Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2015

Den är här nu..

Nu ska jag bara andas och finnas ett tag. Njuta. Leva. Skratta. Sova. Typ..

Det får storma om det vill. Molnen kan samlas utan att det berör mig alls. Regn spelar ingen roll. Det får bli mörkt tidigare.. för det är så livet ser ut här uppe i norden vid den här tiden på året. Solen kan stråla. Det får gärna åska. Jag bryr mig inte.

För nu.. är det SEMESTER!

semester_i_solstol_1182849704_1099549

Read Full Post »

Det är något visst med att ta emot passagerare som landar sisådär kring halv tre eller tre på natten. Ett nattliv förekommer på en flygplats. Allt flyter på som det ska i ett rutinerat samspel. I mörkret där ute går det omkring personal i varselkläder som lyser neongula i reflektioner från minsta lilla ljus. Från andra sidan flygfältet hörs musik just i natt. Det är motorgården som håller sin årliga cruising-fest. Passagerarna.. de håller på att frysa ihjäl, säger de. Äsch.. vi har ju plusgrader.. svarar jag. Kontrasten blir dock stor då de kommer från 35-40 grader och landar mitt i natten ochtrötter termometern i bästa fall visar 15-16 grader vid den här tiden på året. Sömndruckna barn som inte alls vill säga god morgon och vuxna som till stor del är nöjda med att vara hemma igen. Det som efterlängtas mest är den egna sängen. Ungefär som hos gränskontrollanten alltså.. Gränskontrollanten njuter dock av antalet grader här hemma.

Strax kommer de.. planet passerade Gotland för några minuter sedan. Klockan närmar sig tre. Om ungefär en timme ska jag hem och vila en liten stund innan jag är tillbaka här igen för det sista passet innan… ja, just det.. semestern. Den är nästan här nu.

Read Full Post »

Lägesrapport

Det virvlar kring mig nu. Så mycket händer i min omedelbara omgivning.. Glädje och sorg. Lycka och förtvivlan. Stress och återhämtning. Skratt och gråt. Jag kastas mellan ytterligheterna som ett maskrosfrö i full storm. Känner mig ganska trött och dränerad. Men det är ju bara timmar kvar till semestern. Efter mitt söndagspass som gränskontrollant klär jag av mig uniformen och arbetsansvaret och blir bara Annukka i tre veckor. Det känns helt underbart just nu.. att ha denna tid till förfogande då måsten och vardagsrutiner får stå åt sidan en stund. Min plan är att ha fokus på vad som får mig att må bra. Missförstå mig rätt.. jag mår bra av att få arbeta.. men inte bara arbeta. Jag ska ladda energinivåerna för att kunna ge den underbara hösten och alla förändringar på jobbet de allra bästa förutsättningarna för att bli så bra de någonsin kan bli.

Jag är så tacksam över så mycket. Det har blivit tydligare än någonsin denna tokiga vecka hur mycket jag har att har att vara tacksam över i mitt liv. Visst vacklar hälsan lite till och från, små gropar dyker upp då och då på livets stig, orken och tålamodet prövas friskt ibland. Men i det stora hela.. så har jag det oerhört bra. Det är lättare, roligare och mer givande att tänka på allt positivt livet erbjuder. Det negativa finns liksom där ändå men behöver ingen extra uppmärksamhet, tycker jag.

Jag har en fantastisk dotter. Jag har en underbar familj. Jag har en vacker, stor kattpojke som totalt äger mitt hjärta. Jag har inte bara ett arbete, utan två och jag trivs och utvecklas genom dels det jag gör men också med hjälp av människorna jag möter.. såväl kollegor som andra. Jag har ett hem jag trivs i. Jag bor i en vacker stad i ett land där kriget är långt borta. Jag har vänner som berikar mitt liv och som får mig att skratta och må bra.

Nu.. är det en arbetshelg som pågår. Några timmar kvar.. sen väntar den där semestern. Vad ska du göra…? frågar vännerna. Så lite som möjligt.. svarar jag. Bara det som får mig att le och må bra. Jag är dessutom helt väderokänslig så jag bryr mig inte ett dugg om det är sol eller molnigt. Jag är ju ledig.

Read Full Post »

Tjugo minuter. Jag sov tjugo minuter längre än jag borde ha gjort. Egentligen inte så mycket men tillräckligt för att få dagen att starta i obalans. Missade första spårvagnen och fick sikta in mig på nästa. Den kom som den skulle och den åkte med mig sittandes i den. Så fort spårvagnen kommit i rörelse så slog det mig att jag glömt något oerhört viktigt kvar hemma. Något som absolut inte kunde vänta. Oj vad det osade svordomar i min stackars hjärna.. Dessutom regnade det och jag var utan både jacka och paraply. Såklart.

På jobbet sladdade jag in på halva sulan och med andan i halsen. Jag hann till morgonens genomgång av dagens arbetsinnehåll ändå. Fick också till en lösning om att hämta det viktiga jag glömde hemma. En kollega lovade köra mig hem under lunchen. TACK i himlen för underbara kollegor. Lunchen blev väldigt.. vi kan kallade den fjuttig.. just idag.

Det fina, underbara med dagen hamnade mitt i eftermiddagen. Jag har en helt fantastisk kollega.. en som sticker ut lite. En ung kvinna. Jag tycker så mycket om henne. Hon har beslutat sig för att följa sina drömmar och dessa ligger inte på den nuvarande arbetsplatsen. Det har givit henne två års tjänstledighet med start Nu. Vi samlades, gav henne dryga två kilo smågodis (för det finns inget sådant i drömmarnas land och det är vad hon kommer att sakna mest, förutom människor som blir kvar här hemma).. lite gulliga småsaker och en skrivbok med personliga hälsningar från de flesta av oss. Jag är så innerligt glad för hennes skull, men himmel så jag saknar henne redan. En underbar människa.. trygg, kompetent, vacker, rolig, smart, duktig. Jag är så tacksam över att ha fått lära känna henne. Jag önskar att hennes drömmar slår in och att studierna ger henne en stabil grund att stå på och senare utgå ifrån i yrkeslivet. Men jag längtar tills hon är hemma här hos oss igen.

Så var det planerad övertid på jobbet. Maximal irritation över respektlösa människor som suger energi. Ibland måste man bemöta även dessa och göra det bästa av situationen. Annars gick det bra och en del fniss blev det också. Därefter hemgång.. elva timmar efter instämplingen i morse. Jag kan bara åter igen upprepa.. hur tacksam och rent av lycklig jag är över att ha arbeten som jag verkligen trivs med och där jag känner att jag gör en insats.

Så var det dags för avskedskramen med flickan. Efter den så satte sig melankolin som en granitklump i bröstet. Där hängde den kvar hela spårvagnsresan hem. Väl hemma sen så väntade de två viktigaste i mitt liv och granitklumpen förvandlades till den mjukaste sand som bara rann av mig och lättade sinnet. Orken var dock naggad i kanten så det blev en mycket enkel middag, lite tv och därefter påhälsning av herr John Blund.

darinAllt detta (och mer) rymdes i gårdagen. Idag är en ny dag. En dag närmare helgen. En dag närmare semestern. Idag blir det tre-generationer-gemenskap tillsammans med min mor och min dotter på stadens gator som underhåller med första dagen av tre i årets begivenhet.. Augustifesten. För att inte tala om gratiskonserten i en av stadens parker. Darin är ju i stan..

Read Full Post »

Idag är det något så ovanligt som en vanlig fredag i mitt liv. Eller vanlig och vanlig.. alla dagar är ju unika. Det vanliga med just denna dag är ju att det avslutar vardagsveckan och markerar helgens början någon gång där på eftermiddagen. Det ovanliga för min del är att jag har en ledig lördag den här veckan..! Woohoo.. Lyxigt värre. Ååh vad jag ska ha sovmorgon. Så väntar enbart ett nattpass mitt i helgen.. sen ännu en dag av återhämtning innan vardagen åter tar vid.

fridayNedräkningen pågår till semestern. Efter den här vanliga fredagen återstår tio arbetsdagar. Det känns ju överkomligt för all del. Nästa vecka innehåller förvisso planerad övertid men också lite socialt umgänge innehållande en liten utflykt, trevliga kollegor och en massa rökta räkor med aioli och baguetter. Inte illa alls.

Men alltså.. fredag. Vilken njutning. I morgon går jag i myskläder hela dagen och bara finns till för mig själv. Och katten. Alltid katten. Det lär dessutom bli alldeles för soligt och varmt där ute.. så jag stannar inomhus och bara njuter av att göra absolut inget alls.. eller möjligtvis något. Men bara om jag känner för det.

Read Full Post »

En hägring

oas2Ja, så känns semestern nu. Den som var.. den fjuttiga.. den känns så långt borta att den inte räknas längre. Den som kommer är inom räckhåll. Jag kan nästan förnimma den om jag anstränger mig en smula. Om tre veckor. Likt en nödvändig oas finns den där i framtiden.. några steg bort. En stund till med jobb och vardag. Sen så. Sen är det njutning och återhämtning i tre hela veckor.

Jag funderar på vad jag vill använda de där tre veckorna till. Många frågar.. ska du resa? Några planer? Nej. Jag ska på sin höjd ta någon dagstripp någonstans. Annars är det hemmet som får bli min återhämtning. Hemmet jag knappt varit i på så länge. Eller jo, jag är ju där varje dag för att äta och sova lite, duscha och tvätta. Men det har inte funnits någon tid till något annat än bara det nödvändiga för att ta sig igenom arbetsdagarna. Just arbetsdagarna har varit och är många och långa. Jag säger det igen.. tack i himlen för att jag har två arbeten jag verkligen älskar och som ger så mycket tillbaka. Jag har människor omkring mig som får mig att känna att jag trivs och att jag lever. Tröttheten och sorger jag bär finns också förstås. Men dem försöker jag att inte ge så mycket utrymme eller energi. De finns där ändå. Jag försöker att aktivt fokusera på det som är bra i livet. Även de jobbigaste och svåraste dagarna innehåller också bra saker. Garanterat.

Jag tänker använda mina lediga dagar till främst återhämtning.. såväl kroppsligt som mentalt. Ett av mina arbeten är emellanåt känslomässigt utmanande och det kan kännas skönt att få vila en stund från det. Det finns så många filmer jag vill se, böcker jag vill läsa, musik jag vill höra och kunna riktigt njuta av. Om vädret är någorlunda torrt så kanske det blir en fotopromenad eller två. Hemmet behöver ses över och små projekt tas omhand. Vädret bekommer mig inte alls. Det får vara precis vilket väder det vill. Och snart är det dags.. Nitton arbetsdagar kvar.. och en eller ett par arbetsnätter. Nedräkningen är härmed påbörjad.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: