Snart midnatt och här sitter jag och arbetar än. Inte klokt. Näe.. det är faktiskt inte riktigt klokt. Men så är det i alla fall. I flera veckor nu har jag skymtat en ljusning några dagar, kanske en vecka framåt.. men den där ljusglimten flyttar ju på sig..! Jag börjar sakta inse att jag måste gräva ner klacken i backen och fånga ljuset och lugnet själv.
Jag har en förmåga att ta på mig mer än jag borde. Spränga mina reserver och jobba mig så slut så jag slipper tänka och känna en massa andra saker. Man kan nog säga att jag flyr. Distraherar mig själv med arbete. Nu gillar jag ju mitt jobb och det jag gör. Men det finns ju gränser..
Nästa vecka.. efter tisdag.. då blir det lugnare. Men först.. först ska jag bara..
Käraste käraste och allra min Älskade du… Nu har jag hittat fram till din fina blogg. Så fint du har det här:)
Men jag läser också hur du plågar dig själv med alla måsten..
Lova mig.. lova mig.. att du tar hand om dig…
GillaGilla