Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 mars, 2017

En låda med liv

Näe, det är det ju inte. Men det är en låda vars innehåll håller mig vid liv. Eller åtminstone hjälper det till avsevärt. Mediciner. Så många att de måste doseras för att jag rimligtvis ska få i mig alla i rätt dag och tid. Jag tänker inte gå in på vilka mediciner det är och varför jag har dem.. för det känns helt oviktigt för alla andra utom mig själv. Det är inte alls roligt att vara beroende av såhär många piller per vecka (84 stycken för att vara exakt) men här är ändå inte smärtlindringen medräknad. Den tas ju vid behov. Ibland är behovet flera om dagen, många dagar i sträck… ibland behövs ingen alls.

Jag är så tacksam över att leva i ett land där det är möjligt att få de mediciner man behöver ha. Jag är tacksam över att de inte helt ruinerar mig, utan att vi har ett högkostnadssystem. Jag är tacksam över att vi har läkare som kan konstatera vad jag behöver och också se till att jag kan få de mediciner jag behöver. Jag är så oändligt tacksam över att mina mediciner finns.. för det innebär att också jag kan få fortsätta att finnas.

(11/100)

Annonser

Read Full Post »

.. vila en liten stund. Så tänkte jag när jag kom hem efter en trevlig kväll med fina vänner som samlats för att krama om en raring som flyttat till USA men är hemma i Sverige en sväng för att hälsa på. Jag skulle bara blunda en minut eller två i soffan och sedan blogga och kanske se lite på TV innan jag gick och la mig för natten. Det gick ju sådär… Vaknade kring tre på morgonen och undrade i några sekunder var jag befann mig och varför jag befann mig där jag var. I soffan. Mitt i natten. Yrvaken.

Det visar sig att den där förbaskade tröttheten jag ständigt kämpar med och emot har börjat ta sig friheter och får mig att sova när och hur som helst. En klok människa skulle säga ”så bra, det behöver du” men kloka människan överröstas av den envisa, korkade som menar att jag kan ”bita ihop och fortsätta som vanligt”. Fast nu börjar den kloka människan att ta sig friheter och plötsligt sover jag löjligt mycket. På natten. På dagen. På kvällen. När som helst. För jag behöver det. Och nu.. under några dagar.. får det bli så. Jag tänker vara klok. En stund. Sen kör vi igen. Ett tag. Att tillåta vila är viktiga saker… Jag tror det börjar sjunka in nu.

(10/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: