Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2017

Det är åter dags för den där musikfestivalen i min vackra stad. Den som sägs vara den största av sitt slag i landet med dryga 50 000 sålda biljetter. Femtiotusen! Och det märks runtom i staden.. att befolkningen tillfälligt ökat avsevärt. Många är givetvis från trakten.. men vi välkomnar musikälskare från hela landet såväl som från annorstädes i Europa. Himla trevligt faktiskt.

Självaste musikfesten hålls en liten bit utanför staden. På ett STORT fält där militära aktiviteter tidigare hållits. Dit kan man nu i dagarna fyra ta sig alldeles gratis med kommunala medel såsom buss och spårvagn. Stadens två spårvagnslinjer (tvåan som är röd och trean som är grön) kompletteras dessa dagar med fyran som är blå. Den går i skytteltrafik mellan staden och det där gamla militärfältet. Eller nåväl.. nästan ända fram. Man får traska en bit efter ändhållplatsen. Men det verkar inte bekymra de där musikälskarna det minsta, trots att många av dem kånkar på otympliga ryggsäckar, sovsäckar, ihopfällbara stolar av diverse storlek och kvalitet.. och så vidare.

Vid Resecentrum, som jag dagligen passerar till och från arbetet, står nu dessa faciliteter till de kissnödigas stora tröst och glädje. Det kallas service. På själva festivalområdet finns allehanda bajamajor strategiskt utplacerade. Jag hörde rykten om att där också finns vattentoaletter.. och jag råkar veta att där också finns åtminstone ett kisstält (jo, faktiskt). Men nöden har ingen lag och måste man så måste man. Handsprit kan rädda kräkreflexerna från att få fritt spelrum…

Jag hoppas och önskar innerligt att alla festivalgäster njuter, skrattar, sjunger och dansar av hjärtats lust. Jag hoppas och önskar också att det är totalt fokus på just musiken och sommaren och glädjen över att få njuta av så mycket musik i flera dagar i sträck.. och inget annat. Snart nog är det vardag igen.. men musiken, den tystnar aldrig någonsin. För musik ska byggas utav glädje.. precis så som Lill Lindfors sjöng en gång. Och i min värld är musik och glädje synonyma med varandra.

Read Full Post »

Pinsamt

För en stund tror jag att hon lät mig göra det med flit.. för hon blev minsann så lycklig att hon nästan kissade på sig i ren glädje när mitt nybörjarmisstag bedagades. Hon visste nog.. den luriga lilla pärlan jag jobbar med. Och hon lät mig sitta där hela dagen.. ordentligt och nogsamt.. och göra det jag inte alls hade behövt göra. Läxan gick hem.. jag gör inte om det igen! När jag lite lagom generad och skamsen berättade för Teamledaren log han bara och sa.. ”been there, done that”.. Men ändå! Usch så pinsamt. Jag brukar vara smartare än så. För det mesta. Dock inte idag.

Vi behöver inte gå in i detaljer.. men det handlar om rutiner kring en av de viktigare uppgifterna vi i mitt team pysslar med. En gång i veckan ska det göras. Minst en gång. Ibland görs allt klart på en och samma gång och ibland ska det till ytterligare ett moment följande vardag. Jag är hyfsat ny på just den här biten i mitt jobb och jag är lika barnsligt lycklig som alltid när jag får lära mig något nytt. De sista två veckorna har jag provat på att flyga solo.. klara det själv. Ja, vi kan ju enkelt konstatera att idag gick det sådär. Ingen annan tar dock skada.. mer än jag och mitt ego. Tack och lov.

Egentligen är jag dubbelt så korkad som också skriver ner det som ett vittnesmål om mitt pinsamma misstag. Det kan ju vara så att chefen också läser här.. och lönesamtalet väntar runt knuten. Å andra sidan har jag ju också lärt mig något värdefullt och jag följer min eviga linje.. som innebär att jag står för vem jag är och för vad jag gör. Det betyder ju också något, eller hur..?! Fast just idag.. kanske inte lika mycket som annars.

Pinsamt var det. Pinsamt.

Read Full Post »

Det är ingen hemlighet att jag är en person av den otåliga sorten. Åratal av övning har dock resulterat i att jag hanterar bristen av denna dygd intill perfektion. Okej, okej.. det beror på vad det handlar om.. men jag menar generellt sett. Livet har lärt mig att det är klokt att lugna sina sinnen och vänta. Vänta och se. Min paradgren!

Sen att det sjuder inuti mig mest hela tiden är en annan sak. Jag hanterar det också. Jag hanterar det mesta faktiskt. Är till och med hyfsat skicklig emellanåt. Man lär sig liksom. Det är klokt att välja sina strider och för att kunna göra det så måste man kunna behärska sig, ha tålamod. Skulle jag reagera synligt på allt som driver mig till vansinne så skulle jag vara ett vandrande, gapande, ilsket monster. Tålamod. Jag kan det där med tålamod. Jodå.

Så serverar livet en käftsmäll som heter duga! Hejdå tålamod, behärskning och alla andra bra-att-ha-egenskaper.

Att det händer saker vi inte kunnat eller velat förutse är inget konstigt. Vid min aktningsvärda ålder har det hänt tillräckligt många gånger för att jag ska kunna konstatera att.. ”okej, nu igen…”. Vi hanterar saker och ting olika utifrån vad vi själva bär med oss i våra ryggsäckar. Men vi har också fått lära oss att respekt, vänlighet, hänsyn och empati är egenskaper som för oss framåt och som låter oss fungera fint tillsammans i sociala sammanhang. Det är synd att den lektionen har missats av så pass många människor ändå.

Mitt tålamod brann inne helt i veckan som gick. Jag imploderade både i sorg och i ilska. Det gjorde ont att vara både så ledsen och arg samtidigt. Efter ett par dagar hade mitt inre kommit fram till att det är förfärligt obehagligt att stanna kvar i sorg och ilska. Det är mycket mer konstruktivt och belönande att se klart och att göra det bästa av den givna situationen. Sorgen och ilskan finns kvar men är mer hanterbar nu.

Däremot är tålamodet helt jävla borta. Åtminstone när det kommer till det där med en del människors brist på respekt, vänlighet, hänsyn och empati.. eller vanligt hyfs om man så vill. Det är inte okej att som vuxen bete sig hur man vill överallt. Var elak och orättvis om du vill.. men var det där ingen ser eller hör dig. Var allt du vill med dina likasinnade stackare till ”vänner”.. men inte ibland oss andra som uppskattar vanligt hyfs. Tålamodet när det gäller praktarslen är helt borta. Egoistiska, barnsliga och elaka människor har inte min respekt. Inte längre. Och viktigast av allt.. om ni väljer att döma andra utifrån era skeva värderingar.. glöm då inte att granska er själva och era handlingar först så att ni kan stå rakryggade och utan skuld och döma andra.

Det finns alldeles fantastiskt mycket fint och bra att fokusera på i stället. Jag tror jag ska göra det..

Read Full Post »

Jag gick i mål även i år. Tredje året på raken. Ett hundra blogginlägg på ett hundra dagar. Utmaningen avklarad. Grattis till mig..!

Det känns som en dubbel seger med tanke på i vilken situation jag befinner mig för närvarande. Livet har varit, och är fortfarande, utmanande och jag kämpar med att acceptera de begränsningar min hjärntrötthet orsakar. Det kräver lite mer än vanligt att genomföra en del saker då bland annat koncentrationen inte är som den borde. Jag blir lätt distraherad och då tar många, till synes, enkla saker längre tid att göra. Det är frustrerande, irriterande och skapar negationer mot mig själv. Jag inser hur orimligt det låter och jag önskar jag kunde känna och fungera annorlunda.. men jag är inte där än. Jag är dock på väg.. men då jag är av den otåliga sorten så tycker jag nog inte att det går fort nog.

Utmaningen betydde lite mer just i år och just på grund av min nuvarande situation. Men jag gjorde det och tacksamheten och glädjen känns viktig och riktig. Så följer den sedvanliga frågan då utmaningen nu är avklarad..

Ska jag fortsätta skriva..?!

Skriver jag för att jag vill att någon ska läsa, eventuellt beröras och möjligen återkoppla på något vis..?! Självklart gör jag det. Det motiverar, gläder och inspirerar att få veta att någon annan läser det jag skriver och dessutom tar sig tid att på något vis lämna en kommentar eller annat bevis på att de tagit del av mina ord. Men allra mest skriver jag för min egen skull och det borde också vara det som möjligen driver mig att fortsätta. Hur det blir med det får vi väl se.

Till dem som eventuellt följt mina hundra inlägg vill jag rikta ett hjärtligt tack för att ni tagit er den tiden!

(100/100)

Read Full Post »

Hur kan du vara så glad nästan jämt..? Det är svårt att förstå att du för en så hård kamp med dig själv. Ingen skulle kunna tro att du lider av utmattning.

Jag är en glad människa i grunden.. men jag gör också ett aktivt val varje dag och jag väljer glädje. Jag väljer att se möjligheterna och lösningarna i stället för hindren och problemen. Jag väljer att vara tacksam för det jag har i stället för att lägga energi på det jag saknar.

Det behövs faktiskt bara en gnutta av insikt och en någorlunda objektiv syn på var och hur vi lever här. I jämförelse med oändligt många andra människor runt om i världen.. har vi det otroligt bra. De allra flesta av oss har tak över huvudet och mat för dagen. Vi lever i ett land som har ett fantastiskt system för skolgång och sjukvård bland annat. För det mesta begriper vi inte ens hur lyckligt lottade vi är som bor här.. i fred och i frihet och med demokrati och grundlagar som värnar om våra rättigheter. Vi får dock inte glömma att vi också har skyldigheter. Vi har skyldigheter mot oss själva och mot vår omvärld.

Jag älskar mitt jobb och jag tycker de flesta av mina kollegor är härliga, fina människor. Jag har en ljuvlig familj, ett hem där jag trivs.. jag har tillgång till allt jag behöver. Jag har en fantastisk dotter som är ljuset och glädjen i mitt liv och jag har världens vackraste katt. Jag kan se, höra, röra, tala, skriva, läsa, smaka, känna.. jag kan tänka, drömma, förnimma.. och jag kan både gråta och skratta. Jag kan vara seriös och allvarlig.. men också skvatt galen och skämtsam. Jag talar flera språk flytande.. varav sarkasm är det jag använder alltmer flitigt.

Jag är glad. Och tacksam. För att jag både vill och kan. Alla kan. Men alla vill inte. Det tycker jag är synd.

(99/100)

Read Full Post »

Att alltid skylla på någon eller något leder aldrig någonstans. Det bli ingen lärdom av det. Det leder oss inte framåt. Att lägga ansvaret utanför sig själv är förödande. Att ta sitt ansvar för allt man säger och gör kan vara utmanande och jobbigt.. men otroligt nyttigt och moget. Det får oss att lära av våra misstag, att växa som människor, att utvecklas.. att röra oss framåt.

Det är så lätt att lägga vårt liv där framme någonstans. Allt blir bra eller bättre sen. Men sen ligger alltid framför oss. Och även om den plan vi har uttalat… med mål och sikte ligger där framme någonstans, så måste vi hitta delmål och befinna oss i rörelse och vara aktiva för att ha en chans att komma dit. Om vi ska komma till det läge när sen blir nu.. så måste vi agera. Inget sker av sig själv. Och ingen gör jobbet åt oss.

Gör det nu. Ibland blir senare till aldrig i stället.
Du kan få resultat, eller hitta på ursäkter.
Aldrig både och.

För att få resultat.. för att nå våra mål.. måste vi göra något. Sluta vänta på rätt tillfälle, rätt läge, rätt tid. Sluta vänta på att någon annan ska göra något först. Sluta vänta på att någon annan ska bereda din väg. Sluta vänta på att det ska kännas perfekt eller ens bra. Sluta vänta..!

Vill du förändra ditt liv eller något i ditt liv, vill du nå dina mål.. vill du utvecklas och växa som människa..? Ja, då krävs ett visst mått av arbete, ansträngning.. och en handfull av insikter. Som så många gånger tidigare vill jag då påstå att det kanske inte är enkelt eller roligt varje dag (fast det kan det ju också vara förstås).. men det är värt det i slutändan..!

Att nå mina mål.. att komma i mål och att ha förändrat mitt liv till det bättre.. är i min värld den finaste gåvan av alla och värt varje steg jag fått ta för att nå dit.

(98/100)

 

 

Read Full Post »

Jag fick ett sms i morse där det stod: Du är värdefull.

Någon tycker att jag är värdefull. Det betyder gränslöst mycket. Särskilt då denna någon är en person jag själv sätter ett stort värde på. Det gjorde mig så himla glad. Jag tänkte då att om någon tycker att jag är värdefull och tar sig tid att skriva ner det och skicka det till mig.. så borde jag åtminstone försöka att tycka att jag själv har det värde andra tillskriver mig. Det är inte lätt.. men jag både vill och ska försöka ännu hårdare att nå dit. Jag vet inte riktigt ännu hur men jag ska klura ut det också.

Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen: Det tar oerhört mycket kraft att tycka så illa om sig själv som jag gör. Jag fiskar inte efter bekräftelse för jag VET att jag är en bra människa och att jag duger som jag är. Men jag KÄNNER det inte. Inte ens lite. Intellekt kontra känsla har fortfarande ett stort glapp. Jag jobbar på det också. Jag jobbar på en massa olika saker. Ständigt jobbar min hjärna med att analysera, acceptera, formatera… Jag befinner mig i en process som kommer att ta tid. Det får ta tid för det ska bli riktigt bra. Bättre än bra. Livet är i förändring och jag tänker inte längre nöja mig med mindre än vad som är det allra bästa för mig.

(97/100)

Read Full Post »

Tyckte det här stämde så himla bra.. så jag delar gärna med mig av det. Det behöver inte vara krångligare än såhär. Faktiskt. Det är vi själva som krånglar till det för det allra mesta. Det är förvisso inte alltid lika enkelt.. men som med allt annat blir det var vi gör det till. Vi väljer själva hur våra liv ska bli. Emellanåt möter vi motstånd och vi ger efter för rädslor. Men vi har alltid, alltid ett eget ansvar i att forma vår framtid till det som är och blir det bästa för oss. Aldrig kan vi skylla eventuella misslyckanden på någon annan eller något annat. Vi styr inte över allt som livet ger oss.. men vi väljer hur vi förhåller oss till det.

  1. Om du inte går efter det du vill ha, kommer du aldrig att få det.
    Det är väl inte så svårt att ta till sig..?! Törs jag inte ens försöka att få det jag vill ha så lär jag aldrig få det. Våga och vinn.
  2. Om du inte FRÅGAR kommer svaret att alltid vara NEJ.
    Våga fråga och sluta vara rädd för att inte få det svar du vill ha! Tänk om det blir som du vill..?! Det är kanske lika läskigt som att bli nekad. Vad vet jag..?! Men våga fråga eller ta eget ansvar för att du inte tordes.. skyll det inte på någon eller något annat. Vi väljer själva. Alltid.
  3. Om du inte kliver framåt kommer du alltid att stå kvar på samma ställe.
    Hur vanligt är det inte att vi av bekvämlighet eller möjligtvis rädsla inte vågar ta ett steg framåt i livet..?! Ju längre vi står kvar, desto svårare är det att ta det där klivet. Det kan ju också vara så att man är nöjd med att stå där man står. Stå då kvar för all del.. men låt resten av världen fortsätta framåt utan att stå kvar och bli till ett bittert offer. Vad hindrar dig egentligen..?

Det är givetvis inte allas sanning. Inte heller försöker jag att förminska dem som gör andra val. Men i min värld är dessa enkla livsregler brutalt sanningsenliga och jag tar dem till mig. Därmed inte sagt att jag följer dem till fullo i varje steg jag tar.. men jag har dem med mig och jag är alltid medveten om att jag har ett eget val och ett eget ansvar i hur jag vill att mitt liv ska forma sig.

(96/100)

Read Full Post »

Ett par gånger om året tar vi chansen att haka på bussresan till vår vackra huvudstad. Nämnda bussresor arrangeras av fritidsföreningen på min arbetsplats. Bussen lämnar Norrköping tidigt på morgonen och vänder hemåt igen sent på eftermiddagen. Jag och dottern har varit med några gånger nu och det är lika trevligt varje gång. Vi bodde ju i trakten så himla länge.. och dottern är född och uppvuxen där. Det blir lite som att komma ”hem” en stund. Gatorna och platserna är välkända och vi hittar runt utan problem. Många åker med för att shoppa en heldag.. andra för att besöka sevärdheter eller kanske träffa vänner. Vi följer med för att gå runt och njuta.. och bara vara. Hur mycket jag än älskar Norrköping så saknar jag ändå Stockholm emellanåt. Det är en fantastiskt vacker stad på så många sätt.

Vi reser bekvämt i en supermodern buss (bild 1) och utanför glider landskapet förbi i en behaglig fart. Rapsfälten är knallgula just nu (bild 2). Just den här lördagen råkade det vara årets Stockholm Maraton, vilket gjorde att staden var lite extra avstängd här och där (bild 3). Vi började med en fika på Café Avenyn på Kungsgatan (bild 4). Mysig miljö men fruktansvärt otrevlig och sur personal. Dit går vi nog tyvärr inte fler gånger. Vi brukar dyka in på Vetekatten som är en riktig favorit.. men där var knökfullt. Så strosade vi Drottninggatan fram och där finns alltid något värt att stanna till för.. något att uppleva. Den här gången en marionett-artist (bild 5). Han alternerade mellan tre dockor och var himla duktig. På många ställen i city byggs det just nu.. (bild 6 och 7). Staden är i förändring. Vi styrde mot Kungsträdgården i hopp om att kunna sitta på en bänk och kanske ta en glass. Tji fick vi! Maratonlöparna passerade intill och avspärrningarna samlade mängder av människor i klungor precis överallt. Hela Kungsan hade dessutom förvandlats till ett enormt Food Court. Vagnar med all sorts mat och gott du kan tänka dig stod i långa rader.. enkla bord med bänkar fanns för matgästerna både här och där. Det är nu några veckor sedan körsbärsträden stod i magisk blom.. men vi såg faktiskt någon enstaka blomma som envist dröjde kvar i trädet (bild 8). Vi mötte också kollegan och vännen Ingela med sin son Gustaf där (bild 9). De hade varit på ett evenemang dagen innan och var nu på väg hem men stannade till för en snabb lunch innan hemfärd. Vi kramades lite, pratade lite och sa sedan hej och vi ses hemma sen. Minnesväggen som spontant skapades på den plats där lastbilen kraschade in i Åhléns-varuhuset den 7 april i år.. efter sin vansinnesfärd på Drottninggatan där galningen mejade ner, dödade och skadade människor och djur.. den har flyttats till Kulturhuset och gjorts om till en slags utställning. Väggen står inne i Kulturhuset nu (bild 10) och kommer att göras om till en permanent minnesutställning framöver. Vi klev också in på NK en sväng (bild 11).. strosade runt, köpte praliner, ett block och en vacker penna. Satte oss sedan framför Hötorgsskraporna för att bara sitta och njuta av dagen, staden och betrakta folkvimlet.. (bild 12 och 13). Lite mat på ett Steakhouse på Kungsgatan och så hemfärd. Nöjda efter en behaglig dagstur i våra gamla hemtrakter.. (bild 14). Vädret var helt perfekt. Mulet men lagom varmt. Allt var perfekt. Mest av allt sällskapet.. min älskade unge.

(95/100)

Read Full Post »

Jag har lovat mig själv att leva mer i nuet. Att inte fastna med blicken i backspegeln är viktigt. Det är nog klokt att snegla i den ibland för att se vart jag kommer ifrån och hur det tagit mig till där jag befinner mig idag. Det finns ett värde i att se vad som händer idag och också inse hur det påverkar i morgon.

Det är lika viktigt att inte stirra mig blind framåt. Allt blir bra sen. Jag tycker inte om ”sen”.. jag vill leva nu. Jovisst är det bra att se åt vilket håll jag rör mig och vad jag vill uppnå där framme. Det måste jag ju ha koll på om jag ska kunna ta mig dit. Att gå och famla i blindo går sällan bra.

Att leva idag är en konst och samtidigt det häftigaste vi kan göra. Att vara medveten om livet här och nu. Vara tacksam för allt jag har och inte lägga för stor sorg i vad jag förlorat eller i vad jag aldrig kan uppnå. Det är inte alltid lätt.. men det är alltid rätt.

(94/100)

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: