Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Citat’ Category

Jag känner tacksamhet. Mäktig tacksamhet över alla människor som omger mig med vänlighet, omtanke, omsorg. Jag berörs på djupet av hur mycket medmänsklighet och humanism som finns omkring mig. Oavsett om människorna menar det de säger eller inte.. så tar jag det till mig och det lägger sig som balsam i min ganska slitna själ. Omtanken och kramarna, leendena, de fina orden lägger sig runt det som skaver inuti så det inte gör lika ont. Jag önskar verkligen att jag kunde vara lika snäll mot mig själv som andra är mot mig. Jag försöker. Jag vill. Verkligen vill. Men det är svårt. Det gör ont att inte tycka om sig själv och det tar enormt mycket energi att bära masken nästan dagligen. Masken som utåt sett visar att jag är okej. Jag känner mig välsignad som har människor omkring mig som bryr sig tillräckligt mycket om mig för att våga och vilja visa det. Många känner till och ser att jag bär den där masken eller rustningen eller vad den nu kan få kallas… men de dömer inte och de kräver inte att få kika bakom den heller.

Jag mår inte uselt varje dag. Jag avskyr inte mig själv hela dagarna. Jag har riktigt bra dagar och mindre bra dagar.. som alla andra. Tyvärr är mina mindre bra dagar lite fler än de som är bra. Men jag jobbar på det. Jag jobbar hårt på att låta intellektet möta känslan. Jag VET att jag har ett värde och bla bla bla… men jag KÄNNER det inte. Inte än.

Så den delen av mig som älskar sarkasm (vilket jag för övrigt talar flytande) och att skratta högt är också på riktigt. Ibland lossar jag på masken och äkta glädje tar plats. Jag älskar att larva mig och att visa att jag bryr mig om andra. Jag tycker om att få hjälp andra om jag kan och jag verkligen älskar att omge mig med riktigt bra människor. Människor som törs vara äkta. Genuina. Människor som strävar efter att vara sig själva. Unika och underbara. Det finns massor av dem på min arbetsplats till exempel. De finns lite överallt förresten. Till min stora glädje och inspiration. Trots allt är jag en positiv, öppensinnad människa som just nu är hjärntrött, utmattad och bär på en del sorger som behöver behandlas och bearbetas. Vågskålen med bekymren väger över just nu. Men jag siktar på balans. Jag är på väg.

”Till alla människor som är kärleksfulla och vänliga mot mig.
Tack för solskenet ni bidrar med i mitt liv.”

(51/100)

 

Read Full Post »

Jag gillar att tänka och tala metaforiskt. Det blir ibland lättare att både förklara och förstå om man kan göra en liknelse som beskriver det man försöker säga. När böcker skrivs och författaren använder metaforer.. så kallas språket ofta målande. Författaren målar en situation, ett landskap, en person, ett drama.. genom liknelser från de flestas vardagsliv. Metaforer. Bildligt språk.

Ett mycket bra exempel tycker jag är då jag försöker beskriva var i livet jag just nu befinner mig genom att tala om broar eller stigar.

”Det svåraste i livet är att veta vilken bro man ska gå över och vilken man ska bränna”

Att i vuxen ålder lära nytt sätt att tänka och agera är inte helt enkelt. Men ofta nödvändigt. Det sätt jag tidigare tänkt på och agerat utifrån har ju trots allt gjort mig sjuk. Alltså behöver jag lära mig tänka på nya sätt, eller traska över nya broar. Okända och lite skrämmande. Men jag tar kliven över bron för att jag vet att det som väntar på andra sidan är bättre än det som varit. Jag lämnar det trygga som jag befinner mig i och kliver ur tryggheten för att bli en bättre version av den jag är idag. Det okända utvecklar och stärker.

Minst lika viktigt är att bränna de broar jag inte längre har något behov av att använda. De som inte leder någonstans där jag kan må bra. Då är det verkligen rätt och bra att bränna dessa broar så att de inte längre kan locka mig tillbaka till gamla och destruktiva beteenden. Om det finns för många broar som fortfarande kan leda till mindre bra saker.. kan det bli förvirrande att veta vilka broar som är säkra att beträda. Alltså bränner jag dem. Vilket mer konkret innebär att jag tar mig igenom insikter som ibland smärtar för att bearbeta gammalt och lägga det där det hör hemma. I dåtiden. Jag ser framåt igen. Inte bakåt. Jag tar mig ur det jag möjligen fastnat i.

Kvar ska då finnas de broar och stigar som leder mig framåt. Det kan bli snårigt och ibland halkar jag. Men än så länge tar jag mig upp igen och fortsätter försöka tills det känns rätt. Man kan säga mycket om mig antar jag.. men ger upp, det gör jag aldrig. Inte om det är värt att kämpa för.

(50/100)

Read Full Post »

”Jag har nått en punkt i livet där det inte längre känns nödvändigt att imponera på andra. Om människor gillar mig som jag är så är det trevligt och om de inte gillar mig är det deras förlust”

Jag tycker det är så otroligt behagligt att ha kommit så långt i livet där omgivningens tyckande inte längre styr mig. Det har inte gjort det på många år i och för sig… men ibland kommer tacksamheten tillbaka en sväng, som för att kolla att insikten verkligen landat och fortfarande finns kvar. Och ja, den finns kvar. Visst fanns det en tid då jag var ung och osäker och försökte smälta in. Den tiden finns nog i de flestas liv. Jag minns ärligt talat inte om jag var så osäker i skolan.. men jag minns att i början av arbetslivet fanns den där.. ständigt och vakande. Det var ju viktigt att försöka göra ett gott intryck och jobba på bra så att man fick fina referenser. Jag har dock alltid strävat efter att få vara mig själv.. mest för att det är så himla jobbigt att försöka göra sig till.

Med åldern kommer visheten sägs det. Nåja.. det är väl en sanning med modifikation. Men med åldern kom i varje fall tryggheten i att vara sig själv. Idag känner jag att jag aldrig skulle kunna göra mig till eller anpassa mig långt utanför min personlighet. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Om jag inte duger sådan som jag är så är jag på fel ställe eller med fel människor. Det är såklart inte helt oviktigt vad människorna i mitt liv tycker om mig.. men det är inget som längre får mig att försöka duga eller passa in.

Det betyder såklart inte att jag bufflar på som en bulldozer och hävdar min rätt att få vara den jag är. Givetvis anpassar jag mig så att jag tar hänsyn i olika situationer. Egentligen är det inte ens någon anpassning.. det handlar snarare om respekt och vanligt hyfs. Men det är så himla skönt att inte behöva anstränga sig för att vara någon annan till lags.. att få vara den jag är. Befriande skönt.

(47/100)

Read Full Post »

Jag har skrivit om det tidigare.. för inte så länge sedan. Men det är ju något av det viktigaste som finns!

Det du säger visar vem du vill vara. Det du gör visar vem du är.

En enkel sanning. Lätt att förstå. Okomplicerad. Vi kan ge uttryck för drömmar och visioner.. vi kan drömma, planera och vilja. Men oavsett var eller hur tanken föddes så måste det till en handling för att det ska bli till verklighet. För att tanken, planen, drömmen ska kliva in i verkligheten så måste vi faktiskt göra något. Mer än att prata om det alltså.

Kärlek. Det största, starkaste, mäktigaste och viktigaste som existerar. Det finns så oändligt av kärlekar i världen. Kärleken till en livspartner, ett barn, sina föräldrar, sin familj. Kärleken till oss själva. Kärlek till det vi gör och den vi är. Kärlek till ett husdjur. Kärleken till ett jobb, ett hem, ett land.. Vi har förmågan att älska och vi bör utnyttja och använda denna förmåga så långt och så mycket vi någonsin kan. Det är något vi kan slösa gränslöst med och ändå få mer av. Jag kan ärligt säga att jag också älskar mitt jobb och det som följer med jobbet. Människorna, möjligheten att hjälpa och göra skillnad för andra.. samspelet och glädjen av vänner och kollegor.. skrattet, buset och all fantastisk omtanke som finns där.

Men också här finns skillnaden i att säga och att göra. Vi kan uttrycka kärlek med målande ord och beskrivningar av vad som får hjärtat att slå snabbare. Men till slut är det våra handlingar som bekräftar orden, som tar dem in i verkligheten, som föder känslorna och skapar samspelet. Ge och få.

Så.. om vi tycker om eller om vi till och med älskar.. visa det i handling. Ord är också viktiga. Mycket viktiga. Men ord utan någon handling förblir bara ord. Om de bara förblir till ord så bleknar också kärleken kring orden och de mister sin betydelse. Visa att vi tycker om och att vi älskar. Ge komplimanger. Kramas. Skratta och le. Visa omtanke och kärlek.. och det kommer tillbaka tusenfalt.

Okej.. ett lite sockersliskigt inlägg kanske. Men inte mindre sant för det. Mer kärlek, skratt, kramar och glädje till alla. Det är min dröm och vision och jag försöker göra något varje dag för att det ska synas och kännas att jag tycker om någon eller något. Hur eller vad gör du..?

(42/100)

Read Full Post »

Han är så otroligt klok den där Sir Anthony Hopkins. En förebild av rang. En stor skådespelare. Mycket stor (i mitt tycke). Så stor att han blivit adlad för sin förmåga. Han har dessutom komponerat en vals (And the waltz goes on) som är så vacker så jag blir tårögd när jag lyssnar till den. Klicka här så kan ni också njuta av den.

Han är en av mina absoluta favoritskådespelare. Trots sin storhet och i sin konst… så är han så ödmjuk. Se bara här vad han har att säga:

Min filosofi är: Det angår mig inte vad människor säger om mig eller tycker om mig. Jag är den jag är och jag gör det jag gör. Jag förväntar mig inget och accepterar allting. Och det gör livet så mycket enklare.

Som sagt.. jag tycker om honom. Inte bara en fantastisk skådespelare. Han är klok. Mycket klok.

(31/100)

Read Full Post »

Jag fortsätter att gå. Det känns ju dumt.. rent av korkat att stanna kvar i ett helvete. Betydligt klokare att fortsätta gå och komma vidare. Alla har vi våra strider att ta oss igenom, våra krig att vinna. Livet tar oss på en rejäl åktur och det är precis som det ska vara. Motgångar är oftast lärdomar.. även om de inte känns så just när vi möter dem. De stärker oss och rustar oss för kommande strider. Motgångar kan också hjälpa oss att sätta saker och ting i ett bättre perspektiv.

Att stanna upp och reflektera är ändå inte så dumt. Att stanna upp tillräckligt länge för att se var i helvetet man befinner sig och varför. Att reflektera tillräckligt länge för att klura ut hur vi kan undvika att hamna där igen. Just det där med att stanna upp är viktigt. Oerhört viktigt. Har vi för bråttom så missar vi otroligt viktiga saker eller lärdomar.. och riskerar därmed att hamna i en ond cirkel och upprepa våra misstag. Det vore ju dumt.

Två tips som livet lärt mig.. Det första är att inte bara höra vad som sägs till mig, utan också lyssna. Verkligen lyssna. Vara uppmärksam på den som talar och inte distrahera sig med mobiltelefoner eller tankar på annat håll. Lyssna! Du lär dig något då och du vidgar ditt synfält och går utanför din egna, snäva cirkel. Det andra är att inte bara titta, utan faktiskt också se. Ta dig tid för att se vad du har framför dig. Låt inte blicken flacka, utan verkligen se med alla dina sinnen. Du kan se så väldigt mycket mer om du inte bara låter blicken svepa förbi lite snabbt.

Jag säger inte att det är lätt. Nej.. det kan vara riktigt utmanande och något man får öva på ett tag. Men jag vill påstå att det absolut är värt besväret. Att se och att lyssna i stället för att bara titta och höra.

(23/100)

 

Read Full Post »

Vi föds alla till väljare. På ett eller annat sätt och hur vi än vänder och vrider på saker och ting så står vi dagligen inför ett antal val som vi måste göra.. allt från vad vi vill äta till frukost och hur vi ska klä oss till om vi ska delta i diskussioner eller inte… eller om vi ska köpa rågbröd eller limpa. Och allt där emellan.

Ja.. jag fortsätter på den tråd jag påbörjade här på bloggen igår.

Det jag först vill säga är att om vi väljer att göra absolut ingenting alls så är också det ett val. Det är ett val som får konsekvenser. Så som alla val får. Positiva och mindre positiva. Det beror ju på. Men att välja att inget göra kan få konsekvenser åt båda håll. Såklart. Allting handlar om val. Och om attityd… alltså hur vi förhåller oss till saker och ting. Åhh vad jag känner att jag upprepar mig. Rent av tjatar. Men det är ju så viktigt. Åtminstone viktigt att förstå.

Vi föds inte till vinnare. Vi föds inte heller till förlorare. Vi föds till väljare. Så är det. Det betyder inte per automatik att allting måste vara en tävling. Vissa saker är helt oväsentliga att tävla i. Rent av korkade. Vi kan tävla i snabbhet eller styrka för all del… men absolut inte i intelligens eller beteende. Vi kan vara intelligenta på olika sätt. Vi kan också bete oss på olika sätt. Hur vi vill att omgivningen ska uppfatta oss kan ju ha olika vikt och värde för olika människor. Men generellt sätt vill vi nog uppfattas som hyfsat smarta och ganska trevliga.

Ett tips.. i all enkelhet: Var snäll. Visa respekt. Lyssna. LYSSNA. Det kommer vi ganska långt med. Det kallas också i vardagstal för vanligt hyfs.

Mitt eget personliga val varje morgon är att se dagen som en möjlighet. Det gör mig inte till en vare sig bättre än en sämre människa än någon annan. Men jag väljer att se möjligheterna. Begränsningarna finns där ändå.. de behöver inte mer energi från mig. Möjligheterna kan bestå i att få möta människor jag tycker om, att få göra skillnad i någons liv genom att säga något snällt som gör någon annan glad. Kanske kan jag få någon att skratta eller åtminstone le. Kanske hamnar jag i intressanta och givande diskussioner som ger mig glädje, får mig att känna samhörighet och möjligen får jag veta och lära mig om saker jag inte hade en aning om. Möjligheter. Bara möjligheter.

Välj glädje.. det är så mycket roligare att leva då.

(14/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: