Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2016

Omgivningen har, inte helt sällan, svårt att förhålla sig till en medmänniska som lider av utmattningssyndrom, utbrändhet, psykisk ohälsa… eller vad man nu vill kalla det. I slutet av detta inlägg lägger jag in nio saker som är ”typiska” för någon som har ångest. Har man aldrig varit i närheten av ångest så vill jag påstå att det är nära på omöjligt att förstå känslan. Vi har hamnat i den här situationen av olika skäl förstås och det är ytterst individuellt hur länge vi blir kvar där eller hur djupt problemet sitter.

vilaJag själv känner mig ganska trasig just nu. Har tidigare skrivit om glappet mellan intellektet och känslan och min strävan mot att hitta balansen i livet igen. Läkaren jag till slut träffade tog sig tid att förklarad vad som hänt… rent fysiskt och psykiskt inuti mig och vad som krävs för att bli frisk igen. Jag trodde mig veta vad det handlade om.. men jag visste bara en liten del, trots att jag befunnit mig i den här situationen tidigare för många, många år sedan. Läkaren förklarade varför vila och återhämtning är så otroligt viktigt. Då menade hon verkligen vila i ordets rätta bemärkelse. Vila, som att ta det lugnt och helst inte göra något alls. Inte stimulera hjärnan särskilt mycket. Givetvis ska jag göra saker.. men då saker i en helt annan takt än vad den är van vid numera. Jag fick också order om att hitta de saker i livet.. stora eller små.. som skapar glädje och ett lugn. Såsom att läsa, att kanske skriva.. eller att lyssna till musik, vara ute i naturen. Men bara i begränsad omfattning. Det är tystnaden och stillheten som läker och helar mig (det.. och katten förstås, min healer). Att undvika stimulans av hjärnan.. förutom några få timmar per dag. Stimulans i form av tv och datorer ska helst begränsas. I just mitt fall.. som varit så högpresterande.. behövs tystnaden mer än någonsin. Min rehabilitering består i att hitta det totalt motsatta läget mot det jag befunnit mig i alltför länge.

Har tittat in på arbetsplatsen vid ett par tillfällen då jag haft anledning att uträtta ärenden där. Lämna läkarintyg, återkalla semester och sådant. Många kramar och en omtanke som känns äkta och som gör väldigt gott. Och så finns det några som i all välmening kommer med förslag på hur jag ska bete mig och vad jag ska göra för att bli frisk så fort som möjligt. Någon tyckte att jag borde försöka komma tillbaka och få lite att göra på dagarna i stället. Men jag har ju försökt! Hela våren försökte jag.. och klarade av det. Men sen tog det stopp då jag och min själ insåg att jag inte var eller är någon maskin. Andra tycker jag borde aktivera mig mer.. göra något vettigt och inte bara sitta hemma. Alla har vi olika saker som ger oss energi eller som helar oss, som vi mår bra av. Att ta flera timmars promenader eller att springa är inte något som tilltalar mig. Inte alls. Jag borde skriva mer strukturerat och med avsikt att publicera det jag skriver. Absolut! Så härligt det vore. En dröm faktiskt. Men kanske inte just nu.

Jag vet att de menar väl. De säger det de säger i all välmening.. men det stärker min känsla av otillräcklighet.. av att vara värdelös och oduglig. Tyvärr. Åter igen.. intellektet vet att det inte är så, men känslan vinner. Känslan bekräftar det som en sanning. Tänk.. jag klarar inte ens av att jobba. Jag klarar inte att skriva, att texta, att långpromenera eller jogga. Jag klarar inte av någonting alls just nu känns det som. De menar så väl.. men jag blev så himla ledsen. De förstår inte att jag jobbar stenhårt med att bara finnas till och klara mig genom varje dag och att jag inget hellre skulle vilja än att jobba varje dag igen.. att orka och att kunna göra det.

Jag är på väg dit.. men det tar tid. Jag är otålig och rastlös för att det inte går fort nog. Men jag är också trött på ett sätt som jag inte ens kan försöka beskriva. Det är en trötthet som inte går att sova bort. Jag är in-i-benmärgen-trött. Men det kommer att bli bra till slut. Jag tvivlar inte alls på det.

Här följer nio brutalt ärliga saker som en person med ångest känner (kopierat från http://www.topphalsa.se)

1. Ångest ger fysiska symptom
Ångest är inte bara en känsla. Ofta ger den även fysiska symptom så som svettningar, tryck över bröstet, bultande hjärta och spända muskler. Kraftig ångest kan dessutom ge symptom så som illamående, yrsel, frossa, domningar och klåda.

2. Vi kan inte alltid kontrollera det
Även om vi anstränger oss så går det inte alltid att styra.

3. Vi förstår inte alltid varför
Plötsligt är den bara där. Ibland är det tydligt var den uppstår ifrån, men ibland förstår vi den inte alls…

4. Mycket av lidandet sker i det tysta
Nej, oftast säger vi ingenting till andra. Ofta låser vi in oss istället.

5. Även enkla små saker kan trigga den
En liten grej kan öka i storlek, och helt ologiskt ta över kroppen.

6. När den kommer är den förlamande
Ångest kan stoppa upp livet. Den bedövar och förlamar. Inte förrän den är borta kan vi röra oss helt fritt igen.

7. Det syns inte alltid utanpå
Ångest sker inuti. Men inuti kan den vara STOR. Även om vi ler så kan det finnas ett tryck över bröstet och tankarna vara någon helt annanstans.

8. Det kan kännas som att det aldrig kommer gå över
Även om det gör det.

9. Vi behöver dig (även om vi drar oss undan)
Även om vi vill bli lämnade ifred, även om vi drar oss tillbaka och drar täcket över huvudet, så hjälper det att veta att någon finns där. När vi är redo att krypa fram igen – var bara där

(85/100)

Read Full Post »

Detta universella sätt att ordlöst förmedla en känsla. Jag är absolut en kramare. Blir riktigt glad långt in i själen oavsett vilken typ av kram jag får. Finns det olika typer av kramar?

Ja, det vill jag nog påstå att det finns. De där lite försiktiga där man knappt nuddar kind mot kind och tar i hand. Ni vet.. en lite mer avancerad och hjärtlig handskakning kan man säga. Så finns också den där hip-hop-kramen där man bumpar axel mot axel och håller varandras högra hand i ett fast grepp. Och de där lite avvaktande kramarna man kan ge eller få med någorlunda ytligt bekanta människor. De kramarna är lite stela och man spänner nacken och håller liksom huvudet ifrån varandra. Den kramen är också väldigt snabbt avklarad.

kramSå har vi de där riktiga omfamningarna. Där man kramas med hela kroppen. Tätt och kind mot kind eller kind mot axel. De där som känns ända ner i tårna. De gör så himla gott. Och så finns det spontana små och otroligt hjärtliga och innerliga kramar.. sådana man ger i förbifarten någon man tycker riktigt mycket om. Det finns också hej- och hejdåkramar. En del älskade människor kramas man med när man ses.. oavsett om det är ofta eller sällan. Och så den bästa kramen av alla.. den som känns i hela kroppen och själen. Då man håller om tyst och länge och bara finns för varandra. Fungerar på alla typer av människor.. men används med fördel på dem man tycker extra mycket om.. eller vill komma ännu närmare.

De är gratis och gör så gott. En riktigt ärlig kram kan förändra någons dag. De kan läka trasiga själar. De skapar mer godhet. Kramas mer helt enkelt..

(84/100)

Read Full Post »

20160506_211225.pngSplittrade tankar och funderingar idag. Det får bli en typ av lägesrapport..

  • Väder: lite sol, lite vindar, lite mulet.
  • Lunch: stekt halloumi med ett tärnat äpple. Mums.
  • Förhoppning: Finalspel i hockey-vm. Finland möter Kanada. Sändningen får mer än gärna avslutas med den mäktiga finska nationalsången.
  • Sinnesstämning: idag kämpar jag lite mer än vanligt. Ångest är jobbigt.
  • Ljud: inget. Idag föredrar jag tystnaden. Förutom lite tv då.
  • Utmaning: skulle vilja skriva brev. Har velat det länge. Idag har jag plockat fram papper och pennor. Kanske, kanske..
  • Hushållsnytta: tvättat lite, diskat lite.
  • Beroende: som alltid.. Kaffe!
  • Klädkod: svarta knäkorta leggings, röd urtvättad och skön t-shirt.
  • Möbel: soffan. Idag är vi riktigt nära varandra.
  • Sällskap: den bästa av de bästa. Min healer. Hans Kungliga Underbarhet.. Kejsare Karamellpudding ❤

(83/100)

Read Full Post »

En härligt blåsig men solig lördag bjöd på lite av varje.. och det där med att ta det lugnt och inte utsätta mig för mycket på en gång.. nåja, det gick sådär.

Lokus-loppis på Gamla torget var både stort och välbesökt (bild 1). Lite fynd hittades och både jag och lilla mamma var nöjda. Vårmarknad med växt-tema vid vackra Färgaregården (bild 2). Växter, plantor och allt som hör trädgård och odling till.. men även hantverk i olika färger, former och material. Det fanns även ett digert utbud av diverse ätbart från trakten. Ost, fisk, korv, hembakat, honung, diverse drycker.. det ena mer ekologiskt och nyttigt än det andra. Mycket trevligt. Lite hemakade godsaker från ett par rara damer fick följa med hem. Kikade efter lavendel och ståtliga pelargoner.. men köerna avskräckte så jag lät bli.

Även mamma köpte gofika med hem. En del av detta goda avnjöts i hennes trivsamma kök tillsammans med lite Lukas-gos (bild 3).

Vid det här laget var orken pressad till sitt yttersta. Jag ville och behövde komma hem. Vilade en stund i tystnaden.. innan Matchen.

Kvartsfinal. Finland-Ryssland. Intensiv, snabb, tät hockey. Vilka spelar om guldet i morgon? De Finska Lejonen levererade. Tre mål mot ett. Sådärja! (bild 4). Jag hoppas innerligt få höra den mäktiga finska nationalsången även efter finalmatchen mot Kanada i morgon.

(82/100)

20160521_101400.jpg20160521_110029.jpg20160521_121359.jpg20160521_173932.jpg

Read Full Post »

20160520_133652.jpgSå fulländat vacker.. inte bara den här rosen, utan hela buketten. Betagande vacker och med ljuvligt doftande rosor och liljor. I rosa toner.. varje blomma, varje kvist.. bildar en perfekt och harmonisk bukett. Buketten består av många olika typer av stjälkar, blad, färger och former.

Ungefär som ett väl fungerande team, en familj, ett lag, en enhet.. eller vilken konstellation som helst. Trots olikheter i utseende och egenskaper.. eller kanske just därför.. så kan vi fungera tillsammans, komplettera varandra och fungera som en bra grupp och få omgivningen att imponerat betrakta det fina samspelet. Om vi bara kan samsas i samma vas, få tillräckligt med vatten och ljus, komplettera varandra trots olikheter.. så kan vi bli oslagbara.

Buketten var dagens överraskning. En otroligt glädjande sådan. Skickad av de där glädjeprickarna jag skrev om igår!

(81/100)

Read Full Post »

20160520_002941.pngFör mig är både tussilagon och maskrosor synonyma med glädje. Därav ordet glädjeprickar. De flesta avskyr dem. Eller åtminstone så anses de vara till problem eller bekymmer. Jag föredrar också att beundra dem på andra ställen än min gräsmatta.. men det poppar upp en och annan ändå. I ren trots, tror jag.. Vad är det för glatt med dem då? Tja.. de är solgula.. de är livskraftiga, starka. När vi ser dem är det definitivt vår.. eller till och med sommar. Ljusets tid. Och så tycker jag att de är söta att se på. Gulliga. Hade de sålts i handelsträdgårdar eller på plantskolor.. ja då hade det varit rusning efter dem. Tror jag..

Glädjeprickar finns det gott om även på min arbetsplats. Fast de är av en annan sort. De kallas kollegor, vänner och fantastiska medmänniskor. Jag hälsade på där idag. Skulle ju lämna det där sjukintyget. Möttes av massor med glädje och varma kramar. Vilken ego-boost!! Det värmde långt in i hjärteroten och djupt in i den trasiga och trötta själen. Jag berördes innerligt och tänker ĺeva på detta underbara bemötande en bra stund. Det tål att upprepas: Jag har världens bästa kollegor och världens bästa jobb. Och chef. Absolut bästa chefen också.

(80/100)

Read Full Post »

Jag ska acceptera att det nu är som det är med livet och hälsan just nu. Jag måste. Det hjälper knappast att envist motverka det uppenbara. Inte heller att fortsätta låtsas att allt är bra. Nu är det som det är och ju fortare jag landar i den sanningen.. desto fortare kan jag börja läka.

20160517_121324.jpgLäkarbesök idag. Fortsatt sjukskrivning och en plan för upptrappning i arbete därefter. Det låter bra. Jag erkänner.. något motvilligt.. att det faktiskt behövs. Jag ska vårda mig själv så jag räcker länge. Men.. varför känns det så fel? Varför känner jag mig så lat och oduglig? Jag VET ju att jag har ett värde och att jag duger även om jag inte presterar. Jag vet ju det! Så varför kan jag inte känna det? Varför, varför, varför..?!

(79/100)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »

%d bloggare gillar detta: