Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2016

Helgen har gått i familjens och matens tecken. Utlovat regnväder och åska har vi inte sett skymten av. Tyvärr, vill jag tillägga. Det är så kvavt att det nästan känns plågsamt att försöka ta ett djupt andetag. Luften står still och svetten rinner oavsett om man gör något eller inte. Om detta tycker jag inte.. som bekant. Å andra sidan har det varit mycket trevligt att kunna sitta ute på altanen.. i skuggan av paviljongens tak och med en liten bris här och där som återstället hoppet om att det ännu finns syre trots att temperaturen är i det närmaste tropisk.

Midsommaraftonen och grillat känns som en tradition hos de flesta (bild 1). Vi åt både kyckling, fläskfilé och kotletter (bild 2). Vitlöksslungad färskpotatis, vitlökssmör, romsås och grillade majskolvar därtill. Givetvis smakade vi även lite sill (bild 3). Mot kvällningen hälsade den här fasterälsklingen på en stund (bild 4). Även hans pappa och bröder kikade in på lite jordgubbstårta. Jag och dottern satt sedan kvar länge på altanen.. pratade och njöt av den lite svalare luften när kvällen blivit natt (bild 5).

Midsommardagen blev närapå en repris av midsommaraftonen. Det blev ju en del mat kvar från föregående dag.. bara lite behövde kompletteringshandlas.. en mamma och en lillebror hämtas.. så körde vi en omgång till med grillat, färskpotatis och jordgubbstårta. Då dagen dessutom firar den hemländska flaggan så passade det fint med att ha det lite festligt dukat (bild 6). Samvaron fortsatte med en omgång Monopol där ute på den behagliga altanen (bild 7).. tills vi kände tröttheten bli övermäktig efter all god mat och fika under två dagar i sträck. Nu får vi väl anse midsommarhelgen vara ordentligt firad.. i dagarna två.. och därmed förpassad till historien som den varmaste i mannaminne. Nu vänder det.. och hösten nalkas. Äntligen.

20160624_175128.jpg 20160624_180429.jpg 20160625_235003.png 20160624_194311.jpg 20160624_231551.jpg 20160625_195520.jpg 20160625_214807.jpg

Read Full Post »

När jag smög igång med att jobba igen förra veckan så samlade jag så många kramar att jag blev alldeles lycklig i hela kroppen och själen i flera dagar. Två timmar om dagen blev den första veckan mer som social träning med lite inslag av jobb. Planen var/är att vända på det under den här veckan. På mitt skrivbord väntade också en chokladbit.. vilket vittnar om att en del kollegor vet hur man förgyller vilken skitdag som helst, hur man lugnar nerver, hur man peppar, hur man välkomnar.. ja, ni fattar. Choklad liksom. Choklad. Fungerar alltid. Nästan. Fungerar inte choklad så är problemet allvarligt och djupt.

I alla fall.. de där kollegorna jag har är helt fantastiska. Det låter som en klyscha och det må så vara.. men det är helt sant. Jag har arbetat sedan jag var 16-17 år gammal och haft många, många underbara människor som kollegor. Några få finns kvar i mitt liv fortfarande… på ett eller annat sätt. Men de här kollegorna jag har nu.. Ja, hur ska jag förklara?! De är helt fantastiska. Jag kan samla hur många kramar som helst vilken sketen jobbdag som helst..! Bara en sån sak. Spontana kramar. Vi vill varandra väl. Vi skrattar tillsammans. Ibland gråter vi tillsammans. Vi gläds åt och med varandra. Det finns någonting genuint hos de allra flesta. Jag har aldrig upplevt något liknande någon annanstans.. och med mina 50 år har jag hunnit träffa en del människor och kollegor ändå. Jag omges av bra människor. Av äkta människor. Av fina människor. Av människor jag tycker om.

20160621_171151.jpgSom idag när jag kom till jobbet.. så hittar jag en helt underbar, väldoftande, bedårande pion i en vas på mitt skrivbord. Hon som plockat den i sin trädgård visste hur mycket jag skulle uppskatta den, hur glad jag skulle bli. Och det blev jag. Ända ner i tårna. Efter en stund smyger en av mina gullungar intill och viskar… ”jag har choklad på mitt bord”.. vilket alltid framkallar samma lilla glädjerus hos mig. Så hamnar en liten chokladbit hos mig, intill vasen med den fina blomman. Jag tar en tugga.. dricker lite kaffe.. låter chokladen smälta i munnen tillsammans med det starka kaffet. Samtidigt beundrar jag den vackra pionen och känner sådan oändlig tacksamhet över hur fina människor det finns och över att jag få vara en del i denna ovanligt härliga gemenskap som råder på min enhet. Tänk om folk visste hur mycket kärlek det finns i den där gråa betongkolossen som huserar det statliga verk som är min arbetsplats.

Read Full Post »

Ja, än så länge håller jag mig flytande. Jag började arbeta den här veckan. Hittills har mina två timmar om dagen på arbetsplatsen fungerat mer som social träning. Trots detta känner jag att det är ungefär vad jag mäktar med just nu. Jag är duktigt slutkörd av att åka iväg ”bara” dessa få timmar. Jag inser allt tydligare hur begränsad jag faktiskt är just nu. Acceptansen av detta är en långsam process hos mig. Jag vill, vill, vill.. och blir ledsen och frustrerad när jag inte kan. Jag har också fått lära mig att jag hela tiden måste vara vaksam på mig själv. Det är otroligt lätt att jag reagerar och agerar på ren reflex.. ”självklart gör jag, kan jag, vill jag…” fast min viktigaste läxa i dagsläget är att just hitta begränsningarna och hejda mig själv. Att kunna säga nej utan att känna dåligt samvete. Att sätta gränser och tacka ja till mig själv i stället. Min sjukskrivning är till för att jag ska må bra igen. Då kan jag ju inte fortsätta på det sättet som gjort mig sjuk. Det låter väl klokt och bra..?! Önskar att intellektet och känslan hittar varandra snart. Glappet består tyvärr än så länge.

20160616_130151.jpgÄntligen kom regnet. Det är ruskigt torrt i skog och mark. Luften har varit pollenrik och lite åt det kvava hållet då vindarna inte varit så aktiva. En del träd lider och börjar visa gulnande löv i protest. Regnet behövs och är efterlängtat. Idag kom det. Det har strilat, droppat, vräkt ner i omgångar under dagen. Det sköljer bort och rensar både luft och jord. Jag är tack och lov inte allergisk mot pollen.. men är ändå ganska less på detta gula, mjöliga som lägger sig på precis allting som befinner sig utomhus. Jag älskar regniga dagar.. om de inte tar över och dominerar helt. Underbart med ljudet av regn mot fönsterblecket.. vilsamt och meditativt.

20160616_193150.jpgIdag påbörjades den tredje av de tre mäktiga filmerna. Sagan om Konungens återkomst. Min favorit. Jag älskar, älskar, älskar den och kan se om den i all evighet. Precis allt är så fulländat i filmen.. effekterna, dramaturgin, språken (ja, det är flera), omgivningarna, musiken.. för att inte tala om skådespelarna. Speciellt han den där som till slut kröns till Konung. Vi orkade inte se klart hela ikväll… resten ser vi på söndag kväll när dottern är tillbaka hemma. Det är gråt-delen av filmen. Jag storgråter så snoret flyger nästan hela sista timmen.

Read Full Post »

Vi befinner oss i skolavslutningstider. Dessa firas på varierande sätt runtom i vårt vackra Sverige. Själv hade jag, under mina skolår, den fina traditionen att få avsluta varje skolår i en mycket vacker kyrka. En del traditioner hålls det fast vid.. det tillkommer nya och andra försvinner helt. Inget konstigt. På senare år har det förekommit otäckt mycket artiklar, påståenden och ”sanningar” i media om hur traditionerna urholkas.. om hur svenska flaggan förbjuds.. om hur det nya, skrämmande, främmande tar över. Vart för någonstans då..?

Jag har fått den stora glädjen att bevittna några skolavslutningar även på senare år, då mina brorsbarn gått på sommarlov. Varje gång har vi varit i en kyrka. Varje gång har den vackra svenska flaggan stolt burits fram av elever. Ingen tradition har varit åsidosatt så vitt jag kunnat se. Varje gång har jag tårögd sjungit med i Den blomstertid nu kommer.

Jag vill påstå att detta enfaldiga trams om att vi känner oss hotade av mångfalden är något som de mest rädda och förändringsovilliga hittat på och gjort om till sanningar. Sina egna sådana. För så ser inte verkligheten ut. Varken i skolorna där dottern hade sina avslutningar eller här i Östergötlands skolor.

20160609_225553.png 20160609_100921.jpgSkolavslutningen i torsdags hölls i syrisk ortodoxa kyrkan och mångfalden bland deltagarna var stor. Många nationaliteter var representerade. Men alla samlades och samsades i samma lokal, lyssnade på samma rektor och samma sommarsånger. Vi som ville och kunde sjöng med i Den blomstertid. Allt fanns med.. precis som när jag själv slutade skolan för många år sedan. Den stora kyrkan var fylld av föräldrar, far- och morföräldrar och åtminstone en faster. Efteråt satte vi oss på McDonalds för lite frunch. Nästa år börjar Oliver i åttonde klass..

20160610_195844.jpg 20160610_181241.jpgVeckan innehöll ännu en skolavslutning för min del. Vi firade en student som läst estetik på ett gymnasium här i staden. Studenten är en nära släkting till svärsonen. Också på denna studentfest samlades mångfalden under samma tak och trivdes tillsammans. Här fanns en härlig röra av glada människor från Chile, Storbritannien, Sverige, Finland, Polen, Colombia.. och säkert mer än så.

Traditionerna har bevarats. Kyrka och psalm. Flagga och tal av rektor. Det nya som tillkommit sedan jag själv var i skolåldern är väl valet av sommarsångerna. Idag sjunger man sommarplågor av Gyllene Tider och Tomas Ledin.. och på sin höjd Idas sommarvisa. Men det är så rart och så falskt och långt utdraget och fint. De som verkar tycka mest om det är lärarna som får styra över barnen en sista gång innan de släpps på sommarbete. Alla är lika rörda och berörda, glada och förväntansfulla.. oavsett vart vi härstammar ifrån.

Själv väljer jag mångfald över enfald vilken dag som helst.

 

Read Full Post »

Här är då det hundrade inlägget på raken och därmed målgång i utmaningen #blogg100. Det är hundra dagar sedan den 1 mars. Wow! Grattis till mig.

Mitt syfte med att för tredje året på raken haka på denna utmaning, var att hitta tillbaka till skrivglädjen. Och syftet är därmed uppnått. Jag tänker fortsätta skriva.. om än kanske inte varje dag. Jag älskar ju att skriva så det finns ju ingen anledning att låta bli.

20160607_205344.jpgNu är vi klara med Härskarringen, inklusive allt extramaterial. Film nummer två i trilogin, Sagan om de två tornen, är klar.. extramaterialet väntar.

(100/100)

Read Full Post »

Idag har jag gjort två saker som fört mig framåt på min stig och i mitt mående. Små saker.. sannolikt snudd på betydelselösa för andra. Men för mig är de stora. Mentalt stora. Det är saker som på sätt och vis definierar delar av mig och som jag tappat längs vägen på min snåriga, mörka, smala stig. Jag har fullt sjå att försöka ha koll på vart jag ska sätta ner foten härnäst. Så att ha tagit dessa små… men (för mig) stora kliv känns befriande. Det ger mig tilltro, hopp. Det kommer att ta tid.. me oj så bra det ska bli!

20160607_211856.jpgJag skrev nyligen om att jag läst två böcker. Om hur omvälvande det var för mig då sorgen över att inte längre förmå att läsa är så stor. Jag har ganska många olästa böcker som väntar på mig. Böcker jag verkligen vill läsa. Idag ställde jag mig framför min bokhylla och riktigt sökte. Jag ville få den där känslan av längtan och nyfikenhet. Det tog en bra stund. Men till slut hade jag en bok i handen. En bok jag inte ville ställa tillbaka. Jag började läsa.. och fick äntligen tillbaka den där känslan. Känslan av att jag vill ta med mig boken överallt.. jag vill läsa mer.. jag längtar till att förlora mig in i författarens skapade värld. Just den här nedskrivna världen var mycket verklig. Djupt berörande. Underbart språk.

20160607_194111.jpgMina naglar är något så ovanligt som en del av min kropp jag gillar. Jag tycker om att pyssla om dem och måla dem i vackra färger. Men de sista veckorna.. eller kanske månaderna.. har jag inte brytt mig. Alls. Jag klippte ner dem och ignorerade dem. Utbudet av nagellack i butikerna har inte fått minsta lilla uppmärksamhet från mig. Men idag var det dags. Jag lyxade till det med en peeling av händerna först. Sedan noggrann omvårdnad av naglarna. Lite för att gottgöra den långa nonchalansen. Nu glädjer de mig igen.. ljust rosa och glänsande.

(99/100)

Read Full Post »

Sveriges nationaldag. Vi är ganska dåliga på att fira den.. även om det blivit bättre på senare år. Min vackra stad hade arrangemang lite här och lite där. Jag deltog inte i något av dem.

20160606_202031.png20160606_160512.jpgVårt firande bestod i att äta gott hemma hos mamma. Varmrökt lax smakar ljuvligt. Jordgubbar med glass till kaffet var ren njutning.

Sveriges nationaldag är också min bästa väns födelsedag. Vi har varit bästisar och följts åt i livet sedan vi var 10-11 år. Hon är en viktig del av mitt liv.. som den själasyster hon är. Jag önskar jag kunde krama om henne oftare.. men de hundratals kilometerna begränsar den möjligheten. Hoppas hon haft den bästa av dagar idag.

Jag fortsätter min kamp mot ett bättre mående. Jobbet får tyvärr vänta en stund till.

(98/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: