Mitt i mitt privata lilla kaos.. där jag ganska vilset trevar och söker efter en någorlunda trygg plats att ställa ner foten på inför nästa steg på livets stig.. mitt i allt som är tungt och svårt och jobbigt.. påminner jag mig själv om allt jag har att vara tacksam över. Varje dag gör jag det. Varendaste dag, hur mörk och ångestladdad den än har varit.
Jag tar ingenting för givet. Ingenting. Känner djup och ärlig tacksamhet och ödmjukhet för allt jag har och allt jag får. Jag har så mycket att glädjas åt. Oftast försöker jag också visa det för dem det kan beröra. Det är så roligt att ge komplimanger, att glädja mina medmänniskor. Jag ger ofta komplimanger.. men aldrig någonsin om jag inte ärligt menar dem. Jag tycker om att glädja människor vare sig jag känner dem eller inte.
Äkta känslor. Ärlighet. Uppriktiga tankar. Sanningar. Det är inte så svårt. Inte svårt alls. Och tar det emot.. om det uppriktiga saknas.. så är det minst lika enkelt att vara tyst.
Men åter till tacksamheten. De senaste dagarna har den känslan stärkts av okänd anledning. Det är bra att påminna sig själv ibland. Skifta fokus från allt vi möjligen saknar, vill ha eller allt som tynger och dränerar.
Tacksam? Ja, mycket!
(73/100)
Kommentera