Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Böcker’ Category

Det går inte fort.. men jag har läst 17 sidor sen igår. Förr i världen hade det tagit mig några minuter.. men det var då. Idag känns det som om jag äger världen.. för jag menar SJUTTON SIDOR. På en dag. Ingen annan behöver förstå värdet av det.. men för mig är det stort. Det innebär att jag är en läsande människa igen. En människa som läser löjligt sakta.. men en människa som läser.

(88/100)

Annonser

Read Full Post »

Nu är det dags att prova igen. Saknaden är extrem och den gör ont i mig varje dag. Det händer till och med att jag gråter ibland. Det är ju en del av den människa jag är som saknas så svårt. Jag är en läsande människa och jag har inte förmått att läsa på långt mer än ett år.. kanske närmare två år.. jag har tappat räkningen. Jag har inte ens vågat prova att läsa igen på ett tag. Har provat några gånger tidigare och misslyckats.. vilket fördjupat sorgen mer.

Men nu är det dags. Jag ska läsa igen. Jag blir otroligt lätt distraherad och har svårt att koncentrera mig fortfarande.. men jag får hitta mina vägar.. envist fortsätta tills det går. Jag måste få läsa igen. Har längtat så.. Det är en sådan viktig del som fattats alltför länge. Så många böcker väntar nu på mig.

Önska mig lycka till..

(87/100)

Read Full Post »

Solen har strålat hela dagen.. och vindarna har gjort sitt bästa för att se till att den inte fick värma som den ville. Dagen bjöd på en riktigt stor loppis på Östgötaporten.. eller Nya Parken om man så vill. Alltså där stadens stora stolthet IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher. Vi strosade omkring och hittade lite fynd här och där. Dottern fick med sig en hel del.. en del köpte hon själv och annat sponsrade hennes mormor. Kandelaber, samlardocka, böcker, musik, väska.. Jag själv hittade lite böcker och ett par filmer. Bland annat Bondepraktikan (som ny) för tio kronor. Och ett helt nytt mobilskal. Vilket passade fint då det gamla börjat gå sönder.

Jag är så fast besluten att hitta tillbaka till min läsförmåga. Läsglädjen saknar jag så det känns i hela kroppen. Det känns som om det gått tillräckligt länge nu. Kärleken till böcker har tack och lov inte försvunnit.. den är starkare än någonsin.

(60/100)

Read Full Post »

… jag skrev någon lista. Denna kan ha publicerats för länge sen och en del frågor får liknande svar. Andra har helt nya svar. Livet förändras.

Vad gör mig riktigt lycklig? Kvalitetstid med dottern. Att göra saker vi båda älskar och mår bra av. Jag blir också lycklig av Minioner, Nalle Puh, Kejsare Karamellpudding och fina vänner.

Var bor jag och vad fick mig att flytta dit? Jag bor i Norrköping sedan våren 2012 och här hamnade jag lite av en slump. Det var det minst jobbiga alternativet av flera just då. Nu älskar jag staden som jag med värme kallar min vackra stad.

Äter jag helst/oftast hemlagat eller på restaurang? Lika gärna vilket som faktiskt. Roligt att experimentera i eget kök (dottern är jätteduktig på just det) eller att tillaga favoriterna.. likväl som att sätta sig på restaurang och serveras något gott. Då jag är helt ensam hemma lagar jag tyvärr sällan någon vettig mat alls. Blir mest smörgåsar eller annan latmanskost.

Vad har jag för klädstil? Följer jag trender? Jag har en helt egen stil. Den kallas bekvämt. Jag har inte medvetet köpt fula kläder så jag tycker om det jag tar på mig. Trender har jag aldrig följt och kommer sannolikt aldrig att följa. Jag gillar dock inte rysch och volanger. Inte heller så förtjust i glitter och blingbling.

Vad har jag för drömresmål? Jag trivs fint hemma, men drömmer om att komma bort ibland. Tycker om att resa till fäderneslandet, vill se Rom och London. Älskar att hitta fina ställen runt om i Sverige. Högst på drömlistan finns dock en Japanresa med dottern.

Vart bär nästa resa av? Nästa vecka tar jag tåget till vår vackra huvudstad för två dagars utbildning.

En bra bok? Jag älskar böcker.. trots att jag ännu inte klarar av att läsa. En av de böcker jag läst som berörde mig på djupet var ”Påven Johanna” av Donna Woolfolk Cross.

När har jag mått som sämst vs bäst i livet? Som allra sämst för några år sedan när livet vändes upp och ner och inget annat än kaos fanns. Där befann jag mig otäckt länge. Som allra bäst då dottern föddes såklart.. där finns ingen konkurrens. Just nu är det lite ostabilt då jag ännu lider av min utmattning eller hjärntrötthet. Kroppsligt är det sisådär och det mentala kämpar jag med. Jag är dock en utpräglad optimist och vet att det snart blir bättre än någonsin förr.

Vad hade jag sagt till mitt 14-åriga jag? Oroa dig inte så mycket. Du duger som du är. Du är värdefull.

När känner jag mig som a million dollars? När jag har min nära och djupa dialog med katten precis vid läggdags. Han ligger på mitt bröst eller tätt intill i sängen och vi bedyrar varandra vår kärlek och tacksamhet över att vi har varandra. Eller när jag kan göra någon annan människa genuint glad.

Om jag skulle flytta, vart skulle jag flytta då? Inom kommunen. Nu måste jag erkänna att jag själv blev förvånad, men med handen på hjärtat är det så. Jag skulle dock inte tacka nej till en liten lägenhet i Stockholm heller, om tillfälle gavs.

Vad är jag om 10 år? Frisk och lyckligt lugn och harmonisk.

Tror jag på ödet? Jag tror att det som sker, sker av en anledning. Det kan dock ta olika lång tid att se och förstå anledningen.

Vad får jag energi av? Glädje, gemenskap, kreativitet, frisk luft, skratt, träning, Kejsare Karamellpudding. Och sömn.

Vad har jag för favoritårstid? Hösten har alltid varit den tid på året då jag mår som allra bäst. Men jag har på senare år upptäckt att vårens ankomst också ger samma känsla.. innan det blir för varmt och soligt och svettigt och fullt med insekter överallt.

3 saker jag önskar mig i födelsedagspresent? God mat, varma kramar och kanske en bra bok.

Vad har jag för favoritdrink? Tror den heter White Cadillac. Smakar som mjukglass. Nästan.

Vem/vilka inspireras jag av? Kreativa, ärliga, modiga och raka människor med god självinsikt.

Om jag skulle bjuda på kalas, vad bjuder jag helst på då? Kanske kyckling med ugnsrostade grönsaker och någon kall, god sås. Men mest av allt vill jag bjuda på mig själv.. i allt jag gör.. vare sig det är vardag eller fest.

(54/100)

Read Full Post »

Inofficiellt bildades den idag. På ett kafé i vår vackra stad. Jag och vännen jag inte träffat på länge satt vid ett bord på detta ljuvliga kafé där man bejakar det gamla såväl som det nya.. det udda och det ordinära. Här förekommer muggar och kaffedrinkar, wraps, toasts och pajer.. men också kaffe i kopp med fat och hembakat. På Kafé Kuriosa sitter du i nostalgisk miljö och verkligen fikar. Och njuter. Doften av kaffe blandas med andra ljuvliga och lockande dofter av hembakat. Koppar som klirrar och skedar som rör om blandas med människors någorlunda lågmälda småprat. Underbart..!

Vi satt där, vännen och jag… pratade ikapp varandra sedan vi senast sågs och hördes av. Många steg har trampats upp på nya stigar sedan dess och ju mer vi pratade ikapp oss… desto mer upptäckte vi hur parallellt våra stigar ändå går. Därmed upptäckte vi också.. mitt i pratet.. att vi sannolikt kan hjälpa varandra när våra stigar möts. Vi har snubblat över samma typ av rötter och sparkat på liknande stenar. Vi har betraktat samma typ av trädkronor och sökt lösningar på livets gåtor. Vi har en del gemensamt. Att skriva och att läsa är bara ett par av dessa saker. Samtidigt kanske är de saker som riktigt driver oss och får oss att vandra framåt.. Ordets makt är mäktigt. Oavsett om det skapas av oss själva genom fingrars dans över tangenterna, eller om det läses i en bok vi valt att förlora oss i.

En av mina sorger just nu är ju att ännu inte förmå att läsa. Jag kan inte ens beskriva den sorgen men jag förstår att den är svår att begripa om man inte varit i närheten av den typen av sorg själv någon gång. Den här sorgen är så tung att jag ibland gråter. Verkligen gråter. Att läsa har varit något centralt och oerhört viktigt för mig sedan jag lärde mig läsa i 5-års åldern. Aldrig tidigare har förmågan att läsa varit borta så länge som nu. Jag vet att den finns där och väntar på att få börja finnas igen. Förmågan alltså. Men ännu vilar den. Väntar. Den väntar på att jag ska klara av det. Klara av att fokusera, att ta in.. att förlora mig in i en berättelse. Att leva i den. Den saknaden gör ont.

Så idag… idag såddes fröet till Norrköpings snävaste läsarcirkel. Kanske. Vi talade om den nämnda sorgen och försökte finna lösningar på den. Vännen har börjat kunna läsa igen efter att ha haft en oförmåga att göra så en tid. Kanske ska vi träffas någorlunda regelbundet framöver när livet lugnat sig något… kanske kan vi träffas och läsa högt för varandra. Ett kapitel i taget. Leva oss in i. Ta del av. Varannan gång med fokus på att faktiskt läsa. Varannan gång lyssna. Det kanske kan fungera?! Varför inte prova..

(29/100)

Read Full Post »

.. en läsande och skrivande människa.

Hela det röriga året 2016 som nyss gick till historien kämpade jag med saknaden. Den tärande, stickande, sorgliga saknaden jag fortfarande har. Jag saknar och jag längtar efter att hitta tillbaka till förmågan att läsa och skriva. Dessa två egenskaper har definierat en stor del av det som är Jag så långt tillbaka jag kan minnas.

lasagustavJag lärde mig läsa när jag var 5 år gammal. Det är ett tag sen. Att ha minst en bok, ibland två, på gång.. att befinna mig i en helt annan värld. Att lära mig om andra kulturer, andra tidsåldrar.. och platser så fjärran att inget tåg eller flyg kan ta mig dit. Att gå och fundera över vad som händer härnäst. Att vara djupt inne i en annan värld, ett annat liv.. att bli en del av denna andra värld, detta andra liv. Det saknar jag. Jag saknar det så att det faktiskt gör ont i mig. Att läsa ger mig så oändligt mycket och det har alltid varit en välkommen kontrast till det övriga i livet. Ett sätt att ladda batterierna. Men förmågan att läsa är borta. Alldeles säkert är det tillfälligt. Men jag saknar det. Gränslöst mycket. Jag känner mig bortkommen och vilsen utan böcker. Böckerna finns där och de väntar på mig. Men jag klarar inte av att hålla fokus länge nog för att klara av ens en sida.

skrivaJag vet inte hur gammal jag var när jag lärde mig att skriva. Inte så gammal. Har för mig att jag kunde skriva lite redan när skolan började. Att skriva blev tidigt min stora glädje i livet. Min grej liksom. I skolan fullkomligt älskade jag att skriva uppsatser. Jag hade brevvänner och jag gick sällan någonstans utan papper och penna. Senare i livet kom även mitt arbete att handla främst om att skriva. Som informatör och kommunikatör finns det alltid anledning att skriva något till någon. Som redaktör består det främsta arbetet i att skriva, att formulera sig, att förmedla information.. och känslor. Men jag har tappat även det. Jag skriver nästan aldrig längre. Mitt nuvarande arbete kräver det sällan. Egna formuleringar behövs liksom inte. Jag smyger in lite eget här och där ändå.. av födsel och ohejdad vana antar jag. Men jag saknar även det. Pennan, pappret eller tangenterna.. spelar ingen roll. Formuleringarna och tankearbetet saknar jag otroligt mycket. Min barndomsdröm är att skriva en bok. Fiktiv eller dokumentär känns oviktigt… men en bok likväl.

Så i minst ett år har jag saknat och längtat efter dessa två egenskaper. Levt i skuggan av denna nästan obeskrivligt tunga saknad. Den är svår att förklara.. men den är mycket verklig för mig. Jag sörjer. På riktigt. Därför måste jag nu.. för att inte tappa bort mig själv helt.. faktiskt tvinga mig själv till förändring. Kanske fungerar det. Kanske inte. Jag vill inte längre vara en människa som saknar och längtar efter att läsa och skriva. Jag vill vara.. jag är.. en läsande och skrivande människa.

Att väcka liv i bloggen är ett sätt att påbörja förändringen..

Read Full Post »

Idag har jag gjort två saker som fört mig framåt på min stig och i mitt mående. Små saker.. sannolikt snudd på betydelselösa för andra. Men för mig är de stora. Mentalt stora. Det är saker som på sätt och vis definierar delar av mig och som jag tappat längs vägen på min snåriga, mörka, smala stig. Jag har fullt sjå att försöka ha koll på vart jag ska sätta ner foten härnäst. Så att ha tagit dessa små… men (för mig) stora kliv känns befriande. Det ger mig tilltro, hopp. Det kommer att ta tid.. me oj så bra det ska bli!

20160607_211856.jpgJag skrev nyligen om att jag läst två böcker. Om hur omvälvande det var för mig då sorgen över att inte längre förmå att läsa är så stor. Jag har ganska många olästa böcker som väntar på mig. Böcker jag verkligen vill läsa. Idag ställde jag mig framför min bokhylla och riktigt sökte. Jag ville få den där känslan av längtan och nyfikenhet. Det tog en bra stund. Men till slut hade jag en bok i handen. En bok jag inte ville ställa tillbaka. Jag började läsa.. och fick äntligen tillbaka den där känslan. Känslan av att jag vill ta med mig boken överallt.. jag vill läsa mer.. jag längtar till att förlora mig in i författarens skapade värld. Just den här nedskrivna världen var mycket verklig. Djupt berörande. Underbart språk.

20160607_194111.jpgMina naglar är något så ovanligt som en del av min kropp jag gillar. Jag tycker om att pyssla om dem och måla dem i vackra färger. Men de sista veckorna.. eller kanske månaderna.. har jag inte brytt mig. Alls. Jag klippte ner dem och ignorerade dem. Utbudet av nagellack i butikerna har inte fått minsta lilla uppmärksamhet från mig. Men idag var det dags. Jag lyxade till det med en peeling av händerna först. Sedan noggrann omvårdnad av naglarna. Lite för att gottgöra den långa nonchalansen. Nu glädjer de mig igen.. ljust rosa och glänsande.

(99/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: