Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 februari, 2019

Under en betydande del av min uppväxt hade vi en gemensam sak vi alla i familjen tyckte om att göra. Vi gick och såg på hockey. Laget i våra hjärtan (då och nu), Mörrums Gois, hade sin storhetsperiod på 80-talet då de spelade i Division 1. Denna division var direkt under elitserien på den tiden. Hockey på elitnivå alltså. Hela familjen på 6 pers drog iväg på så gott som alla hemmamatcher och några av oss även på ett gäng bortamatcher. Hängivenheten var stor. Engagemanget ännu större. Men med åren och ett antal flyttar från den lilla staden vid havet där jag växte upp har fått intresset och engagemanget att minska betydligt. Numera följer jag laget på avstånd lite då och då. De spelar inte längre lika högt upp i hockey-hierarkin dessutom.. Nåväl..

I den vackra stad jag nu bor i förekommer en hel del elitidrott och överallt finns ett genuint och mycket stort engagemang i detta bland stadens invånare. Här finns basket (Dolphins, regerande SM-vinnare), fotboll (IFK Norrköping, allsvenska toppskiktet) och hockey (Vita Hästen, allsvenskan).. bland annat. Igår bjöds det på gratismatch i Himmelstalundshallen då Vita Hästen tog emot Västerås IK. Att kliva in i en ishall väcker minnen från förr. Dofterna, ljudet, supporters med halsdukar, tröjor, jackor, kepsar, flaggor i sitt lags färger. Vi var där i god tid och det var fritt att sätta sig var man ville. En del platser var reserverade för fans med årskort. Men vi hittade platser längs med ena långsidan för att ha optimalt synfält över hela planen.

Allt eftersom platserna fylldes på så noterade jag något som jag ser lite överallt i samhället idag. Ibland tydligare än annars. Vet inte om det är väldigt svenskt eller något annat.. Man sätter sig inte bredvid främlingar om man inte absolut måste! Man lämnar ett säte tomt. Som för att markera sitt behov av privat utrymme. Jag påstår inte att det är vare sig rätt eller fel. Jag bara noterar att det är så. Jag ser det på bussar och spårvagnar, på caféer, i föreläsningssalar eller i andra publika sammanhang. Kan man välja att lämna ett eller flera säten, platser mellan nästa person så gör man garanterat det. Man kan undra varför..

Så var det då match och raden bakom oss fylldes av supportrar av den mer hängivna sorten. Medelålders och äldre med enstaka inslag av ungdom. Jag tycker det är härligt när man visar sitt stöd för sitt lag på olika sätt. Man hittar ramsor och sånger som peppar och förenar supportrarna samtidigt som det stöttar spelarna på plan. Något som däremot kändes både onödigt och himla dumt var att dessa hängivna människor som älskar sitt lag så högt också väljer att visa hat och avsky mot motståndarlaget. Helt obegripligt för mig. Och tråkigt. Osportsligt. Det buades och skreks fula saker när motståndarna gjorde entré. Utan motståndarna hade det ju inte ens blivit någon match.. Fy så trist det kändes.. omoget beteende från vuxna människor.

Under matchen så skreks det än mer. Det klagades på felaktiga beslut av hemmaspelare och av tränaren. Tänk vilka experter det finns i publiken ändå..! En del av det som skreks var nästan ohörbart dessutom. Det ska tydligen brölas fram (på östgötska dessutom) så att det låter så nära ett fyllo som ger ifrån sig ett primalskrik som möjligt. Det kommenterades elakt och grovt och jag ville faktiskt mest bara gå därifrån. Men nu var vi flera som skulle hem i samma bil så jag bet ihop och satt kvar. Vad dessa experter där utöver sa och skrek till motståndarna och till domarna var rent av vidrigt. Att det sitter vuxna människor och beter sig värre än skitungar på förskolan förvånade mig stort. Att sitta och lyssna på detta i några timmar tog bort en stor del av glädjen av att vara på plats och stötta hemmalaget. Så mycket hat.. i stället för att lägga ner mer krut på att stötta och peppa det lag man håller på. Så otroligt osportsligt beteende.

Det jag minns från uppväxten och alla gånger vi hejat fram Mörrums Gois i Jössarinken var att det kändes alldeles speciellt att vara på plats, se matchen live och verkligen ge sitt lag sitt stöd. Visst var vi också sura på domarna ibland och kunde tycka att motståndarna var usla i sina beteenden. Men aldrig som det jag hörde igår. Till och med de landskamper jag genom åren sett i Globen har hållt mycket högre nivå från publiken.

Hur gick det då..? Matchen slutade med hemmaseger för Vita Hästen som vann med 3-0. Trots en hög med omogna och trista hemmasupportrar som hatade mer än de älskade.

Annonser

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: