Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 juni, 2017

Jo, det är helt sant. Idag spelades det VM i fotboll på stadens stolta arena, Östgötaporten.. där IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher. Anställda på Migrationsverket runt om i vårt avlånga land har samlats i vår vackra stad för att kämpa för den gigantiska bucklan som förra året vanns av mina fina kollegor på Mottagningsenheten här i Norrköping. I och med denna gloriösa vinst så stod den enhet jag arbetar på som värdar för årets VerkMästerskap i fotboll.

Drygt trehundra medarbetare från nordligaste norr till sydligaste söder samlades denna soliga junidag. Trettioen fotbollslag, lite supportrar och en handfull funktionärer.. och bland dessa fanns alltså även jag. Min uppgift var att fotodokumentera dagen, vilket jag gjorde efter bästa förmåga. Nästan 500 bilder knäpptes, varav 432 efter en snabb översyn hamnade på en usb-sticka med vilkens hjälp bilderna skulle rulla i ett bildspel under aftonens middag och festligheter.

Det var riktigt roligt att prata med kollegor från hela landet. Norrlänningarna tyckte de kommit in i framtiden med sommar, grönska och strålande sol.. då de dagen innan rest från snöklädda vidder. Kändes overkligt då solen verkligen strålade och fotbollsarenan blev som en uppvärmd gryta med sina läktare som omringade konstgräsplanen som delats upp i tre lika stora delar inför dagens utmaningar.

Mina närmaste kollegor spelade helhjärtat och grymt bra.. men tvingades ändå lämna över bucklan till ett annat lag. Segern stannade i Norrköping med nästa års VM kommer att arrangeras av andra kollegor än de som är mina närmaste. Jag ser fram emot att sitta på läktaren här i min stad även nästa år för att njuta av gemenskap och bra fotboll.. blandat med spänning och en smula prestige.

Det blev en lång dag idag. Förutom att kameran var med mig överallt och hela tiden.. så stod jag till tjänst vid sekretariatet. Skrev in grundspelets alla resultat, svarade på frågor.. och hjälpte till med lite av allt möjligt. Jag fick umgås med en del av mina kollegor under andra former än annars och det är ju alltid givande. Rent av underhållande.. vilket bilden så fint illustrerar.

(93/100)

Read Full Post »

Efter min lilla paus av återhämtning så kändes det fint att återgå till det stället jag trivs så bra på.. min arbetsplats. Jag är så tacksam för de fantastiska människor som finns omkring mig. De hjälper mig att läka genom att vara dem de är. Vi tycker om varandra och det både märks och känns. Vi vill varandra väl och vi hjälper varandra i stort och i smått. Det låter lite som en utopi för många.. men tro mig, det är 100% sanning där jag arbetar. Förutom den närmaste klicken jag är en del av så består givetvis arbetsplatsen av många fler medarbetare, kollegor, arbetskamrater. Den ena mer härlig än den andra. Aldrig tidigare har jag fått lov att arbeta med så många fina människor.

Det kan kännas utmanande att tycka lika mycket om alla. Rent av svårt faktiskt. Det behöver jag inte göra heller. Men jag respekterar mina medmänniskor och vill dem väl. På riktigt. Man behöver inte tycka lika mycket om alla.. men man behöver respektera alla. Eller åtminstone alla som förtjänar respekten jag har att ge. Beter man sig som en ärkeknöl så kan man nog förväntas bli behandlad och bemött därefter. Eller inte. Ibland är det smartare att bara vara tyst och lämna idioten och söka upp glädjen hos de andra i stället.

Då jag kom till min arbetsplats så fanns ett antal post-it lappar klistrade på mina två dataskärmar. Godhet, vänlighet och kärlek strömmade mot mig i form av dessa rara ord som skrivits till mig..! Jag menar… wow..! Alldeles rörd tackade jag ödmjukt för det fina välkomnandet. Det är inte svårt att känna glädje att jobba på ett sådant ställe… Tack från hjärtat alla fina människor som finns omkring mig på världens bästa arbetsplats. Ingen nämnd och absolut ingen glömd.

(92/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: