Feeds:
Inlägg
Kommentarer

En kram

Den kostar inget. Möjligtvis lite mod vid specifika tillfällen men annars är den gratis. Den genererar dock massor. Inte i pengar.. nej, i något mycket mer värdefullt än så. Den genererar värme, godhet, vänlighet och den sortens kärlek som finns till för varendaste en av oss. Ja, det finns olika typer av kärlek också. Hur många olika sorter som helst faktiskt.

Den kan vara lång, kort.. hård, mjuk. Den kan vara innerlig och äkta men också något krystad och påtvingad. De allra bästa ges spontant och frivilligt, oväntat och genuint. För att man både kan och vill. Om det känns som om man borde eller måste så skulle jag vilja säga att det kanske är bättre att låta bli.

De är lika härliga att ge som att få.. de blir liksom en och samma sak. Vi både ger och får samtidigt. De kan delas ut riktigt ofta eller väldigt sällan och aldrig förlorar de i värde. De tillhör det ordlösa språket som är internationellt och obundet av kön, etnicitet, religion, ålder, sexuella preferenser eller annat. De ger bara godhet och de smakar mer. Något av de ytterst få saker i livet som är ofarligt att bli beroende av.

Kramas mer. Krama någon ni tycker om. Krama någon ni tycker mindre om. Krama någon ni retar er på. Krama alltid dem ni älskar.. ofta och mycket. Bara kramas. Det gör världen till en bättre plats. På riktigt. Le gärna samtidigt. Det ökar liksom effekten av det goda och ärliga, genuina.

(89/100)

Sakta men säkert

Det går inte fort.. men jag har läst 17 sidor sen igår. Förr i världen hade det tagit mig några minuter.. men det var då. Idag känns det som om jag äger världen.. för jag menar SJUTTON SIDOR. På en dag. Ingen annan behöver förstå värdet av det.. men för mig är det stort. Det innebär att jag är en läsande människa igen. En människa som läser löjligt sakta.. men en människa som läser.

(88/100)

Ett nytt tappert försök

Nu är det dags att prova igen. Saknaden är extrem och den gör ont i mig varje dag. Det händer till och med att jag gråter ibland. Det är ju en del av den människa jag är som saknas så svårt. Jag är en läsande människa och jag har inte förmått att läsa på långt mer än ett år.. kanske närmare två år.. jag har tappat räkningen. Jag har inte ens vågat prova att läsa igen på ett tag. Har provat några gånger tidigare och misslyckats.. vilket fördjupat sorgen mer.

Men nu är det dags. Jag ska läsa igen. Jag blir otroligt lätt distraherad och har svårt att koncentrera mig fortfarande.. men jag får hitta mina vägar.. envist fortsätta tills det går. Jag måste få läsa igen. Har längtat så.. Det är en sådan viktig del som fattats alltför länge. Så många böcker väntar nu på mig.

Önska mig lycka till..

(87/100)

Tack för idag!

En dag i tacksamhet.. som alla dagar. Men det här har varit en ledig dag och jag har haft den stora förmånen att få fylla den med kvalitetstid tillsammans med delar av min älskade familj. I solen har vi strosat.. uträttat ärenden.. ätit och fikat. Vi har varit tillsammans, vilket väl är den största tacksamheten av alla.

Men nu är dagen slut och helgen väntar. Men först en god natts sömn och ingen väckarklocka som retas i morgon. Känns inte bara lyxigt utan också nödvändigt. Både kroppen och själen har mött lite hinder på sista tiden och jag har en bit kvar innan jag kan säga att jag är ikapp med mig själv. Jag står i varje fall inte still. Inte helt still. Försöker att hålla åtminstone styrfart. Stegen är korta och det går sakta.. men det går och det räknas också.

(86/100)

Ett träd

Det står där.. på andra sidan spåret från baksidan av vårt hus. Ett ensamt träd. Jag har ingen aning om vilken sort det är. Lagom stort. Inte enormt.. men inte heller pyttelitet. Ett lagom stort träd. Ganska anonymt egentligen. Hundarna markerar det sannolikt ganska ofta då det står vid gångvägen där många hundägare passerar på sina hundpromenader. Trädet gör verkligen inget väsen av sig där det står i alla väder. Ensamt. Anonymt.

Men någon har någon gång planerat och planterat. Antagligen någon av vaktmästartyp och anställd av hyresvärden som äger husen runtomkring. Trädet har nog stått där i ett antal år. Ser ut att vara ordentligt rotat och stadigt. Kanske planterades det någon gång sent på 70-talet när det här området började ta form.

Förutom att stå till tjänst som revirmarkerare för diverse hundar i området så ger det också viss skugga under riktigt soliga dagar. Inte så mycket skugga då det är ett lagom stort träd.. men tillräckligt för att vara till nytta för den som kanske inte vill ha solgass hela tiden. Den kan säkert också tjänstgöra som bofäste för små fåglar om de så önskar. Trädet har ju sin uppgift i den här världen såsom allt och alla vi andra. Utom fästingar. De har ingen uppgift annat än att sprida äckel omkring sig. Förlåt alla fästingar.. men så är det.

Men idag.. idag tittade jag riktigt på det där trädet. Jag såg något som var så vackert att jag drog efter andan. Men se själva.. dessa blommor i små klasar.. den ena mer vacker än den andra. Här står nu detta lagom stora, ensamma, anonyma träd och är så vackert så man tappar andan. Dess storhetstid är nu. Alla har vi vår betydelse och vår uppgift här i världen. Ibland dröjer det bara en stund innan vi kommer på vad det är. Och ibland ser andra vår skönhet och vårt värde trots att vi inte förmår att se det själva.

(85/100)

Fredag på en onsdag

Vi vet ju att våren är kantad av diverse helgdagar som ger oss lite extra lediga dagar här och där. Nu är det tid för en av dessa.. vilket gör dagen idag, onsdag.. till en fredag! Kristi Himmelsfärdsdag i morgon är helgdag och då det är en torsdag blir därmed fredagen en så kallad klämdag. Kontentan av detta ger fyra lediga dagar.. eller långhelg om man så vill.

Fredagskänslan har närvarat på jobbet och ju mer klockan närmade sig ”slut-på-arbetsdagen”.. desto mer ökade fnisset. Då en av kollegorna fyller år under helgen.. jämna sådana dessutom.. bjöds det på gofika. Givetvis tog jag en av varje. Har man beslutsångest så har man. Gott var det också.. galet gott. Tack för fikat Elin och Grattis på vuxendagen i morgon!

Arbetsveckan avslutades med musikquiz och sprattelvatten i glaset i lunchrummet.. varefter tolv tappra kollegor styrde mot trevliga Bishops Arms för mat och mer gott att dricka. Och skratt. Alltid skratt. Tack för att ni finns.. fantastiska tokstollar!

Nu är det onsdag men känns som fredag och jag kan sova så länge jag vill i morgon. Så länge jag vill och lite till.

(84/100)

De där 140 stegen

Jag har ju den stora förmånen att få gå de där ungefär 140 stegen i den där underbara allén varje arbetsdag. Jag har alltid älskat alléer och har därmed hamnat på rätt plats i vårt vackra land. Staden omringas på tre sidor av helt fantastiska och mäktiga alléer.. även kallade Promenaderna. Den Södra, den Norra och den Östra Promenaden. Stadens västra linje löper längs med Kungsgatan säger de som vet.. vilket låter rimligt. Kungsgatan har inga träd på rad.. men däremot finns bland annat ett skvallertorg där.

Sammanlagt finns det 1 847 lindar i Norrköpings promenader, varje träd är unikt och har ett eget nummer. Arterna som finns planterade är parklind, skogslind och bohuslind. Avstånden mellan träden är nio meter.

Läs mer om dessa unika promenader här. Att få njuta av dessa känns verkligen som en gåva.. och något jag är genuint tacksam över att kunna ta del av. Så vackert och mäktigt det är. Dessutom ser man årstidsväxlingarna väldigt tydligt genom att betrakta dessa träd. Bilden visar vilken inramning mina 140 steg på Norra Promenaden gav. Det är vår nu. Kanske till och med försommar om man så vill.

(83/100)

Drömmar

Alla har drömmar.. medvetet eller omedvetet. Nu tänker jag inte främst på de drömmar som kommer till oss då vi sover även om dessa är nog så viktiga. Jag tänker snarare på de drömmar vi medvetet skapar och som ibland förvandlas till en strävan eller ett mål att uppnå.

Jag tror det är bra och nyttigt med drömmar. Och någon gång ibland slår de ju in. Drömmar triggar vår fantasi och vår kreativitet och håller dessa levande. Vi kan också inspireras av drömmar och genom dessa sätta upp mål för oss själva. Drömmen i sig innebär ju mer eller mindre att vi visualiserar känslan, tillståndet, läget när drömmen slår in. Det måste ju vara den bästa motivatorn ändå..

Så fortsätt och sträva mot att kunna leva era drömmar. Låt inget eller ingen stoppa er. Vill ni det tillräckligt gärna så ser ni till att era drömmar blir till verklighet.

(82/100)

5 saker..

Jag gillar ju listor. Det är lite skoj och kan få vara dags för en idag.

5 SAKER

Vad gjorde du igår kväll: Åt jordgubbar med glass. Provade på VR (blev rädd på riktigt).
Vad kan du höra just nu: Hockeyn på tv.
Vad kan du inte leva utan (materiellt): En telefon är ganska bra att ha.
Vad ska du göra nästa vecka: Gå på efterlängtad AW med fina kollegor.
Vad äter du helst: Vällagad mat.

5 PERSONER

Vem kan berätta allt för: Min bästa vän i världen, Nette.
Vem smsar  du helst med: En f.d kollega.. alltid så peppande och positivt.
Vem tycker du om: Finns flera.. men allra mest min dotter.
Vem skulle du vilja bjuda över på en middag: HR direktören på min arbetsplats. Har lite frågor…
Vem träffar du varje dag: Han är ingen person men ändå den viktigaste av alla, min Kejsare Karamellpudding.

5 NEJ TACK

När det gäller klädesplagg: Kort kjol eller tröja som visar magen. Den tiden är sedan länge förbi.
I matväg: Inälvsmat eller surströmming.
Till dryck:
Portvin.
I din inredning:
Furu eller tungt och massivt mörkt.
När det kommer till personlighetsdrag:
Gnälliga offer och personer med dålig eller ingen självinsikt går bort direkt.

5 JA TACK

Klädesplagg: Tunika och/eller klänning.
Mat: Till exempel en god soppa.
Dryck: Kaffe och vatten.
Inredning: Personligt och hemtrevligt. Viktigt med tavlor, gardiner och kuddar.
Personlighetsdrag: Ärliga och öppna människor är lätta att tycka om.

(81/100)

Vårmarknad och altanpremiär

Värmebölja. Normalt inte något som får mig att le. Men idag har det funnits en mycket behaglig bris som en fin motvikt till solens obarmhärtiga gassande. Idag fick vi äntligen på paviljongtaket på altanen, vilket innebär underbar skugga.

Efter en ganska kort tur på en vårmarknad kom vi hem med lite blomster (pelargon och lavendel), oliver i olja, afrikanska nötfärspiroger och lavendelsalva. Blandad kompott.. som sig bör efter ett marknadsbesök. Väl hemma påbörjades förberedelserna för grillningen. Gratäng, grönsaker, tzatziki, majskolvar, vitlökssmör… fantastiskt god ryggbiff på kalvkött och så grillkorv med tillbehör för dem som inte är så förtjusta i kött (bild 1, 2, 3). Under tiden roade sig både stora och små med såpbubblor (bild 5) och vilda danser (bild 6). Svägerskan fick till riktigt goda rosédrinkar åt min mamma, min dotter, sig själv och mig (bild 4, 7)

Semifinalmatchen mellan Sverige och Finland avslutades i Tre Kronors favör denna gång. Bara att gratulera och hoppas på guld i morgondagens final mot Kanada. Samtidigt önskar jag såklart att Finska Lejonen tar brons i matchen mot Ryssland.

Glass med färska jordgubbar avslutade denna lördag mitt i livet..

(80/100)


Recept på lycka

Något förenklat men mycket sant!

Andas in den goda skiten. Andas ut skitsnacket.

Riktigt sug åt er av allt gott i världen. Inte bara choklad, utan även komplimanger, skratt, vänliga leenden och kärlek i alla former. Dra ett långsamt och djupt andetag och låt allt positivt följa med in i ditt system. Njut riktigt.

Därefter andas ni ut all skit som ligger inne i systemet och möglar. Ut med det bara! Låt det inte förgifta dig inifrån. Vädra ut det en gång för alla. Låt det inte få ta mer plats, kraft, utrymme och tid.

Det låter så enkelt..!? Kan vara sant. Värt att prova kanske?!

(79/100)

Dagens special:

Välkommen! Dagens special är:
Brist på sömn, upp alldeles för tidigt och brist på tålamod. Tack och välkommen åter!!

En sån dag idag.. Jag klev upp tidigt och jag har gjort det som förväntas i arbetsväg. Jag har varit iväg och handlat och jag har haft en trevlig kväll framför veckans avsnitt av Prison Break – Sequel. Spännande och bra. Älskar’t.

Varmt har det varit också. För varmt. Jag trivs ju inte i sol och värme. Ge mig svalka och gråväder.. eller åtminstone lite skugga och en bris.

I morgon är en ny dag och inte vilken dag som helst. Fredag minsann!

(78/100)

Sömn

Det är brist på den. Sömnen. Själva kvaliteten på sömnen är det inget fel på alls.. det är att komma till ro som är problemet. Och ett stort problem är det dessutom. Bristen på tillräckligt med sömntimmar resulterar att jag är på gränsen till medvetslös till och från under arbetsdagen. Det riktigt svider i hela kroppen och själen och hela min varelse ropar efter vila. Nästa vecka är det långhelg. Fyra dagar ledigt. Utan väckning. Åhh..

En efterlängtad läkartid på tisdag kanske kan hjälpa. Hoppas.

(77/100)

Varje dag räknas

Jag hör ofta uttrycket.. ”var tar tiden vägen..?” och vi vet ju att den inte tar vägen någonstans egentligen. Tiden tickar på som den har gjort i eviga tider. Det har ju snarare att göra med hur vi använder tiden, vad vi fyller våra dagar med. Ett annat uttryck är… ”tiden går fort när vi har roligt”. Det kan ju kännas så för vi vill ju inte att det som känns roligt ska ta slut. När det är mindre roligt känns det som om tiden går oändligt sakta. Allt handlar ju om vad vi gör och hur vi gör det.

Varje dag är en gåva. Varje morgon vaknar vi till nya möjligheter och vi bestämmer själva hur dagen ska bli. Vi styr självklart inte vad vi utmanas med.. men vi bestämmer helt klart hur vi ska förhålla oss till det. Ibland flyter livet på ganska behagligt och ibland utmanas vi i tålamod och uthållighet, bland annat. Vi behöver inte tycka om allt vi gör. Ibland får vi göra saker ändå. Det är också en del av livet och en lärdom att förhålla sig till. Om allt vore maximalt roligt så försvinner ju det roliga i det hela efter ett tag. Vi behöver kontrasterna för att kunna uppskatta det som är bra.

Jag tror bergfast på att om vi gör gott så får vi gott i slutändan. Att vara en så god människa som möjligt och leva utifrån insikten att livet är en gåva och något vi ska uppskatta och värdera.. är vad som ger mitt liv en mening. Jag lever i tacksamhet över allt jag har och allt jag får. Tar inget för givet. Det är något av det mest ledsamma som finns.. att bli tagen för given. Ger du ditt leende till människor du möter så får du leenden tillbaka. Ger du bitterhet och hat så bemöts du med detsamma. Du bestämmer själv. Bara du.

Men är det så enkelt..? Ja, det är ju det. Det är inte alltid lätt eller roligt. Men det är alltid värt det.

Eget ansvar i allt du säger och allt du gör. Ta inget eller ingen för given någonsin. Sprid glädje och ärliga komplimanger. Ät choklad.

(76/100)

Plus och minus på en måndag

Telefonvett. Det är inte alls något bara äldre personer eller hörselskadade personer gör.. utan det finns tokstollar som gör detta i alla ålderskategorier. Utan att ens fundera på att ta hänsyn till sin omgivning SKRIKER de i sina telefoner. Ingen annan är intresserad av era samtal. Ingen vill lyssna. Det är inte roligt, coolt eller ens lite intressant. Dämpa er. Speciellt på spårvagnen eller bussen. Snälla.

Vitsippor. Så alldeles underbart det är med dessa vitsippor som lyser upp både här och där i vår vackra natur. De visar så tydligt hur magiskt det är med våra årstider.. då de här skönheterna är bland de första som bär med sig våren varje år. Så igår tog jag med mig en liten bit av våren in i mitt kök.. och i morse gav de mig en fin start på veckan när de bara fanns där med sin enkla och skira skönhet.

Spottloskor. Sluta för bövelen att spotta överallt! Ni som känner er tvingade att spotta ständigt och överallt… gå i KBT-terapi eller något motsvarande för att vänja er av med denna vidriga ovana. Att behöva parera mellan loskorna på gångvägar och trottoarer är inget mindre än grisigt och äckligt. Det ser dessutom fruktansvärt töntigt ut när ni står och spottar och försöker verka coola.

Ögonbryn. Just nu är det tydligen snyggt och trendigt att ha markerade ögonbryn. Lite mörkare, lite mer definierade, lite tjockare. Några har dock missat avsikten med råge då det ser ut som om de hittat en svart märkpenna av den bredare sorten och dragit ett varsitt streck över ögonen lite på måfå. Alldeles särskilt gräsligt ser det ut på flickorna som är väldigt ljusa i både håret och i hyn.

Omtanke. Vad jag är tacksam över den fina omtanken som finns omkring mig. Jag kämpar så hårt med mig själv och min tillvaro och jag tillåts att få vara mig själv då jag behöver det som mest. Kraven jag ständigt känner finns bara hos mig själv. Jag är så oändligt tacksam för att det finns människor som bryr sig om mig.. speciellt då jag inte förmår att riktigt bry mig om mig själv. För alltid kommer ni att finnas i mitt hjärta..

(75/100)

Den här killen..

Den här godingen heter Dylan. Han fyller två år i dagarna och han är min lillebrors barnbarn. Jag är faster till Dylans pappa.

Alltså.. vilken underbar liten kille han är! Snabb, modig, klok och supersöt. Han kastar sig in i livet och leken utan något som ens liknar rädsla. Och hela tiden glimrar det av nyfikenhet, glädje och bus i hans ögon.

Jag hade den stora glädjen att få träffa honom idag då vi firade en annan fasterälskling som fyllt år. Bästa Isak fyllde 16 i veckan.

Jag kan nämna att pusslet som vi jobbar med på bilden lades om tre gånger. Lika rätt varje gång. Han är inte bara härligt klok och duktig.. han är envis också. Det kanske ligger i släkten..

(74/100)

Den här osten..

Den här osten är så god att jag blir tårögd! En ost med breda variationsmöjligheter. Den är av halloumityp men gjord på enbart komjölk. Jag äter den lika gärna naturell som tillagad. Just ikväll blev det både naturell och stekt tillsammans med tre olika sorters melon. Enkelt och mycket gott. Jag har också smakat den friterad.. tillsammans med en klyfta lime. Himmelskt! Att grilla den går utmärkt.

Det är min vän som år 2014 startade Najas Mejeri här i stan. Jag fick den stora glädjen att lära känna honom när mejeriet ännu låg på idė- och drömstadiet. Att nu kunna handla ost från detta mejeri och se verksamheten växa känns fantastiskt!

(73/100)

Fredag

Dagen som markerar att arbetsveckan är slut för de flesta och att helgen och vilan tar vid. För några innebär det tid för allt annat som inte hinns med i vardagen.. och för andra är det två dagars orörd vila som väntar. För egen del orkar jag inte ens tänka en endaste klar tanke när fredagskvällen äntligen är här. Arbetsveckan är slut och det är jag också. Helt slut..

(72/100)

Traditioner ska efterlevas

Fick för någon dag sen veta att idag är det chokladbollens dag. Snart har varje maträtt, klädesplagg, diagnos och företeelse en egen dag. Jag håller mig traditionsenligt till att minnas och anamma de viktigaste… det vill säga kanelbullens dag, våffeldagen, semmeldagen och nu då chokladbollens dag. Viktiga saker.

Det fanns liksom en plan när jag föddes. Någonstans bestämdes det där och då att den här människan kommer att leva i symbios med choklad.. och så har det blivit.

(71/100)

Än lever jag..

Tre dagar in i veckan som bär mig in i heltidsarbetets fröjdefulla tillvaro.. och jag har svåra problem att hålla mig vaken. På kvällen..? Eftermiddagen..? Vid lunch..? Efter frukost..? Jag har svårt att hålla mig vaken precis hela tiden..! Små stunder av något som kan likna hyfsat fokus glimtar till för all del. Jag håller igång för att klara mig igenom dagen utan att somna. Fast ärligt talat är det mest truten som glappar. Hjärnan går i viloläge och ledtiden mellan hjärnan och tungan förkortas avsevärt. Idag har jag snubblat över nästan alla ord som finns i det svenska språket. Jag lägger till lite bokstäver, byter ut några och glömmer bort andra. Jag visste ju att tröttheten skulle kunna överväldiga mig såhär i början av heltidsarbetslivet.. men jag var inte riktigt förberedd på magnituden av densamma. Nåväl.. envishet lider jag i varje fall ingen brist på vare sig jag är trött eller inte.. så det är bara att kämpa på. Såklart.

I morse hade jag nog däremot hjärnan någorlunda inkopplad.. för jag blev månadens mästare i arbetsteamet..! Tjugo frågor med möjlighet att få full pott i form av 25 poäng.. resulterade i 18,5 poäng för undertecknad. Duktigt mallig blev jag. Med de förutsättningar jag har idag var det inget mindre än ett sant mirakel!

(71/100)

Är jag frisk nu.?

Idag började jag arbeta heltid igen efter ett års sjukskrivning i varierande grad. Fick skriva på ett papper där jag friskförklarar mig hos vår personaladministratör. Betyder det att jag är frisk nu..?

Jag är försiktigt optimistisk. Har längtat efter det här i ett år nu.. att kunna jobba fullt ut igen. Frisk är jag inte. Eller förresten.. vad innebär det att vara frisk..?! Jag är fullt arbetsför men förtvivlat trött. Är inställd på att det tar ett litet tag innan den här förlamande tröttheten släpper. Det är nu livet ställs på prov och det får visa sig om jag lärt mig något under detta år som passerat sedan jag rasade ihop. Är jag redo att balansera livet på ett mer sunt sätt..? Prioriterar jag min återhämtning..? Kan jag säga nej utan att få dåligt samvete..? Kan jag motstå frestelsen att kasta mig in i allt som lockar och drar..?

Jag vet inte..! Men det är definitivt dags att prova. Det är dags att se om jag lärt mig att vara snällare mot mig själv och om jag kan respektera mina begränsningar och agera utifrån dem. Inte låta dem styra mig utan snarare guida mig till en tillvaro som är hållbar på lång sikt. Tillåta mig själv mer. Tänka lite mer på vad jag behöver och inte enbart på vad jag vill. För jag vill så mycket. Men mest av allt vill jag må bra.

(70/100)

Utom åska

Idag har vi faktiskt haft lite av varje väder som finns. I morse var det strålande sol och lite lugna, fina vindar. Under arbetstimmarna skiftade det ruskigt snabbt mellan snö, hagel, regn.. igenmulet, molnigt och soligt. Och så varierande vindstyrka på det. I princip alla väder utom just åska. Graderna har studsat från ett par plus upp till en åtta, tio plus.

Man skulle kunna kalla det för typiskt aprilväder om det inte vore för att det är en bit in i maj månad. Från att ha haft sommarvärme i några dagar till detta stormiga och svala.. blir kontrasten mellan dessa vädertillstånd till ett allmänt samtalsämne lite överallt. Vädret är ju något vi nordbor gärna diskuterar flitigt.

På bilden kan ni se en ögonblicksvy över Strömmen på eftermiddagen. Molnen hopar sig men solen glittrar ändå på vattenytan. Det går inte att se de friska vindarna.. men de var minsann där. Just när bilden togs var det uppehåll. Nederbörden i dess olika skepnader har dansat ner i små snabba omgångar… som om vädret ville ge små smakprov från lite av varje just idag.

Själv njuter jag mest. Jag får sol och jag får friska vindar. Jag slipper hettan och den underbara växtligheten får plötsligt god tid på sig att spricka fram. Å andra sidan är jag också den som fullkomligt älskar grått, dimma, mulet och murrigt, ruggigt väder. Jag gillar även åska.. vilket ju var det enda vädret vi inte fick njuta av idag.

(69/100)

 

En må-bra film

Ikväll såg jag en må-bra film. Det är ett tag sedan jag satt ner och riktigt såg en film. Det har blivit mest serier på sistone. Jag såg denna filmens föregångare för kanske ett år sedan. Denna uppföljare har funnits på ”att se” listan ett tag. Filmen är hjärtevärmande och rolig. Skådespelarinsatserna är utomordentliga och här ser man storheter såsom Judy Dench, Bill Nighy, Richard Gere… och den bästa av de allra bästa, Dame Maggie Smith.

Dame Maggie Smith är min absoluta favorit. Jag har skrattat och gråtit med henne och åt henne genom många filmer. ”Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter”.. ”Harry Potter”.. Downton Abbey”.. för att nämna några av de mest kända och älskade. Harry Potters historia genererade ju i åtta filmer där hon karakteriserade Mrs McGonagall på ett helt fantastiskt sätt. I Downton Abbey spelade hon den helt magnifika Änkenåden i hela fem år (mellan 2010-2015).

Att se en film som värmer såväl hjärta som själ blev ett bra avslutning på helgen.

(68/100)

Idag är jag ledsen

Jag har enormt mycket att vara tacksam över. Och det är jag verkligen också. Varje dag känner jag tacksamhet för det lilla och det stora i livet. Men ibland räcker inte det. Ibland är jag ledsen och måste få tillåta mig att vara det. Idag har varit en sådan dag. En del dagar skaver den där masken jag sätter på mig mer än vanligt.. och det blir tungt att finnas till en stund. Det blir många tårar och det blir till och med svårt att andas för att sorg och tunga tankar tar mycket plats och mycket kraft. Det är inte farligt. Men det är väldigt jobbigt.

Jag har varit utanför hemmet idag och det var trevligt och bra. Men efter en stund kändes det som att jag bara måste få komma hem. Hemma kan jag bara släppa allt och vara. Känner mig skör och hudlös. Inte rädd eller orolig alls. Bara så himla ledsen. Det är inget särskilt som triggat mina tårar eller tankar. Ingen händelse eller något bemötande. Det bara är såhär ibland. Min sorg och mitt tungsinne finns där ständigt.. men det är inte så ofta jag släpper fram den.

Men idag har jag gjort det och nu är jag helt slutkörd.. och kan ändå inte sova. Ångest är hemskt. Riktigt hemskt. I morgon är en ny dag och ingen vet ännu vad som väntar. Jag står inför nya utmaningar i veckan som kommer. Känner mig redo och försiktigt förväntansfull.. väl medveten om att tröttheten kommer att vara en av de större utmaningarna att bemästra.

(67/100)

I min Sjumilaskog

I min egen Sjumilaskog ska jag sova gott hela natten. Det är renbäddat och jag har duschat av mig veckans arbete och stress. Mina fina Sjumila-vänner väntar på mig. De tar hand om mig och guidar mig genom nattens drömmar.

Sjumilaskogen har börjat ta form här hemma. Minionerna har redan sina hyllor här. Jag bejakar barnet i mig fullt ut. Min övertygelse är att vi  inte kan vara riktigt vuxna om vi inte också låter barnet i oss få ta plats.

(66/100)

Dubbelgångare

Ja, ni ser ju själva. Det går knappt att se någon skillnad på dem. De är majestätiska, vackra och modiga. De besitter en kraft som är svår att mäta sig med.. en styrka som imponerar. Obrottsligt lojala. Helt, helt, helt underbara.. magnifika. Åhh vad jag älskar min Kejsare Karamellpudding. Kung Kirre. Ers Kungliga Underbarhet. Kärt barn har många namn.

Jag är så oändligt tacksam över att han finns i mitt liv och jag är djupt berörd varenda dag över hur starkt och innerligt jag älskar honom och hur bra jag mår av att han finns i mitt liv.

(65/100)

Vilken turkärring jag är..!

Utbildad klart för den här gången. Nu är jag så peppad att börja undervisa så det bubblar i precis hela kroppen. Regional lärare i Migrationsakademin. Så oerhört viktiga ämnen att prata om. På djupet. Bekräftelse av värderingar jag står så djupt och helhjärtat bakom ska läras ut och diskuteras fram via insikter och övningar. Och information. Kommunikation. Något av det viktigaste vi har i våra liv tillsammans med andra. Utan dessa skulle det allra mesta totalt rasa ihop i världen. Information och kommunikation. Livsviktiga saker. Så ett par riktigt fina dagar i huvudstadens utkant har passerat. De sista få timmarna av resan tillbringades i själva Huvudstaden.. där solen strålade på oss och fick oss att känna oss nöjda och levande, min fina kollega och jag.

Ett, för mig, okänt nummer ringer flera gånger under förmiddagen. Telefonen är tystad och undervisning pågår så jag svarar såklart inte. Ringer dock upp senare och får då veta att jag vunnit ett presentkort på hela ett tusen kronor..!! Alltså va..?! Fyllde i en gäst-bedömning efter våra planeringsdagar på det fantastiska Villa Fridhem och tydligen drar de en vinnare bland dem som bemödat sig att fylla i dessa små mini-enkäter. Jag vann. Älskar enkäter så det var verkigen ingen ansträngning att fylla i den då jag checkade ut från hotellet. Så himla glad jag blev. Tusen kronor är ju en riktigt fin summa. Tack snälla Villa Fridhem..!

Satt på Stockholms Centralstation och tog del av livet där en stund innan SJs X2000 skulle ta oss hem. Sitter och slösurfar på mobilen och ser att jag taggats i en kommentar på Facebook. Norrköping News utlyste för en tid sedan en tävling där de önskade få in tips om positiva saker att skriva om lokalt i Norrköping. Då skriva och läsa är en så viktig del av mitt liv kändes det inte svårt att ge några goda exempel. Media generellt är annars ganska duktiga på att belysa allt det tunga och negativa både lokalt och globalt. Uppenbarligen föll mina små tips i god jord och jag fick känna av segerns sötma för andra gången idag. Priset var ett presentkort hos TaxiKurir. Blir fin-fint nån sommarkväll när det kanske blivit sent på stan och man vill hem snabbt. Glädje!

Väl hemma kollade jag posten strax efter att jag pussat på Kejsare Karamellpudding och dottern (i den ordningen). I posten fanns ett brev från Region Östergötland, vilket innebär att någon inom vården vill mig något. Det behöver inte alltid vara något bra… men idag var det mer än bra! Resultatet från mammografin för någon vecka sedan kom nu skriftligt i ett kuvert. Tredje vinsten idag..! Lite värdsliga saker att förgylla vardagen med vid något väl valt tillfälle samt en frisedel från bröstcancerhotet… kändes ju som något helt fantastiskt.

Vilken dag!

(64/100)

Hon fick..

Hon fick en vidunderligt vacker dag fylld av solsken och nya lärdomar. Hon fick ta del av vad som förväntas av hennes lärargärning framöver. Klokt och viktigt. Att nå fram till medmänniskan och förmedla lärdom och insikter är helt galet roligt och givande.

Idag fick hon dyka in i det viktiga som handlar om Klarspråk. Vad sägs? Hur sägs det? Av vem och till vem? Vad är syftet.. vilken känsla ska förmedlas? Men också vikten av att som myndighetsperson vara korrekt och tydlig.. fast utan att vara svårtolkad och alltför kantigt formell. Det är inte klokt så intressant det är! Hon bara njuter och suger åt sig allt hon kan.

I morgon får hon lära mer om Normkritiskt förhållningssätt och likvärdig behandling. Alltså om bland annat hur vi bemöter fördomar och om alla människors lika värde. Alltså.. hon kanske har dött och kommit till himlen!? Att sedan få undervisa i allt detta viktiga och fantastiska känner hon som bara underbart. Hon är så tacksam.

Hon är också tacksam för att ha hamnat på ett mycket trevligt hotell. Och så är det ju det där alldeles speciellt roliga, härliga.. hotellfrukost! Bjuder på solnedgången hon fick njuta av från sitt rum på tolfte våningen.

Hon vaknade sådär orimligt tidigt i morse.. I skrivande stund för ganska precis 20 timmar sedan. Hon är tacksam och nöjd. Och trött. Väldigt trött. Därför bjuder hon nu godnatt!

(63/100)

Hon borde..

Hon ska utbildas i dagarna två. Det innebär löjligt tidig avgång med tåg då utbildningen hålls på annan ort. Hon ska bli lärare i något så tjusigt som Migrationsakademin. Hon är lite mallig över det… men allra mest är hon glad. Riktigt, riktigt glad. Hon ser fram emot det så det känns i precis hela kroppen. Ämnena hon ska lära ut är sådant där hon tycker sådär otroligt mycket om. Ja, man kan säga att hon brinner för dem. Ämnena alltså. Hon ska utbildas tillsammans med den där kollegan hon också tycker sådär mycket om. De ska lära ut allt det där viktiga och värdefulla och roliga tillsammans.

Men alltså.. tåget avgår klockan 06.27 i morgon bitti, vilket väl får anses vara en tid av okristlig sort. Det innebär väckning kring 04.30 om hon ska vara någorlunda vid medvetande när hon ska ta sig till stationen som tåget avgår ifrån. Inte helt osannolikt att hon kommer att leta sig galen efter biljetten som redan vilar tryggt i telefonens sms-inkorg. Hon är mycket trött. Hon är mycket trött på flera olika vis. Kroppsligt och själsligt. Alltså borde hon verkligen sova vid det här laget.

Därför går hon faktiskt och lägger sig nu. Och hoppas att hon får med sig telefonen i morgon bitti. Den där telefonen där biljetten redan vilar i sms-inkorgen.

(62/100)

Vinst. Premiär. Värme

På eftermiddagen sände televisionens rikskanal något så intressant och trevligt som en hockeymatch mellan Sverige och Finland. Någon typ av cup har åter avhandlats såhär dagarna före årets VM börjar. Tror den hette Carlson Cup och den spelades i Tjeckien. En jämn och tät match. Till och med svärsonen tittade med något som liknade lite intresse..! Finland vann med 2-3. Det var superjämnt ända till slutsignalen. Finland slutade på andra plats i turneringen, efter värdlandet Tjeckien. Om en knapp vecka startar då årets Världsmästerskap. Värdländer i år är både Tyskland och Frankrike. När jag växte upp var den allmänna uppfattningen att tyskar och fransmän var duktiga i mycket.. men absolut inte i hockey. Världen förändras.

En premiär för året har också avhandlats här i fröknarna Ojalas residens. Vi har grillat..! Ute. Åh så gott det var. Fläskytterfilé med klyftpotatis (potatissallad för den som tycker om det).. lite grönt som vi gillar och så de där fantastiska såserna som vi köpte direkt av Mästaren själv på matmässan.. Leif Mannerström. Bearnaise, Choron och Aioli. Till kaffet åt vi nybakade munkar med socker på. En riktig festmåltid minsann. Vi hade också trevligt sällskap av mamma och lillebror Tommy runt bordet. Det var i vanlig ordning grillmästaren Tommy som stod för grillningen.

Eftersom det är Valborgsmässoafton så bjuder traditionen att vi tar oss till något ställe för att beskåda en majbrasa. Den närmaste fanns i Folkets Park och där stod vi och värmde oss vid brasan som mest bestod av en stor glödhög där någon gång kring halv nio när vi var där. Brasan värmde dock riktigt gott.. för så himla varmt var det inte i luften sådär på kvällskvisten. Lite marknadsgodis fick vi med oss hem… det hör liksom till.

Nu är det då officiellt vår då den är vederbörligen välkomnad med brasor och allt!

(61/100)

Loppislördag

Solen har strålat hela dagen.. och vindarna har gjort sitt bästa för att se till att den inte fick värma som den ville. Dagen bjöd på en riktigt stor loppis på Östgötaporten.. eller Nya Parken om man så vill. Alltså där stadens stora stolthet IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher. Vi strosade omkring och hittade lite fynd här och där. Dottern fick med sig en hel del.. en del köpte hon själv och annat sponsrade hennes mormor. Kandelaber, samlardocka, böcker, musik, väska.. Jag själv hittade lite böcker och ett par filmer. Bland annat Bondepraktikan (som ny) för tio kronor. Och ett helt nytt mobilskal. Vilket passade fint då det gamla börjat gå sönder.

Jag är så fast besluten att hitta tillbaka till min läsförmåga. Läsglädjen saknar jag så det känns i hela kroppen. Det känns som om det gått tillräckligt länge nu. Kärleken till böcker har tack och lov inte försvunnit.. den är starkare än någonsin.

(60/100)

Ordens väg tillbaka

Dagen bestod i en föreläsning på Arbetets museum. Föreläsare var Docent Maria Steinberg (bild 1) och ämnet var Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA). Så otroligt intressant och lärorikt. Ämnet är ju något som påverkar och berör varenda människa som har ett arbete att gå till. Vi tog del av denna föreläsning i min vackra stads fantastiska industrilandskap. Närmare bestämt på sjätte våningen i Arbetets museum. (bild 2 och 3). Jag behövde inte använda så många ord idag.. lyssnade mest. Orden är på väg att sippra fram igen.. lite i taget.

Lite lättare att andas idag.. men fortfarande något instabilt läge. Jag går i lära hos mig själv men har också lite stöd utifrån. En dryg vecka kvar innan jag börjar jobba heltid. Av med stödhjulen! Är jag redo..? Det vet jag inte förrän jag provat.

(59/100)


Trasig

Jag hittar inga ord idag..

 

(58/100)

Prioriteringar

Vi kan känna oss tvingade att göra sådant vi egentligen inte vill göra. Men allt handlar om prioriteringar. Faktiskt. Vi kanske gör det där tråkiga för att vi ser att det leder till någonting bättre längre fram. Eller så gör vi saker för att vi är vanemänniskor och inte vet eller förstår bättre.

Om du vantrivs på ditt arbete.. gör då allt du kan för att hitta ett annat jobb..! Eller förändra hur du tänker och hur du väljer att reagera och agera så kanske vantrivseln kan förvandlas till något annat. Om du mår dåligt av någon men ändå umgås med denne. Säg ifrån. Det går att vara vänlig och samtidigt tydlig. Tacka inte ja till möten och umgänge utan säg nej. Blir du lovad saker som aldrig infrias.. ta en kritisk titt på situationen och inse att det aldrig kommer att hända. Du förtjänar bättre. Vi kan inte förändra någon annan men vi kan alltid förändra oss själva och hur vi bemöter andra. Gör det till en prioritet att må bra.. oavsett var du jobbar, vem du möter och bemöter. Oavsett allt. Jag påstår inte att det är enkelt.. men jag påstår att det är värt det.

”Ingen är för upptagen. Det handlar om prioriteringar.”

Så står det i dagens bild. Det är helt sant. Vi hittar ursäkter i oändlighet om det är något vi inte vill göra. Tänk så mycket enklare det vore och hur mycket tid och sårade känslor vi kunde bespara oss och andra om vi i stället var ärliga och sa som det var.

Jag är idag tacksam för att jag valde att prioritera mig själv. Efter att ångesten tog över mina sinnen igår så behövde jag få vara i ensamhet och stillhet en stund. Jag sov i över tolv timmar. Tårar gör mig trött. Idag fanns det ingen möjlighet att ta på mig rustningen och bära masken. Men i morgon är en ny dag. Batteriet är fortfarande lågt men dock något laddat.

(57/100)

Ångest

Härliga dagar. Tankeväckande, nyttiga och bra diskussioner. Skratt och socialt samspel. Efterlängtat. Välbehövt. Roligt. Mycket njutbart.

Årets två planeringsdagar är genomförda. Villa Fridhem är ett mycket vackert ställe där alla sinnen får sitt. Omgivningen, byggnaden, maten, servicen.. och arbetsgruppen. Allt i fint samspel. Vi har talat om vad som har varit, vad som är och vad som komma skall. Vissheten om att vi är en fantastisk arbetsgrupp har bekräftats.

Och ändå föds ångesten.. lägger sig som en blöt filt över allt som är jag. Kanske är det alldeles för många intryck som kräver sortering på allt för kort tid, vilket blir en utmaning då förmågan att sortera är så sorgligt begränsad fortfarande. Kanske är grundmåendet lite vacklande. Kanske finns det en djup känsla av mitt eget otillräckliga värde och prestation som dominerar i de mest olämpliga sammanhang. Kanske.

Gråten blandas med ångesten i bröstet men jag håller tillbaka så mycket jag bara orkar och kan… tills det känns tryggt att kunna släppa fram den. I ensamhet. Där inga förklaringar behövs eller krävs. Där tiden får stå still en stund tills jag orkar andas lugnt igen. Tills varje tanke av granskning av mitt egna jag inte längre smärtar och vänder omkull allt intellektuellt som faktiskt också finns där någonstans. Tills jag orkar bekräfta mitt värde inför mig själv igen. Eller tills jag orkar låtsas igen.

(56/100)

 

Med utsikter..

.. Utsikten ut över Bråviken är otroligt vacker. Den njuter vi av under våra planeringsdagar på Villa Fridhem. Utsikten då vi blickar mot vår framtid på jobbet ser inte så pjåkig ut den heller. Vi har det bra på så många sätt.. och vi är så bra på så många sätt. Vi är samspelta och vi är lyhörda, hjälpsamma, generösa och fantastiskt kompetenta. Och vi strävar ständigt mot att bli ännu bättre, ha ännu roligare, lära oss ännu mer.

En aktiv dag. En nyttig, trevlig, rolig och värdefull dag är slut. En minst lika givande dag återstår i morgon… innan vardagen är ikapp oss igen.

Nu.. blir det ljuva drömmar i denna sköna säng. Fönstret har stått öppet hela kvällen. Golvvärmen i badrummet är avstängt och rummets termostatreglage nere på näst lägsta pinnen. Det måste vara svalt om jag ska kunna sova. Och om några timmar.. den absoluta höjdpunkten: hotellfrukost!

(55/100)

Länge sen..

… jag skrev någon lista. Denna kan ha publicerats för länge sen och en del frågor får liknande svar. Andra har helt nya svar. Livet förändras.

Vad gör mig riktigt lycklig? Kvalitetstid med dottern. Att göra saker vi båda älskar och mår bra av. Jag blir också lycklig av Minioner, Nalle Puh, Kejsare Karamellpudding och fina vänner.

Var bor jag och vad fick mig att flytta dit? Jag bor i Norrköping sedan våren 2012 och här hamnade jag lite av en slump. Det var det minst jobbiga alternativet av flera just då. Nu älskar jag staden som jag med värme kallar min vackra stad.

Äter jag helst/oftast hemlagat eller på restaurang? Lika gärna vilket som faktiskt. Roligt att experimentera i eget kök (dottern är jätteduktig på just det) eller att tillaga favoriterna.. likväl som att sätta sig på restaurang och serveras något gott. Då jag är helt ensam hemma lagar jag tyvärr sällan någon vettig mat alls. Blir mest smörgåsar eller annan latmanskost.

Vad har jag för klädstil? Följer jag trender? Jag har en helt egen stil. Den kallas bekvämt. Jag har inte medvetet köpt fula kläder så jag tycker om det jag tar på mig. Trender har jag aldrig följt och kommer sannolikt aldrig att följa. Jag gillar dock inte rysch och volanger. Inte heller så förtjust i glitter och blingbling.

Vad har jag för drömresmål? Jag trivs fint hemma, men drömmer om att komma bort ibland. Tycker om att resa till fäderneslandet, vill se Rom och London. Älskar att hitta fina ställen runt om i Sverige. Högst på drömlistan finns dock en Japanresa med dottern.

Vart bär nästa resa av? Nästa vecka tar jag tåget till vår vackra huvudstad för två dagars utbildning.

En bra bok? Jag älskar böcker.. trots att jag ännu inte klarar av att läsa. En av de böcker jag läst som berörde mig på djupet var ”Påven Johanna” av Donna Woolfolk Cross.

När har jag mått som sämst vs bäst i livet? Som allra sämst för några år sedan när livet vändes upp och ner och inget annat än kaos fanns. Där befann jag mig otäckt länge. Som allra bäst då dottern föddes såklart.. där finns ingen konkurrens. Just nu är det lite ostabilt då jag ännu lider av min utmattning eller hjärntrötthet. Kroppsligt är det sisådär och det mentala kämpar jag med. Jag är dock en utpräglad optimist och vet att det snart blir bättre än någonsin förr.

Vad hade jag sagt till mitt 14-åriga jag? Oroa dig inte så mycket. Du duger som du är. Du är värdefull.

När känner jag mig som a million dollars? När jag har min nära och djupa dialog med katten precis vid läggdags. Han ligger på mitt bröst eller tätt intill i sängen och vi bedyrar varandra vår kärlek och tacksamhet över att vi har varandra. Eller när jag kan göra någon annan människa genuint glad.

Om jag skulle flytta, vart skulle jag flytta då? Inom kommunen. Nu måste jag erkänna att jag själv blev förvånad, men med handen på hjärtat är det så. Jag skulle dock inte tacka nej till en liten lägenhet i Stockholm heller, om tillfälle gavs.

Vad är jag om 10 år? Frisk och lyckligt lugn och harmonisk.

Tror jag på ödet? Jag tror att det som sker, sker av en anledning. Det kan dock ta olika lång tid att se och förstå anledningen.

Vad får jag energi av? Glädje, gemenskap, kreativitet, frisk luft, skratt, träning, Kejsare Karamellpudding. Och sömn.

Vad har jag för favoritårstid? Hösten har alltid varit den tid på året då jag mår som allra bäst. Men jag har på senare år upptäckt att vårens ankomst också ger samma känsla.. innan det blir för varmt och soligt och svettigt och fullt med insekter överallt.

3 saker jag önskar mig i födelsedagspresent? God mat, varma kramar och kanske en bra bok.

Vad har jag för favoritdrink? Tror den heter White Cadillac. Smakar som mjukglass. Nästan.

Vem/vilka inspireras jag av? Kreativa, ärliga, modiga och raka människor med god självinsikt.

Om jag skulle bjuda på kalas, vad bjuder jag helst på då? Kanske kyckling med ugnsrostade grönsaker och någon kall, god sås. Men mest av allt vill jag bjuda på mig själv.. i allt jag gör.. vare sig det är vardag eller fest.

(54/100)

En dag värd att fira

Den där superhjälten jag nämnt tidigare.. Iron Man.. han firades idag. Fyllde ju hela åtta år i veckan. Idag samlades vi hemma hos honom och gjorde ett par tårtor tillsammans (bild 1). Så blev det gofika och ”Ja må han leva” för födelsedagsbarnet. Innan allt var framdukat så kändes väntan evighetslång för somliga (bild 2). Så blåstes ljusen ut (bild 3) och fikat var i full gång. Båda tårtorna gick åt i ett nafs. Pälsklingarna var givetvis också med och firade.. Lukas (bild 4), Alwa och Bertil (bild 5). Bröderna ledsnade på fikapratet och gick in i köket för att spela monopol i stället (bild 6).

En annan anledning att fira kom som en enorm överraskning för de flesta. Lillebror och svägerskan valde att gifta sig efter 22 år tillsammans. Jag blev lycklig ända ut i tårna och önskar dem gränslöst med lycka och glädje för resten av livet. Genast åkte de på bröllopsresa och befinner sig just nu i Budapest. Underbart..! Dessutom fyller lillebrodern modiga 46 år just idag. Dubbelgrattis till honom!

Vilken dag!

(53/100)


Fredag kväll

Bästa stunden i veckan. Fredag kväll. Ni vet.. arbetsveckan är slut och helgen väntar. Hemmauniformen är på. Fredagsunderhållning på tv och kanske något extra gott att äta. Möjligtvis något gott att dricka. Hemmet är städat och allting känns bara så himla perfekt. Ni vet den där känslan..?! Nej.. inte jag heller.

Det är ändå en av de bästa stunderna i veckan. Jag slappnar av på ett speciellt behagligt sätt. Med lite tur hinner jag se hela underhållningsprogrammet innan jag snarkar. Något extra tjusigt att äta blev det inte heller direkt. Sista memman från påskhelgen är förvisso väldigt gott.. men det räknas inte som en middag normalt sett. Det goda drickbara blev ikväll påskmust, vilket jag väljer före vin vilken dag som helst (älskar must). Hemmet är i samma läge som de flesta andra dagar.. och det kan inte med bästa vilja i världen kallas för pedantstädat. Vi kan kalla det för hemtrevligt. Det där med att somna i soffan och vakna efter någon timme har visat sig vara min paradgren. Något jag bemästrar till fulländning. Varför går jag inte och lägger mig i sängen om jag är så trött..? Varför stänger jag inte av tv:n, borstar tänderna och bara kryper ner i sängen och sover gott hela natten..? Jag är lika förvånad som ni.. för jag har ingen aning. I stället blir klockan en bra bit in på natten, förvirringen är total. Jag hinner givetvis vakna till riktigt ordentligt för jag har ju inte gjort kvällssysslorna som måste klaras av innan sängen: Ta kvällsdosen av min medicin. Kissa och borsta tänderna. Blogga. Tömma kattlådan.

Som sagt.. är huvudet dumt får kroppen lida..

Trevlig helg..!

(52/100)

Tack

Jag känner tacksamhet. Mäktig tacksamhet över alla människor som omger mig med vänlighet, omtanke, omsorg. Jag berörs på djupet av hur mycket medmänsklighet och humanism som finns omkring mig. Oavsett om människorna menar det de säger eller inte.. så tar jag det till mig och det lägger sig som balsam i min ganska slitna själ. Omtanken och kramarna, leendena, de fina orden lägger sig runt det som skaver inuti så det inte gör lika ont. Jag önskar verkligen att jag kunde vara lika snäll mot mig själv som andra är mot mig. Jag försöker. Jag vill. Verkligen vill. Men det är svårt. Det gör ont att inte tycka om sig själv och det tar enormt mycket energi att bära masken nästan dagligen. Masken som utåt sett visar att jag är okej. Jag känner mig välsignad som har människor omkring mig som bryr sig tillräckligt mycket om mig för att våga och vilja visa det. Många känner till och ser att jag bär den där masken eller rustningen eller vad den nu kan få kallas… men de dömer inte och de kräver inte att få kika bakom den heller.

Jag mår inte uselt varje dag. Jag avskyr inte mig själv hela dagarna. Jag har riktigt bra dagar och mindre bra dagar.. som alla andra. Tyvärr är mina mindre bra dagar lite fler än de som är bra. Men jag jobbar på det. Jag jobbar hårt på att låta intellektet möta känslan. Jag VET att jag har ett värde och bla bla bla… men jag KÄNNER det inte. Inte än.

Så den delen av mig som älskar sarkasm (vilket jag för övrigt talar flytande) och att skratta högt är också på riktigt. Ibland lossar jag på masken och äkta glädje tar plats. Jag älskar att larva mig och att visa att jag bryr mig om andra. Jag tycker om att få hjälp andra om jag kan och jag verkligen älskar att omge mig med riktigt bra människor. Människor som törs vara äkta. Genuina. Människor som strävar efter att vara sig själva. Unika och underbara. Det finns massor av dem på min arbetsplats till exempel. De finns lite överallt förresten. Till min stora glädje och inspiration. Trots allt är jag en positiv, öppensinnad människa som just nu är hjärntrött, utmattad och bär på en del sorger som behöver behandlas och bearbetas. Vågskålen med bekymren väger över just nu. Men jag siktar på balans. Jag är på väg.

”Till alla människor som är kärleksfulla och vänliga mot mig.
Tack för solskenet ni bidrar med i mitt liv.”

(51/100)

 

Broar och nya stigar

Jag gillar att tänka och tala metaforiskt. Det blir ibland lättare att både förklara och förstå om man kan göra en liknelse som beskriver det man försöker säga. När böcker skrivs och författaren använder metaforer.. så kallas språket ofta målande. Författaren målar en situation, ett landskap, en person, ett drama.. genom liknelser från de flestas vardagsliv. Metaforer. Bildligt språk.

Ett mycket bra exempel tycker jag är då jag försöker beskriva var i livet jag just nu befinner mig genom att tala om broar eller stigar.

”Det svåraste i livet är att veta vilken bro man ska gå över och vilken man ska bränna”

Att i vuxen ålder lära nytt sätt att tänka och agera är inte helt enkelt. Men ofta nödvändigt. Det sätt jag tidigare tänkt på och agerat utifrån har ju trots allt gjort mig sjuk. Alltså behöver jag lära mig tänka på nya sätt, eller traska över nya broar. Okända och lite skrämmande. Men jag tar kliven över bron för att jag vet att det som väntar på andra sidan är bättre än det som varit. Jag lämnar det trygga som jag befinner mig i och kliver ur tryggheten för att bli en bättre version av den jag är idag. Det okända utvecklar och stärker.

Minst lika viktigt är att bränna de broar jag inte längre har något behov av att använda. De som inte leder någonstans där jag kan må bra. Då är det verkligen rätt och bra att bränna dessa broar så att de inte längre kan locka mig tillbaka till gamla och destruktiva beteenden. Om det finns för många broar som fortfarande kan leda till mindre bra saker.. kan det bli förvirrande att veta vilka broar som är säkra att beträda. Alltså bränner jag dem. Vilket mer konkret innebär att jag tar mig igenom insikter som ibland smärtar för att bearbeta gammalt och lägga det där det hör hemma. I dåtiden. Jag ser framåt igen. Inte bakåt. Jag tar mig ur det jag möjligen fastnat i.

Kvar ska då finnas de broar och stigar som leder mig framåt. Det kan bli snårigt och ibland halkar jag. Men än så länge tar jag mig upp igen och fortsätter försöka tills det känns rätt. Man kan säga mycket om mig antar jag.. men ger upp, det gör jag aldrig. Inte om det är värt att kämpa för.

(50/100)

Douglas dag..

Denna dag på året, den artonde april.. är Douglas födelsedag. Douglas är ett fasterhjärta och idag fyller han åtta år. Han har många alias den där killen. Ett av dem nämndes för en liten tid sedan och det är nog det senaste.. Iron Man. Han som bjöd på middag och som jag sedan följde med till röntgen om ni minns. Han kan få heta vad han vill och som de flesta småkillar har han diverse superhjältar att se upp till och försöka efterlikna. Min egen unge ville vara Batman när hon var liten. Ja, det kanske hon vill fortfarande förresten.. det skulle inte förvåna mig.

Men Douglas.. han är min superhjälte. En riktig superhjälte. Ingen tecknad eller påhittad. Han piper och gnäller när han inte får som han vill.. men det vet jag många, många som gör.. i alla åldrar. Men i grund och botten är han en otroligt positiv och snäll kille. Han vill alla så väl och han är mån om att tala om och visa att han tycker om sin faster. Jag får såna goa kramar så de känns ända ner i tårna. Så säger han att han älskar mig och saknat mig och fasters hjärta totalsmälter förstås.

Trots sina funktionshinder så håller han full fart i de flesta lägen. Utom när han kollar på film. Då är han okontaktbar. Han lever sig in i filmen och blir nästan en del av den i sin fantasifulla värld. Blixten McQueen i Disney’s film om Bilar är en favorit.. för att inte tala om Bärgaren från samma film. Och den liknelsen följer med in i verkligheten på så många sätt. Blixten är ju den coola, snabba som alltid vinner till slut Hjälten. Han är orädd och gör saker han egentligen inte vågar. Bärgaren är lite kantstött och sliten.. men fixar det mesta och är supersnäll och vill alla väl. Han fixar det som inte är bra. Han är inte alls lika cool och skinande blank.. men har vunnit Douglas och andras hjärtan på grund av sin fina personlighet. Douglas bryr sig om såväl den häftiga som den lite rufsiga och slitna. Han ser igenom alla skal och värderar det som finns innanför. Den egenskapen hoppas jag att han behåller livet ut.

Jag har alltid sagt att han kommer att bli antingen Professor eller Politiker den där killen. Han kan snacka. Oj, oj, oj.. till och med mer än faster. Då vet ni.. det vill inte säga lite..! Han är underfundig och klok som få. Det känns nästan som att det han är förhindrad att göra rent fysiskt har storligen kompenserats med annat.. såsom intellekt och förmåga att fånga omgivningens intresse genom att vara sitt underbara själv.

Så Grattis mitt älskade fasterhjärta. Fortsätt vara fantastisk..!

(49/100)

Utmaningar

Nu påbörjas nya utmaningar.. både i arbetslivet och i personliga livet. De hänger ju ihop. Målet där framme någonstans är att ha hittat en fin balans mellan mitt arbets-jag och mitt privata-jag. Båda är viktiga men det ena har dominerat lite för mycket och lite för länge. Jag har under året som gått sedan jag blev sjukskriven fått till mig många nyttiga och användbara verktyg. De flesta låter enkla men inget i detta är enkelt. Förändringar tar tid om de ska bli bra. Att slarva sig till något som bara håller en kort tid är helt ointressant. Jag har tänkt att må bra riktigt länge framöver. Att vara utmattad eller hjärntrött (det finns flera namn på min diagnos) är överväldigande. Det är oerhört svårt att acceptera alla begränsningar som följer med diagnosen. För mig i varje fall. Jag vill väldigt mycket mer än vad jag klarar av. Av begränsningarna följer frustration, sorg och ilska.. som föder ännu mer trötthet och utmattning och begränsningar.

Ett av verktygen strider mot mycket av vad den svenska mentaliteten står för. Åtminstone historiskt sett eller jag kanske generaliserar nu och det är inte min avsikt. Men vi svenskar (fast jag är ju finländare egentligen) har ju Jante att ta hänsyn till. Vi ska inte tro vi är något… och om vi nu mot förmodan ändå tror det… så ska vi då verkligen inte tro att vi är bättre än någon. Nej, vi ska veta vår plats och stå lite skämmigt vid sidan av och inte tro något så orimligt som att vi har ett värde och att vi törs visa det. Verktyget är något så självklart som Var snäll mot dig själv!

Var snäll mot dig själv. Smaka på den. Vad innebär det att vara snäll mot sig själv? Tja.. det är väl olika för olika människor. För mig innebär det att ge mig själv mer tid att göra saker jag mår bra av och blir glad av. Små saker. Stora saker. Men något jag själv väljer för min egen skull. Det innebär också att ge mig själv tid till återhämtning och vila. Att inte få skuldkänslor när jag ger mig själv den tiden. Att inse att den tiden är så viktig och att den hjälper mig att läka. Att inse att jag inte latar mig, utan jag tillåter mig att hämta nya krafter. Det betyder också att ibland säga nej till annat och andra. Inte för att jag nödvändigtvis inte vill följa med eller vara en del av.. utan för att jag behöver återhämtningen. Jag behöver lära mig att sitta och ha tråkigt. Jag får tvinga mig att sitta och betrakta en älskad katt eller ett skitigt fönster.. utan att samtidigt känna att jag måste prestera något. Vila. Måste vara ett av de finaste orden i vårt språk… vila.

Det må låta som självklarheter för många. Men för mig är det en stor utmaning att kunna göra detta utan att få dåligt samvete. För det är där nyckeln finns. Samvetet. Jag kan säga nej och jag kan minsann lata mig utan problem. Men jag får kämpa hårt med mitt dåliga samvete och känslan av uselhet och otillräcklighet varenda gång. Det är där min utmaning ligger. Att vara snäll mot mig själv utan att behöva förklara mig eller att få dåligt samvete. Det är dags nu.

(48/100)

Inte helt oviktigt.. men nästan

”Jag har nått en punkt i livet där det inte längre känns nödvändigt att imponera på andra. Om människor gillar mig som jag är så är det trevligt och om de inte gillar mig är det deras förlust”

Jag tycker det är så otroligt behagligt att ha kommit så långt i livet där omgivningens tyckande inte längre styr mig. Det har inte gjort det på många år i och för sig… men ibland kommer tacksamheten tillbaka en sväng, som för att kolla att insikten verkligen landat och fortfarande finns kvar. Och ja, den finns kvar. Visst fanns det en tid då jag var ung och osäker och försökte smälta in. Den tiden finns nog i de flestas liv. Jag minns ärligt talat inte om jag var så osäker i skolan.. men jag minns att i början av arbetslivet fanns den där.. ständigt och vakande. Det var ju viktigt att försöka göra ett gott intryck och jobba på bra så att man fick fina referenser. Jag har dock alltid strävat efter att få vara mig själv.. mest för att det är så himla jobbigt att försöka göra sig till.

Med åldern kommer visheten sägs det. Nåja.. det är väl en sanning med modifikation. Men med åldern kom i varje fall tryggheten i att vara sig själv. Idag känner jag att jag aldrig skulle kunna göra mig till eller anpassa mig långt utanför min personlighet. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Om jag inte duger sådan som jag är så är jag på fel ställe eller med fel människor. Det är såklart inte helt oviktigt vad människorna i mitt liv tycker om mig.. men det är inget som längre får mig att försöka duga eller passa in.

Det betyder såklart inte att jag bufflar på som en bulldozer och hävdar min rätt att få vara den jag är. Givetvis anpassar jag mig så att jag tar hänsyn i olika situationer. Egentligen är det inte ens någon anpassning.. det handlar snarare om respekt och vanligt hyfs. Men det är så himla skönt att inte behöva anstränga sig för att vara någon annan till lags.. att få vara den jag är. Befriande skönt.

(47/100)

Påskafton

Snön ligger delvis kvar och det är kallt. Solen har strålat större delen av dagen. Påskafton anno 2017. Sovmorgon och så lite pyssel innan vi åkte spårvagn till mamma. Vi struntade i den traditionella påskmaten i år och njöt i stället av baconlindad kycklingfilé (bild 1). Kaffet hemma hos mamma är det bästa i stan. Har druckit många koppar kaffe på stadens olika caféer men vill ändå påstå att det man bjuds på där på fjärde våningen i ett hus på Kungsgatan är det allra bästa (bild 2).

Vi gillar att spela brädspel (bild 3). En favorit vi inte dukat fram på länge är Löning. Tommy vann, Sanna kom tvåa, mamma trea och Gabriel och jag delade på jumboplatsen. Roligt var det.

Årets påskpyssel blev dotterns idé om att baka sockerkaksägg. En liten tigerkaka i miniatyr bakades inuti ett ägg (bild 4 och 5). Himla skojig grej till fikat. Lite pyssligt var det.. men inte så himla svårt ändå.

(46/100)


Glad Påsk

Jag önskar alla… en god och glad, fridfull, lugn, glädjerik och äggrik påsk! Här firas påsken med lata dagar. Idag vaknade vi till en vit värld igen. Vi håller tummarna för att det är sista snön för säsongen. Nu känns det mer okej med blommande rabatter, varskor, sol, fika utomhus och ofodrade jackor. Snö och halka hör ju vintern till, tycks det. Men vi bor ju här uppe i Norden där dagens väder kallas för typiskt aprilväder.

(45/100)

Påskig ledighet

På jobbet har jag pyntat lite sådär lagom diskret. En höna här och en fjäder där. Man behöver ju inte överdriva.. men givetvis ska påskhelgen uppmärksammas ändå. Bilden med de rosa fjädrarna och de tre små kycklingarna representerar kontoret där jag och mina två kycklingflickor sitter. Det är dörren som är pyntad sådär fint. I arbetsplatsens två lunchrum finns också STORA och färgglada ägg fyllda med godis av alla de slag. Det kallar jag personalvård! Just idag bestämde sig en av teamledarna på min enhet.. att bjuda på tårta till eftermiddagskaffet. Han tyckte vi var värda det.. och vi höll förstås med!

Två timmar kortare arbetsdag idag.. påskhelgen till ära. Direkt efter jobbet mötte jag upp dottern, modern och brodern. Utrustade med två stycken Dramaten (för er som inte vet.. så är det en vagn man drar maten i = DraMaten) åkte vi till köpcentrat en bit utanför stadskärnan. Mamma bjöd på fika med räkmacka innan vi började att botanisera i de två större affärerna på plats. SÅ gott. Andra gofikat idag. Storhandla är vansinnigt tråkigt och tungt.. men vi köper och bär ju hem en hel massa trevligheter att tillaga och samlas kring under dessa lediga dagar. Det går att storhandla även utan bil. Tack i himlen för spårvagnar…

Sammanfattningsvis.. Dagens..

Pynt: Fjädrar och kycklingar
Fika: Jordgubbstårta och räkmacka
Fynd: Tre kilo bulgur för 30 kr
Kramar: Från tre kollegor som går vidare till andra utmaningar. Saknar dem redan.
Pälskling(ar): Det är alltid och för evigt Kejsare Karamellpudding först och främst. Men idag träffade jag också Franklin.. en ljuvligt söt, långhårig chihuahua-kille.. som jag fick äran att pussa lite på.
Glädje: Nu väntar fyra lediga dagar.

(44/100)

Äggstraordinär onsdag

Onsdag innebär veckomöte med teamet och gemensam frukost. Vi är indelade parvis för att fixa frukosten och idag var det jag och Maija, finnkärringarna.. *fniss*. Vi hade pratat om att bjuda på Memma, som är en finsk efterrätt man äter till påsk. Vi insåg dock snabbt att det sannolikt inte skulle göra någon större succé.. så det fick bli rågbröd med det vanliga till pålägg. Ost i mjuk och i hård form och lite grönsaker räckte fint. Dagen (påsken) till ära bjöd vi också på ägg. Hårdkokta. Färgade av gurkmeja och kaffe. Vi målade ett varsitt ägg som vi sedan skulle ge den som satt till vänster om oss. När vi räckte över ägget skulle vi också säga vad vi uppskattar med den personen. Jag hade också pysslat ihop lite små påskknyten innehållande både sött och gulligt till var och en i teamet. En riktigt bra start på dagen..!

I våra lunchrum (vi har två) finns det gigantiska godisägg fyllda med det sötaste söta i godisform. De anställda förser sig som sig bör lite då och då. Både före och efter maten och fikarasten.. och en hel del där emellan. Med jämna mellanrum under dagen alltså. Idag var det dessutom en gosse som hälsade på sin fina mamma under eftermiddagen. Gossen som är sju år gammal fick ju en glädjechock då han såg allt godis. Just idag har vi dessutom haft extra gofika på eftermiddagen då vi avtackat tre kollegor som slutar. Gossen drömmer nu om att få börja jobba hos oss… förstå att det hägrar med gofika och godis och dessutom betalt för att få fika och snaska i sig! Jag kunde försäkra honom om att det är precis lika roligt som det verkar att jobba där.. med eller utan fika och godis.

(43/100)

 

 

Och störst av allt är kärleken

Jag har skrivit om det tidigare.. för inte så länge sedan. Men det är ju något av det viktigaste som finns!

Det du säger visar vem du vill vara. Det du gör visar vem du är.

En enkel sanning. Lätt att förstå. Okomplicerad. Vi kan ge uttryck för drömmar och visioner.. vi kan drömma, planera och vilja. Men oavsett var eller hur tanken föddes så måste det till en handling för att det ska bli till verklighet. För att tanken, planen, drömmen ska kliva in i verkligheten så måste vi faktiskt göra något. Mer än att prata om det alltså.

Kärlek. Det största, starkaste, mäktigaste och viktigaste som existerar. Det finns så oändligt av kärlekar i världen. Kärleken till en livspartner, ett barn, sina föräldrar, sin familj. Kärleken till oss själva. Kärlek till det vi gör och den vi är. Kärlek till ett husdjur. Kärleken till ett jobb, ett hem, ett land.. Vi har förmågan att älska och vi bör utnyttja och använda denna förmåga så långt och så mycket vi någonsin kan. Det är något vi kan slösa gränslöst med och ändå få mer av. Jag kan ärligt säga att jag också älskar mitt jobb och det som följer med jobbet. Människorna, möjligheten att hjälpa och göra skillnad för andra.. samspelet och glädjen av vänner och kollegor.. skrattet, buset och all fantastisk omtanke som finns där.

Men också här finns skillnaden i att säga och att göra. Vi kan uttrycka kärlek med målande ord och beskrivningar av vad som får hjärtat att slå snabbare. Men till slut är det våra handlingar som bekräftar orden, som tar dem in i verkligheten, som föder känslorna och skapar samspelet. Ge och få.

Så.. om vi tycker om eller om vi till och med älskar.. visa det i handling. Ord är också viktiga. Mycket viktiga. Men ord utan någon handling förblir bara ord. Om de bara förblir till ord så bleknar också kärleken kring orden och de mister sin betydelse. Visa att vi tycker om och att vi älskar. Ge komplimanger. Kramas. Skratta och le. Visa omtanke och kärlek.. och det kommer tillbaka tusenfalt.

Okej.. ett lite sockersliskigt inlägg kanske. Men inte mindre sant för det. Mer kärlek, skratt, kramar och glädje till alla. Det är min dröm och vision och jag försöker göra något varje dag för att det ska synas och kännas att jag tycker om någon eller något. Hur eller vad gör du..?

(42/100)

Anti-återhämtningsdag

En återhämtningsdag..? Bah…!! Inte riktigt.

Tidigt på morgonen hade jag det ärofyllda uppdraget att ta Iron Man till sjukhuset för röntgen. Gossen är van med kontroller och uppföljningar av allehanda slag då han är född med ett funktionshinder. Detta kompenseras dock storligen genom hans knivskarpa intelligens och hans gränslösa mundiarré. Den här killen snackar mer än sin faster, vilket inte säger lite. Så gott som varje gång vi talas vid förvånar han mig med sina kluriga tankar och sammanfattningar av allehanda ting han snappat upp. Han är ljuvlig och han skötte sig exemplariskt på sjukhuset. Faster fick vara med inne på röntgen och bära en mörkt röd blyväst för att inte bli strålande. He he he..

Lämnade Iron Man tillbaka på frita och for hem för att duscha och äta frukost. Sen en tur till staden för att vara med på viktigt möte tillsammans med dottern. Mötet avlöpte lysande och i positiv anda.
Vi promenerade runt hörnet från stället vi nyss suttit på möte i och tog del av absolut bästa kinamaten i vår vackra stad. Lunchbuffé av den riktigt goda sorten. Fräscht och gott. Riktigt gott. Fullständigt omöjligt att inte bli riktigt mätt på ett sådant ställe. Vi gick som övermätta pingviner därifrån, vaggandes.

Nästa anhalt var stället där man plattar ut sina tuttar vartannat år. Ja, om man fyllt 40 alltså. Jag uppskattar verkligen att de lyckats anställa så varlig och medkännande och lugn personal på det där stället. Det är inte som cellprovstagning… oh nej, långt därifrån. Men något utlämnande är det ändå att klä av sig inpå bara skinnet och stå där framför en främmande människa som ska ta på ens mer privata kroppsdelar. Med varma händer letade hon avvikelser och placerade mina attribut i rätt läge för utplattning och avläsning via någon typ av scanner eller röntgen eller något liknande. Helt otroligt hur tillplattade de kan bli..! Idag serveras pannkakor… liksom…!

Så var det lite fika på det.. och handla.. och det är möjligen något av det tråkigaste jag vet. Men det behöver göras och i sällskap får det ändå anses vara helt okej. Dottern var ju med. Väl hemma kände jag mig helt manglad.. trött.. dränerad. Hela kroppen värker fortfarande, många timmar senare. Av vilan blev det inte mycket. Telefonen har ringt och jag har fått känna mig behövd och nyttig. Men nu.. nu minsann.. är jag inte längre tillgänglig för någon annan än den där Kejsare Karamellpuddingen som jag hoppas ligger och värmer upp delar av min säng. Bästa stunden på dygnet är den då han lägger sig på mitt bröst när jag krupit ner i sängen.. spinner och borrar ner sin nos i min hand. Det kallas livskvalitet.

(41/100)

%d bloggare gillar detta: