Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Böcker’ Category

.. en läsande och skrivande människa.

Hela det röriga året 2016 som nyss gick till historien kämpade jag med saknaden. Den tärande, stickande, sorgliga saknaden jag fortfarande har. Jag saknar och jag längtar efter att hitta tillbaka till förmågan att läsa och skriva. Dessa två egenskaper har definierat en stor del av det som är Jag så långt tillbaka jag kan minnas.

lasagustavJag lärde mig läsa när jag var 5 år gammal. Det är ett tag sen. Att ha minst en bok, ibland två, på gång.. att befinna mig i en helt annan värld. Att lära mig om andra kulturer, andra tidsåldrar.. och platser så fjärran att inget tåg eller flyg kan ta mig dit. Att gå och fundera över vad som händer härnäst. Att vara djupt inne i en annan värld, ett annat liv.. att bli en del av denna andra värld, detta andra liv. Det saknar jag. Jag saknar det så att det faktiskt gör ont i mig. Att läsa ger mig så oändligt mycket och det har alltid varit en välkommen kontrast till det övriga i livet. Ett sätt att ladda batterierna. Men förmågan att läsa är borta. Alldeles säkert är det tillfälligt. Men jag saknar det. Gränslöst mycket. Jag känner mig bortkommen och vilsen utan böcker. Böckerna finns där och de väntar på mig. Men jag klarar inte av att hålla fokus länge nog för att klara av ens en sida.

skrivaJag vet inte hur gammal jag var när jag lärde mig att skriva. Inte så gammal. Har för mig att jag kunde skriva lite redan när skolan började. Att skriva blev tidigt min stora glädje i livet. Min grej liksom. I skolan fullkomligt älskade jag att skriva uppsatser. Jag hade brevvänner och jag gick sällan någonstans utan papper och penna. Senare i livet kom även mitt arbete att handla främst om att skriva. Som informatör och kommunikatör finns det alltid anledning att skriva något till någon. Som redaktör består det främsta arbetet i att skriva, att formulera sig, att förmedla information.. och känslor. Men jag har tappat även det. Jag skriver nästan aldrig längre. Mitt nuvarande arbete kräver det sällan. Egna formuleringar behövs liksom inte. Jag smyger in lite eget här och där ändå.. av födsel och ohejdad vana antar jag. Men jag saknar även det. Pennan, pappret eller tangenterna.. spelar ingen roll. Formuleringarna och tankearbetet saknar jag otroligt mycket. Min barndomsdröm är att skriva en bok. Fiktiv eller dokumentär känns oviktigt… men en bok likväl.

Så i minst ett år har jag saknat och längtat efter dessa två egenskaper. Levt i skuggan av denna nästan obeskrivligt tunga saknad. Den är svår att förklara.. men den är mycket verklig för mig. Jag sörjer. På riktigt. Därför måste jag nu.. för att inte tappa bort mig själv helt.. faktiskt tvinga mig själv till förändring. Kanske fungerar det. Kanske inte. Jag vill inte längre vara en människa som saknar och längtar efter att läsa och skriva. Jag vill vara.. jag är.. en läsande och skrivande människa.

Att väcka liv i bloggen är ett sätt att påbörja förändringen..

Read Full Post »

Idag har jag gjort två saker som fört mig framåt på min stig och i mitt mående. Små saker.. sannolikt snudd på betydelselösa för andra. Men för mig är de stora. Mentalt stora. Det är saker som på sätt och vis definierar delar av mig och som jag tappat längs vägen på min snåriga, mörka, smala stig. Jag har fullt sjå att försöka ha koll på vart jag ska sätta ner foten härnäst. Så att ha tagit dessa små… men (för mig) stora kliv känns befriande. Det ger mig tilltro, hopp. Det kommer att ta tid.. me oj så bra det ska bli!

20160607_211856.jpgJag skrev nyligen om att jag läst två böcker. Om hur omvälvande det var för mig då sorgen över att inte längre förmå att läsa är så stor. Jag har ganska många olästa böcker som väntar på mig. Böcker jag verkligen vill läsa. Idag ställde jag mig framför min bokhylla och riktigt sökte. Jag ville få den där känslan av längtan och nyfikenhet. Det tog en bra stund. Men till slut hade jag en bok i handen. En bok jag inte ville ställa tillbaka. Jag började läsa.. och fick äntligen tillbaka den där känslan. Känslan av att jag vill ta med mig boken överallt.. jag vill läsa mer.. jag längtar till att förlora mig in i författarens skapade värld. Just den här nedskrivna världen var mycket verklig. Djupt berörande. Underbart språk.

20160607_194111.jpgMina naglar är något så ovanligt som en del av min kropp jag gillar. Jag tycker om att pyssla om dem och måla dem i vackra färger. Men de sista veckorna.. eller kanske månaderna.. har jag inte brytt mig. Alls. Jag klippte ner dem och ignorerade dem. Utbudet av nagellack i butikerna har inte fått minsta lilla uppmärksamhet från mig. Men idag var det dags. Jag lyxade till det med en peeling av händerna först. Sedan noggrann omvårdnad av naglarna. Lite för att gottgöra den långa nonchalansen. Nu glädjer de mig igen.. ljust rosa och glänsande.

(99/100)

Read Full Post »

20160605_181711.pngJag har till och med läst två böcker. Idag. Jag är så himla glad. Rent av lycklig. Jag har burit en så stor sorg över att jag inte klarat av att läsa så himla länge. Jag som levt så nära böcker i nästan hela mitt liv. Att inte förmå att läsa har varit riktigt svårt och tungt. Koncentrationen har helt enkelt inte funnits där. Jag vet inte om jag klarar av det i den utsträckning jag skulle önska. Kanske inte riktigt än. Men ändå. Jag har läst två böcker idag. Det är stort. För mig är det enormt.

Tack älskade unge för att du kom på den briljanta idén att få mig att läsa dessa två böcker. Just bara för att äntligen kunna säga att.. jag har läst ut en bok!

(97/100)

Read Full Post »

Jag har alltid trivts bra hemma. Jag har mitt lugn hemma.. min älskade katt, mina lyktor.. mina kuddar, böcker.. pennor, papper, ramar.. min sköna säng. Men mest av allt.. min trygghet. Det absolut första jag alltid gör när jag kommer hem är att byta om. Myskläder (eller hemmauniform) är min grej!

Fönstret i hallen (bild 1) har givetvis lyktor hängande. Ett par korpulenta ängladamer flaxar omkring där också. Jag känner igen mig i dem. I vardagsrummet (bild 2)står det just nu en större och en lite mindre vas med underbara nejlikor som jag fått av min bror. Och fler lyktor. Älskar Iittalas ”Kivi”.. har dem lite här och lite där.

I köksfönstret (bild 3) hänger två lyktor i form av prinsesskronor.. Älskar också mina gardiner.. rosa ränder med öljettupphängning. Böcker och film (bild 4) är en stor del av mitt liv. Sorterar ur lite då och då. Soffbordet (bild 5) har givetvis en ljusbricka där innehållet byts ut alltefter smak och säsong. Mina Maja-lyktor är jag totalt förälskad i. Mitt leende lilla söta moln (bild 6) som står i fönstret och påminner mig om att ett leende aldrig är långt borta.

Slutligen.. åter igen, min fantastiska healer (bild 7). Kung Kirre.. den mest kärleksfulla, intuitiva, underbara som finns. Jag är så tacksam att han valde oss att bo hos. Han håller sig riktigt nära.. han vet precis vad jag behöver.

(62/100)

20160501_182900.png20160501_182536.jpg20160501_183016.png20160501_182601.jpg20160501_183706.png20160501_183118.png20160501_182230.jpg

Read Full Post »

Min starkaste längtan just nu är att få må bra igen. Att hitta tillbaka till glädjen och energin som lurar där inne någonstans. Den är inte alls borta men har tagit några steg tillbaka ett tag. Jag saknar den. Optimismen.. den djupa glädjen över livet och allt det goda och underbara som mitt liv består av. Tacksamheten.. den finns också kvar men har inte riktigt lika stort fokus just nu. Jag saknar mig själv förfärligt mycket. Jag har tappat förmågan att läsa böcker.. att koncentrera mig.. att förlora mig i något.. att drömma. Jag sörjer det.. djupt och ärligt. Jag längtar efter att återfå det.

Det känns lite skrämmande att vara så medveten om vad som är annorlunda och ändå inte kunna påverka det nämnvärt. Eller jo.. nog kan jag påverka det.. men inte så snabbt som jag skulle önska. Det tar tid att konstatera att just nu mår jag inte bra. Jag behöver hjälp. Jag är vilse. Det är svårt och jobbigt att erkänna det.. ens för mig själv.

Jag fungerar ju. Jag tar mig igenom dagarna. Marginalerna har dock minskat markant. Ibland känns de helt borta. Stundtals kommer tårarna av ingen egentlig orsak.. trots att det finns tusen orsaker. Att hålla känslorna tillbaka när de är såhär råa och på ytan.. kostar enormt med energi. Jag har ännu inte riktigt förlikat mig med att det är som det är. Ännu skaver det dåliga samvetet över min otillräcklighet och oduglighet. Jag har alltid presterat och genom prestationer skapat mig ett värde. För mig själv åtminstone. Nu när prestationerna ligger riktigt lågt.. så ligger också mitt egenvärde på botten. Åter igen.. ett krig mellan intellekt och känsla.

Jag ska testa att jobba lite den här veckan. Jag saknar mina kollegor och pulsen på arbetsplatsen trots allt. En stund i taget gäller dock just nu. Jag försöker, jag kämpar för att klara av en stund i taget. Att släppa lite, lite på oron och ångesten. Just nu, just idag, i denna stund.. är det okej.

20151019_234048.jpgMin egen healer hjälper mig.. han finns oftast nära och hans existens i min närhet lugnar och läker. Han får lyssna på alla mina tankar och han finns där med sin underbarhet när tårarna rinner. Han spinner mig lugn.. han är ren kärlek. Kejsare Karamellpudding.. den vackraste varelsen i världen.

 

(41/100)

Read Full Post »

bromssparSå fick det bli. Nu bromsar jag och försöker hitta den normala pulsen igen. Tar några dagar på mig för att komma ikapp lite. Det har varit en otroligt känslosam dag idag. Läkarbesöket rörde upp mycket mer än vad jag var beredd på. Ibland känner jag mig så överraskad och korkad i mina hyfsat intelligenta insikter. Det där lät konstigt. Det är det också.

Nu när jag släppt lite på mina skavande och strama tyglar av kontroll och självbehärskning så märker jag hur minimala, snudd på obefintliga, mina marginaler är. Det behövs inte mycket för att tårarna ska rinna. Klumpen i halsen är ständig. På jobbet idag möttes jag av medkänsla och omtanke i stora mått av dem som vet hur det står till. Det har berört djupt. Två gånger fick jag stanna bilen på vägen hem för att tårarna förblindade mig.

Jag känner mig vilsen. Som om jag tappat fotfästet en stund. Tankarna vandrar vilt, känslorna likaså. Jag saknar lugnet och ron jag kunde hitta inuti mig själv när det stormat omkring mig tidigare. Men det finns där inne någonstans. Det är jag helt säker på. Nu ska jag sitta still en stund.. låta goda tankar få plats. Jag har tänkt att gå ut i skogen och omfamna några träd. Jag älskar träd. Träd är liv..! Jag ska försöka börja läsa igen. Jag sörjer att jag tappat förmågan att läsa en bok. Det som varit så centralt och viktigt under större delen av mitt liv. Jag ska hitta kraften igen. Glädjen. Gnistan. Jag vill och jag ska.

Men nu.. nu bromsar jag. För att sedan kunna finna min väg igen.

(35/100)

Read Full Post »

Nästan ett halvår sedan sist. Tiden går fort när man har roligt. Ja, när man har tråkigt också för den delen. Tiden går. Punkt.
Det mesta av tiden som gått sedan sist har bestått i arbete. Väldigt mycket arbete. Min arbetsplats finns ju på det där stället som ofta omnämns i media numera. Så har jag ju en arbetsplats till.. även om den har vilat i några månader. Vilken tur att jag tycker om att arbeta och ännu mera tur att jag har två arbetsplatser att gå till.

Blogg100. Detta evenemang deltar jag nu i för tredje året i rad. Även denna gång med hopp om att hitta tillbaka till det regelbundet skrivna. Jag älskar ju att skriva. Men förmågan att formulera mig har kvävts en smula en tid. Jag har också tappat förmågan av att njuta av att läsa böcker och till viss del även till att lyssna på musik. Allt detta som alltid varit så centralt i mitt liv alltid. Det finns en stor sorg i att det ligger i träda just nu. Men jag vägrar tro att det är borta. Jag ska hitta den igen. Jag ska.

Första året jag deltog i utmaningen Blogg100, gick jag inte i mål. Jag bröt på dag 80-någonting. Andra året klarade jag av det.. även om några av de hundra dagarnas blogginlägg var rena nödlösningar. Men jag gjorde det.
Ska jag klara det i år..?! Det återstår att se. Härmed har jag i varje fall börjat. Hej igen, jag är på väg tillbaka.

 

(1/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: