Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2019

Jag är den jag är och behöver inte någon annans godkännande..

Det är för evigt slut med det nu. Ett liv av anpassning är över. Nåväl.. inte helt kanske, men nästan. Alltså, nog anpassar jag mig även fortsättningsvis. Jag tar också hänsyn. Jag visar respekt. Jag är hyfsat vänlig och artig. Jag är generös med komplimanger, fast bara om jag verkligen menar det jag säger. Annars är det klokare att vara tyst.

Jag är helt enkelt den jag är och jag behöver ingen annans godkännande för att vara jag. Jag strävar ständigt efter att vara den bästa versionen av mig själv. I mitt liv finns inget självändamål att ge sig på någon annan människa i hämnd eller i hat. Inte heller i avund eller något annat som sätter igång somliga. Jag har anpassat mig klart nu. Om det inte passar så är det helt okej att inte umgås med mig eller ens vara i min närhet.

Det är definitivt inte värt att göra sig till för att det ska passa någon annan. Om jag beter mig fel, säg det! Då får jag en rimlig chans att försvara eller förklara mig och en möjlighet att bättra mig. Men ge mig då konstruktiv återkoppling och våga vara ärlig. Var inte elak. Gå inte bakom ryggen. Det är något av det fegaste och ynkligaste som finns. Är det något någon vill veta.. fråga mig. Fråga inte någon annan.. kom till mig. Snälla.

Annonser

Read Full Post »

Ärlighet

Ärlighet sparar tid. Läs det igen. Sakta. Ta in det riktigt..

Om vi alltid är ärliga så behöver vi heller inte komma ihåg vad vi sagt. Men det följer alltid ett ansvar när vi talar, agerar, planerar, genomför. Allt vi säger och gör får konsekvenser och det behöver vi helst ta med i ekvationen innan vi öppnar truten. Att vara en ärlig människa innebär verkligen inte att man alltid måste säga vad man tycker och tänker högt. Men det innebär att det man väljer att säga och tycka ska vara sanningen. Åtminstone så som man själv ser den. Det är ofta klokare att vara tyst om det jag tycker riskerar att såra någon annan. Jag behöver heller inte ge mig själv rättigheten att dryfta min sanning om det inte leder någonstans annat än i sårade känslor hos dem som lyssnar.

Ibland.. eller till och med ganska ofta, har vi inte hela bilden klar framför oss. Vi vet inte varför människor säger som de säger eller gör som de gör. Vi borde inte döma så fort. Vi har ingen aning om vad de bär med sig i livet. Det finns alltid en anledning och det är sällan vi faktiskt vet den anledningen. Döm inte så hårt utan att veta. Våga fråga i stället i så fall. Om du genuint vill veta alltså.. inte annars. Låt bli att fråga om det bara handlar om nyfikenhet eller att spä på dina egna fördomar.

Tycker vi att människor är konstiga, annorlunda, beter sig märkligt. Det är inte så svårt att bara låta dem vara. Fokusera hellre på dig själv. Hur beter du dig själv..? Är du en bra förebild..? En bra vän..? När du önskar någon väl.. menar du det från hjärtat då..?

Att vara ärlig är stort. Det är, i min värld, grunden till allt gott. Att vara ärlig mot mig själv i det jag känner och i det jag gör. Att omsorgsfullt och ödmjukt välja mina ord och hur jag levererar dem. Att alltid vara en person jag själv skulle uppskatta att möta. Att ständigt sträva efter just det ger mig enormt mycket kraft och godhet tillbaka. Sedan så orkar inte heller jag alla dagar och stunder.. och då är det så himla bra att mest vara i tystnad med sig själv och låta det som tynger bara läka ut av sig själv.

Så var alltid ärlig i ord och handling. Mot din familj, dina vänner, dina medmänniskor.. men allra mest mot dig själv.

Read Full Post »

Den här processen som just nu utmanar mig mer än vanligt, den kallas ju livet. Efter ett antal trauman och turbulenser så pågår nu bearbetning och förändring som leder till ett helande. För att klara av gå igenom allt som livet bjudit på så har jag tvingats att hitta strategier för att komma framåt. Överleva. Dessa strategier har inte alltid varit av godo. En del har skapat mönster och beteenden som håller i sig och som gör mer skada än nytta i en förlängning. Att totalt ignorera sig själv och sina behov till exempel. Att alltid kasta sig in i arbete och i andras problem för att undvika att tänka på sig själv är ännu ett exempel. Det leder till en massa dåligt mående i slutändan kan jag vittna om.

Jag håller på att hitta mig själv. Den jag är ämnad att vara. Den absolut bästa versionen av den som är jag. Jag lär mig att skala bort det som hindrar mig från att vara mig själv. Jag lever i tacksamhet över livet och dess innehåll. Bra och dåligt. Jag läste för bara någon dag sedan att om man äger ett kylskåp så tillhör man 30% av de rikaste i världen. Perspektiv som heter duga.

Jag går in i mig själv och bygger upp mig sakta men säkert för att sedan kunna leva fullt ut och omfamna all glädje och sorg som kommer min väg. Ännu är jag skör och behöver tid. Ännu är min hjärna trött och utmattad. Ännu tvivlar jag på min förmåga och på mitt värde.

Men en sak är säker. Helt 100% säker. Jag kommer att landa i glädje.

 

Read Full Post »

Träning pågår

Du måste träna ditt sinne att vara starkare än dina känslor, annars förlorar du dig varje gång..

Så kloka ord. Låter nog så enkelt men är svårt och utmanande. Kräver träning. Mycket träning. Eller ja, det beror på hur man ser på saker och ting till att börja med förstås. Men om man, som jag, är en känslomänniska som såväl frivilligt som ofrivilligt låter känslan ge den första impulsen vid varje givet tillfälle.

Öva, träna, träna mer.. på att skala bort känslan och stilla hjärtat och sinnet så att hjärnan får ta besluten som leder till ett starkare jag. Ett starkare jag som inte styrs av att det gör ont för att jag bryr mig för mycket. Se saker och ting ur andra perspektiv. Perspektiv som granskats baserat på fakta och inte enbart instinkt och känsla.

Är det bäst, klokast att agera så..? Ja, måhända för min egen skull för att besparas besvikelser. Men jag skulle hellre sikta på ett läge där sinnet och känslorna kan få samarbeta. Magkänslan är ju känd för att fungera fint. Att lägga till lite eftertanke och vässa sinnet måste ju bli ett vinnande koncept.

Tänk om det vore så lätt som det låter. Men.. det sägs ju att övning ger färdighet. Min magkänsla och mitt sinne i samverkan säger att det är helt sant.

Read Full Post »

Jag inleder med att be om ursäkt för mitt språkbruk i detta inlägg. Det kan råka smita in en svordom. Kanske flera. Det handlar om ångest. Man kan se det som ett ord bara. Ångest. Eller så kan man känna det och då räcker det inte att beskriva känslan med ett ord. Då heter det helvetes jävla skitångest.

Just nu är jag inne i ett träsk som består av stora delar svår, tung, vidrig ångest. Det begränsar mig oerhört. Får mig att ständigt brista i gråt. Vad är det som känns jobbigt..? Precis allting. Min erfarenhet och mitt intellekt försöker ibland lugna mig och påminna om att det går över, blir bra igen. Jag vet det. Men det gör inte mindre ont för det. Jag gråter inte mindre för det. Jag känner mig dysfunktionell.

Det går stunder, ibland timmar, då jag bara glider igenom dagen och känner mig helt okej. Sen slår det till, som om någon lägger en blöt yllefilt över allt som är jag. Jag tyngs ner. Det gör fysiskt ont när det knyter sig i hela mitt inre. Hela tiden finns det en inre röst som försöker trösta, övertyga.. som säger Andas..! Så jag gör det. Jag andas och gråter och har ont i varje fiber av min varelse. Sen snyter jag mig och så är det okej en stund igen. Dock med en känsla av en trötthet som är monumental. På något märkligt sätt är jag ändå tacksam över att kunna känna även såhär. Det är ju kontrasterna som är hela grejen. Livet liksom. Det ljuvliga blir så mycket ljuvligare när jag någon gång känt det vidrigaste vidriga. Även det här behövs i min process. Men fy så jobbigt det är.

Det går över. Absolut. Snart, hoppas jag verkligen. Men just nu är det inihelvete, förbannat, jävla skitjobbigt. Efteråt kommer jag att känna mig starkare än någonsin tidigare. När glädjen återvänder. Då ni…

Read Full Post »

Min familj består av min dotter, min katt och jag själv. Världens bästa och mest sammansvetsade trio. Det är ganska ofta vi mot världen på olika sätt. Vi har i sanning gått igenom eld och vatten tillsammans, vi har traumatiserats och vi har manglats genom ångestens alla helvetiska stadier igen och igen. Men vi hör ihop och inget trauma, ingen ångest, ingen utomstående kraft kan göra något åt det. Det är svårt att försöka förklara den kraft vi besitter oss emellan. Den är sprungen ur de svårigheter vi prövats mot och klarat oss ur. Den behöver inte heller förklaras. Den är självklar och viktig för oss och det räcker fint.

Givetvis finns andra människor kring oss som tar del i allt det fina som kan kallas familj. Den faktiska, rent biologiska familjen såklart. Men minst lika viktig är den som tillkommer bland dem vi väljer att hålla nära och kära i form av vänner och själasystrar och bröder. Dottern har en pojkvän sedan flera år och han är ju såklart också en del av familjen. Oavsett vilka som tillkommer eller bortfaller, finns eller inte finns.. så finns kärnan i oss tre.

Men det är vi tre som är min familj. Min dotter är vuxen och klarar sig fint själv. Jag är stolt att jag uppfostrat en sådan fin och klok människa. Hon är för evigt en del av den som är jag och hon är ljuset i mitt liv. Katten är femton år ung och en central och viktig del av den här familjen. Han är otroligt intuitiv och håller sig extra nära den av oss som må behöva honom som bäst i form av healing eller tröst då livet vibrerar i otakt. Han pratar mycket och har en helt fantastisk personlighet. Det kan alla som mött vår Kejsare Karamellpudding intyga. Vi skämmer bort honom kopiöst och njuter varje sekund av det. Det är som det ska vara. Vi tre mot världen. Nu och alltid.

Read Full Post »

Mina hyllor

Nämen..! Ett blogginlägg till..! Ja minsann. Nu är hon igång (en stund i varje fall). Passar på så länge inspirationen sitter i.

Idag vill jag berätta lite om mina hyllor. Nu tänker kanske någon med tvivelaktig fantasi på andra slags hyllor än de jag tänkt berätta om. Det här är två hyllor. Vita. I trä. De finns i mitt sovrum och då jag betraktade det som står på hyllorna så såg jag att det på sätt och vis berättar en historia.

Här står tre vackra lyktor och bara är vackra. De står där mest för att jag inte hittat något bättre ställe åt dem än. Det är alltså en temporär parkering för dessa tre. Kloka ord i ett hjärta av trä. Lite änglar för godhet och beskydd. Nalle Puh är given. Det var övre hyllraden det..

Nedre hyllan innehåller nära, kära saker. Ett par Majalyktor (som jag älskar). Två tavlor som dottern gjort för ett antal år sedan. Den ena är en karikatyr på mig som en japansk chibi-figur och på den andra står det ”jag älskar dig mamma” i katakana (japanska tecken). Den lite större tavlan med tjock träram är en dikt på finska som min moster skrev några år innan hon somnade in i den eviga vilan. Det är ett recept på ett gott liv. Det är jag själv som textat den och min kusin som gjort tavlor av det. Här hittar vi också en liten bild på min mamma, ett par dockor som min mormor tillverkat med enkla medel. Dessa dockor är så värdefulla för mig. På hyllan står också några klockor på rad. Den första från vänster fick jag av min farfar när jag var 6 år gammal, sommaren innan jag skulle börja första klass. Den i mitten är min älskade mormors gamla väckarklocka och den tredje har jag köpt på loppis för att jag är barnsligt förtjust i klockor och för att den är vacker. Till höger om den kanske det går att se den lilla porslinskaktusen som jag fick av mormor när jag flyttat hemifrån. Till slut står där en jättegammal och vacker liten bordsspegel. Den är från dotterns gudmors lille far. Den lille spegeln är närmare 100 år gammal.

Jag rensar just nu otroligt mycket här hemma. Det är en del i min process och sväljer en hel del energi. Det är också renande och välgörande. Rensningen i sig framkallar minnen av olika sorter. En del behagliga, roliga och andra inte lika trevliga. Men nu ska otroligt mycket bort. Skänkas till Erikshjälpen eller något liknande. För närvarande är böckerna i fokus. Mamma fick med sig två stora kassar i helgen. Blir många fler kassar innan jag är klar. Har redan börjat rota bland kläder och sålt av en del. Sedan har vi alla köksskåp och alla bra-att-ha-saker från klädkammare.. och så vidare.

Nu händer det saker här. Äntligen.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: