Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Tålamod

Det är ingen hemlighet att jag är en person av den otåliga sorten. Åratal av övning har dock resulterat i att jag hanterar bristen av denna dygd intill perfektion. Okej, okej.. det beror på vad det handlar om.. men jag menar generellt sett. Livet har lärt mig att det är klokt att lugna sina sinnen och vänta. Vänta och se. Min paradgren!

Sen att det sjuder inuti mig mest hela tiden är en annan sak. Jag hanterar det också. Jag hanterar det mesta faktiskt. Är till och med hyfsat skicklig emellanåt. Man lär sig liksom. Det är klokt att välja sina strider och för att kunna göra det så måste man kunna behärska sig, ha tålamod. Skulle jag reagera synligt på allt som driver mig till vansinne så skulle jag vara ett vandrande, gapande, ilsket monster. Tålamod. Jag kan det där med tålamod. Jodå.

Så serverar livet en käftsmäll som heter duga! Hejdå tålamod, behärskning och alla andra bra-att-ha-egenskaper.

Att det händer saker vi inte kunnat eller velat förutse är inget konstigt. Vid min aktningsvärda ålder har det hänt tillräckligt många gånger för att jag ska kunna konstatera att.. ”okej, nu igen…”. Vi hanterar saker och ting olika utifrån vad vi själva bär med oss i våra ryggsäckar. Men vi har också fått lära oss att respekt, vänlighet, hänsyn och empati är egenskaper som för oss framåt och som låter oss fungera fint tillsammans i sociala sammanhang. Det är synd att den lektionen har missats av så pass många människor ändå.

Mitt tålamod brann inne helt i veckan som gick. Jag imploderade både i sorg och i ilska. Det gjorde ont att vara både så ledsen och arg samtidigt. Efter ett par dagar hade mitt inre kommit fram till att det är förfärligt obehagligt att stanna kvar i sorg och ilska. Det är mycket mer konstruktivt och belönande att se klart och att göra det bästa av den givna situationen. Sorgen och ilskan finns kvar men är mer hanterbar nu.

Däremot är tålamodet helt jävla borta. Åtminstone när det kommer till det där med en del människors brist på respekt, vänlighet, hänsyn och empati.. eller vanligt hyfs om man så vill. Det är inte okej att som vuxen bete sig hur man vill överallt. Var elak och orättvis om du vill.. men var det där ingen ser eller hör dig. Var allt du vill med dina likasinnade stackare till ”vänner”.. men inte ibland oss andra som uppskattar vanligt hyfs. Tålamodet när det gäller praktarslen är helt borta. Egoistiska, barnsliga och elaka människor har inte min respekt. Inte längre. Och viktigast av allt.. om ni väljer att döma andra utifrån era skeva värderingar.. glöm då inte att granska er själva och era handlingar först så att ni kan stå rakryggade och utan skuld och döma andra.

Det finns alldeles fantastiskt mycket fint och bra att fokusera på i stället. Jag tror jag ska göra det..

Jag gjorde det..!

Jag gick i mål även i år. Tredje året på raken. Ett hundra blogginlägg på ett hundra dagar. Utmaningen avklarad. Grattis till mig..!

Det känns som en dubbel seger med tanke på i vilken situation jag befinner mig för närvarande. Livet har varit, och är fortfarande, utmanande och jag kämpar med att acceptera de begränsningar min hjärntrötthet orsakar. Det kräver lite mer än vanligt att genomföra en del saker då bland annat koncentrationen inte är som den borde. Jag blir lätt distraherad och då tar många, till synes, enkla saker längre tid att göra. Det är frustrerande, irriterande och skapar negationer mot mig själv. Jag inser hur orimligt det låter och jag önskar jag kunde känna och fungera annorlunda.. men jag är inte där än. Jag är dock på väg.. men då jag är av den otåliga sorten så tycker jag nog inte att det går fort nog.

Utmaningen betydde lite mer just i år och just på grund av min nuvarande situation. Men jag gjorde det och tacksamheten och glädjen känns viktig och riktig. Så följer den sedvanliga frågan då utmaningen nu är avklarad..

Ska jag fortsätta skriva..?!

Skriver jag för att jag vill att någon ska läsa, eventuellt beröras och möjligen återkoppla på något vis..?! Självklart gör jag det. Det motiverar, gläder och inspirerar att få veta att någon annan läser det jag skriver och dessutom tar sig tid att på något vis lämna en kommentar eller annat bevis på att de tagit del av mina ord. Men allra mest skriver jag för min egen skull och det borde också vara det som möjligen driver mig att fortsätta. Hur det blir med det får vi väl se.

Till dem som eventuellt följt mina hundra inlägg vill jag rikta ett hjärtligt tack för att ni tagit er den tiden!

(100/100)

Jag väljer glädje

Hur kan du vara så glad nästan jämt..? Det är svårt att förstå att du för en så hård kamp med dig själv. Ingen skulle kunna tro att du lider av utmattning.

Jag är en glad människa i grunden.. men jag gör också ett aktivt val varje dag och jag väljer glädje. Jag väljer att se möjligheterna och lösningarna i stället för hindren och problemen. Jag väljer att vara tacksam för det jag har i stället för att lägga energi på det jag saknar.

Det behövs faktiskt bara en gnutta av insikt och en någorlunda objektiv syn på var och hur vi lever här. I jämförelse med oändligt många andra människor runt om i världen.. har vi det otroligt bra. De allra flesta av oss har tak över huvudet och mat för dagen. Vi lever i ett land som har ett fantastiskt system för skolgång och sjukvård bland annat. För det mesta begriper vi inte ens hur lyckligt lottade vi är som bor här.. i fred och i frihet och med demokrati och grundlagar som värnar om våra rättigheter. Vi får dock inte glömma att vi också har skyldigheter. Vi har skyldigheter mot oss själva och mot vår omvärld.

Jag älskar mitt jobb och jag tycker de flesta av mina kollegor är härliga, fina människor. Jag har en ljuvlig familj, ett hem där jag trivs.. jag har tillgång till allt jag behöver. Jag har en fantastisk dotter som är ljuset och glädjen i mitt liv och jag har världens vackraste katt. Jag kan se, höra, röra, tala, skriva, läsa, smaka, känna.. jag kan tänka, drömma, förnimma.. och jag kan både gråta och skratta. Jag kan vara seriös och allvarlig.. men också skvatt galen och skämtsam. Jag talar flera språk flytande.. varav sarkasm är det jag använder alltmer flitigt.

Jag är glad. Och tacksam. För att jag både vill och kan. Alla kan. Men alla vill inte. Det tycker jag är synd.

(99/100)

Det där med eget ansvar

Att alltid skylla på någon eller något leder aldrig någonstans. Det bli ingen lärdom av det. Det leder oss inte framåt. Att lägga ansvaret utanför sig själv är förödande. Att ta sitt ansvar för allt man säger och gör kan vara utmanande och jobbigt.. men otroligt nyttigt och moget. Det får oss att lära av våra misstag, att växa som människor, att utvecklas.. att röra oss framåt.

Det är så lätt att lägga vårt liv där framme någonstans. Allt blir bra eller bättre sen. Men sen ligger alltid framför oss. Och även om den plan vi har uttalat… med mål och sikte ligger där framme någonstans, så måste vi hitta delmål och befinna oss i rörelse och vara aktiva för att ha en chans att komma dit. Om vi ska komma till det läge när sen blir nu.. så måste vi agera. Inget sker av sig själv. Och ingen gör jobbet åt oss.

Gör det nu. Ibland blir senare till aldrig i stället.
Du kan få resultat, eller hitta på ursäkter.
Aldrig både och.

För att få resultat.. för att nå våra mål.. måste vi göra något. Sluta vänta på rätt tillfälle, rätt läge, rätt tid. Sluta vänta på att någon annan ska göra något först. Sluta vänta på att någon annan ska bereda din väg. Sluta vänta på att det ska kännas perfekt eller ens bra. Sluta vänta..!

Vill du förändra ditt liv eller något i ditt liv, vill du nå dina mål.. vill du utvecklas och växa som människa..? Ja, då krävs ett visst mått av arbete, ansträngning.. och en handfull av insikter. Som så många gånger tidigare vill jag då påstå att det kanske inte är enkelt eller roligt varje dag (fast det kan det ju också vara förstås).. men det är värt det i slutändan..!

Att nå mina mål.. att komma i mål och att ha förändrat mitt liv till det bättre.. är i min värld den finaste gåvan av alla och värt varje steg jag fått ta för att nå dit.

(98/100)

 

 

Jag är värdefull..!

Jag fick ett sms i morse där det stod: Du är värdefull.

Någon tycker att jag är värdefull. Det betyder gränslöst mycket. Särskilt då denna någon är en person jag själv sätter ett stort värde på. Det gjorde mig så himla glad. Jag tänkte då att om någon tycker att jag är värdefull och tar sig tid att skriva ner det och skicka det till mig.. så borde jag åtminstone försöka att tycka att jag själv har det värde andra tillskriver mig. Det är inte lätt.. men jag både vill och ska försöka ännu hårdare att nå dit. Jag vet inte riktigt ännu hur men jag ska klura ut det också.

Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen: Det tar oerhört mycket kraft att tycka så illa om sig själv som jag gör. Jag fiskar inte efter bekräftelse för jag VET att jag är en bra människa och att jag duger som jag är. Men jag KÄNNER det inte. Inte ens lite. Intellekt kontra känsla har fortfarande ett stort glapp. Jag jobbar på det också. Jag jobbar på en massa olika saker. Ständigt jobbar min hjärna med att analysera, acceptera, formatera… Jag befinner mig i en process som kommer att ta tid. Det får ta tid för det ska bli riktigt bra. Bättre än bra. Livet är i förändring och jag tänker inte längre nöja mig med mindre än vad som är det allra bästa för mig.

(97/100)

Tre enkla regler i livet

Tyckte det här stämde så himla bra.. så jag delar gärna med mig av det. Det behöver inte vara krångligare än såhär. Faktiskt. Det är vi själva som krånglar till det för det allra mesta. Det är förvisso inte alltid lika enkelt.. men som med allt annat blir det var vi gör det till. Vi väljer själva hur våra liv ska bli. Emellanåt möter vi motstånd och vi ger efter för rädslor. Men vi har alltid, alltid ett eget ansvar i att forma vår framtid till det som är och blir det bästa för oss. Aldrig kan vi skylla eventuella misslyckanden på någon annan eller något annat. Vi styr inte över allt som livet ger oss.. men vi väljer hur vi förhåller oss till det.

  1. Om du inte går efter det du vill ha, kommer du aldrig att få det.
    Det är väl inte så svårt att ta till sig..?! Törs jag inte ens försöka att få det jag vill ha så lär jag aldrig få det. Våga och vinn.
  2. Om du inte FRÅGAR kommer svaret att alltid vara NEJ.
    Våga fråga och sluta vara rädd för att inte få det svar du vill ha! Tänk om det blir som du vill..?! Det är kanske lika läskigt som att bli nekad. Vad vet jag..?! Men våga fråga eller ta eget ansvar för att du inte tordes.. skyll det inte på någon eller något annat. Vi väljer själva. Alltid.
  3. Om du inte kliver framåt kommer du alltid att stå kvar på samma ställe.
    Hur vanligt är det inte att vi av bekvämlighet eller möjligtvis rädsla inte vågar ta ett steg framåt i livet..?! Ju längre vi står kvar, desto svårare är det att ta det där klivet. Det kan ju också vara så att man är nöjd med att stå där man står. Stå då kvar för all del.. men låt resten av världen fortsätta framåt utan att stå kvar och bli till ett bittert offer. Vad hindrar dig egentligen..?

Det är givetvis inte allas sanning. Inte heller försöker jag att förminska dem som gör andra val. Men i min värld är dessa enkla livsregler brutalt sanningsenliga och jag tar dem till mig. Därmed inte sagt att jag följer dem till fullo i varje steg jag tar.. men jag har dem med mig och jag är alltid medveten om att jag har ett eget val och ett eget ansvar i hur jag vill att mitt liv ska forma sig.

(96/100)

En lördag i Stockholm

Ett par gånger om året tar vi chansen att haka på bussresan till vår vackra huvudstad. Nämnda bussresor arrangeras av fritidsföreningen på min arbetsplats. Bussen lämnar Norrköping tidigt på morgonen och vänder hemåt igen sent på eftermiddagen. Jag och dottern har varit med några gånger nu och det är lika trevligt varje gång. Vi bodde ju i trakten så himla länge.. och dottern är född och uppvuxen där. Det blir lite som att komma ”hem” en stund. Gatorna och platserna är välkända och vi hittar runt utan problem. Många åker med för att shoppa en heldag.. andra för att besöka sevärdheter eller kanske träffa vänner. Vi följer med för att gå runt och njuta.. och bara vara. Hur mycket jag än älskar Norrköping så saknar jag ändå Stockholm emellanåt. Det är en fantastiskt vacker stad på så många sätt.

Vi reser bekvämt i en supermodern buss (bild 1) och utanför glider landskapet förbi i en behaglig fart. Rapsfälten är knallgula just nu (bild 2). Just den här lördagen råkade det vara årets Stockholm Maraton, vilket gjorde att staden var lite extra avstängd här och där (bild 3). Vi började med en fika på Café Avenyn på Kungsgatan (bild 4). Mysig miljö men fruktansvärt otrevlig och sur personal. Dit går vi nog tyvärr inte fler gånger. Vi brukar dyka in på Vetekatten som är en riktig favorit.. men där var knökfullt. Så strosade vi Drottninggatan fram och där finns alltid något värt att stanna till för.. något att uppleva. Den här gången en marionett-artist (bild 5). Han alternerade mellan tre dockor och var himla duktig. På många ställen i city byggs det just nu.. (bild 6 och 7). Staden är i förändring. Vi styrde mot Kungsträdgården i hopp om att kunna sitta på en bänk och kanske ta en glass. Tji fick vi! Maratonlöparna passerade intill och avspärrningarna samlade mängder av människor i klungor precis överallt. Hela Kungsan hade dessutom förvandlats till ett enormt Food Court. Vagnar med all sorts mat och gott du kan tänka dig stod i långa rader.. enkla bord med bänkar fanns för matgästerna både här och där. Det är nu några veckor sedan körsbärsträden stod i magisk blom.. men vi såg faktiskt någon enstaka blomma som envist dröjde kvar i trädet (bild 8). Vi mötte också kollegan och vännen Ingela med sin son Gustaf där (bild 9). De hade varit på ett evenemang dagen innan och var nu på väg hem men stannade till för en snabb lunch innan hemfärd. Vi kramades lite, pratade lite och sa sedan hej och vi ses hemma sen. Minnesväggen som spontant skapades på den plats där lastbilen kraschade in i Åhléns-varuhuset den 7 april i år.. efter sin vansinnesfärd på Drottninggatan där galningen mejade ner, dödade och skadade människor och djur.. den har flyttats till Kulturhuset och gjorts om till en slags utställning. Väggen står inne i Kulturhuset nu (bild 10) och kommer att göras om till en permanent minnesutställning framöver. Vi klev också in på NK en sväng (bild 11).. strosade runt, köpte praliner, ett block och en vacker penna. Satte oss sedan framför Hötorgsskraporna för att bara sitta och njuta av dagen, staden och betrakta folkvimlet.. (bild 12 och 13). Lite mat på ett Steakhouse på Kungsgatan och så hemfärd. Nöjda efter en behaglig dagstur i våra gamla hemtrakter.. (bild 14). Vädret var helt perfekt. Mulet men lagom varmt. Allt var perfekt. Mest av allt sällskapet.. min älskade unge.

(95/100)

Lev nu!

Jag har lovat mig själv att leva mer i nuet. Att inte fastna med blicken i backspegeln är viktigt. Det är nog klokt att snegla i den ibland för att se vart jag kommer ifrån och hur det tagit mig till där jag befinner mig idag. Det finns ett värde i att se vad som händer idag och också inse hur det påverkar i morgon.

Det är lika viktigt att inte stirra mig blind framåt. Allt blir bra sen. Jag tycker inte om ”sen”.. jag vill leva nu. Jovisst är det bra att se åt vilket håll jag rör mig och vad jag vill uppnå där framme. Det måste jag ju ha koll på om jag ska kunna ta mig dit. Att gå och famla i blindo går sällan bra.

Att leva idag är en konst och samtidigt det häftigaste vi kan göra. Att vara medveten om livet här och nu. Vara tacksam för allt jag har och inte lägga för stor sorg i vad jag förlorat eller i vad jag aldrig kan uppnå. Det är inte alltid lätt.. men det är alltid rätt.

(94/100)

 

VM 2017.. i Norrköping

Jo, det är helt sant. Idag spelades det VM i fotboll på stadens stolta arena, Östgötaporten.. där IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher. Anställda på Migrationsverket runt om i vårt avlånga land har samlats i vår vackra stad för att kämpa för den gigantiska bucklan som förra året vanns av mina fina kollegor på Mottagningsenheten här i Norrköping. I och med denna gloriösa vinst så stod den enhet jag arbetar på som värdar för årets VerkMästerskap i fotboll.

Drygt trehundra medarbetare från nordligaste norr till sydligaste söder samlades denna soliga junidag. Trettioen fotbollslag, lite supportrar och en handfull funktionärer.. och bland dessa fanns alltså även jag. Min uppgift var att fotodokumentera dagen, vilket jag gjorde efter bästa förmåga. Nästan 500 bilder knäpptes, varav 432 efter en snabb översyn hamnade på en usb-sticka med vilkens hjälp bilderna skulle rulla i ett bildspel under aftonens middag och festligheter.

Det var riktigt roligt att prata med kollegor från hela landet. Norrlänningarna tyckte de kommit in i framtiden med sommar, grönska och strålande sol.. då de dagen innan rest från snöklädda vidder. Kändes overkligt då solen verkligen strålade och fotbollsarenan blev som en uppvärmd gryta med sina läktare som omringade konstgräsplanen som delats upp i tre lika stora delar inför dagens utmaningar.

Mina närmaste kollegor spelade helhjärtat och grymt bra.. men tvingades ändå lämna över bucklan till ett annat lag. Segern stannade i Norrköping med nästa års VM kommer att arrangeras av andra kollegor än de som är mina närmaste. Jag ser fram emot att sitta på läktaren här i min stad även nästa år för att njuta av gemenskap och bra fotboll.. blandat med spänning och en smula prestige.

Det blev en lång dag idag. Förutom att kameran var med mig överallt och hela tiden.. så stod jag till tjänst vid sekretariatet. Skrev in grundspelets alla resultat, svarade på frågor.. och hjälpte till med lite av allt möjligt. Jag fick umgås med en del av mina kollegor under andra former än annars och det är ju alltid givande. Rent av underhållande.. vilket bilden så fint illustrerar.

(93/100)

Mina arbetskamrater

Efter min lilla paus av återhämtning så kändes det fint att återgå till det stället jag trivs så bra på.. min arbetsplats. Jag är så tacksam för de fantastiska människor som finns omkring mig. De hjälper mig att läka genom att vara dem de är. Vi tycker om varandra och det både märks och känns. Vi vill varandra väl och vi hjälper varandra i stort och i smått. Det låter lite som en utopi för många.. men tro mig, det är 100% sanning där jag arbetar. Förutom den närmaste klicken jag är en del av så består givetvis arbetsplatsen av många fler medarbetare, kollegor, arbetskamrater. Den ena mer härlig än den andra. Aldrig tidigare har jag fått lov att arbeta med så många fina människor.

Det kan kännas utmanande att tycka lika mycket om alla. Rent av svårt faktiskt. Det behöver jag inte göra heller. Men jag respekterar mina medmänniskor och vill dem väl. På riktigt. Man behöver inte tycka lika mycket om alla.. men man behöver respektera alla. Eller åtminstone alla som förtjänar respekten jag har att ge. Beter man sig som en ärkeknöl så kan man nog förväntas bli behandlad och bemött därefter. Eller inte. Ibland är det smartare att bara vara tyst och lämna idioten och söka upp glädjen hos de andra i stället.

Då jag kom till min arbetsplats så fanns ett antal post-it lappar klistrade på mina två dataskärmar. Godhet, vänlighet och kärlek strömmade mot mig i form av dessa rara ord som skrivits till mig..! Jag menar… wow..! Alldeles rörd tackade jag ödmjukt för det fina välkomnandet. Det är inte svårt att känna glädje att jobba på ett sådant ställe… Tack från hjärtat alla fina människor som finns omkring mig på världens bästa arbetsplats. Ingen nämnd och absolut ingen glömd.

(92/100)

Ljus och mörker

Det ena behöver det andra. De är varandras kontraster och lika värdefulla båda två. Ljuset och mörkret. Eftersom jag tycker om metaforer.. både i tanke, ord och bild.. så omsätter jag gärna bekymmer och eventuella hinder till saker som är lättare att förstå. I varje fall om jag ska försöka beskriva för någon annan. Inne i mitt eget sinne rullar det där kaotiska nystanet runt och har minst fyra katter efter sig som inte låter nystanet vila alls.

I ljuset trivs de flesta. I dagsljus. I solljus. I trons ljus. I skimret och i strålarna av allt gott i världen. Det är så vi oftast tolkar ljuset. Som det goda, fina. Det vi föredrar och väljer. Vi söker oss ut i ljuset och vi umgås och kommer varandra närmare. Men ljuset behöver också vila och ljuset behöver skugga för att vi ska kunna se kontrasterna. Alltså är även mörkret ett klokt val ibland.

I mörkret.. om natten är det stilla. Mörkret tolkas mer som det tunga, sorgliga och dova. I mörkret får tankarna liv då de inte distraheras av allt som ljuset skapar i form av liv och lust. Stillheten kan vara behaglig och välbehövlig. Natten är till för vila och återhämtning. Mörkret tillåter tystnad och eftertanke. Mörkret kan också finnas inuti oss.. oavsett hur starkt ljuset strålar på oss. Detta mörker behöver tystnaden och stillheten men begränsas av det distraherande ljuset. Ibland behöver vi få vara kvar i mörkret en stund för att kunna hitta balansen igen mellan dessa två.

”När det regnar, sök efter regnbågen. När det är mörkt, sök efter stjärnorna”. Det här säger mig att hur mörkt det än blir så finns där något ljust att upptäcka och ta till sig. Det finns alltid, alltid något att glädjas åt och vara tacksam över. Det finns alltid ett eget val. Händer det något jag inte kan styra över så väljer jag ändå hur jag ska förhålla mig till det. Likaså säger ordspråket mig att också i flödande ljus har skuggan sin behagliga uppgift och mening. Båda är viktiga och behövs. I balansen hittar vi oss själva.

(91/100)

En liten paus

En mikropaus. En dag bara. En dag som bara är min. Så får det bli om jag inte ska gå sönder igen. Min rustning skaver och känns tung och jag behöver lyfta av den ett ögonblick. Jag behöver sova och gråta för mig själv en stund för att sedan kunna komma tillbaka med något mer stadig grund att utgå ifrån.

Det har varit en dag då en process startat. En viktig process har fått sin början och jag misstänker att den kommer att pågå under ganska lång tid. Den kommer att förändra mig till det bättre. Den kommer att hjälpa mig att hitta den balans jag måste respektera för att kunna fungera så bra som jag vill. Jag har en stor potential och så oändligt mycket att dela med mig av. Jag vet det. Nu ska jag också lära mig att känna det. Att tro på mig själv. Att inse vem jag är och vad jag kan. Att sluta tycka så illa om mig själv så jag i så hög grad ignorerar mig.

”För att kunna förändra ditt liv, måste du ändra dina prioriteringar”. Så klokt, insiktsfullt… så väldigt sant. För att kunna förändra livet till det bättre.. till det liv vi verkligen vill ha och förtjänar att leva.. så måste vi själva förändra våra prioriteringar och därmed också prioritera oss själva. Annars orkar vi inte att stråla, skina, ge, skapa.. annars orkar vi inte vara snälla mot oss själva. Och då kan man gå sönder. Man kan bli utbränd och knappt orka andas själv. Vi kan inte vänta tills någon annan drar våra gränser och prioriterar oss. Det är inte deras jobb. Det är vårt jobb.

(90/100)

En kram

Den kostar inget. Möjligtvis lite mod vid specifika tillfällen men annars är den gratis. Den genererar dock massor. Inte i pengar.. nej, i något mycket mer värdefullt än så. Den genererar värme, godhet, vänlighet och den sortens kärlek som finns till för varendaste en av oss. Ja, det finns olika typer av kärlek också. Hur många olika sorter som helst faktiskt.

Den kan vara lång, kort.. hård, mjuk. Den kan vara innerlig och äkta men också något krystad och påtvingad. De allra bästa ges spontant och frivilligt, oväntat och genuint. För att man både kan och vill. Om det känns som om man borde eller måste så skulle jag vilja säga att det kanske är bättre att låta bli.

De är lika härliga att ge som att få.. de blir liksom en och samma sak. Vi både ger och får samtidigt. De kan delas ut riktigt ofta eller väldigt sällan och aldrig förlorar de i värde. De tillhör det ordlösa språket som är internationellt och obundet av kön, etnicitet, religion, ålder, sexuella preferenser eller annat. De ger bara godhet och de smakar mer. Något av de ytterst få saker i livet som är ofarligt att bli beroende av.

Kramas mer. Krama någon ni tycker om. Krama någon ni tycker mindre om. Krama någon ni retar er på. Krama alltid dem ni älskar.. ofta och mycket. Bara kramas. Det gör världen till en bättre plats. På riktigt. Le gärna samtidigt. Det ökar liksom effekten av det goda och ärliga, genuina.

(89/100)

Sakta men säkert

Det går inte fort.. men jag har läst 17 sidor sen igår. Förr i världen hade det tagit mig några minuter.. men det var då. Idag känns det som om jag äger världen.. för jag menar SJUTTON SIDOR. På en dag. Ingen annan behöver förstå värdet av det.. men för mig är det stort. Det innebär att jag är en läsande människa igen. En människa som läser löjligt sakta.. men en människa som läser.

(88/100)

Ett nytt tappert försök

Nu är det dags att prova igen. Saknaden är extrem och den gör ont i mig varje dag. Det händer till och med att jag gråter ibland. Det är ju en del av den människa jag är som saknas så svårt. Jag är en läsande människa och jag har inte förmått att läsa på långt mer än ett år.. kanske närmare två år.. jag har tappat räkningen. Jag har inte ens vågat prova att läsa igen på ett tag. Har provat några gånger tidigare och misslyckats.. vilket fördjupat sorgen mer.

Men nu är det dags. Jag ska läsa igen. Jag blir otroligt lätt distraherad och har svårt att koncentrera mig fortfarande.. men jag får hitta mina vägar.. envist fortsätta tills det går. Jag måste få läsa igen. Har längtat så.. Det är en sådan viktig del som fattats alltför länge. Så många böcker väntar nu på mig.

Önska mig lycka till..

(87/100)

Tack för idag!

En dag i tacksamhet.. som alla dagar. Men det här har varit en ledig dag och jag har haft den stora förmånen att få fylla den med kvalitetstid tillsammans med delar av min älskade familj. I solen har vi strosat.. uträttat ärenden.. ätit och fikat. Vi har varit tillsammans, vilket väl är den största tacksamheten av alla.

Men nu är dagen slut och helgen väntar. Men först en god natts sömn och ingen väckarklocka som retas i morgon. Känns inte bara lyxigt utan också nödvändigt. Både kroppen och själen har mött lite hinder på sista tiden och jag har en bit kvar innan jag kan säga att jag är ikapp med mig själv. Jag står i varje fall inte still. Inte helt still. Försöker att hålla åtminstone styrfart. Stegen är korta och det går sakta.. men det går och det räknas också.

(86/100)

Ett träd

Det står där.. på andra sidan spåret från baksidan av vårt hus. Ett ensamt träd. Jag har ingen aning om vilken sort det är. Lagom stort. Inte enormt.. men inte heller pyttelitet. Ett lagom stort träd. Ganska anonymt egentligen. Hundarna markerar det sannolikt ganska ofta då det står vid gångvägen där många hundägare passerar på sina hundpromenader. Trädet gör verkligen inget väsen av sig där det står i alla väder. Ensamt. Anonymt.

Men någon har någon gång planerat och planterat. Antagligen någon av vaktmästartyp och anställd av hyresvärden som äger husen runtomkring. Trädet har nog stått där i ett antal år. Ser ut att vara ordentligt rotat och stadigt. Kanske planterades det någon gång sent på 70-talet när det här området började ta form.

Förutom att stå till tjänst som revirmarkerare för diverse hundar i området så ger det också viss skugga under riktigt soliga dagar. Inte så mycket skugga då det är ett lagom stort träd.. men tillräckligt för att vara till nytta för den som kanske inte vill ha solgass hela tiden. Den kan säkert också tjänstgöra som bofäste för små fåglar om de så önskar. Trädet har ju sin uppgift i den här världen såsom allt och alla vi andra. Utom fästingar. De har ingen uppgift annat än att sprida äckel omkring sig. Förlåt alla fästingar.. men så är det.

Men idag.. idag tittade jag riktigt på det där trädet. Jag såg något som var så vackert att jag drog efter andan. Men se själva.. dessa blommor i små klasar.. den ena mer vacker än den andra. Här står nu detta lagom stora, ensamma, anonyma träd och är så vackert så man tappar andan. Dess storhetstid är nu. Alla har vi vår betydelse och vår uppgift här i världen. Ibland dröjer det bara en stund innan vi kommer på vad det är. Och ibland ser andra vår skönhet och vårt värde trots att vi inte förmår att se det själva.

(85/100)

Fredag på en onsdag

Vi vet ju att våren är kantad av diverse helgdagar som ger oss lite extra lediga dagar här och där. Nu är det tid för en av dessa.. vilket gör dagen idag, onsdag.. till en fredag! Kristi Himmelsfärdsdag i morgon är helgdag och då det är en torsdag blir därmed fredagen en så kallad klämdag. Kontentan av detta ger fyra lediga dagar.. eller långhelg om man så vill.

Fredagskänslan har närvarat på jobbet och ju mer klockan närmade sig ”slut-på-arbetsdagen”.. desto mer ökade fnisset. Då en av kollegorna fyller år under helgen.. jämna sådana dessutom.. bjöds det på gofika. Givetvis tog jag en av varje. Har man beslutsångest så har man. Gott var det också.. galet gott. Tack för fikat Elin och Grattis på vuxendagen i morgon!

Arbetsveckan avslutades med musikquiz och sprattelvatten i glaset i lunchrummet.. varefter tolv tappra kollegor styrde mot trevliga Bishops Arms för mat och mer gott att dricka. Och skratt. Alltid skratt. Tack för att ni finns.. fantastiska tokstollar!

Nu är det onsdag men känns som fredag och jag kan sova så länge jag vill i morgon. Så länge jag vill och lite till.

(84/100)

De där 140 stegen

Jag har ju den stora förmånen att få gå de där ungefär 140 stegen i den där underbara allén varje arbetsdag. Jag har alltid älskat alléer och har därmed hamnat på rätt plats i vårt vackra land. Staden omringas på tre sidor av helt fantastiska och mäktiga alléer.. även kallade Promenaderna. Den Södra, den Norra och den Östra Promenaden. Stadens västra linje löper längs med Kungsgatan säger de som vet.. vilket låter rimligt. Kungsgatan har inga träd på rad.. men däremot finns bland annat ett skvallertorg där.

Sammanlagt finns det 1 847 lindar i Norrköpings promenader, varje träd är unikt och har ett eget nummer. Arterna som finns planterade är parklind, skogslind och bohuslind. Avstånden mellan träden är nio meter.

Läs mer om dessa unika promenader här. Att få njuta av dessa känns verkligen som en gåva.. och något jag är genuint tacksam över att kunna ta del av. Så vackert och mäktigt det är. Dessutom ser man årstidsväxlingarna väldigt tydligt genom att betrakta dessa träd. Bilden visar vilken inramning mina 140 steg på Norra Promenaden gav. Det är vår nu. Kanske till och med försommar om man så vill.

(83/100)

Drömmar

Alla har drömmar.. medvetet eller omedvetet. Nu tänker jag inte främst på de drömmar som kommer till oss då vi sover även om dessa är nog så viktiga. Jag tänker snarare på de drömmar vi medvetet skapar och som ibland förvandlas till en strävan eller ett mål att uppnå.

Jag tror det är bra och nyttigt med drömmar. Och någon gång ibland slår de ju in. Drömmar triggar vår fantasi och vår kreativitet och håller dessa levande. Vi kan också inspireras av drömmar och genom dessa sätta upp mål för oss själva. Drömmen i sig innebär ju mer eller mindre att vi visualiserar känslan, tillståndet, läget när drömmen slår in. Det måste ju vara den bästa motivatorn ändå..

Så fortsätt och sträva mot att kunna leva era drömmar. Låt inget eller ingen stoppa er. Vill ni det tillräckligt gärna så ser ni till att era drömmar blir till verklighet.

(82/100)

5 saker..

Jag gillar ju listor. Det är lite skoj och kan få vara dags för en idag.

5 SAKER

Vad gjorde du igår kväll: Åt jordgubbar med glass. Provade på VR (blev rädd på riktigt).
Vad kan du höra just nu: Hockeyn på tv.
Vad kan du inte leva utan (materiellt): En telefon är ganska bra att ha.
Vad ska du göra nästa vecka: Gå på efterlängtad AW med fina kollegor.
Vad äter du helst: Vällagad mat.

5 PERSONER

Vem kan berätta allt för: Min bästa vän i världen, Nette.
Vem smsar  du helst med: En f.d kollega.. alltid så peppande och positivt.
Vem tycker du om: Finns flera.. men allra mest min dotter.
Vem skulle du vilja bjuda över på en middag: HR direktören på min arbetsplats. Har lite frågor…
Vem träffar du varje dag: Han är ingen person men ändå den viktigaste av alla, min Kejsare Karamellpudding.

5 NEJ TACK

När det gäller klädesplagg: Kort kjol eller tröja som visar magen. Den tiden är sedan länge förbi.
I matväg: Inälvsmat eller surströmming.
Till dryck:
Portvin.
I din inredning:
Furu eller tungt och massivt mörkt.
När det kommer till personlighetsdrag:
Gnälliga offer och personer med dålig eller ingen självinsikt går bort direkt.

5 JA TACK

Klädesplagg: Tunika och/eller klänning.
Mat: Till exempel en god soppa.
Dryck: Kaffe och vatten.
Inredning: Personligt och hemtrevligt. Viktigt med tavlor, gardiner och kuddar.
Personlighetsdrag: Ärliga och öppna människor är lätta att tycka om.

(81/100)

Vårmarknad och altanpremiär

Värmebölja. Normalt inte något som får mig att le. Men idag har det funnits en mycket behaglig bris som en fin motvikt till solens obarmhärtiga gassande. Idag fick vi äntligen på paviljongtaket på altanen, vilket innebär underbar skugga.

Efter en ganska kort tur på en vårmarknad kom vi hem med lite blomster (pelargon och lavendel), oliver i olja, afrikanska nötfärspiroger och lavendelsalva. Blandad kompott.. som sig bör efter ett marknadsbesök. Väl hemma påbörjades förberedelserna för grillningen. Gratäng, grönsaker, tzatziki, majskolvar, vitlökssmör… fantastiskt god ryggbiff på kalvkött och så grillkorv med tillbehör för dem som inte är så förtjusta i kött (bild 1, 2, 3). Under tiden roade sig både stora och små med såpbubblor (bild 5) och vilda danser (bild 6). Svägerskan fick till riktigt goda rosédrinkar åt min mamma, min dotter, sig själv och mig (bild 4, 7)

Semifinalmatchen mellan Sverige och Finland avslutades i Tre Kronors favör denna gång. Bara att gratulera och hoppas på guld i morgondagens final mot Kanada. Samtidigt önskar jag såklart att Finska Lejonen tar brons i matchen mot Ryssland.

Glass med färska jordgubbar avslutade denna lördag mitt i livet..

(80/100)


Recept på lycka

Något förenklat men mycket sant!

Andas in den goda skiten. Andas ut skitsnacket.

Riktigt sug åt er av allt gott i världen. Inte bara choklad, utan även komplimanger, skratt, vänliga leenden och kärlek i alla former. Dra ett långsamt och djupt andetag och låt allt positivt följa med in i ditt system. Njut riktigt.

Därefter andas ni ut all skit som ligger inne i systemet och möglar. Ut med det bara! Låt det inte förgifta dig inifrån. Vädra ut det en gång för alla. Låt det inte få ta mer plats, kraft, utrymme och tid.

Det låter så enkelt..!? Kan vara sant. Värt att prova kanske?!

(79/100)

Dagens special:

Välkommen! Dagens special är:
Brist på sömn, upp alldeles för tidigt och brist på tålamod. Tack och välkommen åter!!

En sån dag idag.. Jag klev upp tidigt och jag har gjort det som förväntas i arbetsväg. Jag har varit iväg och handlat och jag har haft en trevlig kväll framför veckans avsnitt av Prison Break – Sequel. Spännande och bra. Älskar’t.

Varmt har det varit också. För varmt. Jag trivs ju inte i sol och värme. Ge mig svalka och gråväder.. eller åtminstone lite skugga och en bris.

I morgon är en ny dag och inte vilken dag som helst. Fredag minsann!

(78/100)

Sömn

Det är brist på den. Sömnen. Själva kvaliteten på sömnen är det inget fel på alls.. det är att komma till ro som är problemet. Och ett stort problem är det dessutom. Bristen på tillräckligt med sömntimmar resulterar att jag är på gränsen till medvetslös till och från under arbetsdagen. Det riktigt svider i hela kroppen och själen och hela min varelse ropar efter vila. Nästa vecka är det långhelg. Fyra dagar ledigt. Utan väckning. Åhh..

En efterlängtad läkartid på tisdag kanske kan hjälpa. Hoppas.

(77/100)

Varje dag räknas

Jag hör ofta uttrycket.. ”var tar tiden vägen..?” och vi vet ju att den inte tar vägen någonstans egentligen. Tiden tickar på som den har gjort i eviga tider. Det har ju snarare att göra med hur vi använder tiden, vad vi fyller våra dagar med. Ett annat uttryck är… ”tiden går fort när vi har roligt”. Det kan ju kännas så för vi vill ju inte att det som känns roligt ska ta slut. När det är mindre roligt känns det som om tiden går oändligt sakta. Allt handlar ju om vad vi gör och hur vi gör det.

Varje dag är en gåva. Varje morgon vaknar vi till nya möjligheter och vi bestämmer själva hur dagen ska bli. Vi styr självklart inte vad vi utmanas med.. men vi bestämmer helt klart hur vi ska förhålla oss till det. Ibland flyter livet på ganska behagligt och ibland utmanas vi i tålamod och uthållighet, bland annat. Vi behöver inte tycka om allt vi gör. Ibland får vi göra saker ändå. Det är också en del av livet och en lärdom att förhålla sig till. Om allt vore maximalt roligt så försvinner ju det roliga i det hela efter ett tag. Vi behöver kontrasterna för att kunna uppskatta det som är bra.

Jag tror bergfast på att om vi gör gott så får vi gott i slutändan. Att vara en så god människa som möjligt och leva utifrån insikten att livet är en gåva och något vi ska uppskatta och värdera.. är vad som ger mitt liv en mening. Jag lever i tacksamhet över allt jag har och allt jag får. Tar inget för givet. Det är något av det mest ledsamma som finns.. att bli tagen för given. Ger du ditt leende till människor du möter så får du leenden tillbaka. Ger du bitterhet och hat så bemöts du med detsamma. Du bestämmer själv. Bara du.

Men är det så enkelt..? Ja, det är ju det. Det är inte alltid lätt eller roligt. Men det är alltid värt det.

Eget ansvar i allt du säger och allt du gör. Ta inget eller ingen för given någonsin. Sprid glädje och ärliga komplimanger. Ät choklad.

(76/100)

Plus och minus på en måndag

Telefonvett. Det är inte alls något bara äldre personer eller hörselskadade personer gör.. utan det finns tokstollar som gör detta i alla ålderskategorier. Utan att ens fundera på att ta hänsyn till sin omgivning SKRIKER de i sina telefoner. Ingen annan är intresserad av era samtal. Ingen vill lyssna. Det är inte roligt, coolt eller ens lite intressant. Dämpa er. Speciellt på spårvagnen eller bussen. Snälla.

Vitsippor. Så alldeles underbart det är med dessa vitsippor som lyser upp både här och där i vår vackra natur. De visar så tydligt hur magiskt det är med våra årstider.. då de här skönheterna är bland de första som bär med sig våren varje år. Så igår tog jag med mig en liten bit av våren in i mitt kök.. och i morse gav de mig en fin start på veckan när de bara fanns där med sin enkla och skira skönhet.

Spottloskor. Sluta för bövelen att spotta överallt! Ni som känner er tvingade att spotta ständigt och överallt… gå i KBT-terapi eller något motsvarande för att vänja er av med denna vidriga ovana. Att behöva parera mellan loskorna på gångvägar och trottoarer är inget mindre än grisigt och äckligt. Det ser dessutom fruktansvärt töntigt ut när ni står och spottar och försöker verka coola.

Ögonbryn. Just nu är det tydligen snyggt och trendigt att ha markerade ögonbryn. Lite mörkare, lite mer definierade, lite tjockare. Några har dock missat avsikten med råge då det ser ut som om de hittat en svart märkpenna av den bredare sorten och dragit ett varsitt streck över ögonen lite på måfå. Alldeles särskilt gräsligt ser det ut på flickorna som är väldigt ljusa i både håret och i hyn.

Omtanke. Vad jag är tacksam över den fina omtanken som finns omkring mig. Jag kämpar så hårt med mig själv och min tillvaro och jag tillåts att få vara mig själv då jag behöver det som mest. Kraven jag ständigt känner finns bara hos mig själv. Jag är så oändligt tacksam för att det finns människor som bryr sig om mig.. speciellt då jag inte förmår att riktigt bry mig om mig själv. För alltid kommer ni att finnas i mitt hjärta..

(75/100)

Den här killen..

Den här godingen heter Dylan. Han fyller två år i dagarna och han är min lillebrors barnbarn. Jag är faster till Dylans pappa.

Alltså.. vilken underbar liten kille han är! Snabb, modig, klok och supersöt. Han kastar sig in i livet och leken utan något som ens liknar rädsla. Och hela tiden glimrar det av nyfikenhet, glädje och bus i hans ögon.

Jag hade den stora glädjen att få träffa honom idag då vi firade en annan fasterälskling som fyllt år. Bästa Isak fyllde 16 i veckan.

Jag kan nämna att pusslet som vi jobbar med på bilden lades om tre gånger. Lika rätt varje gång. Han är inte bara härligt klok och duktig.. han är envis också. Det kanske ligger i släkten..

(74/100)

Den här osten..

Den här osten är så god att jag blir tårögd! En ost med breda variationsmöjligheter. Den är av halloumityp men gjord på enbart komjölk. Jag äter den lika gärna naturell som tillagad. Just ikväll blev det både naturell och stekt tillsammans med tre olika sorters melon. Enkelt och mycket gott. Jag har också smakat den friterad.. tillsammans med en klyfta lime. Himmelskt! Att grilla den går utmärkt.

Det är min vän som år 2014 startade Najas Mejeri här i stan. Jag fick den stora glädjen att lära känna honom när mejeriet ännu låg på idė- och drömstadiet. Att nu kunna handla ost från detta mejeri och se verksamheten växa känns fantastiskt!

(73/100)

Fredag

Dagen som markerar att arbetsveckan är slut för de flesta och att helgen och vilan tar vid. För några innebär det tid för allt annat som inte hinns med i vardagen.. och för andra är det två dagars orörd vila som väntar. För egen del orkar jag inte ens tänka en endaste klar tanke när fredagskvällen äntligen är här. Arbetsveckan är slut och det är jag också. Helt slut..

(72/100)

Traditioner ska efterlevas

Fick för någon dag sen veta att idag är det chokladbollens dag. Snart har varje maträtt, klädesplagg, diagnos och företeelse en egen dag. Jag håller mig traditionsenligt till att minnas och anamma de viktigaste… det vill säga kanelbullens dag, våffeldagen, semmeldagen och nu då chokladbollens dag. Viktiga saker.

Det fanns liksom en plan när jag föddes. Någonstans bestämdes det där och då att den här människan kommer att leva i symbios med choklad.. och så har det blivit.

(71/100)

Än lever jag..

Tre dagar in i veckan som bär mig in i heltidsarbetets fröjdefulla tillvaro.. och jag har svåra problem att hålla mig vaken. På kvällen..? Eftermiddagen..? Vid lunch..? Efter frukost..? Jag har svårt att hålla mig vaken precis hela tiden..! Små stunder av något som kan likna hyfsat fokus glimtar till för all del. Jag håller igång för att klara mig igenom dagen utan att somna. Fast ärligt talat är det mest truten som glappar. Hjärnan går i viloläge och ledtiden mellan hjärnan och tungan förkortas avsevärt. Idag har jag snubblat över nästan alla ord som finns i det svenska språket. Jag lägger till lite bokstäver, byter ut några och glömmer bort andra. Jag visste ju att tröttheten skulle kunna överväldiga mig såhär i början av heltidsarbetslivet.. men jag var inte riktigt förberedd på magnituden av densamma. Nåväl.. envishet lider jag i varje fall ingen brist på vare sig jag är trött eller inte.. så det är bara att kämpa på. Såklart.

I morse hade jag nog däremot hjärnan någorlunda inkopplad.. för jag blev månadens mästare i arbetsteamet..! Tjugo frågor med möjlighet att få full pott i form av 25 poäng.. resulterade i 18,5 poäng för undertecknad. Duktigt mallig blev jag. Med de förutsättningar jag har idag var det inget mindre än ett sant mirakel!

(71/100)

Är jag frisk nu.?

Idag började jag arbeta heltid igen efter ett års sjukskrivning i varierande grad. Fick skriva på ett papper där jag friskförklarar mig hos vår personaladministratör. Betyder det att jag är frisk nu..?

Jag är försiktigt optimistisk. Har längtat efter det här i ett år nu.. att kunna jobba fullt ut igen. Frisk är jag inte. Eller förresten.. vad innebär det att vara frisk..?! Jag är fullt arbetsför men förtvivlat trött. Är inställd på att det tar ett litet tag innan den här förlamande tröttheten släpper. Det är nu livet ställs på prov och det får visa sig om jag lärt mig något under detta år som passerat sedan jag rasade ihop. Är jag redo att balansera livet på ett mer sunt sätt..? Prioriterar jag min återhämtning..? Kan jag säga nej utan att få dåligt samvete..? Kan jag motstå frestelsen att kasta mig in i allt som lockar och drar..?

Jag vet inte..! Men det är definitivt dags att prova. Det är dags att se om jag lärt mig att vara snällare mot mig själv och om jag kan respektera mina begränsningar och agera utifrån dem. Inte låta dem styra mig utan snarare guida mig till en tillvaro som är hållbar på lång sikt. Tillåta mig själv mer. Tänka lite mer på vad jag behöver och inte enbart på vad jag vill. För jag vill så mycket. Men mest av allt vill jag må bra.

(70/100)

Utom åska

Idag har vi faktiskt haft lite av varje väder som finns. I morse var det strålande sol och lite lugna, fina vindar. Under arbetstimmarna skiftade det ruskigt snabbt mellan snö, hagel, regn.. igenmulet, molnigt och soligt. Och så varierande vindstyrka på det. I princip alla väder utom just åska. Graderna har studsat från ett par plus upp till en åtta, tio plus.

Man skulle kunna kalla det för typiskt aprilväder om det inte vore för att det är en bit in i maj månad. Från att ha haft sommarvärme i några dagar till detta stormiga och svala.. blir kontrasten mellan dessa vädertillstånd till ett allmänt samtalsämne lite överallt. Vädret är ju något vi nordbor gärna diskuterar flitigt.

På bilden kan ni se en ögonblicksvy över Strömmen på eftermiddagen. Molnen hopar sig men solen glittrar ändå på vattenytan. Det går inte att se de friska vindarna.. men de var minsann där. Just när bilden togs var det uppehåll. Nederbörden i dess olika skepnader har dansat ner i små snabba omgångar… som om vädret ville ge små smakprov från lite av varje just idag.

Själv njuter jag mest. Jag får sol och jag får friska vindar. Jag slipper hettan och den underbara växtligheten får plötsligt god tid på sig att spricka fram. Å andra sidan är jag också den som fullkomligt älskar grått, dimma, mulet och murrigt, ruggigt väder. Jag gillar även åska.. vilket ju var det enda vädret vi inte fick njuta av idag.

(69/100)

 

En må-bra film

Ikväll såg jag en må-bra film. Det är ett tag sedan jag satt ner och riktigt såg en film. Det har blivit mest serier på sistone. Jag såg denna filmens föregångare för kanske ett år sedan. Denna uppföljare har funnits på ”att se” listan ett tag. Filmen är hjärtevärmande och rolig. Skådespelarinsatserna är utomordentliga och här ser man storheter såsom Judy Dench, Bill Nighy, Richard Gere… och den bästa av de allra bästa, Dame Maggie Smith.

Dame Maggie Smith är min absoluta favorit. Jag har skrattat och gråtit med henne och åt henne genom många filmer. ”Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter”.. ”Harry Potter”.. Downton Abbey”.. för att nämna några av de mest kända och älskade. Harry Potters historia genererade ju i åtta filmer där hon karakteriserade Mrs McGonagall på ett helt fantastiskt sätt. I Downton Abbey spelade hon den helt magnifika Änkenåden i hela fem år (mellan 2010-2015).

Att se en film som värmer såväl hjärta som själ blev ett bra avslutning på helgen.

(68/100)

Idag är jag ledsen

Jag har enormt mycket att vara tacksam över. Och det är jag verkligen också. Varje dag känner jag tacksamhet för det lilla och det stora i livet. Men ibland räcker inte det. Ibland är jag ledsen och måste få tillåta mig att vara det. Idag har varit en sådan dag. En del dagar skaver den där masken jag sätter på mig mer än vanligt.. och det blir tungt att finnas till en stund. Det blir många tårar och det blir till och med svårt att andas för att sorg och tunga tankar tar mycket plats och mycket kraft. Det är inte farligt. Men det är väldigt jobbigt.

Jag har varit utanför hemmet idag och det var trevligt och bra. Men efter en stund kändes det som att jag bara måste få komma hem. Hemma kan jag bara släppa allt och vara. Känner mig skör och hudlös. Inte rädd eller orolig alls. Bara så himla ledsen. Det är inget särskilt som triggat mina tårar eller tankar. Ingen händelse eller något bemötande. Det bara är såhär ibland. Min sorg och mitt tungsinne finns där ständigt.. men det är inte så ofta jag släpper fram den.

Men idag har jag gjort det och nu är jag helt slutkörd.. och kan ändå inte sova. Ångest är hemskt. Riktigt hemskt. I morgon är en ny dag och ingen vet ännu vad som väntar. Jag står inför nya utmaningar i veckan som kommer. Känner mig redo och försiktigt förväntansfull.. väl medveten om att tröttheten kommer att vara en av de större utmaningarna att bemästra.

(67/100)

I min Sjumilaskog

I min egen Sjumilaskog ska jag sova gott hela natten. Det är renbäddat och jag har duschat av mig veckans arbete och stress. Mina fina Sjumila-vänner väntar på mig. De tar hand om mig och guidar mig genom nattens drömmar.

Sjumilaskogen har börjat ta form här hemma. Minionerna har redan sina hyllor här. Jag bejakar barnet i mig fullt ut. Min övertygelse är att vi  inte kan vara riktigt vuxna om vi inte också låter barnet i oss få ta plats.

(66/100)

Dubbelgångare

Ja, ni ser ju själva. Det går knappt att se någon skillnad på dem. De är majestätiska, vackra och modiga. De besitter en kraft som är svår att mäta sig med.. en styrka som imponerar. Obrottsligt lojala. Helt, helt, helt underbara.. magnifika. Åhh vad jag älskar min Kejsare Karamellpudding. Kung Kirre. Ers Kungliga Underbarhet. Kärt barn har många namn.

Jag är så oändligt tacksam över att han finns i mitt liv och jag är djupt berörd varenda dag över hur starkt och innerligt jag älskar honom och hur bra jag mår av att han finns i mitt liv.

(65/100)

Vilken turkärring jag är..!

Utbildad klart för den här gången. Nu är jag så peppad att börja undervisa så det bubblar i precis hela kroppen. Regional lärare i Migrationsakademin. Så oerhört viktiga ämnen att prata om. På djupet. Bekräftelse av värderingar jag står så djupt och helhjärtat bakom ska läras ut och diskuteras fram via insikter och övningar. Och information. Kommunikation. Något av det viktigaste vi har i våra liv tillsammans med andra. Utan dessa skulle det allra mesta totalt rasa ihop i världen. Information och kommunikation. Livsviktiga saker. Så ett par riktigt fina dagar i huvudstadens utkant har passerat. De sista få timmarna av resan tillbringades i själva Huvudstaden.. där solen strålade på oss och fick oss att känna oss nöjda och levande, min fina kollega och jag.

Ett, för mig, okänt nummer ringer flera gånger under förmiddagen. Telefonen är tystad och undervisning pågår så jag svarar såklart inte. Ringer dock upp senare och får då veta att jag vunnit ett presentkort på hela ett tusen kronor..!! Alltså va..?! Fyllde i en gäst-bedömning efter våra planeringsdagar på det fantastiska Villa Fridhem och tydligen drar de en vinnare bland dem som bemödat sig att fylla i dessa små mini-enkäter. Jag vann. Älskar enkäter så det var verkigen ingen ansträngning att fylla i den då jag checkade ut från hotellet. Så himla glad jag blev. Tusen kronor är ju en riktigt fin summa. Tack snälla Villa Fridhem..!

Satt på Stockholms Centralstation och tog del av livet där en stund innan SJs X2000 skulle ta oss hem. Sitter och slösurfar på mobilen och ser att jag taggats i en kommentar på Facebook. Norrköping News utlyste för en tid sedan en tävling där de önskade få in tips om positiva saker att skriva om lokalt i Norrköping. Då skriva och läsa är en så viktig del av mitt liv kändes det inte svårt att ge några goda exempel. Media generellt är annars ganska duktiga på att belysa allt det tunga och negativa både lokalt och globalt. Uppenbarligen föll mina små tips i god jord och jag fick känna av segerns sötma för andra gången idag. Priset var ett presentkort hos TaxiKurir. Blir fin-fint nån sommarkväll när det kanske blivit sent på stan och man vill hem snabbt. Glädje!

Väl hemma kollade jag posten strax efter att jag pussat på Kejsare Karamellpudding och dottern (i den ordningen). I posten fanns ett brev från Region Östergötland, vilket innebär att någon inom vården vill mig något. Det behöver inte alltid vara något bra… men idag var det mer än bra! Resultatet från mammografin för någon vecka sedan kom nu skriftligt i ett kuvert. Tredje vinsten idag..! Lite värdsliga saker att förgylla vardagen med vid något väl valt tillfälle samt en frisedel från bröstcancerhotet… kändes ju som något helt fantastiskt.

Vilken dag!

(64/100)

Hon fick..

Hon fick en vidunderligt vacker dag fylld av solsken och nya lärdomar. Hon fick ta del av vad som förväntas av hennes lärargärning framöver. Klokt och viktigt. Att nå fram till medmänniskan och förmedla lärdom och insikter är helt galet roligt och givande.

Idag fick hon dyka in i det viktiga som handlar om Klarspråk. Vad sägs? Hur sägs det? Av vem och till vem? Vad är syftet.. vilken känsla ska förmedlas? Men också vikten av att som myndighetsperson vara korrekt och tydlig.. fast utan att vara svårtolkad och alltför kantigt formell. Det är inte klokt så intressant det är! Hon bara njuter och suger åt sig allt hon kan.

I morgon får hon lära mer om Normkritiskt förhållningssätt och likvärdig behandling. Alltså om bland annat hur vi bemöter fördomar och om alla människors lika värde. Alltså.. hon kanske har dött och kommit till himlen!? Att sedan få undervisa i allt detta viktiga och fantastiska känner hon som bara underbart. Hon är så tacksam.

Hon är också tacksam för att ha hamnat på ett mycket trevligt hotell. Och så är det ju det där alldeles speciellt roliga, härliga.. hotellfrukost! Bjuder på solnedgången hon fick njuta av från sitt rum på tolfte våningen.

Hon vaknade sådär orimligt tidigt i morse.. I skrivande stund för ganska precis 20 timmar sedan. Hon är tacksam och nöjd. Och trött. Väldigt trött. Därför bjuder hon nu godnatt!

(63/100)

Hon borde..

Hon ska utbildas i dagarna två. Det innebär löjligt tidig avgång med tåg då utbildningen hålls på annan ort. Hon ska bli lärare i något så tjusigt som Migrationsakademin. Hon är lite mallig över det… men allra mest är hon glad. Riktigt, riktigt glad. Hon ser fram emot det så det känns i precis hela kroppen. Ämnena hon ska lära ut är sådant där hon tycker sådär otroligt mycket om. Ja, man kan säga att hon brinner för dem. Ämnena alltså. Hon ska utbildas tillsammans med den där kollegan hon också tycker sådär mycket om. De ska lära ut allt det där viktiga och värdefulla och roliga tillsammans.

Men alltså.. tåget avgår klockan 06.27 i morgon bitti, vilket väl får anses vara en tid av okristlig sort. Det innebär väckning kring 04.30 om hon ska vara någorlunda vid medvetande när hon ska ta sig till stationen som tåget avgår ifrån. Inte helt osannolikt att hon kommer att leta sig galen efter biljetten som redan vilar tryggt i telefonens sms-inkorg. Hon är mycket trött. Hon är mycket trött på flera olika vis. Kroppsligt och själsligt. Alltså borde hon verkligen sova vid det här laget.

Därför går hon faktiskt och lägger sig nu. Och hoppas att hon får med sig telefonen i morgon bitti. Den där telefonen där biljetten redan vilar i sms-inkorgen.

(62/100)

Vinst. Premiär. Värme

På eftermiddagen sände televisionens rikskanal något så intressant och trevligt som en hockeymatch mellan Sverige och Finland. Någon typ av cup har åter avhandlats såhär dagarna före årets VM börjar. Tror den hette Carlson Cup och den spelades i Tjeckien. En jämn och tät match. Till och med svärsonen tittade med något som liknade lite intresse..! Finland vann med 2-3. Det var superjämnt ända till slutsignalen. Finland slutade på andra plats i turneringen, efter värdlandet Tjeckien. Om en knapp vecka startar då årets Världsmästerskap. Värdländer i år är både Tyskland och Frankrike. När jag växte upp var den allmänna uppfattningen att tyskar och fransmän var duktiga i mycket.. men absolut inte i hockey. Världen förändras.

En premiär för året har också avhandlats här i fröknarna Ojalas residens. Vi har grillat..! Ute. Åh så gott det var. Fläskytterfilé med klyftpotatis (potatissallad för den som tycker om det).. lite grönt som vi gillar och så de där fantastiska såserna som vi köpte direkt av Mästaren själv på matmässan.. Leif Mannerström. Bearnaise, Choron och Aioli. Till kaffet åt vi nybakade munkar med socker på. En riktig festmåltid minsann. Vi hade också trevligt sällskap av mamma och lillebror Tommy runt bordet. Det var i vanlig ordning grillmästaren Tommy som stod för grillningen.

Eftersom det är Valborgsmässoafton så bjuder traditionen att vi tar oss till något ställe för att beskåda en majbrasa. Den närmaste fanns i Folkets Park och där stod vi och värmde oss vid brasan som mest bestod av en stor glödhög där någon gång kring halv nio när vi var där. Brasan värmde dock riktigt gott.. för så himla varmt var det inte i luften sådär på kvällskvisten. Lite marknadsgodis fick vi med oss hem… det hör liksom till.

Nu är det då officiellt vår då den är vederbörligen välkomnad med brasor och allt!

(61/100)

Loppislördag

Solen har strålat hela dagen.. och vindarna har gjort sitt bästa för att se till att den inte fick värma som den ville. Dagen bjöd på en riktigt stor loppis på Östgötaporten.. eller Nya Parken om man så vill. Alltså där stadens stora stolthet IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher. Vi strosade omkring och hittade lite fynd här och där. Dottern fick med sig en hel del.. en del köpte hon själv och annat sponsrade hennes mormor. Kandelaber, samlardocka, böcker, musik, väska.. Jag själv hittade lite böcker och ett par filmer. Bland annat Bondepraktikan (som ny) för tio kronor. Och ett helt nytt mobilskal. Vilket passade fint då det gamla börjat gå sönder.

Jag är så fast besluten att hitta tillbaka till min läsförmåga. Läsglädjen saknar jag så det känns i hela kroppen. Det känns som om det gått tillräckligt länge nu. Kärleken till böcker har tack och lov inte försvunnit.. den är starkare än någonsin.

(60/100)

Ordens väg tillbaka

Dagen bestod i en föreläsning på Arbetets museum. Föreläsare var Docent Maria Steinberg (bild 1) och ämnet var Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA). Så otroligt intressant och lärorikt. Ämnet är ju något som påverkar och berör varenda människa som har ett arbete att gå till. Vi tog del av denna föreläsning i min vackra stads fantastiska industrilandskap. Närmare bestämt på sjätte våningen i Arbetets museum. (bild 2 och 3). Jag behövde inte använda så många ord idag.. lyssnade mest. Orden är på väg att sippra fram igen.. lite i taget.

Lite lättare att andas idag.. men fortfarande något instabilt läge. Jag går i lära hos mig själv men har också lite stöd utifrån. En dryg vecka kvar innan jag börjar jobba heltid. Av med stödhjulen! Är jag redo..? Det vet jag inte förrän jag provat.

(59/100)


Trasig

Jag hittar inga ord idag..

 

(58/100)

Prioriteringar

Vi kan känna oss tvingade att göra sådant vi egentligen inte vill göra. Men allt handlar om prioriteringar. Faktiskt. Vi kanske gör det där tråkiga för att vi ser att det leder till någonting bättre längre fram. Eller så gör vi saker för att vi är vanemänniskor och inte vet eller förstår bättre.

Om du vantrivs på ditt arbete.. gör då allt du kan för att hitta ett annat jobb..! Eller förändra hur du tänker och hur du väljer att reagera och agera så kanske vantrivseln kan förvandlas till något annat. Om du mår dåligt av någon men ändå umgås med denne. Säg ifrån. Det går att vara vänlig och samtidigt tydlig. Tacka inte ja till möten och umgänge utan säg nej. Blir du lovad saker som aldrig infrias.. ta en kritisk titt på situationen och inse att det aldrig kommer att hända. Du förtjänar bättre. Vi kan inte förändra någon annan men vi kan alltid förändra oss själva och hur vi bemöter andra. Gör det till en prioritet att må bra.. oavsett var du jobbar, vem du möter och bemöter. Oavsett allt. Jag påstår inte att det är enkelt.. men jag påstår att det är värt det.

”Ingen är för upptagen. Det handlar om prioriteringar.”

Så står det i dagens bild. Det är helt sant. Vi hittar ursäkter i oändlighet om det är något vi inte vill göra. Tänk så mycket enklare det vore och hur mycket tid och sårade känslor vi kunde bespara oss och andra om vi i stället var ärliga och sa som det var.

Jag är idag tacksam för att jag valde att prioritera mig själv. Efter att ångesten tog över mina sinnen igår så behövde jag få vara i ensamhet och stillhet en stund. Jag sov i över tolv timmar. Tårar gör mig trött. Idag fanns det ingen möjlighet att ta på mig rustningen och bära masken. Men i morgon är en ny dag. Batteriet är fortfarande lågt men dock något laddat.

(57/100)

Ångest

Härliga dagar. Tankeväckande, nyttiga och bra diskussioner. Skratt och socialt samspel. Efterlängtat. Välbehövt. Roligt. Mycket njutbart.

Årets två planeringsdagar är genomförda. Villa Fridhem är ett mycket vackert ställe där alla sinnen får sitt. Omgivningen, byggnaden, maten, servicen.. och arbetsgruppen. Allt i fint samspel. Vi har talat om vad som har varit, vad som är och vad som komma skall. Vissheten om att vi är en fantastisk arbetsgrupp har bekräftats.

Och ändå föds ångesten.. lägger sig som en blöt filt över allt som är jag. Kanske är det alldeles för många intryck som kräver sortering på allt för kort tid, vilket blir en utmaning då förmågan att sortera är så sorgligt begränsad fortfarande. Kanske är grundmåendet lite vacklande. Kanske finns det en djup känsla av mitt eget otillräckliga värde och prestation som dominerar i de mest olämpliga sammanhang. Kanske.

Gråten blandas med ångesten i bröstet men jag håller tillbaka så mycket jag bara orkar och kan… tills det känns tryggt att kunna släppa fram den. I ensamhet. Där inga förklaringar behövs eller krävs. Där tiden får stå still en stund tills jag orkar andas lugnt igen. Tills varje tanke av granskning av mitt egna jag inte längre smärtar och vänder omkull allt intellektuellt som faktiskt också finns där någonstans. Tills jag orkar bekräfta mitt värde inför mig själv igen. Eller tills jag orkar låtsas igen.

(56/100)

 

Med utsikter..

.. Utsikten ut över Bråviken är otroligt vacker. Den njuter vi av under våra planeringsdagar på Villa Fridhem. Utsikten då vi blickar mot vår framtid på jobbet ser inte så pjåkig ut den heller. Vi har det bra på så många sätt.. och vi är så bra på så många sätt. Vi är samspelta och vi är lyhörda, hjälpsamma, generösa och fantastiskt kompetenta. Och vi strävar ständigt mot att bli ännu bättre, ha ännu roligare, lära oss ännu mer.

En aktiv dag. En nyttig, trevlig, rolig och värdefull dag är slut. En minst lika givande dag återstår i morgon… innan vardagen är ikapp oss igen.

Nu.. blir det ljuva drömmar i denna sköna säng. Fönstret har stått öppet hela kvällen. Golvvärmen i badrummet är avstängt och rummets termostatreglage nere på näst lägsta pinnen. Det måste vara svalt om jag ska kunna sova. Och om några timmar.. den absoluta höjdpunkten: hotellfrukost!

(55/100)

Länge sen..

… jag skrev någon lista. Denna kan ha publicerats för länge sen och en del frågor får liknande svar. Andra har helt nya svar. Livet förändras.

Vad gör mig riktigt lycklig? Kvalitetstid med dottern. Att göra saker vi båda älskar och mår bra av. Jag blir också lycklig av Minioner, Nalle Puh, Kejsare Karamellpudding och fina vänner.

Var bor jag och vad fick mig att flytta dit? Jag bor i Norrköping sedan våren 2012 och här hamnade jag lite av en slump. Det var det minst jobbiga alternativet av flera just då. Nu älskar jag staden som jag med värme kallar min vackra stad.

Äter jag helst/oftast hemlagat eller på restaurang? Lika gärna vilket som faktiskt. Roligt att experimentera i eget kök (dottern är jätteduktig på just det) eller att tillaga favoriterna.. likväl som att sätta sig på restaurang och serveras något gott. Då jag är helt ensam hemma lagar jag tyvärr sällan någon vettig mat alls. Blir mest smörgåsar eller annan latmanskost.

Vad har jag för klädstil? Följer jag trender? Jag har en helt egen stil. Den kallas bekvämt. Jag har inte medvetet köpt fula kläder så jag tycker om det jag tar på mig. Trender har jag aldrig följt och kommer sannolikt aldrig att följa. Jag gillar dock inte rysch och volanger. Inte heller så förtjust i glitter och blingbling.

Vad har jag för drömresmål? Jag trivs fint hemma, men drömmer om att komma bort ibland. Tycker om att resa till fäderneslandet, vill se Rom och London. Älskar att hitta fina ställen runt om i Sverige. Högst på drömlistan finns dock en Japanresa med dottern.

Vart bär nästa resa av? Nästa vecka tar jag tåget till vår vackra huvudstad för två dagars utbildning.

En bra bok? Jag älskar böcker.. trots att jag ännu inte klarar av att läsa. En av de böcker jag läst som berörde mig på djupet var ”Påven Johanna” av Donna Woolfolk Cross.

När har jag mått som sämst vs bäst i livet? Som allra sämst för några år sedan när livet vändes upp och ner och inget annat än kaos fanns. Där befann jag mig otäckt länge. Som allra bäst då dottern föddes såklart.. där finns ingen konkurrens. Just nu är det lite ostabilt då jag ännu lider av min utmattning eller hjärntrötthet. Kroppsligt är det sisådär och det mentala kämpar jag med. Jag är dock en utpräglad optimist och vet att det snart blir bättre än någonsin förr.

Vad hade jag sagt till mitt 14-åriga jag? Oroa dig inte så mycket. Du duger som du är. Du är värdefull.

När känner jag mig som a million dollars? När jag har min nära och djupa dialog med katten precis vid läggdags. Han ligger på mitt bröst eller tätt intill i sängen och vi bedyrar varandra vår kärlek och tacksamhet över att vi har varandra. Eller när jag kan göra någon annan människa genuint glad.

Om jag skulle flytta, vart skulle jag flytta då? Inom kommunen. Nu måste jag erkänna att jag själv blev förvånad, men med handen på hjärtat är det så. Jag skulle dock inte tacka nej till en liten lägenhet i Stockholm heller, om tillfälle gavs.

Vad är jag om 10 år? Frisk och lyckligt lugn och harmonisk.

Tror jag på ödet? Jag tror att det som sker, sker av en anledning. Det kan dock ta olika lång tid att se och förstå anledningen.

Vad får jag energi av? Glädje, gemenskap, kreativitet, frisk luft, skratt, träning, Kejsare Karamellpudding. Och sömn.

Vad har jag för favoritårstid? Hösten har alltid varit den tid på året då jag mår som allra bäst. Men jag har på senare år upptäckt att vårens ankomst också ger samma känsla.. innan det blir för varmt och soligt och svettigt och fullt med insekter överallt.

3 saker jag önskar mig i födelsedagspresent? God mat, varma kramar och kanske en bra bok.

Vad har jag för favoritdrink? Tror den heter White Cadillac. Smakar som mjukglass. Nästan.

Vem/vilka inspireras jag av? Kreativa, ärliga, modiga och raka människor med god självinsikt.

Om jag skulle bjuda på kalas, vad bjuder jag helst på då? Kanske kyckling med ugnsrostade grönsaker och någon kall, god sås. Men mest av allt vill jag bjuda på mig själv.. i allt jag gör.. vare sig det är vardag eller fest.

(54/100)

En dag värd att fira

Den där superhjälten jag nämnt tidigare.. Iron Man.. han firades idag. Fyllde ju hela åtta år i veckan. Idag samlades vi hemma hos honom och gjorde ett par tårtor tillsammans (bild 1). Så blev det gofika och ”Ja må han leva” för födelsedagsbarnet. Innan allt var framdukat så kändes väntan evighetslång för somliga (bild 2). Så blåstes ljusen ut (bild 3) och fikat var i full gång. Båda tårtorna gick åt i ett nafs. Pälsklingarna var givetvis också med och firade.. Lukas (bild 4), Alwa och Bertil (bild 5). Bröderna ledsnade på fikapratet och gick in i köket för att spela monopol i stället (bild 6).

En annan anledning att fira kom som en enorm överraskning för de flesta. Lillebror och svägerskan valde att gifta sig efter 22 år tillsammans. Jag blev lycklig ända ut i tårna och önskar dem gränslöst med lycka och glädje för resten av livet. Genast åkte de på bröllopsresa och befinner sig just nu i Budapest. Underbart..! Dessutom fyller lillebrodern modiga 46 år just idag. Dubbelgrattis till honom!

Vilken dag!

(53/100)


%d bloggare gillar detta: