länge förbi.
I matväg: Inälvsmat eller surströmming.
Till dryck:
Portvin.
I din inredning:
Furu eller tungt och massivt mörkt.
När det kommer till personlighetsdrag:
Gnälliga offer och personer med dålig eller ingen självinsikt går bort direkt.

5 JA TACK

Klädesplagg: Tunika och/eller klänning.
Mat: Till exempel en god soppa.
Dryck: Kaffe och vatten.
Inredning: Personligt och hemtrevligt. Viktigt med tavlor, gardiner och kuddar.
Personlighetsdrag: Ärliga och öppna människor är lätta att tycka om.

(81/100)

Read Full Post »

Utbildad klart för den här gången. Nu är jag så peppad att börja undervisa så det bubblar i precis hela kroppen. Regional lärare i Migrationsakademin. Så oerhört viktiga ämnen att prata om. På djupet. Bekräftelse av värderingar jag står så djupt och helhjärtat bakom ska läras ut och diskuteras fram via insikter och övningar. Och information. Kommunikation. Något av det viktigaste vi har i våra liv tillsammans med andra. Utan dessa skulle det allra mesta totalt rasa ihop i världen. Information och kommunikation. Livsviktiga saker. Så ett par riktigt fina dagar i huvudstadens utkant har passerat. De sista få timmarna av resan tillbringades i själva Huvudstaden.. där solen strålade på oss och fick oss att känna oss nöjda och levande, min fina kollega och jag.

Ett, för mig, okänt nummer ringer flera gånger under förmiddagen. Telefonen är tystad och undervisning pågår så jag svarar såklart inte. Ringer dock upp senare och får då veta att jag vunnit ett presentkort på hela ett tusen kronor..!! Alltså va..?! Fyllde i en gäst-bedömning efter våra planeringsdagar på det fantastiska Villa Fridhem och tydligen drar de en vinnare bland dem som bemödat sig att fylla i dessa små mini-enkäter. Jag vann. Älskar enkäter så det var verkigen ingen ansträngning att fylla i den då jag checkade ut från hotellet. Så himla glad jag blev. Tusen kronor är ju en riktigt fin summa. Tack snälla Villa Fridhem..!

Satt på Stockholms Centralstation och tog del av livet där en stund innan SJs X2000 skulle ta oss hem. Sitter och slösurfar på mobilen och ser att jag taggats i en kommentar på Facebook. Norrköping News utlyste för en tid sedan en tävling där de önskade få in tips om positiva saker att skriva om lokalt i Norrköping. Då skriva och läsa är en så viktig del av mitt liv kändes det inte svårt att ge några goda exempel. Media generellt är annars ganska duktiga på att belysa allt det tunga och negativa både lokalt och globalt. Uppenbarligen föll mina små tips i god jord och jag fick känna av segerns sötma för andra gången idag. Priset var ett presentkort hos TaxiKurir. Blir fin-fint nån sommarkväll när det kanske blivit sent på stan och man vill hem snabbt. Glädje!

Väl hemma kollade jag posten strax efter att jag pussat på Kejsare Karamellpudding och dottern (i den ordningen). I posten fanns ett brev från Region Östergötland, vilket innebär att någon inom vården vill mig något. Det behöver inte alltid vara något bra… men idag var det mer än bra! Resultatet från mammografin för någon vecka sedan kom nu skriftligt i ett kuvert. Tredje vinsten idag..! Lite värdsliga saker att förgylla vardagen med vid något väl valt tillfälle samt en frisedel från bröstcancerhotet… kändes ju som något helt fantastiskt.

Vilken dag!

(64/100)

Read Full Post »

Solen har strålat hela dagen.. och vindarna har gjort sitt bästa för att se till att den inte fick värma som den ville. Dagen bjöd på en riktigt stor loppis på Östgötaporten.. eller Nya Parken om man så vill. Alltså där stadens stora stolthet IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher. Vi strosade omkring och hittade lite fynd här och där. Dottern fick med sig en hel del.. en del köpte hon själv och annat sponsrade hennes mormor. Kandelaber, samlardocka, böcker, musik, väska.. Jag själv hittade lite böcker och ett par filmer. Bland annat Bondepraktikan (som ny) för tio kronor. Och ett helt nytt mobilskal. Vilket passade fint då det gamla börjat gå sönder.

Jag är så fast besluten att hitta tillbaka till min läsförmåga. Läsglädjen saknar jag så det känns i hela kroppen. Det känns som om det gått tillräckligt länge nu. Kärleken till böcker har tack och lov inte försvunnit.. den är starkare än någonsin.

(60/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: