Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2015

jobbDet är som att traska i knähögt vatten, som att leva i en stor klump med sockervadd eller som att gå bredvid sig själv. Återgången till vardagen efter lite semester kräver återvänjning av episka mått den här gången. Ändå var jag ledig i ynka tre veckor. Då bröt jag ändå semestern mitt i med lite jobb ett par, tre dagar (dumt nog). Tre veckor var inte alls tillräckligt efter det tempot jag och mina kollegor haft under en längre tid. Det känns helt otroligt så trött jag är och så segt allting går. Några dagar till och det kommer att flyta på som vanligt och semestern blir som ett avlägset minne om något trevlig som visst hände för ett tag sedan.

Att vara tillbaka har ju också sina fördelar förstås. Underbara kollegor och ett socialt liv glimtar mitt i stressen. Vi har också hunnit med en riktigt trevlig After Work där vi i vanlig ordning både åt och drack gott. Dessutom ger återgången till vardagen fler fördelar i form av bättre struktur på dagarna och rutiner som gör mig gott att följa.

Men nu kör jag på med plattan i mattan i ytterligare åtta veckor innan jag tar tre veckors ledigt. Då har jag bestämt att bara vara ledig. Planerar att vara så lat så det nästan blir löjligt. Men nu kör vi.. både vardag och helg. Det är ju även säsong för helgjobb för en del av oss.

Read Full Post »

Jag beundrar humlor och känner vissa likheter med dem. Främst för det uppenbara rent fysiska.. små, knubbiga och så surrar de mycket och ofta. Men också för att de egentligen inte ska kunna flyga. De är liksom inte skapta på det sättet att det ska vara möjligt. Men då ingen har talat om det för dem så flyger de ändå. Det beundrar jag!

wpid-wp-1433799708520.jpegJag ser dem som en förebild i det avseendet. Jag har bestämt mig för att inte lyssna så mycket på hur andra tycker att jag ska vara, se ut, tycka eller bete mig. Jag är fullt kapabel att avgöra det själv. Jag har dessutom nått den insikten (och åldern) då det känns tämligen meningslöst att lägga ner massor av energi på att försöka forma sig efter andras mallar. Varför ska jag försöka sträva efter att vara någon annan när jag kan slappna av och vara mig själv..?! Om detta av diverse anledningar inte faller andra i smaken så känns det inte som om problemet finns hos mig.

Att vara sann mot mig själv och det jag tror på och vill är att leva så mycket rikare och ärligare. Ibland stöter man foten i trösklar längs med vägen i livets labyrint. Det kan göra förfärligt ont men jag lär mig något varje gång. På det viset kan jag aldrig förlora när livet utmanar mig. Antingen vinner jag eller så lär jag mig något viktigt. Det känns så himla skönt att ha kommit så pass långt att andras åsikter och eventuella fördömanden inte längre styr mig. Jag vet vem jag är och jag vet att jag är värd lika mycket som andra. Inte mer men inte heller mindre. Lika mycket.

Read Full Post »

Midsommar. Då vårt land står som vackrast i sin lummiga grönska och med blommor till glädje och njutning så långt ögat når. Och så regnar det. Femton plusgrader. Svensk sommar. Är det något folk i allmänhet kan oja sig över så att öronen krullar sig.. är det vädret. Speciellt denna sommar. Jag är så tacksam för att jag är hyfsat väderokänslig. Man kan kalla det för anpassningsbar kanske?! Visst skulle också jag önska lite sol och några fler plusgrader för att riktigt kunna njuta av att sitta ute. Men jag trivs även inne med en kofta över axlarna för all del. Strumpor vägrar jag! Någon måtta får det vara. Strumpor och sommar hör helt enkelt inte ihop.. så får det vara vilket väder det vill.

I morgon är det utlovat regn större delen av dagen. Att vi sedan bor bara några hundra meter från SMHI verkar inte ha någon som helst betydelse. Vilken tur att paviljongen på altanen har ett tak. Då slipper ju de där som har ansvaret för grillen (mina bröder) att bli blöta! Och i stället för att duka bordet där ute på altanen så tränger vi ihop oss i köket. Det funkar det också. Blir minst lika gott ändå.

wpid-20150618_221722.pngIkväll tänder jag ljusen och tar mig en kopp kaffe.. i väntan på den där midsommaren som tydligen ska regna bort. Men midsommaren blir det.. vare sig det regnar eller inte. Det borde vi ha lärt oss vid det här laget. Visst smakar maten lite godare då vi kan sitta ute och äta.. men den kommer att smaka gott nog även inomhus.

Därmed önskar jag alla fina människor en riktigt god, glad och trevlig midsommar. Må den bli precis som ni vill ha den. Låt inte regnet förstöra stämningen. Det är ju ändå inget vi kan göra något åt.

Read Full Post »

Dessa två behöver nödvändigtvis inte sammanfalla men jag tycker ändå att vi har ett fint och representativt kungahus i Sverige. Våra kungliga gör bra reklam för Sverige runt om i världen. Just idag är det mycket av det kungliga som syns och hörs då vi får en ny prinsessa när prins Carl-Philip gifter sig med sin Sofia.

wpid-20150609_183447.jpgJag har min egen kunglighet nära mig här. Han är både kunglig, kejserlig och allt annat mäktigt och underbart i världen. Hela hans uppenbarelse är rojalistisk. Min stora, rödhåriga pojke.. Lejonkungen, Kung Kirre, Kejsare Karamellpudding.. ja, ni vet. Han med stort H. Han som står mig nära och som lyssnar till alla mina funderingar och hemligheter. Han som finns där till tröst när jag behöver.. men också är han den som ger mig oändligt med kärlek och glädje varje dag. Min Kung.

 

wpid-20150613_150349.jpgDet finns många förebilder. Inte bara kända sådana, som Dalai Lama eller Nelson Mandela med flera. Jag har mött många människor som lämnat avtryck hos mig och som jag strävar efter att efterlikna. Människor som har stark integritet, som vågar vara sig själva fullt ut.. människor som bjuder på sig själva. Bra människor. Snälla människor. Jag har också en söt liten björn som förebild. Han är så himla klok och på ett sätt som alla kan ta till sig, både vuxna och barn. Han har ett sätt att filosofera som går rakt in i hjärtat. Lite eftertänksamt men ändå enkelt och självklart.

Vi kan alla vara kungliga utan att heta Bernadotte. Alla är vi på något sätt kungar, drottningar, prinsar och prinsessor i någons värld. Vi borde vara det i vår egen värld om inte annat. Förebilder kan och bör vi också vara. Att bete oss på ett sätt som låter våra medmänniskor vilja ta efter vad vi gör och hur vi gör det. Att vara någons förebild måste vara den finaste komplimangen man kan få.

Men nu.. kaffe ur muggen som visar min förebild och kungligt bröllop på teven.. med min egen kung nära, tätt intill. Livet känns fullkomligt just idag.

Read Full Post »

MålMed bloggutmaningen alltså. Detta är det hundrade inlägget på lika många dagar. Jag har bara utmanat mig själv och det är ju heller ingen tävling. Alla bloggar som är kopplade till #blogg100 har kämpat på var och en på sitt håll. Jag antog utmaningen även förra året men hoppade då av efter 89 inlägg. Men nu, idag.. grattis till mig och för att jag hittade orden och bilderna i ett hundra dagar i sträck.

Vem skriver jag för? Finns det någon som läser? Det jag skriver skapar inga direkta diskussioner.. det skapar sällan ens några kommentarer. Ska jag återgå till att anteckna tankar och händelser med papper och penna eller ska jag fortsätta blogga? Det får jag ta mig en funderare på. Några svar finns dock redan.. jag skriver för mig själv. Jag älskar att skriva. Det har varit viktigt för mig så länge jag kan minnas. Om någon läser eller inte känns inte lika viktigt men självklart är det himla trevligt om det är så. Så kanske fortsätter orden att flöda.. det får visa sig framöver. Jag ska som sagt fundera på vad jag vill göra med bloggen.

Men nu.. är #blogg100 i mål för i år. Härmed avslutas inlägg 100 av 100.

 

Read Full Post »

SEMESTER-610x340Min semester såhär långt (efter första veckan av tre i denna omgången av semester) har innehållit lite av varje. En del återhämtning och vila, en del arbete av diverse slag.. såväl avlönat som oavlönat, vänner och skratt, tystnad och gråt. Veckan innehöll även en födelsedag och en nationaldag, en after work, promenader och fika, blomsterprakt och en invigning av att sitta ute i paviljongen och äta. Allt i en skön blandning.

Veckan som kommer är något inrutad. Några måsten under ett par dagar.. men sedan ett aktivt val att inte ha några planer alls. Veckan kommer, så långt jag vet, att innehålla två dagars utbildning, ett besök hos tingsrätten, ett besök hos frissan och ett kungligt bröllop. Jag kommer att göra allt jag kan för att få till saker jag verkligen vill och därmed skjuta bort tankar på vad jag bör göra. I alla fall under några dagar. Den återhämtning jag fått hittills har inte räckt på långa vägar. Mera sådant…

Därmed får den första semesterveckan anses vara avslutad. Alldeles för fort gick den. Ska försöka få andra veckan att vara lite längre eller åtminstone att kännas som om den gjorde det.

 

(99/100)

Read Full Post »

Jag har en egen Nette och det är jag själaglad över. Idag fyller hon år. På självaste nationaldagen. Alltså flaggas det också överallt för henne och det är precis som det ska vara. För det är hon värd och mer därtill. Mycket mer. Jag älskar henne och jag saknar henne alltid. Hon är en del av den jag är. En själasyster. I år har vi varit vänner, bästisar, i 40 år. Det innebär i sin tur att vi började femte klass för fyrtio år sedan. Hur är det ens möjligt?! Hon fyller ju 27 idag. För 23:e gången i och för sig. Jag har aldrig varit bra på matte. Men så är det. Fyrtio år. Himmel..!!

wpid-20150607_000105.pngHon började i vår klass då. I femman. På Bodetorpskolan i Karlshamn. Vi följdes åt i samma klass resten av grundskolan och fortsatte sedan i samma klass även i gymnasiet. Från den där skolstarten i femte klass har våra liv följts åt mer eller mindre parallellt. Med flytt hemifrån, med relationer, med barn, med separationer, med det mesta faktiskt. När vi var i 20-års åldern flyttade jag 60 mil norrut och hamnade i Uppland. Men vår kontakt har fortgått trots att livet slagit kullerbyttor åt oss på varsitt håll. (bilden är från då vi gick i sjuan eller åttan)

Ibland hörs vi av ofta, ibland går det långa tider mellan gångerna. Men varje dag finns hon med mig på ett eller annat sätt. I mitt hjärta och i mina tankar. Jag saknar henne ständigt och längtar alltid tills vi kan ses igen. Och när vi ses så är det som om vi tar vid där vi sist sågs. De långa pauserna känns inte konstiga längre ens. Det är så våra liv ser ut då jobb och vardag sväljer den mesta energin. Hon sa för några år sedan.. och det stannade kvar hos mig.. hon sa; vår vänskap tål det! Vår vänskap tål tystnad och pauser. Även om de ibland blir längre än vi vill. Den är något av det starkaste som finns i mitt liv. Den är en lika självklar del av mig som mitt namn, min identitet.

Hon är envis som ingen annan. Ingen kan blänga som hon (möjligtvis hennes dotter). Där kan man säga att en blick säger mer än tusen ord. Bestämd och principfast. Helt galet rolig. Otroligt duktig i allt hon tar sig för.. vare sig det är arbetet som lärare eller sitt handarbete. Energisk. Men det som definierar henne mest.. i alla fall hos mig.. är hennes okuvliga lojalitet och hennes enormt stora och omtänksamma hjärta. Hon gör alltid det där lilla extra. Hon bryr sig.

Varje kväll då jag knäpper mina händer och läser min aftonbön.. och därefter tyst viskar om allt och alla jag är tacksam över.. finns hon med. Ikväll som alla andra kvällar sänder jag henne kraft och kärlek.. och ikväll önskar jag dessutom att hon har fått ha en helt underbar födelsedag. Jag hoppas och önskar att hon fått känna sig älskad och ihågkommen. För det är hon. Hon är min dotters moster och min syster. Hon är min älskade Nette. Grattis på din 27-års dag!

(98/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: